Däckbyte...

Nu har min fina bil fått sommarsulor på. Redan på hemvägen såg jag hur bränsleförbrukningen sjönk. Det är stor skillnad mellan vinterdäck på plåtfälg och sommardäck på lättmetall-fälg, det är klart i alla fall

Efter att ha gått med uppländsk kletlera upp till öronen i några dagar fick hästarna en ordentlig borstning igår kväll. En hel del av den resterande vinterpälsen rasade med av bara farten, och Rey börjar se mindre ut som en kallblodstravare och mer som den varmblodiga skönheten han egentligen är . Båda njöt i fulla drag när de blev av med lera och päls. Pälsen och leran förflyttade sig lydigt från hästarna över till mig, så en dusch var välbehövlig efter den borstningsstunden kan man ju säga

Lite till semester :)

Galet skönt med en veckas ledighet innan det är dags att börja rulla in till stora staden för att jobba. Jag tänkte ta det ganska lugnt den här veckan och kanske pyssla lite i trädgården. Jag funderar också på att måla baksidan på stallet den här veckan. Baksidan på stallet ligger mot söder, så färgen på den sidan slits snabbare än på övriga sidor. Dessutom blir det så väldigt varmt på den sidan på sommaren, så det är bra om man målar innan den värsta sommarvärmen kommer igång.

Dotter J har nu bestämt resmål inför sommaren. Verona var önskemålet och så får det bli :) Verona ligger nära Gardasjön, så vi tänkte försöka få till ett par dagar runt Italiens största sjö. Det blir nog en mysig resa :)

Ledig ett tag...

Nu är jag ledig fram till den 2:a april då jag får åka in till stora staden igen. Det är skönt att ha lite ledigt så här på vårkanten. maken tycker att jag ska vara ledig oftare, för då tar jag tag i diverse projekt som blivit ogjorda alltför lång tid. Den här veckan har jag blivit klar med dotter J:s rum (bara lite småfix kvar). Hon har fått en bokhylla och garderoben är inredd med trådkorgar i "rack". Den gamla trasiga byrån är utslängd och nu står ett fint nattduksbord där istället. Utöver det har dottern fått ny takbelysning, sänglampa och en golvlampa. En tjock härlig matta ligger på golvet också :)

Idag har jag och maken varit på K-Rauta och införskaffat en spånskiva till vår sänggavel. nu ikväll har jag roat mig med att vaddera spånskivan och klätt den i ett kraftigt möbeltyg. Det blev riktigt bra det också.

Dotter K hade i stort sett ledigt från skolan idag, så vi passade på att ta en ordentlig ridtur i solskenet. Det blev mycket trav idag, och snart kan vi nog börja galoppträna lite också. Det var väldigt mjukt på skogsvägen idag och en hel del potthål och annat otrevligt, så vi får ta det lite försiktigt tills det torkat upp lite bättre. En härlig tur blev det i alla fall.

Maken och barnen har åkt iväg på bio för att se Underworld (tvåan tror jag det är). Jag gillar inte den typen av filmer, så jag slapp åka med. Då fick jag ju svära över slitet med sänggaveln utan att störa någon i alla fall :)

Det var det det...

Jag känner mig alldeles tom! Det är som om någon dragit undan en matta och inte tagit emot mig när jag fallit. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde på tomma löften? Jag borde veta bättre. Jag borde känt på mig att jag inte kunde lita på chefen, jag borde ha sett det!

Min sista konversation med chefen var minst sagt hetsig. Lilla jag, som normalt bara biter ihop och biter ihop, struntade i allt vad artighetskoder och respekt heter och sade precis vad jag tyckte. Jag skäms inte ett dugg ska jag säga.

Jag jobbar en vecka till, men vill inte se chefen någonsin mer, så jag jobbar hemifrån istället. Jag gör klart min överlämning till min efterträdare, men något mer kommer jag inte göra. Jag undrar om min efterträdare är medveten om att det är en "sekreterartjänst" hon tar över??? Det är knappast vad h*n tänkt sig i alla fall. Jag kan bara önska lycka till och hoppas att h*n inser, snabbare än mig, att h*n ska ha skriftligt på allt som chefen säger. En arbetsbeskrivning på papper skulle inte heller vara fel...

Torsdag eftermiddag tog jag mitt pick och pack och drog från jobbet. Det gjorde verkligen jätteont att bara dra utan att säga hej då, men mina korridorskompisar har visat att de förstår, och det känns jättebra. I will miss them!!!

eftersom jag har en dieseldriven bil, och att det inte är jättenyttigt för den att köras korta svängar (tre km lite drygt) så bestämde vi att jag skulle cykla ner till stationen på morgnarna istället för att köra den korta biten. Av den anledningen blev det en riktig slösardag i fredags och jag kom hem med en för dyr, men väldigt fin rosa cykel :) Jag är långt ifrån en rosa-älskande person, men jag var bara helt säker i detta fall. Jag skulle bara ha en rosa cykel... Har ingen aning om var jag fick det infallet ifrån (färgen alltså) men, men... Nu står i alla fall en fin rosa cykel i cykelgaraget :)

som sagt så kommer jag att vara hemma nästa vecka, därefter har jag tagit ut en veckas semester och veckan efter det börjar jag jobba på min gamla arbetsplats igen. Det ska bli kul att träffa många av mina gamla arbetskamrater igen, även om det var en aning oväntat...

