Mer shopping...

Tre täcken till hästarna blev det idag :) Jag kontrollerade täckestillgången i stallet för att dubbelkolla. Jag gillar att handla till hästarna, men jag tycker inte om att ha dåligt samvete för att jag har köpt något som inte behövs.

Därför blev det ett fleecetäcke var till pållarna. Estep får ett rött, Gullan får ett mörkblått och Patricia får ett Grönt :) Nu säger ni väl att killar inte ska ha rött... Men nu är det så att Estep (som är nästan svart för den som inte vet det) alltid har haft rött som sin färg, så det så!!!

Röris kom och räddade oss från vattenbristen vid ett-tiden:) Så himla skönt att kunna spola med vatten igen...

Nu har det blivit ruskigt kallt igen. SMHI varnar för -20 i vårt område, brrr!! Hästarna gillar det kalla vädret och studsar runt, bockar och galopperar i hagen :) Estep gör ju inte det just nu. Han har fått regnskållor och är därför svullen i två ben. Det har dock inte spritt sig särskilt så det ordnar sig nog inom kort hoppas jag.

Jag borde sätta upp det sista takgipset egentligen, men jag bara orkar inte. Jag och dotter K får sätta igång med det i morgon eftermiddag istället. Maken jobbar sitt sista pass i natt så han kommer inte behöva sova hela dagen i morgon, och då kan jag och dotter K sätta igång lite tidigare :)

vattenbrist

Var tvungen att sätta in denna underbara bild på mamsens fantastiskt fina häst Mackie (hbl e. Modesto-Magnifique) Mackie finns inte längre, men en snällare klumpeduns har jag nog aldrig träffat. Ska jag någon gång ha ett halvblod så ska den ha samma lynne som Mackie hade.

Igår var jag och barnen inne i stan och åt lunch med papsen. Det var en mycket mysig sammankomst med god mat och därefter en promenad genom gamla stan. Tack snälla Pappa för det.

På kvällen när det var läggdags upptäckte jag att vattnet inte ville vara med längre. Det kom helt enkelt inget vatten när man öppnade kranen??? Så i morse var det bara att ringa till röris som lovade att komma inom kort. Vi har en absolut helt suverän röris som alltid gör sitt absolut bästa för att hjälpa till så fort som möjligt :)

Shopping...

Shoppa på nätet är fullständigt livsfarligt. Idag har jag suttit i flera timmar för att hitta ett par kängor som passar mina önskemål. Till slut hittade jag ett par som jag tror blir bra (se ovan):-)
När jag sedan ändå höll på så bestämde jag mig för att det är hög tid att införskaffa en säkerhetsväst! Helgalet att rida ut i skogen och hoppa stockar utan att ha en väst på sig! Här går jag och tjatar på dotter K hur viktigt det är med väst när man rider, så använder jag ingen själv. Fy skäms! Efter mycket klurande så kom jag fram till att den dyra västen från Kefly var den vars mått stämde bäst med min lilla(?) lekamen. Förvisso var den dyr (ungefär samma pris som dotterns), men det är ändå en billig försäkring om man skulle landa på en sten eller stubbe ute i skogen. Bryta ryggen och spara 2400 eller bli av med 2400 och få ett rejält blåmärke... Vad skulle ni välja? Det är lite lustigt vilka modeller som visar upp ridkläder. Titta på henne som bär min blivande säkerhetsväst ( eller en likadan, men i större storlek :-o )t ex. Hur många kilo hästskit orkar hon lyfta med de där trådarna till armar???

Det var det det...

Ännu en julafton avklarad utan några som helst bekymmer :) Barnen blev mycket glad för sina fina klappar och maten blev också bra. Varje år försöker vi hitta på någon "nyhet" på julbordet. Förra året hade vi lite annorlunda korvar på julbordet. Årets test blev stekt renkalvfilé med pepparrotscréme. Rekomenderas starkt :) Ruskigt gott var det. Hemma hos oss (precis som för många andra i vårt avlånga land) har det varit en vit jul med mycket snö. Det är första gången på mycket länge som vi fått en vit jul!

Efter en dags lugn och ro så började dagen med att jag lyckades låsa in mig i hästtransporten... När jag skulle ta ut en höbal så hörde jag det förargliga klonket när dörren till transporten slog igen bakom mig. Jag hann bara tänka... Men vad faan!!! Efter en kort stunds klurande så lyckades jag i alla fall öppna den övre luckan till frontrampen. Sedan fick jag lov att klättra ut genom luckan som sitter ungefär i huvudhöjd. Mycket smidigt och galant klängde jag mig ut (not...) och kunde sedan fortsätta med morgonsysslorna.

Svärmor kom hem framåt eftermiddagen och ökade på julklappssamlingen lite till. Vi åt upp det mesta av julmaten som var kvar och pratade en stund. Nu är bara skinkan kvar, och resterna av den blir det drömskinka av, mums!!

Ett och annat kilo har smugit sig på igen, så från och med i morgon blir det till att börja trimma sig igen. Ska bli skönt efter en mastig jul :-)

Snart jul..

Igår var det sista ridlektionen för terminen. Det var hoppning, så sådär särskilt jobbigt var det ju inte i alla fall. Från vårterminen kommer jag att rida på tisdagar istället för måndagar. Tyvärr blir det en annan lärare då, men man vet aldrig, hon kanske är bra hon också :-) Det rör sig trots allt bara om en termin, sedan ska jag helhjärtat satsa på Patricias utveckling.

Min plan är att få hästtransporten beiktad och godkänd. Eventuellt funderar jag på att byta ut den mot en annan modernare variant. Den jag har är förvisso fin, men den är lite mörk och luckan knarrar vilket inte underlättar för lastning av ett styck Gullan i alla fall. Ska jag försöka ta tag i ridningen så vill jag inte ha en massa strul med att hästen inte går in i transporten, eller att det är varningar vid besiktning eller så.

Om jag får någon rätsida på det hela så har jag tänkt hyra in mig i ett ridhus i närheten och rida där ett par gånger i veckan. Dessutom ska jag jobba hårt för att vi ska få köpa loss marken som stallet står på+ lite till och sedan anlägga en bättre och större ridbana med belysning. Då kan man träna där vid barmark och rida i ridhus då och då under den tiden. Sedan när det är blött och äckligt kan man åka till ridhuset istället. men det förutsätter ju att man kan åka säkert med hästtransporten. Vi får se hur jag gör med ett eventuellt byte. Det blir ett senare problem.

Snö, snö, snö...

Mängder med snö har det kommit. Igår fick vi lov att skotta två gånger för att hålla undan snömängderna. Nu verkar det som om det blir lugnt i några dagar i alla fall.

Här på jobbet är det dödstyst eftersom de flesta har gått på semester. Jag bara längtar tills på onsdag då jag får slippa åka till jobbet för ett tag. Det blir inte många knop gjorda såhär på slutet av året. Nu ska vi dessutom flytta in i "stora" huset efter nyår så det mesta av mina grejor ligger i flyttkartonger. Det ska bli skönt att få eget rum efter ett år av trångboddhet med tre andra kollegor. Jag har inte något emot att sitta i grupp, men jag har märkt att jag drar mig för att ringa samtal när det är folk i rummet. Dels vill man ju inte störa de andra och dels känns det konstigt när någon annan "lyssnar" på samtalet. Förhoppningsvis blir det lättare att ringa folk när jag är själv i rummet (det var det när jag jobbade på kommunen i alla fall).

Men nu vill jag bara bli ledig och få en lugn och mysig jul med min familj. Det ser jag fram emot :-)

kallt!!!!!!!!

jag var i stan var det ungefär -5 grader uteär jag kom hem stod biltermometern på -19 grader. Fyyyyyyy vilken temperaturskillnad. Jag kunde lika gärna ha åkt 50 mil uppåt. Nu är det bara 4 mil mellan stan och hemma...

Ungarna har det tufft...

jag fastnade i en blogg för en stund. Jag fick härdsmälta i hjärnan och kominte på hur jag skulle formulera mig i en inspektionsrapport så jag surfade runt lite. Jag hittade en blogg som skrivs av en tjej som är runt 19 år nu och precis har gått ut skolan vad jag förstår. Men jag gick tillbaka något år i bloggen och läste om tiden när hon fortfarande gick i skolan. Jisses vad mycket vissa ungar gör på dagarna. En dag kunde börja med frukost, sedan till skolan, därefter till stallet, sedan till pojkvännen. Utöver det så pratades det i telefon med kompisar, leta kläder på internet, följa gossip girl, plus ett antal andra serier på tv, plugga och blogga mm mm. Jisses, man blev ju alldeles matt bara av att läsa om hennes dagliga göromål.

När jag tänker efter så gjorde jag inte så mycket mindre saker egentligen. Men då fanns inte internet eller hundra kanaler på tv-apparaten. Men visst kunde jag prata i timmar i telefonen med kompisar (och jag bodde då utanför 08-området... vågar inte tänka på vilka telefonräkningar det blev..). Ridning och stallet var ett krav varje dag utom fredagar. Utöver det så var det en del pluggande (inte jättemycket, men en del i alla fall).

Hmmm... När jag tänker efter så har jag en del annat som jag måste göra nu för tiden. Det är med andra ord inte mängden saker utan snarare vilka saker man har att göra som skiljer. Ändå har jag inte något som helst minne av att jag var stressad som tonåring. Men nu är jag det även om jag inte tycker att jag får något vettigt gjort någonsin... Undrar om dagens tonåringar känner sig stressade???

Ska bara kolla här borta lite....

... tyckte hästarna igår kväll och tog sig en tur över snötäckta vidder, helt på eget bevåg ska väl tilläggas!!! Att leta hästar i mörkret när man dessutom har lite småbråttom är lite besvärligt vill jag nog säga. Nu sprang hästarna inte så långt denna gång (tror nog att gamlingarna mest hängde på bara för att hålla ihop gruppen) och inget fanns det att äta heller. Även om man blir lite irriterad när kusarna får för sig att kolla läget på bygden så är de lite söta i alla fall tycker jag.

