Förlåt.. tiden rusar...

Tiden bara springer iväg. Inte ett inlägg sedan förra söndagen... Jag skäms! Hela förra veckan gick verkligen i höstens tecken när det gäller väder! Regn, mulet, regn och sedan lite mer mulet :(
På jobbet rullade det på som vanligt. Vi var ute och tittade på två gårdar, ganska tråkiga sådana, men det är skönt att komma ut lite i alla fall. På hemmafronten kom elektrikern ut och flyttade på några element så att vi kan öppna upp till utbyggnaden. Sedan blev det till att jaga snickare eftersom vår "ordinarie" snickare kommer att ha semester i tre veckor. Efter några samtal med dels dryga tjuriga snickare, dels en lite trevligare som faktiskt kunde komma och titta i alla fall så bestämde jag tid med den lite trevligare, så han kommer och kikar på onsdag kväll :)

Apropå dryga hantverkare förresten... Hur kan folk acceptera denna attityd som en del hantverkare har. Det är ett under att dessa störiga förståsigpåare över huvud taget får några jobb. Hos mig har de inget att hämta och det spelar ingen roll hur duktiga de anses vara. Störig attityd går bort i alla fall! Varför måste man skratta kunden rätt upp i ansiktet när han/hon frågar om snickaren har tid inom någon vecka? Kan snickaren inte bara säga att han tyvärr inte kan klämma in jobbet just nu. Nej, inte det - Inte en chans att vi kan komma inom tre veckor, och jag vet ingen annan som kan heller! fick jag till svar från den ena snickaren. Kommer jag att fundera på att anlita honom någonsin??? Nej, skulle inte tro det!!!

Jag tog ledigt i fredags då det var halvdag på jobbet. Jag tyckte inte att det var någon idé att spendera två timmar på resor för att arbeta 4 timmar. Jag och dotter K tog hästarna på en skrittpromenad istället. Det var mysigt :)

I lördags hämtade jag det sista av möblerna som jag ska ha från mamsens hus. Det börjar bli tomt och opersonligt där nu. Snart är bara katten kvar i huset :( Apropå katten, så börjar jag undra om det verkligen är en särskilt bra idé att katten får följa med huset. Det är en fin och god katt och jag är orolig för att han kommer att sticka för alltid när huset blir tomt. Jag tror jag får diskutera saken med maken... Kan vi ta hand om Laban (katten alltså) om styvpappa L går med på det???

I går red jag och dotter K ut igen en sväng. Dottern envisades med att rida barbacka ut i skogen så det blev bara skritt hela vägen. Gullan var lite flåsig på hemvägen, med all sannorlikhet på grund av att hon var tvungen att hålla jämna steg med Patricia, som i sin tur älgade på i ett ganska friskt tempo. Nyttigt för Gullan, nyttigt för Patricia och nyttigt för mig och dotter K som fick rensa hjärnorna en stund :)