Jobba på...

Örnie på jobbet för några månader sedan

Måndag igen och slutspurten för budgetarbetet. Inte någon särskilt rolig syssla, men trots allt något som måste göras. Prioriteringsordningen på den här avdelningen är sanneligen väldigt underlig ibland. Budgeten som skulle vara klar i förra veckan jobbas det med nu... Nu har jag i alla fall satt chefen i arbete med att göra klart de sista siffrorna och sedan skicka in förslaget till ekonomiansvarig. Jag hoppas att inget "roligare" kommer i vägen nu bara, för då börjas det jobbas med det istället, och då kommer inte budgeten in idag (heller). Jag vill få betydligt bättre koll på allt som rör sig här på jobbet. jag tycker att det mesta bara flummar och flyter runt i någon sorts uppdragsgegga... Jo då, jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb, men lite mer struktur skulle jag uppskatta.

Andra saker som är smått irriterande är dessa kopior av mail som jag får... Det blir så fruktansvärt mycket "för kännedom" så jag vet inte vad jag ska spara och vad jag ska slänga längre... Jag skulle uppskatta om man tänkte igenom vilka personer som informationen berör, och inte bara slänga iväg mail till alla möjliga "för säkerhets skull". Inte det minsta förvånad att viktiga mail försvinner i röran. Så, som sagt, STRUKTUR!!!

Idag har Örnie fått följa med till jobbet. Det går alldeles utmärkt så länge jag är på rummet. Går jag på toa eller till fikarummet för att äta lunch så märks det ganska tydligt att det finns en schäfer i korridoren... Efterhand så tystnar han förstås, men det tar en liten stund.

För att få Örnie på andra tankar gick jag en ordentlig promenad med honom på lunchen. Vi mötte bilar, hundar, cyklister och joggare i mängder och inte en reaktion från Örnies sida alls. Konstigt att han för sånt himla liv när vi möter någon i skogen hemma.... Eftersom det är så mycket folk ute och går här omkring, så var det givetvis kopplad hund som gällde... Jag tror inte att vi haft någon hund som har gått så fint i kopplet på okända platser som Örnie. Möjligen Opus som kunde sköta sig ganska bra efter en stund.

Ikväll blir det pållarnas tur. De ska få en kvällspromenad båda två tänkte jag. Patricia ska få en promenad på vägen med lite tempoväxlingar som träning. Rey ska jag känna igenom på ridbanan hade jag tänkt. Mest styra, lite tempoväxlingar och böja/rakställa hade jag tänkt. Rey är väldigt vältränad, men dock på travarvis, så det tar ett tag att modelera om kroppen på honom. Man får ta det sakta och försiktigt :) Ska bli kul med en premiärtur på lille herrn!

Kursverksamhet...

Nu har Örnie och jag börjat skolan. Inte riktigt klokt vad man glömmer när man inte har tränat hund på länge. Timingen i korrigeringar och avläsningen av vovvens signaler är verkligen på katastrofnivå.. Men, men, jag har ju tränat vovve förr, så det kommer väl tillbaka inom kort hoppas jag :) När man väl börjat ta tag i saken, så blir det också roligare, så till nästa lördag ska vi träna inkallning och fot :) Fot för oss är att hunden ska placera sig vid sidan om föraren, inte nödvändigtvis under gång (vilket är ganska lätt att få till) utan även när hunden bara ska sitta eller ligga brevid. Kort och gott så betyder fot att vara vid sidan och ha ögonkontakt. Det lyckades vi få in oerhört bra på både Opus och Hasso, så nu är det Örnies tur :)

Vi kom hem efter kursen för ungefär två timmar sedan, och jag trodde att Örnie skulle sova gott hela eftermiddagen... Låt oss säga så här: Det är dags att ta en ordentlig promenad, sö nu är det full rulle på honom igen :p Han blir inte trött länge inte...

Håhå jaja...

Ibland är det inte kul att vara djurägare. Nu har vår älskade Gullan fått springa vidare till de gröna ängarna.

