Solig dag igen :)

Kom precis hem från en solig, krispigt kall promenad med hundarna. Kameran gör sig bättre i solen :) Lite bilder...

Gullan och Estep agerar ebony and ivory

Patricia säger hej...

Vovvar hittar nåot spännande...

Utsikten från vår tomt, fint va?

Snart ska jag åka och handla lite mat för kvällen. Återkommer senare :)

läge för ny kamera...

Vår kamera anser att det är mörkt när det egentligen inte är det. Åtminstone ser det så ut på bilderna jag tog idag. Det ser ut som om det är beckmörkt ute fastän klockan var halv tre och solen hade inte gått ner än... Kolla...!

Helt klart läge för en ny, eller hur???

Övrigt idag då? Tog en promis med vovvar, mockade och fixade som vanligt och var och handlade på förmiddagen. En helt vanlig ledig dag helt enkelt. Pratade med mamsen på kvällen. Datum är nu satt för att överlämna hennes häst till de evigt gröna ängarna. Tungt beslut som varvats rätt många gånger i mamsens huvud, men nu är det gjort i alla fall. Helt otroligt att lilla Estep överlever denna hästkompis också. Estep trivs rätt bra med att vara sällskapshäst (vilket mamsens häst inte trivs med, eller mår bra av) och det är av den anledningen jag har samvete nog att behålla honom så länge han är frisk och nöjd :)

Brrrr...

Minus åtta grader är det ute nu. Under dagen kämpade sig kvicksilvret sig upp till minus tre grader. Trots kylan var det en alldeles underbar dag med gnistrande frost på träden och strålande solsken. Det var lite trögt att ta steget ut genom dörren, men när man väl kom ut var det härligt :) Jag gick en promenad med hundarna och tränade lite inkallning och fritt följ med dem. Opus var superduktig (som den lydnadsstjärna han är) och Yatzy gjorde också bra ifrån sig. Så länge det vankas godis i Yatzys liv kan han göra väldigt mycket :) (bilden är dock inte från dagens övningar)

Idag var min första riktiga semesterdag känns det som. Inga måsten, bara ledigt!

Tack för den Eskil...!!!

Inte nog med att man ska få nästan två timmars restid till och från jobbet varje dag. Man ska dessutom trängas på tunnelbanan (se ovan) och åka till en av de vidrigaste, stressigaste, mest överbefolkade stationer som finns i den här stan. Förutom det blir det så att man kommer att gå i motsatt riktning mot de som kommer med pendeltågen = överkörd av stressade människor från andra förorter som ska vidare med tunnelbanan.

Idag gick jag också och blev 690!!! spänn fattigare, så där åts den "generösa" lönepåslaget , och mer därtill, upp i ett litet nafs!!! Jag måste ju köpa SL-kort också förstås, så att jag kan åka in till den vidriga stationen och trängas med tusentals stressade människor. Fy vad träligt detta är!!

Det känns just nu som om det bara finns minus i min blivande arbetssituation. Långt till jobbet, mer byråkrati (som om det inte var tillräckligt inom kommunen), en arbetsledning som inte fattar vad en inspektör ska hålla på med (länsveterinärerna är inte ute och ränner särskilt ofta precis). Ett plus finns... ett enda... och det är att man blir flera om samma arbetsuppgifter. Så trött så trött så trött...!

Julen överstökad...

Skönt med jul, men det är så mycket måsten också vilket inte är riktigt lika roligt. Igår firades julafton hos mor tillsammans med min bror med fru. Idag var det sambons mor och far som fick besök av oss. Massor med mat dä med. Vår egen julmat har vi inte ens hunnit smaka på vilket är lite tråkigt tycker jag. Den ska vi testa imorgon då sambons bror med sambo och son kommer förbi. Därefter blir det lugn och ro i några dagar så att man kan börja ladda batterierna inför det nya året. Jag ska inte kliva in i den berömda väggen, jag ska inte!!! Lite lugn och ro och lite mer kaffe nu, därefter dags att hoppa ner i sängen och sova. Redan rätt så trött trots att klockan bara är strax efter 9 på kvällen. Inte bra när man bara vill sova hela tiden. Det tyder på att man inte riktigt mår på topp sas.

Nu vänder det :)

Årets mörkaste dag var idag. Det kändes dock inte så eftersom det för en gångs skull var strålande sol hela dagen :) Väldigt många av de andra dagarna den här bortregnade vintern har varit betydligt mörkare. Solen idag laddade mina batterier lite i alla fall så mitt humör har hoppat upp några snäpp på deppstegen... Sorry sambon, men det här pissiga vädret har satt sina spår i mitt humör också...

Idag var det hopptävling på ridskolan. Förvisso debutanthoppning, men dottern K ville vara med, och ju mer man tävlar desto bättre är det tycker jag (för tävlingsnerver och självförtroende menar jag...) Dottern fick rida favorithästen, en tinkerkorsning (eller liknande kallblod), pigg och lite het på hinder, dvs mycket lik Gullan i temperamentet. Hoppningen gick mycket bra, kontrollerat och välridet. Värre var det med framridningen... På vägen hem frågade jag dottern hur det kommer sig att en tjej som ridit i närmare sex år fortfarande ställer hästen utåt i hörnen och på rakt spår samt glappar med tygeln, grrrr...!