Slutet gott i alla fall. Gullan och Estep lät sig fångas ganska lätt och Patricia följde med hem skuttandes som löshäst på sidan om :)

Efter dotter K's ridning skottade jag vägen medan dotter K kokade pasta till middag. Tack och lov så slutade det snöa senare på kvällen så i morse var det inga problem att ta sig ner till stationen med bilen. Även om jag får ont i magen varje gång det snöar mycket på en gång (vilket innebär att vi måste skotta väldigt långt) så får jag nog säga att det verkligen är sagolikt vackert när snön ligger där sedan :)

8 balar hö..

Just nu är det inte läge att ta transporten för att hämta hö så det blev till att ta in höbalarna i bilen istället. Inte det mest optimala sättet att frakta hö, men vad gör man? 8 balar lyckades jag i alla fall trycka in i bilen. Så nu har jag hö så det räcker till helgen i alla fall :)

Idag skulle dotter K till stan med klassen och då behövdes det matsäck. Så 05:30 stod jag och stekte pannkakor för fullt. Jag var alltid avundsjuk på mina klasskompisar som alltid hade en massa gott i sina matsäckar, medan jag själv fick ro ihop någon macka och mjölk till mig själv. Mamsen var duktig på mycket, men just sådana saker fick man fixa själv så gott man kunde. jag har lovat mig själv att mina ungar ska ha goda matsäckar som andra ungar kan avundsjukt titta på. Av den anledningen så gjorde det inte så mycket att jag fick stå där i ottan och steka pannkakor och koka varm choklad till dotter K :-)

Däremot tycker jag att det är hög tid för ungarna att börja tvätta sina egna kläder! Den delen av jobbet hemma för faktiskt bli deras ansvar nu tycker jag! Mamsen och papsen tvättstrejkar från och med nu!!!

Häständringar...

Igår kom besked från vår ridlärare på ridskolan. Vi som rider på måndagar i min grupp får snällt maka på oss och börja rida en annan dag istället. Anledningen till det är att ridskolan måste försöka fånga upp tonåringarna innan det är för sent. Det ska bildas en juniorgrupp som ska rida stor häst istället för ponny för att bespara ponnysarnas ryggar och ben från tunga, långa tonåringar. Jag tycker att det är en utmärkt idé eftersom denna förändring också rör dotter K. Dotter K är drygt 170 cm lång vilket gör att det ser ut som om hon rider på en shetlandsponny när det egentligen är en c-ponny hon rider :) Det är ingen vidare kombination.... Gulle-gul är en såpass kraftig ponny så på henne ser inte dotter K stor ut, men så fort det blir en lite ädlare ponny så ser man verkligen hur lång dotter K är.

Jag tror att det kommer att bli en positiv förändring för dotter K. Det är ju en annan känsla att rida stor häst trots allt :)

Rynka inte på näsan åt min häst....

Hästvalsfrågan kom upp vid lunchen idag. Vårt senaste tillskott till enheten gjorde en miss och tryckte på en känslig punkt i mitt hjärta. Diskussionen handlade till att börja med om föräldrar som köper racerponny från Irland till sin dotter som sedemera tröttnar på ponnyn vilket gör att föräldrarna har lagt ut onödigt mycket pengar till ingen nytta.

Jag såg ingen egentlig anledning till att köpa häst på Irland då jag är relativt övertygad om att det går att hitta passande hästar på betydligt närmare håll. Kollegan tyckte att det fanns skäl till att köpa häst på Irland för att de enligt henne har mycket bra temperament (ett annat ord för välhanterade enligt mig). Jag kontrade med att det finns en mycket stor mängd travare här i Sverige om man är ute efter bra temperament (alltså fortfarande detsamma som välhanterade i mina ögon då...)

Reaktionen blev ett tydligt fnys från kollegans sida... Jaha ja.. Så kan man tycka om man vill, (och inte fattar bättre :-) ) Vi talade inte mer om saken, men trots allt så stör det mig när folk rynkar på näsan åt min häst.

Nu säger jag inte att man ska köpa en travare till sin tävlingssugna dotter (det vore ganska korkat enligt mig), men allt beror ju på vad man vill ha ut av sin pålle. Jag vill kunna rida ut utan att hästen får spel om det ligger en vit påse i diket. Tävla är inte min grej men det skulle vara kul att få tid och ork att ta sig till ett ridhus för att träna någon gång då och då.

Kompis J lever för träning och tävling i dressyr. Hon skulle inte trivas ihop med en travare av den anledningen (och inte en islandshäst heller för den delen). Som sagt... Alla har vi olika mål för vårt hästägande, och ingen av oss gillar väl att någon annan fnyser åt vårt hästval, eller???

Som hämnd för mimiken i fikarummet så är hästen på dagens bild den läckraste varmblodstravaren som finns för tillfället enligt mig. nämligen...... Trumvirvel......

Commander Crowe

Nej, det är ju egentligen Patricia som är den finaste travaren just nu... Men ovan nämnda häst är ju rätt läcker han också, eller hur :-)

Äntligen Fredag :)

Den här veckan har gått ganska fort. Jag har varit på kurs i tre dagar så det kanske beror på det. I måndags blev det ingen ridning. Jag tyckte att det behövdes sättas upp lite takgips istället för att roa sig. Den ena halvan av rummet blev nästan klar, och i Tisdags satte jag upp lite fler skivor. I helgen ska taket bli klart har jag bestämt :) Jag har också bestämt mig för att ta med mig maken för att titta på tapeter i helgen också.

Hästarna får jag för närvarande tvinga ut i den leriga hagen. De tycker inte att det är något roligt alls. Men eftersom fröken Patricia är i behov av el i stängslet för att hålla sig på rätt sida om detsamma så har hästarna helt enkelt fått använda den hage som elen är dragen till. Det är ytterligare en sak jag kan göra i helgen. Fixa klart elen till hagarna. Det känns bra att ha börjat få rulle på livet igen efter många månaders stiltje på orkfronten. Tänk att det kan bli så trögt i livet ibland. Som en ond cirkel bara som förpestar mig. Nu är cirkeln bruten, hoppas att den inte sluts igen :-)

Positiva klubben...

Nu har jag gått med i den. Positiva klubben alltså. Jag har härmed återupptagit mitt medlemskap i denna braiga klubb. Jag orkar helt enkelt inte sitta och sura på grund av min arbetssituation längre. Visst, jobbet är fortfarande trist, men så som det har färgat resten av min tillvaro är bara inte acceptabelt.

Jag vet inte vad som plötsligt hände??? I lördags började vi gräva för att få en kabel för elstängslet på andra sidan vägen. När vi väl lagt ner kabelröret så var det fullständigt omöjligt att få elkabeln genom röret. Så tröstlöst det kändes. Här har jag gått år ut och år in och irriterat mig på att det inte finns någon ström i staketet, och sedan när jag och maken väl lyckas få ner ett rör i backen så funkar inte det heller...!!! Jag ska verkligen tillägga att jag inte har någon annan att skylla än mig själv. Jag har så fruktansvärt svårt att få något gjort.

Hur som helst, någon gång mellan momentet, "det här funkar inte, vi får gräva upp det sabla röret igen" och "sista boxen att mocka"(eftersom jag mockade efter grävningen) så kände jag hur allt bara släppte. Plötsligt blev det ganska roligt att vara Agneta utan H igen :-)

Jag ber verkligen om ursäkt maken, jag har haft en pestig höst och jag vet att jag har varit tjurig och lättretad och det har gått ut över dig, din stackare... Huga... Inte nog med att maken delar hem med en "klimakteriekossa"(inte riktigt än, men i alla fall). Snart har han inte bara en, utan två tonårsdöttrar att dras med också.. Kan inte vara lätt att vara man i vårt hem inte :-)

För att återgå till kabelröret så grävde maken upp det igen igår, drog igenom matarkabeln och sedan grävde vi ner röret igen. Då gick det bra i alla fall. När vi ändå höll på så grävde vi ner en likadan kabel (denna gång drog vi igenom kabeln innan vi grävde ner röret) till den andra hagen. Det gör att vi kan ha elagregatet på husväggen istället och slipper dessutom skarvsladden till elagregatet :-) Nu ska jag bara fixa någon typ av snabbkopplingar så att man lätt kan byta kabel utefter vilken hage man ska använda.

ETT STEG FRAMÅT MOT DET PERFEKTA STALLET!!!

I kväll är det ridning på ridskolan igen. Jag har bestämt mig för att fortsätta en termin till. Sedan kör jag bara hemma efter det. Förhoppningsvis har vi fått till en större ridbana hemma då som vi kan utnyttja bättre än den vi har nu.

Just det... Vi tog hem de sista gipsskivorna och OSB-skivorna i helgen, så nu har vi inget svintungt kvar att handla på bygghandeln i alla fall. Sedan att vi på något sätt ska få upp skivorna till övervåningen blir ju en pärs, men vi har insett att vi hellre spacklar mycket än att försöka få upp skivorna i stora delar. Det går framåt även på den fronten ser ni :-)

Långsam vecka..

Vilken trög vecka det har varit. Jag var ledig i tisdags, men det känns som om den här veckan har varit minst tio dagar lång ändå.

Mina kollegor som jobbar i samma rum som mig hade ett snack med chefen härom dagen. Belastningen på dem är ruskigt hög, därav samtalet. Min ena kollega hade ärligt sagt till chefen att hon (kollegan alltså) inte tycker att det är roligt att gå till jobbet längre. Det är allvarligt tyckte chefen som fick sätta igång att fördela ärenden till andra grupper.

Efter att jag hört min kollega säga så om sin arbetssituation, högst förståerligt för de har ett helsike att hinna med, eller de hinner definitivt inte med, började jag fundera på när jag senast tyckte att det var kul att gå till jobbet... Det måste ha varit 2007 någon gång för min del. Därefter har det bara gått utför. Nej, förresten, under maj i år var det ett uppsving, när jag bytte tjänst. Under hösten med kontrollerna på gårdarna har varit ganska roligt också ska erkännas. Men det är ungefär en månad totalt under hela detta år... Hur fel är inte det???