I fredags var hovslagaren hemma och försökte göra så mycket som möjligt för att underlätta för Gullan som hade så ont. När jag sedan på lördagen såg att det inte skett någon förbättring bestämde jag mig för att Gullan skulle få slippa lida mer. I måndags ringdes recept in på mer smärtstillande så att Gullan skulle få må så bra som möjligt de sista dagarna och det funkade mycket bra. Så i morse fick lilla Gullan sluta sina dagar på ett utmärkt sätt ätandes gräs i en glänta :) Visst är det fruktansvärt jobbigt när man måste ta bort hästen, men att låta hästen genomgå en lång konvalecens för att sedan med stor sannolikhet bli sjuk igen vill jag inte ha på mitt samvete. Det är inte snällt mot hästen.

Hemma i stallet står nu två bruningar kvar och håller för närvarande på att lära känna varandra lite bättre. Den nya älsklingen kom i måndags och visade sig vara mycket ståtlig :) I morse var det första gången som Patricia och Rey (som han kallas) gick i samma hage. Mycket skrikande och bakutsparkande blev det i början, men de verkade ändå akta sig för att träffa varandra med sparkarna. Efter några minuter blev det lugnt och de började äta hö istället. När de har rättat in sig i ledet så kommer det säkert att gå alldeles utmärkt. Det är jag säker på :)

Rey kommer norrifrån och har gått som skolhäst på wången i några år. Nu har han tränats för löp under en period och har därför väldigt bra kondition. Det får dröja några dagar till innan vi tar premiärturen med honom så att han får tid att tagga ner lite. Inte för att han verkar särskilt stressad eller het, men som med alla andra djur så behöver hästar också lära sig rutinerna och få möjlighet att "landa" i sin nya miljö. Så just nu är det operation "lära känna" som gäller. Jag har fått lära mig att Rey inte äter vanligt hästgodis i alla fall. Jag har försökt och nödslaktaren försökte också idag, men näpp... Rey tror inte att hästgodis är ätbart :) Jag ska prova med en morot ikväll för att se om det skulle passa herrn bättre i smaken. Rey blir lite öm i ryggen om han blir kall, så det är också något som jag lärt mig. Så det är täcke på som gäller vid nederbörd och blåst. Tur att jag köpte nytt täcke redan innan han kom hem då... Idag fick hästarna vara utan täcke i alla fall eftersom de släpptes ihop för första gången idag. Jag vill inte att de fastnar i varandras täcken om de skulle börja klättra på varandra.

Ikväll ska Rey få byta box så att han får bo brevid Patricia. Det får bli hans permanenta hem :)

När jag laddat ner lite bilder på underverket så ska jag lägga in dem här.

Vilket strul...

Det gäller verkligen att dra i rätt trådar när det gäller hästar... Idag fick jag ett telefonnummer till en tjej som kör akutfall, men för säkerhets skull så ringde jag också en gammal kollega från förra jobbet. Hon skor egentligen inte längre, men lyckades dra med sig en annan hovslagarkollega ut till mig ikväll. Så istället för ingen hovis fick jag istället två :) Nu har min gamla kollega fixat fram en ny sko, jag flirtade till mig en bit plåt från en smidesverkstad i krokarna där jag jobbar. Plåtsaxar och vinkelslip har vi hemma och borrstål ska jag införskaffa på vägen hem idag. Nu står allt till hoppet att foten blir okej på det här sättet. Det märker vi så småningom. Jag är helt slut i hjärnan nu! Utöver mekandet med hästen så måste man ju försöka göra sitt jobb på jobbet också. Jag behöver nog inte säga att det kom lite i skymundan idag...

Oj vad kämpigt...

Idag har veterinären varit här för att titta på Gullan. Misstänkt hovbensrotation på höger fram med misstänkt dubbelsula på grund av det. Gullan fick smärtstillande medicin, en stelkramp-vaccination och ett jodopaxbandage runt onda fossingen. Därefter jagade jag hovslagaren som har späckat schema förstås. Med lite tur kan han komma i morgon, men risken finns att jag får vänta tills på måndag... Jag har i alla fall en gummistövel för hästar som jag kan sätta på Gullans hov som skydd mot smuts så länge. Hur som helst är veterinärens ordination att hovis ska skära ur dubbelsulan och sedan lägga på skon igen. I skons broddhål ska en plåt fästas fast som ska skydda den tunna sulan från stenar och grus. Jag hoppas att hovis fixar det nu :s.

