Idag var det möte på jobbet. Det innebar en hel del tjafs bland annat om vem som ska sitta kvar när det kommer in akuta ärenden på fredag eftermiddag (varför alltid på en fredag?). Det hela bottnade i en händelse då det blev ett akut beslut om avlivning som skulle göras. Handläggaren som hade hand om ärendet innan var ute på inspektion men personen med delegation för att ta beslutet var på plats. Vad händer??? Jo, beslutande person väntar (!) på att handläggaren ska komma tillbaka från inspektionen, slänger ärendet i knät på handläggaren och säger - DU får skriva beslutet för jag ska hem!! Det betydde då att handläggaren, som också skulle hem snällt fick sitta kvar halva kvällen och skriva beslutet (som den beslutande personen hade haft hela dagen på sig att skriva!) Det är inte okej tycker någon av handläggarna (naturligtvis!), men den beslutande personen slog ifrån sig med näbbar och klor. Sedan var det fullt krig (ett tyst krig men ändå). Aktuell handläggare var väldigt arg och ansåg sig inte ha tid att äta lunch idag (eftersom hon har megamånga ärenden) så hon satte sig med en varma koppen och började skriva beslut. Jag ruttnade helt på situationen och sade några väl valda ord till den beslutande personen angående hur jag tyckte att h*n hade uppfört sig (det är inte första gången egoismen sätter in på den personen om man säger så...). Jag gick ner till sushistället och köpte lunch till handläggaren (och mig) som tröst :) Kul att göra någon glad :)
Nu ikväll red jag en sväng. Lite skritt på vägen och i skogen först och sedan red vi en stund på stubbåkern. Patricia var spänd som en stålfjäder först men lugnade sig i slutet av passet. Duktig gumma :)
Nu ikväll när jag skulle hämta hö upptäckte jag att höt nästan är slut. Och bonden som är mitt i skörden!!! Jaja, jag får ringa imorgon i alla fall. Hö måste jag ju ha i alla fall på något sätt. Jag ska kolla med bonden om jag kan åka ner själv till helgen och hämta hö med hästtransporten så att bonden inte behöver komma på några veckor till. Det skulle underlätta både för honom och mig.
onsdag 16 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Dags att lämna...?
Skicka en kommentar