När vi kom hem ville dottern rida Gullan på ridvolten, så då tränade hon hörnpasseringar. Då var det minsan inga problem med hur hon skulle ställa hästen inte... Gullan gick jättefint (och dottern red mycket bra och kontrollerat) trots en halvgalen travarmärr som hejjade på utanför ridvolten genom att göra snygga bocksprång precis när Gullan och dottern passerade. Om och om igen gjorde Patricia detta för att sedan ömsom studsa ömsom galoppera runt hela volten. Allt för att få se lite action inne på banan :). Ska väl tillägga att ridbanan ligger i den hage som hästarna var i idag (ridbanan är inhägnad) därav vissa störningsmoment i träningen.

Ikväll bakade vi lite bröd inför julafton. Skönt att få det gjort också innan den 23:e (det har en förmåga att tjocka ihop sig lagom till den 23:e normalt..).

Imorgon ska det också bli blå himmel. Hoppas vädergudarna är med oss då med...!

JULLOV!!!

Å så skönt. Äntligen är det jullov och mitt rum på jobbet är helt tömt från mina grejor. Istället står nu en flyttkartong med prylar i vårt kök. Kartongen ska vidare in till stan till mitt nya jobb. Igår kväll i samband med vår julfest blev det avtackningstal och presentutdelning. Jag fick en fin kock-kniv och ett presentkort på ett spa med valfri behandling. Bra och användbara presenter som jag blev väldigt glad för. Idag var det lite jobbigt att gå runt och säga hej då till alla innan jag lämnade nycklar och id-kort för gott. Men nu känns det rätt bra ändå... Även om jag inte håller med den nya organisationen om särskilt mycket, så ska det bli intressant att se om man över huvud taget lyckas påverka någonting. Det ska också bli intressant att se om det blir ett bättre arbetsklimat när vi blir fler som har samma arbetsuppgifter.

Vid 4-tiden åkte jag hem och kom då på att jag glömt att beställa hö... I kolmörkret fick jag åka upp till höladan och hämta några balar så att det räcker tills imorgon.

Hästarna kom inte in förrän vid 7-snåret bara för att jag missade höet.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt och njuta av att jag är ledig fram till den andra Januari. Sååå skönt!!!

Städning...

Vad mycket man samlar på sig. Idag började jag med att städa och rensa i mitt arbetsrum. Det är en del pärmar och skit man ska ta med sig, men det mesta kan jag slänga faktiskt. Nu har jag i alla fall städat klart nästan hela rummet. Nu har jag bara två och en halv dag kvar på den här arbetsplatsen. Sedan tänker jag vara ledig fram till den 2 Januari. Det ska bli ruggigt skönt faktiskt! Jag har ett fåtal inspektionsrapporter kvar att skriva och sedan måste jag kopiera ett antal akter, men inte så många som jag trodde faktiskt. Men hu vilket eländes pappersarbete det är hela tiden. Hoppas det blir lite bättre på nya jobbet. Okej, jag kan tycka det är rätt kul med administrativt arbete, men när det tar över hela tjänsten känns det rätt tröstlöst. Detsamma gäller alla dessa möten. Ungefär två gånger i veckan sker interna möten på min förvaltning. Sällan kommer man fram till något vettigt heller... utan det är en massa kartläggningar av arbetet och beskrivningar av arbetet med mera, med mera, som egentligen inte genererar i någonting alls, bara slöseri med tid.

I morgon är det julfest och avtackning på förvaltningen. Jag kommer vara med fram till 8-snåret på kvällen eftersom dottern K rider då och måste hämtas från ridskolan. Men jag lär nog hinna trycka i mig ett gäng sillbitar ändå :) (ÄÄÄÄLSKAR INLAGD SILL!!!)

Jag är medveten om att jag inte pratat så mycket om hästarna på ett tag. Det beror på att de har vinterledigt. Ingen idé att försöka hålla igång något nu när det är becksvart när man kommer hem från jobbet. Så det är bara matning, hovkratsning och lite borstning som gäller just nu. Framåt mitten av Januari har jag tänkt att börja skritta igen. Dottern K har ridit lite sporadiskt de senaste veckorna så hennes häst är mer igång än min. Dottern K ska börja ny klass så först måste vi kolla hennes nya schema så att riddagarna passar.

Luciatåg och lussebullar...

I morse var det luciatåg för femmorna i den lokala skolan. Dottern J var förstås med eftersom hon nu går i femman (jisses vad fort det går). Jag, stressad som vanligt ansåg inte att jag skulle hinna se hennes uppvisning vilket gjorde att hon blev besviken förstås. När jag kommit ner till "stora byn" kände jag efter och tänkte... Nej, vad faan... Pappershögen kan vänta.. Så jag vände och åkte tillbaka till skolan och tittade på ett fint och roligt luciatåg. Jag hoppas att dottern J såg att jag kom i alla fall, för det verkade viktigt för henne att ha någon förälder där. Jag kommer själv ihåg hur stolt jag var när någon av mina föräldrar hade möjlighet att komma och titta när jag uppträdde i någon pjäs eller någon kör eller riduppvisning. Mina föräldrar var inte den typen som egentligen hade så vansinnigt mycket tid över. Definitivt inte den typen som gick på alla uppvisningar och satt med kamera i högsta hugg när lilla telningen tyst gick med i något luciatåg i alla fall. Så jag är rätt nöjd att jag vände och tittade på dottern J's uppvisning.