Mycket nu...

Vår nya pålle står längst fram i bild :)

Japp, det är sant... Ny pålle på väg in i vårt lilla stall :) Eftersom Gullan är dålig så tyckte jag att det var dags att skaffa en backup-pålle. Jag hörde av mig till Patricias förra ägare för att se om de hade något intressant till oss. Och turligt nog hade de det :) En åttaårig valack som ska vara snäll och god. Ja, jag köper honom utan att ha träffat honom precis som jag gjorde med Patricia. När jag köpte Patricia så sade förra ägaren att Patricia var snäll och gosig och det var hon ju absolut. Så det var inte svårt att bestämma sig denna gång heller. Säger ägaren att hästen är snäll och god så är han det :)

Ägaren sade att det kändes väldigt bra att jag ville köpa denna pålle också, så vet ägaren att han kommer till ett bra hem :) Det värmer verkligen i hjärtat! Det var väldigt roligt att  få förtroendet att ta hand om denna kille då han är deras egen uppfödning och verkar ha en speciell plats i ägarens hjärta. Annars skulle han nog inte varit kvar hos dem i 8 år utan att ha startat en enda gång (ja, utleasad i tre år, men inte för att starta inom travet)... Jag vill inte närmare gå in på pålles identitet innan han står här i stallet, så mer information kommer när han kommit hit!

Hur som helst så är transport beställd så i början på nästa vecka står han här i stallet om inget konstigt händer.

I morgon ska jag ringa veterinären en gång var trettionde sekund, för i morgon ska jag verkligen få tag i dem!!! Jag behöver en diagnos på Gullan och råd och behandling som gör att hon inte behöver ha ont. Håll tummarna för att jag får tag i dem på telefontiden, annars ringer jag ta mig tusan journumret!

Fasen också...

Jag tyckte att Gullan såg bättre ut efter behandlingen, men i morse när jag kom till stallet så var hennes högerfot jättesvullen, och hon linkade ömmande ut i hagen. Skit också!!! Nu vet jag inte alls hur det blir :( Så himla jobbigt allt blev plötsligt...

Ska det bli så att jag måste skaffa en backup-pålle ifall det stupar rakt utför för Gullan? Ja, funderingarna går i den riktningen i alla fall. Ett fullblod, Lipizzaner (lite svag för dem..) eller övervuxen Connemara hade varit trevligt, men ett varmblod passar nog bättre ändå. Det passar bättre till mina ambitioner som skogsmulleryttare. Men jag vet inte... Först blir det veterinären som får säga sitt...

Det är mörkt nu...

Mörkret faller vid halv sju nu, och värre blir det. Jag tycker det är så jobbigt med mörkret. Det verkar bli värre med åldern. Jag har inget minne av att jag tyckte det var så jobbigt när jag var yngre. Jag minns när det var så svart ute att jag helt enkelt inte hittade Estep i hagen när jag kom till stallet. Nu var hagen ganska många hektar stor, men i alla fall. Det var förstås jobbigt, men inte på samma sätt som jag tycker nu.

Jag trotsade i alla fall mörkret ikväll och gick ut med Patricia en sväng. Först tog vi klätterbacken (en slinga i skogen som tar ungefär tio minuter att rida) och sedan tog vi några varv på ridbanan. Alldeles lagom med en knapp halvtimmes ridning. Gullan är halt så hon fick snällt stanna hemma!

I morgon ska jag ringa grannen och kolla om han kan utöka ridbanan med sin grävare. Han lovade att han skulle försöka hinna med det, men jag har inte hört ifrån honom på ett tag. Så nu får jag ligga på lite. Den ridbana jag har nu är bara ca 20*20 meter. En bana som är alltför liten för att träna galoppfattningar med Patricia på. Om man skalar av grässvålen ytterligare så kan man få till en ridbana som är ungefär 20*35 meter istället, en betydligt bättre storlek för oss.