När jag träffade kompis J i lördags pratade hon om hur viktigt det var för henne att känna att hon utvecklas och lär sig någonting. En alldeles korrekt tolkning av hur det ska kännas att gå till jobbet tycker jag.

mitt jobb går för närvarande ut på att granska ritningar, ställa frågor om var byggnaden ska placeras, hur många ventilationshål det kommer att finnas i stallet och hur stora dessa kommer att vara. Sedan skriver jag ett kort beslut, skickar iväg det, får tillbaka ett delgivningskvitto som jag stoppar in i akten. Någon rådgivande vägledning får över huvud taget inte förekomma inom myndigheten (klokt egentligen). Jag känner inte att jag får möjlighet att använda mina surt förvärvade kunskaper på det sättet.

Vi kan ta ett exempel som gäller ett häststall. Tilluftsdonen i stallet är för få för att kunna ge tillräckligt luftombyte i stallet. Stallbyggaren undrar då hur många som behövs för att täcka behovet. Jag får inte svara!!! Jag får inte ens tala om hur stor kapacitet ett tilluftsdon har så att stallbyggaren själv kan räkna ut hur många som kommer att behövas. Det känns så oerhört stelbent att inte kunna ha en dialog överhuvudtaget med sökanden. Även om jag vet svaret så får jag inte säga något. Kompletteringskraven jag skickar ut kunde lika gärna vara en test i form av finn fem fel för sökanden. Om man tycker att lagstiftning är flummigt skriven så...

Gäller att passa på...

Ett inlägg till innan november är slut. Helt otroligt, inte en snöflinga under hela november. Jag kanske inte borde säga så, för då blir det väl 20 grader kallt och en meter snö över en natt. Det vill jag inte, även om det skulle vara skönt att slippa regnet ett tag. Enligt SMHI så har det inte varit så hemskt mycket nederbörd under november. Undrar om deras regnmätare är placerade under tak???

Kolikkväll!!!

Hästar har en oerhört skumt konstruerad mag- och tarm kanal. Så konstig att man kan tycka att det vore omöjligt att den överhuvudtaget fungerar. Den sitter liksom inte fast någonstans, eller inte på tillräckligt många ställen kan man tycka... Detta fenomen innebär att hästar ganska lätt snor ihop tarmarna vilket medför att hästen får våldsamt ont i magen. Ikväll var det Gullans tarmar som inte ville ligga på plats. När jag kom hem från en mycket mysig kväll med kompis J (som är i stan för hästtävlingar i den stora vita bollen) stod Gullan med ena bakbenet i vädret som om hon inte kunde stå på det. Jag studerade henne en liten stund och konstaterade snart att det var magen som var problemet. Efter att Gullan rullat sig lite i boxen utan att lyckas få tarmarna i ordning tog jag ut henne på promenad på vägen utanför stallet. Där gick vi fram och tillbaka med rullningspaus på gräsmattan. Efter fjärde varvet så avstannade den häftiga andningen och Gullan blev mer intresserad av att äta gräs än att rulla sig. Vi gick tre varv till och sedan fick Gullan gå in till sig. Jag ska gå ut igen om en halvtimme och titta till Gullegul. Fy vad det är jobbigt när hästen blir sjuk...

Grus!!!

Nu är det gjort... Jag har beställt 111 ton grus till vår eländiga väg. Det är nog bara 10 år senare än det borde ha blivit gjort! År ut och år in har vi åkt på en lerig ko-stig mellan huset och stora vägen. Inte riktigt sant om jag tänker efter. Min driftiga mor krävde nämligen grusning av vägen när markägaren avverkade skogen för några år sedan. Under en period blev vägen bättre än den någonsin varit förut :-) Men nu är det då dags igen. Ordermottagaren höll på att ramla av stolen när jag beställde ett 10-cm lager på en 3 meter bred och 290 (!) meter lång sträcka. Vi lär väl ramla av stolen när vi får räkningen också kan jag tro... Det blir tre lastbilar med dubbla släp vilket ger en ganska häftig transportkostnad. Gruset i sig brukar inte vara så dyrt, men transporterna kostar desto mer. Jaja, har man ingen lastbil själv så får man stå ut med det. Fint kommer det att bli i alla fall, det är jag säker på :-)

Till våren ska jag försöka få till grusning av hagarna och kanske en utökning av ridvolten. Tänk att kunna få till en ridbana som den på bilden!! Så bra det skulle bli. Vi måste ju först försöka få till ett köp av marken förstås. Man vill ju inte lägga ner en massa arbete för att sedan inte kunna nyttja resultatet...

Under onsdagen och torsdagen var vi på enheten på planeringsdagar till en herrgård i krokarna. Det var övernattning och exklusiv mat. Maken och dotter K hjälptes åt med hästarna, så jag fick möjlighet att slappna av lite för omväxlings skull. Tråkigt bara att jag ändå vaknade 05:15 på morgonen (tiden då jag brukar gå upp på vardagarna). Jag fick i alla fall möjligheten att ligga och dra mig fram till frukost :) Planeringsdagarna var också mycket givande, och jag tycker att vi fick väldigt mycket gjort. Skönt när det blir någon form av resultat av sådana här resor också.

Helg med sooooooool!!!!!!!

Åh, så skön dag det var igår. Jag och dotter K tog ut hästarna på promenad i solskenet :) Det var till och med så att solen värmde lite grann. För att få extra soltimmar tog jag ut vovvarna innan det började skymma också.

Idag var det då mulet igen, men gårdagens solsken var färskt i minnet så dagens regn kändes inte lika kämpigt. Jag åkte till mamsens hus och hämtade en kvarglömd låda där. De nya ägarna har börjat renovera lite grann. Det blir nog fint när det blir klart :) Jag träffade kissen också, och han verkade vara ganska nöjd tycker jag.

På eftermiddagen hämtade jag 40 balar hö. Fy vad tungt det är att kliva omkring på skullen och leta balar i löshö. När man kommer hem med två veckors förbrukning av hö är man rätt nöjd med sig själv... Jag hade tänkt att laga hagen idag också, men det hann bli för mörkt innan jag var klar med mockning och sånt. Det får bli till nästa helg istället.

Depressing...

Vädret är verkligen en riktig glädjedödare just nu. Inte en gnutta sol på evigheter känns det som. Igår var det i alla fall uppehåll hela dagen, men väl hemma så började det numera alltför välbekanta regnet falla igen. Hagen ser ut som en lervälling. Hästarna har för närvarande tillgång till ridvolten också och den är lite torrare.

Det regnade hela natten så utöver utsläpp, mockning och utfodring av hästar och undar så var jag tvungen att tömma vattentunnan vid vårt hus. Det är ju riktigt stökigt vissa morgnar... Dottern K var i alla fall hyggligt snabb när vi fick skynda oss iväg för att hinna med tåget.

Jag har tydligen blivit den utnämnda fårexperten på jobbet. Flera gånger har jag blivit uppringd av kollegor som har frågor om fårklippning, klövspalt, foder och strö till får??? Och jag som bara har bläddrat lite i min fårbok ännu. Jag får nog ta och läsa på lite i helgen så att jag kan möta upp mina kollegors förväntningar på måndag :-) Men det är ju roligt att få uppdraget som "fårexpert".

Nästa helg ska jag träffa kompis J som är uppe för globentävlingarna. Det ska bli sköj :-) Jag ska be henne kolla efter ett nytt lite tjockare fleecetäcke till Patricia. Men bara om kompis J har tänkt att gå en shoppingrunda för egen del.

Patricia kom nämligen in utan undertäcke häromdagen. Hur hon lyckats få av undertäcket utan att övertäcket rök också vet jag inte, men borta är hennes fina mamsensydda teddyunderställ i alla fall. Nu har det varit mörkt när jag kommit hem så jag har inte kunnat leta reda på täcket i hagen heller. Det ligger nog sönderslitet där någonstans i gyttjan. Ska kolla efter det i helgen när det är ljust.

Mycket i helgen

Man borde ha i alla fall minst tre dagars helg istället för två. Hur som helst firades lilla gudsonen på sin ettårsdag i helgen. God mat i stora lass(som alltid när man kommer till svåger med fästmö) avslutades med två mäktiga tårtbitar. Jag hade inte alls dåligt samvete efter den måltiden...hmmm. I söndags bar det iväg till byggmax för att skaffa hem väggskivor till utbyggnaden. Maken kunde inte låta bli att börja klä in väggarna så fort vi kommit hem. Duktig make :)

Fy fagerlund vad tungt det är med gips. Släpandet töjde i alla fall ut min arm såpass att jag inte längre har ont i axeln :-) Det är sånt där ont som drabbar en när man sitter för mycket framför datorn.

Det räckte förstås inte med att bära gips. Höt var på sluttampen så det var jag tvungen att fixa också. Det blev bara 19 balar denna gång. Fler orkade jag inte ta helt enkelt. Mycket slit och släp i helgen alltså.

Igår var det ridning på ridskolan igen. Det gick dunderbra och den gamla valacken (född -88) var så mjuk och följsam på slutet av passet :-) Något som är extra roligt på den här ridskolan är omväxlingen i övningarna. Ridläraren kör alltid flera olika övningar varje pass och det är ofta så att man får tänka till ordentligt själv för att få den "perfekta rörelsen". Jätteroligt!! Synd bara att Patricia är så långt efter så att man inte riktigt kan köra samma övningar på henne. Men en vacker dag så...

Jobb, jobb, jobb...

I vissa fall undrar jag vad det är med folk? Jag själv har en förmåga (på gott och ont) att ha alltför stor förståelse för varför folk gör som de gör eller varför regler är som de är. Jag tänker oftast att det finns en anledning till en händelse eller att man skapat en regel av någon anledning. Därför har jag så oändligt svårt för folk som kräver sin "rätt" utan eftertanke.