Regnet strilar ner över stan idag, helt hopplöst med detta regnande. Hagarna blir dyngsura och geggan blir djupare och djupare... bläää... Lite uppehåll skulle inte sitta fel alls nu, så trött på detta mörker.

Upp till kamp nu då...

Efter gårdagens nederlag så reser vi oss sakta nu och tar upp kampen. Vi som inte är nöjda kommer att träffas snart och diskutera igenom våra krav för att sedan ta upp dem med blivande chefen. Det händer ibland att man känner sig kränkt, men inte så ofta. Igår var ett sånt tillfälle som jag personligen sent kommer att glömma. Det känns ändå rätt bra att vi är flera om samma uppfattning och att vi kan gå ihop och framföra våra åsikter. Ensam är inte alltid stark!

Utöver mina löneproblem jagar jag också ledningen för skolan som dottern K går i. Klassen har urartat så att dottern K blir mobbad. Hon har inte haft så lätt med kompisar förut, men när de går till attack på detta vis så får det vara nog... Man tar saker för henne och skriker okvädningsord efter henne efter bästa förmåga. Rent fördjävligt anser jag!

Det finns en annan klass som har en annan pedagogik i samma skola som hon nu vill börja i. Jag pratade med rektorn som skulle diskutera med aktuella pedagoger. För en liten stund sedan stötte jag ihop med dottern K's förra lärare som blev rätt upprörd när han hörde vad som hänt. Han kunde intyga att dottern K absolut inte var typen som provocerar fram något, så han tyckte absolut att hon skulle få byta klass. Får hoppas att det finns en möjlighet för dottern K att komma bort från sina plågoandar innan det blir värre!

Någon som har ett jobb åt mig???

Förbannad är bara förnamnet på vad jag är just nu! Var på min nya arbetsplats idag och försökte få fram mitt missnöje med ersättningen för övergången från min hemkommun till länsstyrelsen. Ingen som helst respons där öve huvud taget. Inställningen från blivande arbetsgivaren var mycket oförstående vill jag påstå. Vi var flera inom den nya organisationen som var allt annat än nöjda med de nya arbetsvillkoren. Detta bemöttes med kalla handen direkt. Kommentarer som "det står många i kö för att få de här tjänsterna" och "dyrare resekostnader är inget argument som håller" flöt sakta genom rummet. Så där högg man i sten direkt!!! Man skulle kunna tro att man från ledningshåll hade önskemål om att ens nya anställda skulle komma motiverade till att göra ett bra jobb, men det verkar inte så. Man har sagt att man vill diskutera lösningar med de som skulle följa med vid verksamhetsövergången och vi har kommit med många bra förslag på smarta lösningar som skulle kunna göra arbetet effektivt och bra. Men det har inte funnits något som helst intresse av att ta tillvara personalens kunskaper och idéer så här långt, så varför ens be om vår åsikt då?

Vad känner jag då annat än en fruktansvärd besvikelse och hopplöshet. Inte nog med att ens utbildning och arbetslivserfarenhet inte betalar sig, man blir inte heller respekterad som blivande anställd. Typiskt den där känslan som jag känt flera gånger förr... Passar det inte så finns det alltid någon annan som kan ta jobbet...

Ja, ni kära veterinärer på länsstyrelsen... ni har inte lyckats få mig särskilt positiv till att börja jobba hos er, snarare tvärt om! Jag har också en yrkesstolthet att hålla fast vid. Att få sämre vilkor för att jag inte är veterinär är något jag aldrig någonsin kan acceptera, sorry!! Om planerna går i rätt riktning kommer ni få söka efter en ersättare till mig, kanske tidigare än ni tänkt. Under de här förhållanderna är jag inte beredd att jobba någon längre period i alla fall. Jag hoppas att mina kollegor från de andra kommunerna tänker likadant... Då kan ni stå där med er flashiga veterinärexamen med lång näsa. Mediciner och djursjukdomar är ni duktiga på, men...

Nu får de små grå däruppe i knoppen börja jobba så att jag får tillbaka lite arbetsglädje.

Fy vad pestigt det kan vara ibland...

Helgen till ända...

En ganska trivsam helg är nu till ända. På lördagen åkte jag och besökte mor. Hon mådde hyggligt, men var lite vimsig. Söndag kväll åkte jag dit igen och då var hon plötsligen kristallklar i skallen. Hmmm... Vad är det för skit de stoppar i henne egentligen? Dagen började hyggligt och jag fick en hel del gjort med min lilla filhantering som jag håller på med nu. Visst, den skulle vara inne hos länsstyrelsen idag, men eftersom de lämnade ut den rätt sent, och att jag var sjuk förra veckan, så blir det förseningar, det får de ta!!!

