Mellan hopp och förtvivlan...

Nu har jag studsat som en studsboll mellan hopp och förtvivlan i ett par veckor. Det är anledningen till att jag inte skrivit här på ett tag. Idag fick jag dock reda på att den tjänst jag sitter på (och hoppades på att få) troligen går till en annan sökande. Jag fick förfrågan om jag var intresserad (efter att jag tjatat mig blå) och förfrågan skickades naturligtvis till min "konkurrent" också. Premisserna för att få tjänsten var bland annat att man ska gå med på att vara på kontoret 5 dagar i veckan. Det kravet var skrivet eftersom min konkurrent inte bor i det här länet (på andra sidan landet till och med) och ingen trodde att h*n skulle acceptera kravet.

Men så blev det inte, så h*n sade också att h*n var intresserad av tjänsten. Eftersom konkurrenten har vissa meriter som inte jag har så sade chefen till mig att om chefen anställer mig och konkurrenten överklagar (vilket tydligen var troligt) så var det väldigt stor risk för att konkurrenten skulle få rätt och jag skulle alltså bli av med tjänsten. Jag känner att jag inte kan ta risken att bli av med mina möjligheter på mitt gamla jobb och samtidigt riskera att jag inte kan jobba kvar här, så det blir till att bita i det sura äpplet och gå tillbaka till mitt gamla jobb. Jag känner mig oerhört illa behandlad och fruktansvärt lurad. Om jag hade haft chefens tidigare löften på papper skulle jag stämma skiten ur min nuvarande arbetsplats, men nu har jag inget på papper så jag kan bara hoppas att chefen kommer sova jäkligt dåligt framöver.

Så nu står man där för första gången i livet utan en fast tjänst, bara för att man var blåögd och trodde på ett tomt löfte :/ Jag kommer aldrig mer lita på något muntligt löfte! Jag har tappat all tro på vad folk lovar. Förut har jag retat mig på att djurägare inte håller det de lovar, men det här var verkligen spiken i kistan. Nu ska jag ha skriftligt på allt (om jag någonsin får ett fast jobb igen...)