Igår kom jag i kontakt med en sådan person. H*n kunde inte förstå varför vi (inom myndigheten där jag jobbar) var tvugna att åka till denna persons stall för att konstatera något som våra kollegor hade kontrollerat ett par veckor tidigare. Sedan att vi som var ute igår jobbar med andra saker än våra kollegor som varit där tidigare hade h*n ingen förståelse för ( eller lyssnade inte på det örat). Vi slösade på skattepengar som h*n betalat in under många år. Det blir ju kul när den lilla räkningen från oss (5-siffrigt enligt lag fastställt belopp) dimper ner i brevlådan då. Några skattepengar kommer inte att gå åt för vår handläggning av detta ärende.

Denna person krävde dagen innan att få tala med min chef då h*n tyckte att vi inte skötte vårt jobb korrekt (som h*n vill att vi ska sköta vårt jobb, dvs inte alls) Min chef som normalt är expert på att ta ner folk på jorden sade naturligtvis samma sak som jag hade sagt innan. När vi väl var på plats hos personen så menade h*n att min chef inte heller hade haft något vettigt att komma med (för hon sade ju inte heller något som h*n ville höra...). Leende gick h*n igenom sitt stall och klagade på att andra stall minsann inte hade haft något bra stallklimat och alldeles bedrövlig ventilation. Behöver jag säga att det i detta stall inte fanns någon ventilationslösning över huvud taget???

Jag blir så trött... När man ändå bygger ett nytt fint stall (för i övrigt var det ett jättefint stall) måste man nödvändigtvis stänga av hjärnan halvvägs in i byggprocessen då? Särskilt när man har dåliga erfarenheter från andra stall. Vill man verkligen ha samma problem med sitt nya??? Det är för mig en gåta att folk inte tänker till när de ändå lägger ner åtskilliga miljoner på nya stall.

Hur som helst så går vi efter regelboken när det gäller sådana här saker, så stallägaren kommer inte få som h*n vill i det här fallet, vad h*n än tycker. Stallägaren tyckte också att h*n och min chef kunde ha en dialog med varandra, i förhoppningen att h*n ska kunna övertala henne på något sätt antar jag... Lycka till!!!

Jag vet att jag låter elak, men jag kan inte acceptera en sådan attityd som jag stötte på igår. Eftersom jag måste bita ihop på plats så skriver jag av mig här istället om den här typen av personer...

Igår när jag kom hem hade vi plötsligt fått 40 kvadratmeter större boyta att röra oss på :-) Underbart!! Snickaren tog upp dörrhål till utbyggnaden igår nämligen :) Så himla bra kommer det att bli, så himla bra!!!

Kan hästar hoppa twist???

Jag misstänker att Patricia har provat i alla fall. I lördags när vi skulle iväg till styvpappa L så upptäckte vi att Patricia stod på fel sida om stängslet till hagen. På något sätt har hon krånglat sig mellan tre trådar och tagit sig ut. Okej att man kan tänka sig att en shetlandsponny med lätthet skulle lyckas med den bedriften, men nu är ju Patricia inte 1 meter hög utan 1, 58 meter i mankhöjd. nu var ju trådarna slaka på grund av det regniga vädret som gjort att stolparna inte sitter som de ska, men ändå!!!

Hästarna togs in i en annan hage där de får gå tills vi fixat stängslet. Ännu en sak som måste fixas... Det tar aldrig slut!

Så var det fredag igen

Veckan har varit gräsligt regnig känns det som. Ändå var det nog bara igår som det var ett riktigt skitväder. Jag var ute på kontroller och det är mindre roligt när det regnar och är 3 grader i luften... Kontrollerna gick i alla fall bra, så nu är det bara att rapportera in eländet i två olika (ej kompatibla) datorsystem. Det tar ruskigt lång tid, så det blir att jobba på ordentligt.

Jag har fått det första beviset på att jag verkligen är över 40... Nästar vecka ska boobsen bli ihopklämda i en maskin likt mörade köttbitar... Det är sånt man får utstå när man fyllt 40! Hoppas att de inte stannar i den formen sedan bara? Taxöron i all ära, men...

I tisdags kväll var jag och patricia ute i månskenet på kvällen. Läskiga skuggor tornade upp sig här och där, men som vanligt skötte sig fröken överlag.

Idag är det tomt på kontoret så jag får förhoppningsvis arbetsro :) Måste ju fortsätta med registreringen av kontrollerna jag gjort. Jag har enhetens servicetelefon idag också. Det är telefonen som folk ringer till när de har en anmälan att rapportera t ex. Ibland får man lyssna på riktiga knäppgökar, men oftast är det rätt normala människor som ringer in. Problemet är när knäppisarna ringer, för de slutar ju aldrig att babbla. Inte kommer de till skott heller! Ibland kan man få sitta i en halvtimme med en sådan människa och när allt väl kommer till kritan så rör det sig egentligen inte om något ärende som vi kan göra något åt. Det är lite jobbigt.

Åter till arbetet nu då...

Förlåt.. tiden rusar...

Tiden bara springer iväg. Inte ett inlägg sedan förra söndagen... Jag skäms! Hela förra veckan gick verkligen i höstens tecken när det gäller väder! Regn, mulet, regn och sedan lite mer mulet :(
På jobbet rullade det på som vanligt. Vi var ute och tittade på två gårdar, ganska tråkiga sådana, men det är skönt att komma ut lite i alla fall. På hemmafronten kom elektrikern ut och flyttade på några element så att vi kan öppna upp till utbyggnaden. Sedan blev det till att jaga snickare eftersom vår "ordinarie" snickare kommer att ha semester i tre veckor. Efter några samtal med dels dryga tjuriga snickare, dels en lite trevligare som faktiskt kunde komma och titta i alla fall så bestämde jag tid med den lite trevligare, så han kommer och kikar på onsdag kväll :)

Apropå dryga hantverkare förresten... Hur kan folk acceptera denna attityd som en del hantverkare har. Det är ett under att dessa störiga förståsigpåare över huvud taget får några jobb. Hos mig har de inget att hämta och det spelar ingen roll hur duktiga de anses vara. Störig attityd går bort i alla fall! Varför måste man skratta kunden rätt upp i ansiktet när han/hon frågar om snickaren har tid inom någon vecka? Kan snickaren inte bara säga att han tyvärr inte kan klämma in jobbet just nu. Nej, inte det - Inte en chans att vi kan komma inom tre veckor, och jag vet ingen annan som kan heller! fick jag till svar från den ena snickaren. Kommer jag att fundera på att anlita honom någonsin??? Nej, skulle inte tro det!!!

Jag tog ledigt i fredags då det var halvdag på jobbet. Jag tyckte inte att det var någon idé att spendera två timmar på resor för att arbeta 4 timmar. Jag och dotter K tog hästarna på en skrittpromenad istället. Det var mysigt :)

I lördags hämtade jag det sista av möblerna som jag ska ha från mamsens hus. Det börjar bli tomt och opersonligt där nu. Snart är bara katten kvar i huset :( Apropå katten, så börjar jag undra om det verkligen är en särskilt bra idé att katten får följa med huset. Det är en fin och god katt och jag är orolig för att han kommer att sticka för alltid när huset blir tomt. Jag tror jag får diskutera saken med maken... Kan vi ta hand om Laban (katten alltså) om styvpappa L går med på det???

I går red jag och dotter K ut igen en sväng. Dottern envisades med att rida barbacka ut i skogen så det blev bara skritt hela vägen. Gullan var lite flåsig på hemvägen, med all sannorlikhet på grund av att hon var tvungen att hålla jämna steg med Patricia, som i sin tur älgade på i ett ganska friskt tempo. Nyttigt för Gullan, nyttigt för Patricia och nyttigt för mig och dotter K som fick rensa hjärnorna en stund :)

höhäcksmos och ny dator

Tack för den Patricia... Det var inte meningen att du skulle kliva i höhäckarna eller välta dem... Det tog inte många minuter innan nätet i de nya höhäckarna var urrivna. Patricia med sin leklust tyckte att det var en utmärkt idé att testa vad höhäckarna höll för och stoppade framhovarna i dem. Det höll de ju inte för riktigt då... Jag får komma på en bättre lösning när det gäller bottnarna i höhäckarna. Själva stommarna höll bra för Patricias starka ben och det är ju positivt i alla fall :)

Vi beställde en ny bärbar dator idag eftersom vår gamla börjar gå sönder i gångjärnen till skärmen. Det blev en Dell-dator med lite extrafinesser. Maken blev mycket glad förstås. Jag blir också glad, men jag förstår mig ju inte på processorer och sånt så det var tur att maken vet vad man ska ha. Mig skulle man kunna lura på vad skit som helst utan att jag skulle förstå att jag blev lurad. I alla fall när det gäller datorer.

11 timmar...

11 timmar per dag, måndag till fredag, är jag borta hemifrån. Jag åker till jobbet fem över sju på morgonen och kommer hem strax efter sex på kvällen. Ja, JAG VET ATT JAG TJATAR...men det känns faktiskt ganska pestigt!!! 11 timmar som sagt... det blir 55 timmar varje vecka... BLÄÄÄ! Jag saknar frihet att göra sånt jag tycker om och mår bra av. Frihet under ansvar givetvis.

Jag vill ha 10 hönor. Hedemorahöns förstås :)
15 Gotlandsfår (eller någon allmogeras)

8 platser för omhändertagna hästar.

10-15 hektar mark att sätta upp hagar på behövs förstås och X antal ton grus att lägga i grindhålen och på stallplan.

I helgen ändrar vi till vintertid igen :( Det innebär att det blir mörkt snabbare på kvällen, och vem i detta avlånga land tycker det är bra???? Man har som ursäkt att det då blir ljusare när man går upp på morgonen. Och hur mycket hinner man njuta av ljuset på morgonen då??? Vem var det som kom på denna ytterst dumma idé egentligen? Vi här i norden borde ju ha tvärt om egentligen. Dvs sommartid på vintern och vintertid på sommaren. Jag strejkar!!!