Blivande chefen överrumplade mig med förslag på lön efter övergången. bara 600 spänn i höjning för att kompensera lönerna. Pissdåligt tycker jag! Särskilt när vår enda veterinär som följer med i övergången hamnar på en lön som är ca 8000 mer än min! Och det är för att hon är veterinär!!!! Vaddå... varför ska det vara så förbannat speciellt??? Nä, inte nöjd kan jag säga! Vi som är utbildade inom samma skrå får helt enkelt gadda ihop oss ordentligt och pressa på som tusan vid nästa löneförhandling, för nu får det bannemig vara slut på den här snedfördelningen! Jag undrar bara vad som rättfärdigar en veterinär som är expert på medicin och sjukdomar och har fem års utbildning att ha så grymt mycket högre status mot en agronom som är expert på djurens utfodring och vård (dvs. det primära inom vårt kontrollområde!!!). Kul start på nya jobbet !!! NOT!

Läääänge sen sist...

Sorry, har varit lite dålig på bloggen ett tag, ska bättra mig...

Vad har hänt sedan sist då? Ja, jag har varit sjuk i några dagar och lagom till min tillfälliga funktionsoduglighet så passade hela vinterns snö att komma just dessa dagar. ca 50 cm snö på två dagar, det ni. Plötsligt var vi fullständigt insnöade, och hade det inte varit för min nya fina bil hade vi inte tagit oss ut alls genom snömassorna. Dessutom bestämde sig vår plogare för att han minsann inte skulle ploga hela den vägbit som han faktiskt är ålagd att ploga. Nej, det hänger ner några grenar över vägen nämligen (inte våra träd vilket gör att vi då inte kan börja såga i dem hur sm helst heller...) och då kan man inte ploga där. Lagom förbannad över situationen fick jag tag i plogaren och skällde ut honom för att han inte sköter sitt jobb som han ska. Hoppas att det tog lite grann i alla fall! Sambon kämpade i flera dagar för att få bort så mycket snö som möjligt. Sedan var det snö i två dagar och sedan som i ett trollslag så är marken bar igen. Skönt att slippa skotta, men det blir så mörkt utan snön istället. Man kan nog aldrig bli riktigt nöjd :/

Torsdagen blev min första arbetsdag denna vecka, med två nya ärenden som väntade på skrivbordet. Visserligen två renden som i stort sett redan är klara redan innan de påbörjats, men det blir ett stressmoment i alla fall, vilket inte är så bra just nu. Jag känner mig smått labil kan man väl säga. Det behövs inte mycket förrän hjärtat pörjar klappa fortare t ex.

Idag var det enhetsmöte i vanlig ordning, något som jag helst skulle vilja slippa nu. Min sista arbetsdag inom kommunen kommer att vara den 19/12, och då ska alla överföringar av data vara klar. Jag ska då ha överfört allt, rotat igenom arkivet efter lämpliga akter som ska med till länsstyrelsen, packat mina saker och avslutat mitt liv på kommunkontoret. Dessutom ska jag på något sätt samtidigt klara av att hantera mina vanliga arbetsuppgifter också.... Det har ju känts rätt tungt med ärendena, och den ökade arbetsbelastningen gör ju inte saken bättre precis...

Nu ikväll träffade jag kompis J som var i stan för att titta på de stora dressyrmästarna i den stora vita bollen i staden. Det var ett underbart avbräck från vardagsbekymren! Härligt att bara sitta över en mumsig middag (för den var ruskigt mumsig) och prata hästar med en riktig kompis. Vi drog runt lite i stadens fina affärer också vilket resulterade i två julklappar till barnen. Nog första gången jag köpt julklappar redan i november :) Jag får nog åka in en sväng till innan jul, för hur det än är så är utbudet på fina julklappar betydligt bättre inne i stora staden än vad den är här ute i obygden med omnejd.

Vid tiotiden var det dags för mig att åka hem och kompis J åkte till sitt tillfälliga nattläger, men så snart hon har vägarna förbi så får vi ses igen! Hemma väntade hungriga hästar på kvällshö och omstoppning inför natten. Nu står de där i stallet och mumsar i tillrättalagda täcken. Allt i sin ordning och jag kan gå och lägga mig i lugn och ro.

Natti natti :)

En nätt liten yta....

Var på Länsstyrelsen igår för att medverka i slutdiskussionen om övergången av djurskyddet. Samtidigt delade vi upp distrikten så gott vi kunde. Jag och två till ska täcka den lilla nätta ytan på sjuhundraåttiosextusensjuhundraåttio hektar med vår enorma kompetens inom djurskydd :) Det blir ruggigt tufft, särskilt när distriktet blir 11 mil långt och ca 13 mil brett... Men, men det är bara att bita ihop det. Jag får i alla fall bra kollegor i min lilla grupp då vi är tre agronomer från samma årskull (nästan, en tog ett sabbatsår och hamnade i min årskull sedan). Så jag är rätt positiv faktiskt ändå. Man kan inte göra mer än man kan så att säga.

Igår vid tolvsnåret kom en ny liten medlem till släkten. En liten pojke såg dagens ljus med sambons bror som pappa :) Både bebe och mamma mådde efter omständigheterna väl (bidde kejsarsnitt till slut). Det får mig att känna mig lyckligt lottad med två bebbar som kom ut den naturliga vägen efter inte alltför besvärligt förarbete.

Dags att dyka ner i arkivet nu så att jag får med allt som ska med efter nyår.