Kram!

Mellan hopp och förtvivlan...

Nu har jag studsat som en studsboll mellan hopp och förtvivlan i ett par veckor. Det är anledningen till att jag inte skrivit här på ett tag. Idag fick jag dock reda på att den tjänst jag sitter på (och hoppades på att få) troligen går till en annan sökande. Jag fick förfrågan om jag var intresserad (efter att jag tjatat mig blå) och förfrågan skickades naturligtvis till min "konkurrent" också. Premisserna för att få tjänsten var bland annat att man ska gå med på att vara på kontoret 5 dagar i veckan. Det kravet var skrivet eftersom min konkurrent inte bor i det här länet (på andra sidan landet till och med) och ingen trodde att h*n skulle acceptera kravet.

Men så blev det inte, så h*n sade också att h*n var intresserad av tjänsten. Eftersom konkurrenten har vissa meriter som inte jag har så sade chefen till mig att om chefen anställer mig och konkurrenten överklagar (vilket tydligen var troligt) så var det väldigt stor risk för att konkurrenten skulle få rätt och jag skulle alltså bli av med tjänsten. Jag känner att jag inte kan ta risken att bli av med mina möjligheter på mitt gamla jobb och samtidigt riskera att jag inte kan jobba kvar här, så det blir till att bita i det sura äpplet och gå tillbaka till mitt gamla jobb. Jag känner mig oerhört illa behandlad och fruktansvärt lurad. Om jag hade haft chefens tidigare löften på papper skulle jag stämma skiten ur min nuvarande arbetsplats, men nu har jag inget på papper så jag kan bara hoppas att chefen kommer sova jäkligt dåligt framöver.

Så nu står man där för första gången i livet utan en fast tjänst, bara för att man var blåögd och trodde på ett tomt löfte :/ Jag kommer aldrig mer lita på något muntligt löfte! Jag har tappat all tro på vad folk lovar. Förut har jag retat mig på att djurägare inte håller det de lovar, men det här var verkligen spiken i kistan. Nu ska jag ha skriftligt på allt (om jag någonsin får ett fast jobb igen...)

Duktiga vi :)

Jag och dottern har blivit riktigt duktiga när det gäller ridningen. Naturligtvis beror det för min del på att jag inte känner mig ensam om hästarna eftersom dottern följer med ut och rider även på kvällarna på vardagarna numera :) Det gör att vi sporrar varandra lite och det kan ju behövas! Så i söndags och i tisdags var vi ute tillsammans och red längs grusvägen. Den börjar bli mjuk nu så underlaget kan man inte klaga på i alla fall :) Igår red dotter K ut själv med Rey eftersom dottern för närvarande har sportlov, så när jag kom hem så tog jag Patricia på en promenad i träns och grimskaft istället. Det kändes nog bra för Patricia att få röra på sig utan ryttare på ryggen. Hon var väldigt nöjd i alla fall och när jag stod brevid passade hon på att studera brevlådorna och soptunnorna nere vid stora vägen på närmare håll än vad hon brukar. För de är väldigt farliga när matte inte står brevid. när dotter K red Rey hade han försökt springa hem, men dottern klev av och ledde Rey en bit, och sedan hade han snällt traskat på som han skulle. Han kan testa sådär ibland, men bara man hittar en lösning så att man får honom dit man vill så är det ju okej :)

Idag har vi haft finfrämmande på jobbet så jag har ägnat hela veckan åt att förbereda inför det besöket. När väl besöket var avklarat så kunde jag slappna av och då kom naturligtvis huvudvärken :-/ Jag har tagit en tablett nu så värken börjar ge med sig, men lite seg i kolan vill jag nog påstå att jag är fortfarande. Det ska nog ordna upp sig när jag kommer hem igen gissar jag.

Sjukling hemma...

Japp, så fort maken fick sportlov (han har långledigt nu i två veckor) ja, då blev han ju sjuk förstås. Det är ju så det brukar bli när man har möjlighet att slappna av lite. Så för att han skulle få vila lite så tog jag vovvarna på promenaden idag Och döm om min förvåning att Örnie skötte sig riktigt bra ute i skogen. Inget rännande, letandes vilda djur att jaga efter utan han höll sig på en ca tio meters radie hela tiden. Så duktig liten plutt !

På eftermiddagen tog jag och dotter K en ridtur som mestadels gick utefter grusvägen. Det är fortfarande ganska isigt, men inte så hopplöst mycket is som det varit tidigare. Hästarna var pigga och lite spända i blåsten och en bil gjorde att de bestämde sig för att leka statyleken... Åååå vad jobbiga de kan vara när de vägrar röra sig ur fläcken! Rey drog en repa också eftersom den där bilen var såååå läskig . Vi hoppas på bättre väglag och mindre spända hästar i morgon=mindre blåst !