De är roliga de där...

Ibland är det lite hysteriskt med två ston i stallet... För närvarande är Patricia brunstig och det smittar av sig på Gullan (på bild). I morse tog jag som vanligt ut Gullan och Estep i hagen först. När jag hade släppt dem i hagen och stängt grinden (innan Gullan hunnit ta sig ut igen) så stod Gullan och gnäggade efter Patricia (som fortfarande stod kvar i stallet). Patricia är normalt inte Gullans bästa vän så därför var detta en lite annorlunda företeelse. Patricia i sin tur studsade omkring i boxen och skrek tillbaka till Gullan. Med Patricia steppandes vid min sida och Gullan pressandes mot grinden lyckades jag till slut stoppa in Patricia i hagen. Sedan stod de båda flickorna och pep mot varandra en lång stund. Estep såg ut som ett frågetecken när han bevittnade detta skådespel.

Dotter K fick MVG på senaste SO-provet :) Stolt Mamma... Idag har dotter K Matteprov. Jag hoppas att vårt ekvationstränande under gårdagskvällen gav resultat. Vi får väl se...

Helgen fullpackad

Japp!!! Operation tömning av mamsens hus var det i helgen. Jag, syskonen och svägerskan botaniserade i huset och sorterade upp vad som skulle slängas och vem som skulle ha vad när det gällde det som inte skulle slängas. otroliga mängder med saker som en människa samlar på sig under en livstid. Det mesta som sparades var porslin, bordssilver och annat arvegods som redan har gått minst två generationer redan. Visst ska man spara sådana saker, men VAR??? Bror lyckades få med sig den gamla klockan som byggdes i början av 1700-talet. Den är så hög så det var bara brorsan som möjligtvis skulle kunna få in den i sitt hus. Nu får han väl bygga om lite igen för att klockan ska kunna få plats någonstans... Lycka till :)

På något sätt har styvpappa L missuppfattat mig vad gäller Poupée (vovven alltså) och trott att min familj ska ta hand om henne efter flytten. Något som jag inte hade tänkt. Vi hade möjlighet att ta hand om katten men inte hunden. Detta innebär ju då naturligtvis ett svårt dilemma. Vi får se om L kan hitta en lösning på problemet. Det här blev ju jättejobbigt plötsligt. Jag vet inte vad vi ska hitta på :(

Hästarna fick stå hela helgen, så nu har inte Patricia blivit riden sedan i tisdags... Blir till att börja om från början igen...

Maken isolerade taket i helgen och fortsätter idag. Nu ska vi jaga rätt på en elektriker som kan komma inom en rimlig tid och placera om några element och dra kabelrör in i utbyggnaden :) Det är roligt i alla fall!!!

Två dagar utanför kontoret..

Nu har jag varit på kurs ochlärt mig massor med bra saker. Det är roligt när kurserna ger lite ny glöd i ens arbete.

Igår var det kontroller på gårdar som gällde. Det är väldigt mysigt att vara ute i naturen och leta kor när solen skiner och träden brinner i höstfärger. Så härliga djur, så härliga människor, så härlig årstid. Hösten är fantastisk när vädret är bra, synd bara att det mörknar så fort.

Nu är det mörkt...

Vid sjutiden ikväll kom jag ut på min ridtur. Det är inte längre någon idé att skynda sig ut för att slippa rida i mörkret. Pannlampan får bli min bästa vän nu i vinter när jag rider ut. Den är väldigt bra, men det är bättre med dagsljus förstås. Patricia fick börja jobba lite idag. Kämpigt tyckte hon och började studsa på stället. Nu är hon så snäll att man bara behöver säga till henne (med rösten alltså) så slutar hon för stunden. Det kan man inte påstå att man kan med ponnyskruttarna.... Skönt med en häst som är lättriden i alla fall :)

Dotter J kom hem idag med ett matteprov som hon fått tillbaka. 17 rätt av 18 kan man väl säga är helt okej, eller hur :) Det var positivt för J's självförtroende!

I morgon ska jag på ett seminarium som handlar om brandskydd för djurstall/lantbruksbyggnader :) Det kommer att bli väldigt intressant förhoppningsvis. Jag återkommer med resultatet senare.

finfin helg...

Jag har haft en kanonhelg :-) Lördag med lång ridtur över stubbåkrarna i höstsolen, söndag slappandes och fixandes en mumsig fondue. Maken ordnade ventil till vårt vardagsrum. En enkel sak kan man kanske tro, men om väggen består av timmer från 1800 kallt så är det inte lika lätt längre. Han fixade det dock med bravur, så nu har vi friskluftintag i vardagsrummet också. Inte dumt alls faktiskt :)

Idag slet jag vidare på mitt pappersarbete. Tre beslut och en besiktningsrapport hann jag få till idag. Ibland går jobbet enkelt och smidigt.

Ikväll var det träningsdags på ridskolan. Ny häst att prova på idag. Inte så tokigt alls. Jag önskar bara att det inte skulle vara så fullt i gruppen så att man kunde jobba ner tempot på hästen i sin egen takt. Skulle jag göra det idag skulle jag trava in i rumpan på någon annan ideligen. Jag kan ge mig tusan på att det är travarblod i hästen jag red idag. Det finns vissa tydliga indikationer på det i alla fall. Jag kan väl inte påstå att jag blev nöjd med dagens ritt, men några fler pass på samma häst så kommer vi nog framåt tror jag. Roligt var det i alla fall, och det är ju huvudsaken.

Dottern K fick högsta betyg på biologiprovet som hon hade förra veckan. Så duktig!!!

Hur vågar folk???

Ja, det är dagens fråga. Igår var jag ute på några gårdar för att titta på djurhållningen bland annat. På en av gårdarna bodde en kvinna som hade tröttnat på kontorsjobbet, sadlade om och blev mjölkbonde! Hon hade ingen stor besättning, och vinsten hade varit knapp, men på frågan om hon hade gjort annorlunda om hon vetat hur slitigt det skulle vara att bedriva mjölkproduktion svarade hon med ett rungande, NEJ! Hon hade känt att hon ville testa något annat i livet, gått en driftledarkurs på lantbruksskola och köpt en gård utanför staden. Nu hade kvinnan ställt om till nötköttsproduktion för att spara sin kropp, men var mycket nöjd med sin inriktning i livet.

Det är så härligt med sådana personer. Att någon gång mitt i livet bara ställa sig på hälarna och säga STOPP!... Är det verkligen det här jag vill? De flesta av oss har ju drömmar om att bli fria från kontorsstolen, uniformen eller vad det kan vara man jobbar med. Varför vågar man inte ta steget? Ja, vissa har ju vågat sig på att släppa skyddsnätet som innebär en garanterad summa på kontot den 25:e varje månad, 5 veckors semester med mera, men vi andra...?

Problemet ligger ju oftast i pengafrågan förstås, men det är också modet som sviker tror jag.

Jag skulle vilja vara så där modig som den där kvinnan var. Det är ruskigt skönt att ha den garanterade lönen på kontot och sex veckors semester (jo, jag har sex veckors semester). Det som är tråkigt är att vara hemifrån mellan 07-18 varje vardag, försöka orka och hinna ikapp med familjelivet och fritidsintresset över lördag och söndag. Kanske dags att sätta hälarna i backen snart. Fler som tar modet till sig?

förbaskade maskiner...

Kopierings/scannig/skrivar-maskinen har fått spel och tuggar papper likt en gammal kasettbandspelare som tuggade sönder favoritkasettbandet (tur att det finns cd och annat mindre mekaniskt numera). Hur som helst stör detta maskinras hela verksamheten. I morse tillbringade jag 20 minuter med att försöka kopiera 4 sidor. Jag säger det... jag misslyckades! Så förbaskat irriterande!!! Ännu mer irriterande är det när ingen anser sig ha ansvaret för att ringa till reparatörerna. Att jaga runt efter nytt papper (vi tror att det delvis beror på konstig papperskvalité) och till slut ringa servicefolket själv tog ytterligare ca en timme. Det är ju trevligt att det finns en grupp inom enheten som kallas administration... Borde det inte vara de som löser sådana här saker? Om det är deras uppgift så känner de i alla fall inte till det.

I detta nutida samhälle kan man bli så irriterad över ganska fåniga saker egentligen... En kopieringsmaskin som tuggar papper, en mobiltelefon med dålig mottagning, en GPS som visar fel väg... Sannerligen inget som egentligen är livsviktigt. Jag menar, om man hamnar i skogen utan GPS eller karta så får man väl leva på tallbarrste, lavar och annat mumsigt tills man hittar hem igen med myrstackarnas hjälp :-) Mobiltelefon har vi ju levt utan förr. Hur klarade vi oss då???

Nej, egentligen är ju inte en tuggande kopieringsmaskin så mycket att bråka om heller, OM man inte jobbar på myndigheten som älskar att arkivera hundra upplagor av samma dokument. Funkar inte kopieringsmakinen då, så är man kraftigt begränsad i sin yrkesroll som pappershanterande kontrollnörd!

Jag ogillar inte pappersarbete, men det kan ju vara någon sorts måtta på eländet!

Det funkar! Det funkar!!!

Tåget alltså :-)
I morse bar det iväg till jobbet med tåg på nyrenoverad räls :-) Efter fyra månaders trasslande med ersättningsbussar och annat bök fick jag och mina medresenärer åka hela vägen in till stora staden. Så himla skönt att kunna gå en sträcka på 2 minuter (knappt) för att komma ner till t-banan istället för att behöva gå en 8-minuters-promenad till samma färdmedel (fastän fyra stationer tidigare). Till råga på allt har vi nu den 5 oktober fått vintertidtabell för tågen också. SL har egna årstider i vissa fall...

Igår skulle jag hämta hö med hästtransporten. Det var ganska trixigt att undvika regnskurarna som kom med jämna mellanrum i stort sett hela dagen... Framåt sex-tiden var jag tvungen att åka i alla fall. Annars skulle det hinna bli för mörkt på höskullen. Inte så lätt att kliva omkring på en höskulle full med hö i beckmörker.