Vi hörs :)

Big rehab lektion 1

Skum rubrik va... Ja, efter stort deppskov igår kväll efter att jag hälsat på mamsen på hennes nya adress redde vi (jag och sambon) ut en del frågetecken när det gäller mina hysteriska anfall. Jag får nästan panik så fort någon (det kan vara jag själv också) kräver att jag ska prestera något. Hjärtat klappar fortare och panikkänslorna börjar bubbla. Huga.. NOT GOOD!!! Som bekant får jag inte särskilt mycket gjort av något jag planerar så idag blev det lektion ett i planering. EN SAK I TAGET!!!

Bäst att mota Olle i grind och se till att komma ner på jorden ett tag. Idag lyckades jag med den sak jag planerade i morse. Jag mockade ur de blöta bäddarna ur hästarnas boxar. Det var min plan för idag och jag lyckades genomföra det. Dotter K red Gullan på volten. Jag tyckte att det räckte att mocka idag så något hästeri blev det inte. Nu lät det väl som om jag aldrig mockar, och självklart gör jag det varje dag, men eftersom jag har bäddar till hästarna så bygger man bara på bädden efterhand istället för att mocka ur kisset. Jag mockade alltså ut kisset idag, så var det...

Första tunna snötäcket kom idag. Blöta slaskiga stora flingor dalade ner från en jämngrå himmel. På eftermiddagen klarnade det upp lite grann så det blev en hygglig eftermiddag i alla fall. Nu ska jag åka och handla någt gott som vi kan ha till korven vi ska äta ikväll.

Tack och adjö...:)

Ensam på jobbet

På bilden: Yatzy kooikerhondje :)

Nu har hela enheten åkt på enhetsresa med övernattning. Jag har inte möjlighet att följa med på grund av häst-, och barnpassningstrassel. Det är rätt skönt att vara själv i sin lilla korridor, inget som stör. Jag känner mig rätt avslappnad och bekväm och jobbade på rätt bra igår (på eftermiddagen då...) Idag ska jag dyka ner i registervärlden och överföra en drös objekt till en fil som ska vidare till länsstyrelsen. Lite pilljobb med det, men egentligen inte så svårt (läs intelligensbefriad arbetsuppgift).

Igår var dottern K och red på ridskolan. Gymnastik till häst var det, så idag när hon gick upp var hon ganska mör i benen och magen (även om hon inte sade något så syntes det när hon gick :) ). När jag var liten hade vi en ridlärare som tyckte det var väldigt kul att terrorisera oss elever med allehanda gymnastikövningar, så jag kommer definitivt ihåg hur man kände var varenda liten muskel satt flera dagar efteråt. Men kul var det och nyttigt också :)

Mamsen har sluppit ut från sjukhuset och har flyttat till en vårdinrättning med mera hemmakänsla än förut. Dessutom ligger detta ställe närmare hem så det blir lite lättare att bara "svänga förbi". Får hoppas att hon piggar på sig ännu lite till så att hon kan få komma hem till sina djur och sin man ett tag. Det tror jag hon skulle må bra av. Man får väl kolla upp allergistatusen på folk som vårdas där på vårdhemmet och i bästa fall kan man kanske ta med sig vovven i alla fall för ett besök (katten vill nog inte följa med tror jag...). Jag och min familj ska i alla fall åka dit och kolla läget i helgen. Att mamsen får komma från sjukhuset får man ta som ett gott tecken. Frisk blir hon inte men om hon kan må någorlunda bra så får man vara nöjd med det (eller hon får vara nöjd med det, kanske man ska säga).

Gegga...

Fy vilket regnande. Det regnade hela dagen igår, en liten stund inatt och har regnat idag. Vem satte på kranen??? Jag var ganska nöjd nu i höstas (tidigare i höstas alltså) för att det inte hade kommit så mycket regn. Fördelen med det är att inte den uppländska leran som vi är begåvade med i våra hagar kanske skulle kunna hålla sig på ett djup av ca 5 cm nu under senhösten... Men icke... Nu efter regnet så är det den vanliga geggan igen, och varje gång den visar sig förbannar jag mig själv att jag inte sett till att dränera hagarna under sommaren. Vad gör man nu då, när hagarna ser ut som lervälling och jag slutar jobbet när det blivit mörkt??? Jag får helt enkelt sätta på mig en pannlampa och försöka få till några minidiken som kan leda bort en del vatten i alla fall...

Dräneringsjobbet kommer inte att göras ikväll för då måste jag sätta mig vid symaskinen och sätta ett nytt blixtlås i stalljackan (för fjärde gången på samma jacka...grrrr...).

Så himla mycket pyssel som måste fixas hela tiden, men jag måste erkänna att jag tycker det är mycket roligare att göra sånt pyssel hemma än att "pyssla" på jobbet. Kommer mig inte för att göra någonting vettigt alls på jobbet. Det har varit så till och från (mest till) sedan ett halvår ungefär. Dåligt samvete får man förstås, men vad ska man göra???

Ringer telefonen önskar jag att jag slapp svara, inspektionsrapporter blir liggande osv. osv. Skitjobbigt är det just nu. Eftersom vi flyttar vidare till annan myndighet efter nyår så sitter de flesta och försöker avsluta så många ärenden som möjligt inför flytten. Jag tittar på mina nära hundra ärenden, och när jag väl lyckas avsluta några ärenden så tar det inte mer än någon dag så är jag uppe i lika många igen. Och det är ju inte enkla ärenden som bara är att avsluta efter ett samtal eller en inspektion precis... Inte så kul när man hör från grannkommunerna att -vi har jättemycket... vi har 15 ärenden som rullar just nu... Jag törs inte ens nämna hur många jag har...