I helgen byggde vi lite på dotter J:s garderob. senare i veckan tänkte jag åka och köpa inredning till garderoben också. Äntligen ska dotter J få möjlighet att hålla ordning på sina kläder. Som hon längtat!!! I söndags var jag hos styvpappa L och lunchade. Efter lunchen åkte vi ut till Mamsens grav och lade ner nya blommor. Det var en vacker dag och det blev väldigt fint vid graven.

På jobbet har det varit en lugn dag idag. I morgon blir det rörigare eftersom jag tänkte ta med Örnie dit då. Han blir så rastlös av att inte ha något att göra så han terroriserar maken som behöver sova ostört på dagarna. Så i morgon blir det jobbet för Örnie och så ska vi träna lite på travbanan som ligger i närheten av jobbet. Det blir nog bra :)

Medicinering

Estep och Mackie i fornstora dagar <3



Fina pojkarna!

 I måndags jagade jag distriktsveterinären, precis som alla andra en måndagmorgon, vilket resulterade i att jag gav upp jakten efter en halvtimme. Istället ringde jag vår gamla veterinär som fixade en snabbdiagnos och ringde in recept på Finadyne till Gullan. Jag ska höra av mig om ett par dagar och tala om åt vilket håll det barkar. Att få i Gullan medicinen visade sig dock vara lite knepigare än jag räknat med från början. Riven morot och Finadyne ratades väldigt snabbt, så jag fick doppa hö i morotsröran och då slank det ner hyggligt i alla fall. idag blev det test med betfor istället. jag tänkte använda spruta och finadynet blandat i vatten, men kunde inte hitta sprutorna så därför blev det betfor. Nu får vi se om Gullan börjar känna sig bättre om ett tag då (ömmade mycket mindre redan idag, så någon nytta gör medicinen i alla fall).

Idag var det seminarium på jobbet. mycket intressant och givande, och jag hoppas verkligen att åhörarna tyckte det samma. Nu kan kollegan, som jobbat med seminariet, äntligen pusta ut ett tag. Jag har nya projekt att jobba med i morgon, så jag vilar inte. Men jag trivs med att hela tiden ha nya prylar att pyssla med :) Tiden går så oändligt mycket fortare nu än det gjorde på förra jobbet. Men det har nog lite med oviljan att jobba som myndighetsperson att göra... Man drog sig för nya ärenden för att det kändes psykiskt jobbigt. Nu har jag inga sådana kontakter med "kunder" och det ger en helt annan känsla :) I LIKE!!!

Veterinär på måndag...

Gullan ser inte okej ut i sin hov, så det blir veterinären som får kika på det på måndag. Hoppas att det är något som går att rätta till bara. Kan inte säga annat än att jag känner viss oro inför veterinärbesöket. Men å andra sidan känns det ganska bra att få reda på vad det är för knas, och få reda på vad jag ska göra för att behandla det så att Gullan blir fin och pigg i sina ben igen. Det är jobbigt med de där lättfödda hästarna. rädslan för fång finns alltid där :( Gullan hade späcknacke i somras, så det är därför jag är rädd att något fångaktigt har hänt. Nu är förvisso späcknacken i stort sett borta, men risken finns ju i alla fall att det var en fångkänning redan i somras när hon blev halt. Fy... DÅLIGT SAMVETE!!! Jag får lov att bli bättre på att ta ut veterinär en gång för mycket!

På jobbet har det varit fullt upp hela veckan. Nu är årets kurser till ända, så det är dags att planera inför vårens kurser. Det är mycket att hålla reda på, men dagarna går fort och jag känner att jag gjort mitt dagsverke varje dag när jag åker hem. Det känns jättebra!

Nej, nu är det dags att mocka och fixa i ordning middagsmaten till pållarna och sedan ska jag fila på en powerpoint inför föreläsningen i morgon.