Jag stickade ett par vantar till dotter K i helgen också. Igår blev de klara :) Nu ska jag sticka ett par till dotter J också. Hon ska få ett par lila som matchar hennes vinterjacka :-) Det är kul att sticka ibland...

Skärpning...

Uj, vad tiden går, och jag har inte skrivit något på många dagar!!! Jag ber om ursäkt för det och ger här en liten sammanfattning av veckan som gått:

Fredag 25/9
Lönefredag som ägnades åt slötittande på Idol och sedan huvudet på kudden tidigt. Värst vad trött man blir på fredagkvällarna!

Lördag 26/9
Jag och L skrev på försäljningshandlingarna för huset. Nya ägarna verkar vettiga, men det känns sååå konstigt. När vi åkte hem till L efteråt så gick vi runt och kikade lite på vad som ska slängas och så där. Man vill bara lämna allt som det var när mamsen fanns kvar. det ser ut som om hon bara är och handlar eller något och att hon ska komma tillbaka om en timme :( Tungt!

Söndag 27/9
Clinic med Kyra Kyrklund. En underhållande "föreläsare" måste jag säga! Det var roligt att få ta del av lite tips och trix, men jag känner nog att instruktionerna vid ridlektionerna på ridskolan ger mer matnyttigt som jag kan använda även hemma. Men det var roligt att ha gått på en så framstående dressyrryttares clinic. Nästa clinic jag går på kommer att handla mer om hantering av hästar tror jag. Det skulle vara roligt tror jag :)

Måndag 28/9
Jag jobbade hemifrån på order av min chef. Det var skönt att slippa åka den långa vägen in till jobbet för omväxlings skull. Så väldigt mycket jobb blev det väl inte om jag ska vara ärlig. Jag tog chansen att få rida ut i det vackra höstvädret. Det är verkligen som bomull för själen att hålla på med hästarna :) Patricia var ruskigt pigg, men skötte sig som vanligt ändå. På kvällen blev det ridning igen, men på ridskolan denna gång. Vi hade hoppning på schemat, och det är ju alltid roligt:)

Tisdag 29/9
Hade möten precis hela dagen. Inget vettigt gjort framför datorn alltså! Hemma blev det plommonsylttillverkning! Många burkar plommonsylt (eller marmelad egentligen) blev det. Familjen blev mycket nöjd med smaken :) Jag har dock inte hunnit prova än.

Onsdag 30/9
Jag hade den äran att ta hand om klagomålstelefonen hela dagen. Det ringer ju en hel del lustigt folk till den måste jag säga! När jag kom hem tömkörde jag Patricia på ridvolten. Vi övar båda två på att få till tömkörningen. Patricia har lite svårt att förstå mina kommandon än och jag har lite svårt att hålla reda på tömmarna och pisken samtidigt. Men vi jobbar på med den träningen så att hon kan träna upp sina ryggmuskler utan att behöva ha någon på ryggen. Ett fint varv i vänster galopp fick vi till i alla fall :) Höger galopp provade vi inte eftersom hon är så stel i det varvet. Jag vill ju att hon ska göra rätt och vara bekväm med att jobba.

Torsdag 1/10
Kontroller på en gård långt bort hela dagen. Kallt som tusan blev det i höstblåsten. Dessutom hade mina kamrater (som inte jobbar på samma enhet) inte talat om för mig att de inte tänkte åka någonstans för att äta lunch. Tack för den!! Jag hade dock varit något förutseende och köpt lite bröd och pålägg för att ha som mellanmål. Det bidde min lunch, medan arbetskamraterna hade bullat upp med matiga sallader och varm dryck. Det kändes som när man var på skolutflykt som liten och avundsjukt fick sitta med smörgås och mjölk i sirapsflaska medan klasskompisarna hade pankakor och sylt i sin matsäck... Ja, ja, hämnden är ljuv!!! På tisdag ska vi ut igen... Då ni, då ska ni få se på matsäck!!!

Fredag 2/10
Ja, det har ju inte gått så mycket av min fredag ännu, så vad som hänt idag återkommer jag med senare under dagen :) Pållarna fick i alla fall ha täcke på sig ute idag (för första gången i höst) De såg mycket nöjda ut!

Min duktiga make :-)

han har isolerat klart alla väggar på övervåningen och lagt klart golvspånskivorna på övervåningen :-) Han är bara BÄST!!! Nu är det bara taket på övervåningen som ska isoleras, sedan är det dags för elektrikern att dra kabelrör i utbyggnaden.

Härlig stubbåkerritt :)

En jättemysig träningsstund på stubbåkern fick avsluta min dag idag :) Patricia är stel som en planka i höger varv så det var mest mjukgörande övningar i trav som gällde. Hon gick något bättre på slutet men den där sidan måste tränas mer. Dotter K red en sväng med Gullan också, och Gullan hade skött sig fint idag med. Så roligt för dottern som haft det motigt med ledarskapet över Gullan.

Husförsäljningen går vidare. Den mest önskade kandidaten har backat tyvärr, men vårt andra val är med och kommer att erbjudas att köpa för det bud de har lagt. Om allt ordnar sig blir det små barnfötter som livar upp mitt fina, fina barndomshem :) Katten Laban (mamsens katt som kommer att ingå i köpet om dessa kandidater köper) kommer att få en honkatt att dela vardagen med. Om det inte skulle funka mellan katterna så kommer kandidaterna att få mitt telefonnummer så får vi ta hand om Laban istället.

Det är så grymt kul...

...när man får hästen att gå som en klocka i slutet av lektionen :-) Av gammal dum vana så har jag lite svårt att inte försöka dra ihop hästen istället för att rida den fram mot tygeln. Ja, ni som rider förstår nog vad jag menar, och till er som inte rider kan jag enkelt förklara saken med att JAG GÖR FEL! Här på jobbet kallar man det för den tyska stilen (dra ihop hästen alltså) vilket jag inte tror på eftersom ridläraren jag har (som hela tiden får tjata på mig om att driva hästen fram mot tygeln) har hela sin utbildning gjord i just Tyskland. Hur som helst så kom jag över min dragkamp med hästen (efter några väl valda ord från ridläraren) och därefter var denna gamla stela ridskolehäst som smör i mina händer, lydandes minsta tryck för skänkeln och alldeles, alldeles underbar att rida :-)

Igår hade jag tänkt att rida på min friskvårdstimme. När jag kom hem hade maken isolerat och börjat lägga golv på övervåningen i utbyggnaden(så duktig :-) ). Dotter K, som ska ha rummet i utbyggnadens övervåning, var också duktig och hjälpte Pappa med limning av golvspån och hantlangning av verktyg. Hon har kanske insett att hon snabbare kommer att få eget rum om hon försöker hjälpa till att bygga det..

För att inte ta allt för lång tid på mig så tog jag ut hundarna på en promenad istället för att rida. Sedan lagade jag mat till en utsvulten snickrande familj :-)

Full fart i helgen...

En händelserik helg har det varit. Visning av mamsens hus i Lördags och kräftmiddag med goda vänner på kvällen. Söndagen vigdes till inköp av diverse virke till utbyggnaden. På kvällen red jag och dotter K ut en sväng och tränade sedan lite på stubbåkern. Det var mysigt att avsluta helgen med lite havremoppe-stimulans :)

Visningen av huset gick bra och jag luskade väl reda på tre potentiella köpare (som jag gillade alltså). Det är viktigt för oss alla att köparen passar in i området och ser huset för dess charm. Därför är det inte tänkt att det ska bli någon särskild budgivning. Rätt köpare får huset till rätt pris helt enkelt. Vi får hoppas att det går vägen nu då...

Krig på jobbet och höbrist...

Idag var det möte på jobbet. Det innebar en hel del tjafs bland annat om vem som ska sitta kvar när det kommer in akuta ärenden på fredag eftermiddag (varför alltid på en fredag?). Det hela bottnade i en händelse då det blev ett akut beslut om avlivning som skulle göras. Handläggaren som hade hand om ärendet innan var ute på inspektion men personen med delegation för att ta beslutet var på plats. Vad händer??? Jo, beslutande person väntar (!) på att handläggaren ska komma tillbaka från inspektionen, slänger ärendet i knät på handläggaren och säger - DU får skriva beslutet för jag ska hem!! Det betydde då att handläggaren, som också skulle hem snällt fick sitta kvar halva kvällen och skriva beslutet (som den beslutande personen hade haft hela dagen på sig att skriva!) Det är inte okej tycker någon av handläggarna (naturligtvis!), men den beslutande personen slog ifrån sig med näbbar och klor. Sedan var det fullt krig (ett tyst krig men ändå). Aktuell handläggare var väldigt arg och ansåg sig inte ha tid att äta lunch idag (eftersom hon har megamånga ärenden) så hon satte sig med en varma koppen och började skriva beslut. Jag ruttnade helt på situationen och sade några väl valda ord till den beslutande personen angående hur jag tyckte att h*n hade uppfört sig (det är inte första gången egoismen sätter in på den personen om man säger så...). Jag gick ner till sushistället och köpte lunch till handläggaren (och mig) som tröst :) Kul att göra någon glad :)

Nu ikväll red jag en sväng. Lite skritt på vägen och i skogen först och sedan red vi en stund på stubbåkern. Patricia var spänd som en stålfjäder först men lugnade sig i slutet av passet. Duktig gumma :)

Nu ikväll när jag skulle hämta hö upptäckte jag att höt nästan är slut. Och bonden som är mitt i skörden!!! Jaja, jag får ringa imorgon i alla fall. Hö måste jag ju ha i alla fall på något sätt. Jag ska kolla med bonden om jag kan åka ner själv till helgen och hämta hö med hästtransporten så att bonden inte behöver komma på några veckor till. Det skulle underlätta både för honom och mig.

Kan travare galoppera???