När det tjorvar ihop sig på det här sättet så har jag bara en önskan... KOMPIS J!!!! Kom hit och räta upp min ärendehög och mitt helt hopplösa arbetssätt!!!!

Kompis J är helt grym när det gäller att planera och sedan få gjort det som hon planerat. Sånt beundrar jag. Jag är också rätt bra på att planera, men att genomföra planen är jag helt kass på. Och då finns det ju ingen vits med att planera eller hur...

Det finns en till sak som gör att det går så segt på jobbet. Jag är ingen kvällsmänniska direkt (kan sambon intyga då jag oftast slocknar i soffan vid niosnåret även på helger, har dåligt samvete för det med..) men jag jobbar bättre och effektivare på kvällen än på dagen. Det innebär att jag kommer igång och jobbar bra framåt tvåtiden på eftermiddagen, vilket gör att rätt många timmar går till spillo på förmiddagen. Sedan har jag då ca tre timmar på mig innan det är dags att gå hem. Visst, vi har flextid, men den handlar om en timme hit eller dit. Man kan inte komma efter tio och börja jobba och sedan jobba till sju. Det skulle passa mig bättre än 8-5 som det är nu.

Ja, ja, nu är klockan efter två på dagen så nu börjar lusten att börja skriva inspektionsrapporter komma (hur nu det skulle kunna vara lustfyllt???). Så det blir over and out för mig denna dag..

NER I PAPPERSHÖGEN BARA!!!!!

Dressyr för hela slanten...

Visst är det vackert med dressyr. Särskilt när man vet hur knepigt det kan vara att få till det... Var på dressyrtävlingar i helgen och hade en ledig dag för mig själv :) Lätt B och lätt A var programmet för dagen. Massor av startande (fullt i båda klasserna) så det blev en lång dag. Den kompisen som jag egentligen var där för att titta på hade så sent startnummer så jag hann tyvärr inte se henne innan jag var tvungen att åka hem, men det hade gått hyggligt i alla fall även om hon inte fick godkänt. Det var fördel "spända hästar med flashigt steg" idag tyvärr. Tycker det är lite konstigt när man ser dessa hästar trava i slalom längs medellinjen, skygga i hörnen (med blomma på ovanligt ställe, hjälp!!!) och i vissa fall faktiskt även backa och tvärstanna framför denna hörna... Och ändå få högre betyg än den häst som snyggt och prydligt gör som den är tillsagd om än inte med flashigt höga benlyft... Jag trodde dressyr i första hand handlade om lydnad (åtminstone på lätt B och lätt A-nivå) men jag måste ha missuppfattat något här!?

Det är nyttigt att titta på tävlingar ibland. Man blir lite sugen på att få till det med den egna pållen. Nu är ju hon inte galopperingsbar på volt ännu, men ute i skogen galopperas det gärna, så hon fattar att hon ska galoppera när man ger galoppskänkel, men att galoppera i vänster galopp när man ger kommandot för vänster galopp är inte så noga tycker hon. Huvudsaken är väl att man galopperar, eller...? Ja, inte är det lätt inte, men det kommer så sakterliga.

Nu är det beckmörkt på kvällarna så nu börjar tragglandet på volten i några månader. När månen lyser kan man rida ut en bit efter vägen, men tyvärr lyser inte månen alltid. Ikväll måste jag sätta i en ny lampa till strålkastaren som lyser upp ridbanan så att tragglandet kan börja. Det är dags att börja ta tag i saken ordentligt. Tänk om man hade ett välbetalt jobb som bara varade 4 timmar om dagen eller så.. Det skulle vara något det. Jag tror att jag ska vinna några miljoner så att både jag och sambon kan gå ner till deltid istället. Åååååh så bra det skulle vara :)

Men vad i...

Nu vart det ju plötsligen fredag igen... Inte ett jota tycks ha blivit gjort i veckan (även om det egentligen har det) Sambon hjälpte till med att åka och byta däck på den nya fina bilen :) Det visade sig bli något mer kostsamt än vi båda hade räknat med. Det fanns ju inga bultar till vinterdäcken, så drygt 500 kr extra för det... tack så mycket! Sedan var det ju en del trubbel med ojämnt slitna däck (vinterdäcken) och däck av olika fabrikat (sommardäcken) som då enligt däckfirman och några andra jag talat med var fullständigt katastrof. Bilmeken lugnade mig dock något genom att tala om för mig att däck slits olika, och om det var risk för att hela axeln skulle gå sönder på grund av detta så skulle det inte vara möjligt över huvud taget att ha fyrhjulsdrivna bilar (om man inte köpte nya däck var hundrade mil eller så). Sommardäcken var det inte heller någon fara med så länge det är samma dimension på däcken. Och att det var likadana däck på samma axel. Hmmm... Man undrar ju då om tanken med varningen från däckfirman. Visst det är väl bäst att ha likadana däck runt om, men en förklaring som ligger nära till hands är ju också att däckfirman gärna skulle vilja sälja däck (naturligtvis).