Javisst kan de det!!! Det är bara det att travare har lärt sig att galoppera är något fult som man inte får göra (och man kan ju inte påstå att man avlar för en tia på galoppen heller när man väljer avelsmaterial inom travsporten). En miss måste man dock ha gjort i Patricias fall :) Inte för att hon har någon supergalopp precis men den är ren och bakbenen släpar inte tio meter efter kroppen... Den galoppen visade hon idag när hon motionerade sig själv i hagen... Varv efter varv galopperade hon runt hela hagen när jag och dotter K kom hem från utvecklingssamtal i skolan. Fin häst med möjligheter trots hennes ras :)

Dotter K visade sig som vanligt vara ett ess i skolan! Det är så kul att det går bra för henne och att hon trivs i sin klass :) Dotter K har planer på att söka till veterinärprogrammet efter gymnasiet och mentorn sade att hon definitivt har potential att klara uppgiften att klara intagningskraven där :) Är det det dotter K vill (även efter gymnasiet) så hoppas jag naturligtvis på att hon fixar det :) Inte helt fel med en veterinär i en familj full med fyrfotingar :)

Nu ikväll fick Patricia och Estep en ryktstund var. Det fick räcka för idag eftersom Patricia redan hade motionerat sig själv :)

1-0 till dotter K...

När jag kom hem efter ridningen (som bland annat visade att jag faktiskt glömt bort hur man gör bakdelsvändningar... tungt!!!) så kom dottern K till dörren och sken som en sol! Hon berättade med andan i halsen att hon lyckats rida runt valpsvängen med Gullan. Gullan försökte vända några gånger, men denna gång fick Gullan ge sig :) Förvisso har inte dotter K fått lov att rida ute på vägen själv, men jag hade inte hjärta att säga åt henne. Ja, nu gick det i alla fall bra och dotter K var chef över Gullan för första gången på riktigt :) Duktig dotter K :)

men vad ska det bli av mig???

I fredags knåpade jag ihop ett antal beslut för påskrift... Bara för att idag få tillbaka samma beslut för vidare utredning :( Ibland är det bra att vara petig, men man bör nog fundera på vad det är man rotar i, vad den sökande faktiskt får lov att lista ut själv och vad man kan hjälpa till med. Idag var det förfrågningar som snarare rör en byggnadsingenjör att utreda än en person med vår utbildning!!! Vad trött man kan bli ibland! Tja, jag får snällt ringa upp sökanden och fråga, få ett svar och sedan skicka för påskrift igen... För att kunna utreda om svaret är rätt får jag väl ringa till någon mer kunnig på området pålning och dränering än vad jag är...

På torsdag ska jag och en kollega ut på äventyr. Det gäller ett ställe som en annan myndighet funderar på att ha som mottagningsstall för omhändertagna stordjur. Om så skulle bli funderar jag på att söka en tjänst där, men det är väldigt hemligt än så länge tyst, tyst... Det känns som om man skulle kunna göra en hel del nytta på ett sånt ställe... men som alltid beror det en del på lönen förstås! Det skulle vara roligt och givande tror jag, inte vanlig djurskötare då utan lite mer ansvar skulle sitta fint. Kanske kan det bli något, kanske inte... Vi får se :)

När man var och varannan vecka funderar i jobb-bytarbanor, så känns det som om man är på fel plats. Jag som har förmånen att faktiskt utveckla mig inom mitt yrkesområde borde inte tycka att mitt jobb är så träligt att jag vill byta varannan vecka. Har jag hamnat så himla fel???

Pusskarantän..

Jag sitter i pusskarantän :( För att hindra mig från att smitta resten av familjen med min förkylning, har jag fått pussförbud. Blä, vad tråkigt! Tur att djuren inte lika lätt drar till sig mina förkylningsbakterier... Jag får helt enkelt mätta mitt pussbehov på mjuka hästmular och hundnosar istället så länge :)

Igår blev det ytterligare en skrittpromenad med Patricia. Där har vi en kuse med prestationsångest tror jag. Fort, fort gick hon hela rundan. Förvisso ska man ju stärka hästen muskler genom att den ska kliva på ordentligt, men Patricia tycks tro att hon måste gå fort för att jag ska tycka att hon är duktig. En annan rolig sak hon gör är att hon stannar till ibland och låtsas som om hon ser något ute i skogen vid sidan om stigen. Konstigt att det alltid händer när hennes nos är i jämnhöjd med en lövad gren??? Sedan smyger hon in grenens löv i munnen (som om jag inte skulle se det då...) sedan går hon vidare, som om inget har hänt mumsandes på löv:) Hon är bara för söt :)

Maken hade fixat ett nytt lax-recept som vi testade igår. Lax med hummersås och röd caviar. Mycket gott! Den maträtten tål att upprepas många gånger.

Igår kom också mamsens och L's hus ut på nätet till försäljning. Vi får hoppas att det blir en lätt och smidig försäljning. Det känns väldigt konstigt att se sitt hem (för det är ju det fortfarande nästan... inte egentligen... men ändå...) beskrivet i en annons sådär. trots allt så är det säkert den bästa lösningen för L som slipper en massa jobb som det innebär när man har hus med stor tomt.

Skrittpromenad i skogen

När jag kom hem idag hade dotter K varit ute och ridit Gullan. Jag misstänker att hon fick dåligt samvete för att Gullan var "deppig" igår. Delvis beror det säkert också på att hon försöker samla poäng för att få högre månadspeng. Ja, vi får väl se hur det blir.....

Jag kunde förstås inte vara sämre så det blev en skrittpromenad med Patricia efter middagen :) Hur mysigt som helst!!! Estep fick en rykt när vi kom tillbaka. Jag är nöjd :)

Sjuk...

Det började igår morse med lite svid i halsen :( Idag kände jag att jag hade lite feber, men efter en febernedsättande tablett känns det bättre :) Jag är sällan sjuk och alldeles för snål för att känna efter.

Hur som helst så var det ridning igen igår kväll. Det var ett ganska lugnt pass men givande som vanligt :) Jag fick prova på en för mig ny häst och det var ingen enkel sak att hitta knapparna på den... Ridläraren kommenterade i slutet av lektionen mitt arbete med ... - Det där var lite mer att jobba med va? (stort flin...) Jo tack, det kan man säga, men jag tycker att jag lyckades komma överens med hästen på slutet i alla fall och då var den riktigt trevlig :)

Hemma väntade resten av hästarna som fick en avborstning och hovarna kratsade innan kvällshöet. Gullan tyckte inte att hon var färdigpysslad med när jag släckte och stängde för natten. En sorgsen blick var det sista jag såg innan jag gick hem. Det skar verkligen i hjärtat :( Vi får jobba fram någon sorts plan för hästarna så att man slipper den där blicken. Gullan kan i alla fall inte bara gå som sällskapshäst, det är ju klart.

Avslut med sting!!!

Igår hade jag en heldag hemma. Dotter K åkte iväg till en kompis för att sova över och jag hade lite annat att pyssla med.

Jag började dagen med en promenad med vovvarna. Vi hade tänkt prova ett nytt recept på kantarellsoppa så jag försökte hitta de sista gula kantarellerna från skogen. Det var väldigt urplockat, men jag fick ihop någon liter i alla fall (som inte behövdes eftersom vi hade så det räckte i kylskåpet visade det sig sedan). Opus gillar att plocka svamp. Då kan han lunka i sin egen takt och nosa som han vill.

På eftermiddagen satte jag upp de sista fönstergallren till stallfönstren. Skönt att ha fått det gjort också :)

Kantarellmiddagen blev mycket god. Helt klart en soppa som vi kommer att göra igen :)

Vid åtta-snåret tog jag en joggingrunda med mina nya dojjor :) Det var en härlig runda, utan något ont i fötterna :) dock lite ont i hälsenorna :( men inte så farligt ändå. Man märker att det börjar bli höst, för det hann bli ganska mörkt på den halvtimmen jag var ute.

Efter dusch blev det pyssel och rykt av hästar. Alla tre hästarna blev ordentligt genomryktade och manarna blev klippta. Riktigt fina blev de alla tre :) 2,5 timme tog det att snygga till tre sommarsmutsiga hästar. Gullan är fortfarande ganska smutsig så jag undrar om det inte behövs ett bad med shamponering för att få henne riktigt ren. Jag får diskutera det med dotter K tror jag :)

Strax innan sängdags råkade jag sätta mig på en geting som placerat sig på toa-sitsen av alla ställen. F...n vad ont det gjorde.

Vid midnatt kom en trött men lycklig Agneta utan H i säng. Detta trots ett ömmande getingstick på rumpan :)

Ååååh...

Jag vill hem... Jag har inte tid att jobba just nu. Det är så mycket hemma som behöver fixas. Både i stallet och i huset finns snickeriarbeten som väntar. Skulle vara så skönt med några vecko att jobba av hemmasnickrandet lite så vi kan börja använda vår fina tillbyggnad ordentligt... Jag får nog diskutera med maken om när snickare med mera ska tillkallas, för i den här farten blir vi inte klara någon gång. Dessutom blir inte saken bättre av att jag känner stressviruset komma så fort jag tänker på vad jag borde ta tag i. Då blir det till att backa i ambitionsnivå och ingenting blir gjort istället. Det är mycket jobbigt att bli smittad av det där stressviruset! Än så länge har jag en viss immunitet mot detta virus, men jag undrar hur länge det varar.

Det känns konstigt att inte känna att man fixar någonting. Golvet i utbyggnaden ordnade vi ju förra söndagen och två fönstergaller satte vi upp igår, men ändå känns det som om jag inte fått någonting gjort. Hålet för "inte göra tillräckligt mycket" är lite för djupt för att jag ska märka av när jag gör framsteg. Framstegen (eller de där måste/vill fixa-sakerna) försvinner liksom i det stora hålet.

Jisses så djup jag blev nu då... Trots allt så känns det genast lite bättre efter att jag har fått gnälla av mig lite :)

Ikväll är det ridning igen :) Det ska bli skönt att blåsa ur hjärnan med hjälp av lite dressyrslit :) Mer sånt!!!

Lugnet lägger sig...

Fredageftermiddag är en bra tid tycker jag. Helgen närmar sig och kontoret töms snabbt på folk. Nu närmar sig klockan tre och de flesta har redan gått för dagen. Vi är väl kanske 10 pers kvar av de 22 som jobbar på den här avdelningen :) Det är lättare att koncentrera sig på jobbet när det är lugnare och jag får oftast mycket mer gjort då.

Igår köpte jag nya löparskor. Jag har tröttnat på att vänta ut mina onda hälsenor så i nästa vecka tänkte jag börja jogga igång lite sakta. Det blir spännande att se hur fötterna gillar mina nya puppor. Jag håller på att gå in dem idag och hittills har det funkat bra tycker jag :)

Pendla är pest...

...när kollektivtrafiken inte går som den ska
...när folk börjar komma tillbaka från semester så att tåg, bussar och tunnelbana blir fullsmockade med stressade människor
... när folk på tunnelbana, tåg och bussar inte respekterar varandra och inte kliver åt sidan för folk som ska av vid stationerna, spelar vidrigt högt så att hela vagnen hör på sin medhavda i-pod och hostar folk rakt i ansiktet utan att hålla för (vilket de borde ha lärt sig av sin mamma eller pappa som liten knodd)

FY!!

Nytt golv

Igår lade vi in det nya golvet i vårt blivande sovrum. Så fint det blev :) Det var en rätt slitsam historia eftersom golvplankorna var 5 meter långa och därför ganska otympliga att jobba med. Men som sagt, nu är det lagt i alla fall och vi är nöjda med resultatet.

En nostalgisk bild på "mitt" pendeltåg som det såg ut när jag var liten (godsfinka brukade dock inte finnas som sittplatsalternativ).

Man kan ju undra vad SL håller på med ibland. Inte nog med att de håller på att renovera rälsen för tåget jag åker med så att jag får hålla på att byta till ersättningsbussar och annat krångel. Nä, nu har tunnelbanan börjat krångla också bara för att...

I fredags på väg hem så stannade tunnelbanetåget tre stationer före den station som jag ska av. Det betyder att om man inte vill gå x antal mil så får man ta ersättningsbuss (som inte kom) eller jaga rätt på någon annan buss som eventuellt stannar vid den station jag ska av. Efter en halvtimmes väntan på ersättningsbussen som aldrig kom, hittade jag en annan buss som tog mig till min station. Jag blev bara en halvtimme försenad hem (vilket är kolosalt mycket när man bara vill hem på en fredagkväll!!!)

I morse var det samma visa igen!!! Tunnelbanan gick inte som den skulle idag heller på grund av rökutveckling på en station. Jaha ja... Jag fick lov att gå den sista biten till jobbet, en promenad som tar ungefär 30 minuter. GRRR!!! Inte för att det gör så mycket med en promenad på morgonen, men jag vore tacksam om jag fick välja själv när jag vill ta den där promenaden! Vi får verkligen hoppas att tågen går som de ska ikväll, för jag har bråttom hem till ridningen...

Jag ruttnade...

Till slut lade jag ner projektet med fönstergallerletning till stallet. Jag började leta och begära in offerter redan förra året (om inte ännu tidigare??) för fyra fönstergaller i lämplig storlek för mina stallfönster. Jag har fått prisuppgifter på allt från 750 kr+moms till över 2000 kr + moms. Till sist blev det nog av hutlösa priser och antydningar att man är en besvärlig kund för att man önskar speciella mått(en del folk borde fasen inte hålla på med försäljning!!!). På en web-butik fanns galler (förvisso lite för stora egentligen) för 625 kr + moms och till en hyfsad fraktkostnad, så nu är de beställda.

Jag kan inte förstå var respekten gentemot kunden har tagit vägen. Bara pust och stön så fort man har en fråga eller ber om hjälp med någonting. När jag jobbade i butik så var alla kunder lika värda. Från den kund som köpte ett paket gummisnoddar för 5 kr till kunden som köpte en sadel för 20.000 kr. Att köpa fyra fönstergaller är tydligen inte tillräckligt mycket värt för att man ska få god service! Arg blir jag på sånt!!!

Det rör på sig...

I söndags fick L ja på sitt bud för en lägenhet. Jag såg den på nätet några dagar tidigare och tänkte direkt -Den här lägenheten skulle vara perfekt för L. I söndags var jag förbi L för en fika och då visade det sig att han tittat på nämnda lägenhet på fredagen. Det är verkligen en kanonfin lägenhet med vinterbonat uterum med utsikt över en trädgård. Affärer och restauranger alldeles i närheten och i ett område som L trivs i :) Jag vet att han tycker det här är jobbigt, men jag är glad för att han fick napp till slut och hittade ett boende som han kan trivas med. Nu är L iväg på en resa på floderna i Ryssland. Han, hans dotterson och några grannar reste iväg för en tio-dagars välbehövlig semester. Vi tar hand om L's hund Poupee så länge. Hon ska få en välbehövlig klippning och tvagning, för hela hunden är full av tovor. Det blir ett helgjobb det...

Igår var det ridning på ridskolan igen. Det är verkligen tokroligt även om man är alldeles mör efteråt. Men det är ju så det ska vara :)

Yatzys syster försvann från jordelivet häromdagen enligt uppfödaren. Det var tydligen något med njurarna som var fel. Otäckt med tanke på att vovven bara var 2 år. Klart att man blir orolig för sin lilla kooikerskrutt, men troligtvis handlade det inte om något ärftligt i alla fall. Det blev extra mycket kooikergos igår kväll innan Yatzy fick somna ifred i sitt favorithörn vid min huvudkudde.

Ont...

Igår hade jag ont, idag har jag ont, hur blir det imorgon? Det tog verkligen på krafterna det där släpandet av säckar.

Igår fick i alla fall Patricia inviga det nya ströet. Först stod hon upptryckt mot boxfronten en lång stund (inte kunde man väl gå på det där konstiga!!!). Till slut tog hungern efter hö överhanden och Patricia tog några steg in för att nå hökakorna. Lite spänt var det, men hon vänjer sig nog så småningom.

20 x 60 + 40 x 4 = 1360 kg

Det är vad jag har lyft idag... på ca 1,5 timmar!!! Min gödselcontainer kom idag med tillhörande halmpellets och torv. Strömedlen låg prydligt staplade i containern så det var BARA att lyfta ur säckarna och balarna ur containern och sedan stapla upp dem på nytt utanför samma container. Så slut i kroppen har jag inte varit på länge kan jag säga. Fem torvbalar ligger fortfarande kvar i containern. Jag lyckades helt enkelt inte lyfta dem över den ca 1,5 meter höga kanten. Jag vet inte om det beror på att jag var helt slutkörd eller om någon i smyg hade stoppat bly i balarna istället för torv?? Jag överlåter med varm hand de sista fem balarna till maken att flytta, för jag lär inte kunna röra mig alls imorgon.

Utöver säcklyftning så mockade jag även ur Patricias box. Det blev tio kärror tung gödsel att hiva ut på gödselstacken, phu!!! När jag hade spolat ur och skurat boxen släppte jag in hästarna för kvällsmat. Golvet var blött av vatten så det tog en stund innan hästarna vågade sig in. Om hästar kunde gå på tåspetsarna så skulle de gjort det när de till slut gav efter för hungern och gick in i stallet. Patricia vågade inte gå in i sin box så hon delade mat och hö med Estep i hans box istället. Det är tur att han är så snäll med andra hästar, för det blir rätt trångt i hans lilla "hus" när han bjuder Patricia på middag :)

Lycklig...

Första ridpasset på ridskolan idag :) Hur kul kan det vara att strutta runt, runt på en häst i ett ridhus kanske ni undrar... Jag vet inte varför det är så kul, men kul är det :) En trevlig häst var det också, när jag hittade knapparna. Nu känner jag att varenda liten muskel har jobbat och det lär kännas imorgon kan jag tänka mig. Jag träffade på en bekantskap från förr också :) Vi red på samma ridskola när vi var små. Kul att träffa på folk som kommit tillbaka till hästarna efter några års uppehåll. I övrigt verkar det vara ett trevligt gäng som rider med mig. Det känns bra tycker jag :) Det här är definitivt det jag behöver för att komma igång med ridningen igen. Att rida hemma och träna på ridskolan känns som en mycket bra kombination för mig :)

Jag byggde klart höhäckarna idag också. Jag är mycket stolt över dem faktiskt:) Bilder kommer imorgon. Hästarna har inte provat dem än, men jag ska flytta ut häckarna till hagen imorgon.

Kvällens film är Gone in 60 seconds. Jag har förvisso redan sett den, men den är värd att slötitta på innan det är sovdags. Skrivs imorgon :)

Har någon....

någon gång lyckats med bedriften att prova ett par trånga läderridstövlar utan att ha byxor som går ner i stövlarna? ...

Prova inte!!! Det lyckades jag min tankspridda hönshjärna göra vilket resulterade att två döttrar fick stå och halft slita av mitt ben medan jag, med hjälp av diskmedel som smörjmedel, i halv panik stod emot hållandes i trappräcket. Jag behövde inte klippa upp stöveln (även om tanken slog mig flera gånger) utan både jag och stöveln lyckades separera från varandra utan blodvite efter ett antal minuters dragkamp...

Ska jag behålla stövlarna??? Jo, men de ska lästas ut och förses med dragkedja innan jag bär dem igen.

Vi rensade ut alla mamsens kläder och diverse hästartiklar idag. Det blev otroliga mängder klädsäckar för välgörande ändamål och en del säckar som kördes till tippen. Enorma mängder täcken, grimmor, benskydd med mera kördes till fullblodsstuteriet i närheten där sakerna tacksamt togs emot :)

En del hästsaker tog jag hem och en del saker tog syster V hem till sig. Lite prylar ska med till ridskolan också. Vi får se om de vill ta dem till vara. Jag hoppas det...

Storebror H och svåger T fixade till en vindskiva och målade lite flagad plåt under tiden. Det blev fint:)