På kvällskvisten var det hovslagardags! Jag förberedde mig mentalt på att hovslagaren skulle ha glömt att han skulle sko hos mig, och ringde 20 minuter efter överenskommen tid (som jag förövrigt brukar göra då hovslagaren är ruskigt dålig på att hålla tiden). 18:20 blev klockan innan hovis kom (bara en timme och tjugo minuter senare än bestämt). Men han funkar så himla bra med hästarna så jag står ut med att han är en strulputte. Rätt viktigt att hästarna trivs med hovslagaren tycker jag.

Som kompensation för sin sena ankomst var hovslagaren extra noggrann och dubbelkollade all verkning extra noga. Alla hästar fick finfina fötter och jag blev 1100 fattigare. En och en halv häst får skor. Verkning tar han ingenting för alls, så dyr kan man inte anklaga honom för att vara.

Det där med hovslagare är något speciellt. Jag har inte haft så många, och jag är nöjd med de jag har haft, men sedan finns det de hovslagare som har som hobby att klanka ner på andras jobb. Varför då, kan man fråga sig. Vissa skryter så över hur duktiga de är och har hela bilen full med specialdojjor av olika slag. Mer än en gång har jag sett när dessa "mästarhovslagare" har gjort i ordning fossingarna på en kuse och den ser ut som skit rent ut sagt. Och för det får man pynta dubbelt så mycket som jag gör. Ofta går dessa skrytare och specialskoinnehavare ihop i en och samma person, skumt?! Sedan finns det folk som tar hem hovslagare från 50 mil bort för att det är något så väldigt speciellt med just den hovslagaren. Nä, hästen ska få fötterna fixade på ett bra sätt och dojjorna ska sitta kvar, hästen ska trivas med sin hovis och hovis ska vara snäll mot hästen. Sedan kunde det ju vara en bonus om hovslagaren kunde passa tiden också förstås :)

Lite samma stuk kan det vara på hästveterinärer faktiskt. Slår sig för bröstet, klankar ner på alla andra yrkesgrupper som har med hästar att göra (t ex. massörer, kiropraktorer, foderrådgivare, hovslagare mfl.) Tar hutlöst betalt för att titta på en häst som travar tio meter åt ena hållet och tio meter åt det andra. Jag menar inte att de alltid ska komma med något det-här-blir-hästen-frisk-av-piller, men man behöver ju inte ta betalt som om man lämnat ut flera hundra sådana piller. Konstigt att drygt en timmes jobb inklusive söm och sex skor+ resa fram och tillbaka för en hovslagare kan kosta mellan 1100 och 2000 spänn medan vissa veterinärer tar drygt 1500 för 10 minuters jobb+ resa (och då ingen materialkostnad alls). Blir diagnosen fel eller osäker tar veterinären ut 1500 till för samma arbete en gång till. Tappar kusen dojjan efter en vecka eller två sätter hovslagaren på dojjan (eller en ny!) helt gratis. Det är något man som hästägare tar för givet! Varför kräver man inte mer av vissa veterinärer??? Jag ska inte säga att alla veterinärer gör så, vår förra hästveterinär fick man påminna om att hon skulle skicka räkning när hon hade vaccinerat eller något. Det stör lite att det är så olika mellan yrkesgrupper... Helst ser jag nog att veterinären tar efter min hovslagare snarare än tvärt om i och för sig. Det kostar tillräckligt mycket att ha häst ändå :) Men kul är det...

Dessa otroliga hästkonstnärer...

Som bekant har vi vissa problem med att lasta ett styck 400-kilos connemaramadam. Detta problem gör att det inte blir lika roligt att ha häst som det skulle kunna vara. Gammelmannen Estep var precis likadan vilket gjorde att man drog sig för att tävla eller träna på annat ställe än hemmavid.

Så gudarna ska veta att jag vet precis hur det känns för en liten tjej som helst av allt vill visa upp sin fina fina ponny på någon liten tävling eller träning, men inte kunna det för att hästen inte går in i hästtransporten. Visst, vi har fått in Gullan i transporten ett par gånger, men då med en jacka över ögonen. Och visst kan man göra på det viset, men idealet är trots allt att hästen lugn och trygg kan kliva in i transporten utan att behöva luras in helt enkelt bara för att den inte ser något...

Därför har jag letat igenom internet efter tips och råd. Då ser man alla dessa hästkonstnärer som på något konstigt magiskt sätt lyckas få den mest trilskande kusen att snällt som en hund följa med in i en hästtransport. Jag vet att det går, med myyyyyyyyyyyycket tålamod kan även en 400-kilos connemaramadam snällt och tryggt gå in i en hästtransport.

När det gäller Gullan så är grunden till hennes nojja absolut rädsla. Hon står och skakar när man försöker få in henne, verkligen jätterädd! Och den känslan tillsammans med mina tidigare erfarenheter av lastning av ett styck connemara är en fullständigt helkass kombination. När man dessutom lägger till en fruktansvärt stark häst, så är man ju helt körd! Nu har jag dock fått ordentligt med upplyftande information via nätet som gör mig säker på att både jag och Gullan kan komma över våra emotionella problem när det gäller lastning.

Så nu börjar sakta förberedelserna för många timmars lastningsträning. Det blir nog till att ta med matsäck till transporten, för det kommer troligtvis inte räcka med någon timme inte. Gullan ska inte gå in för att hon är räddare för det som är utanför. Det är inget bra sätt, dessutom är jag så trött på att se den där rädda oroliga blicken. Jag vill ha en lugn häst som tycker att det är helt okej att stå där i transporten, och det är det vi kommer att sikta på, även om jag skulle behöva flera doser valium eller något annat extremt lugnande på kuppen :)

Vill ha mer helg...

Varför är det så att när helgen är slut vill jag ha helg ett tag till. Jag känner redan på lördagen... åhhh nu är helgen snart över, suck!!! Helt sjukt egentligen, jag har ju ett jobb som är helt okej och bra arbetstider fakiskt. Men det är som det är, lite vill ha mer...

Pratade med Mamsen ikväll. Hon mådde under omständigheterna bra. Jag fick veta att det snart är dags för hennes häst att vandra på de evigt gröna ängarna (hästen här ovan...). Han har varit knackig en tid, och eftersom mamsen inte längre kan rida så har hon beslutat att det är dags nu. Alltid sorgligt sånt här, men hon gör helt rätt. Han ska inte gå där och inte bli ordentligt omskött bara för att någon människa är sentimental. Visst, han får sin mat, sina täcken bytta, hovarna verkade mm. men den där dagliga gosstunden, rykten, ridturen får han inte längre och då blir det bäst för honom på de evigt gröna ängarna... Så är det, inget att lipa för!!! (erkänn att du fick en tår i ögonvrån...).

Jag red ut i skogen idag. Hade väl önskat att rida ut med dottern K, men som den tonåring hon nu är så kommer hon ju inte upp förrän vid ett-tiden på eftermiddagen, och då har jag redan hunnit rida (för vem orkar vänta halva dagen för att få sällskap i skogen...). Idag både travade och galopperade vi :) Pigg och glad, men inte så stissig som hon var härom dagen. Så sköööönt, för jag gillar inte stissiga hästar!

Nu ska jag luta mig tillbaka och se på tv. Vid nio blir det en tripp ut till stallet för att natta hästarna. Även om det är segt att gå ut sådär på kvällen så är det så mysigt när man väl är där. Då blir det gärna lite extra mys, hovkratsning och borstning av Estep. Han bruka tycka det är skönt att få pälsen putsad inför natten, så det är klart att han ska få det. Han är ju trots allt väldigt speciell :) ( På bilden nedan är han nog "bara" 27 eller så)

Ännu en vecka till ända...

Jisses vad tiden går fort. Hela veckan for iväg med en rasande fart. Ingenting speciellt har egentligen hänt. Mamsen har spenderat veckan på hospitalet igen :( Hon mådde inte så bra av sina mediciner så det bidde akut inåkande till plåsterhuset för vård, lugn, ro och mat via nål i armen. Hon ringde igår och mådde då betydligt bättre. Nu var hon mest irriterad på att hon inte förstod sig på sin nyinköpta mobiltelefon...

Idag slutade vi tolv. Jag hade lite att fixa med så jag passade på att stanna i ett par timmar till. Red ut på eftermiddagen. Patricia var oftare på två ben steppandes och hoppandes. Jag vet inte om det berodde på att hon är ovan vid sitt ländtäcke eller om hon var hungrig. Ja, ja, jag for inte av idag heller, inte ens nära faktiskt. Nä, det var inte piggbrallar, det var något annat som gjorde att hon blev sådär. Vi får se om hon är lugnare imorgon...

Sambon har nu fixat tak på förstukvisten också. Han har kapat plåt så ekonomiskt så det blev över till taket över förstukvisten med... Nu ska vi fixa lite rännor och sånt också. Men det blir inte i helgen. Jag har tänkt att försöka gjuta fast en stolpe för en lykta som vi ska ha på parkeringen. Man blir nämligen smått tokig på att det blir så ruskigt mörkt där på vintern. Ska bli skönt att få upp en lampa. Nästa lampprojekt blir nog att sätta lyktor utefter vägen till stallet. Kan aldrig bli för mycket lampor på vintern. Jag skulle vilja ha en terrängbana modell elljusspår också. Det skulle vara coolt :) Men man ska väl kanske ha lite mer mark för det. Det är i alla fall en dröm som skulle kunna bli sann faktiskt :)

Bockelibock...

Bockelibockhästen på sommarbetet


Idag fick jag känna av att Patricia kan ge utlopp för sin överskottsenergi på annat sätt än via en flappande läpp. Jo då, hon kan bocka, men idag var det en bock för att sedan lugna sig lite. Egentligen ville hon galoppera över fältet, men jag ansåg att det var för halt, så då började hon bocka istället. Hon va ruskigt pigg för övrigt också och allt var farligt. Vi träffade grannen som också var ute och red så vi gjorde sällskap hem. Det kändes bra, för fröken var verkligen på tårna. När vi kom hem hade hon lite puls i ena framkotan, men nu på kvällen var det borta, men hon var en aning varmare i den kotan än den andra. Det är ju lite typiskt... Men det är rätt halt i hagen och linkar gör hon inte, så vi kör på lite sakta så är det nog ingen fara.

Nästa vecka är det dags för hovslagaren igen. Esteps hovar ser förskräckligt långa ut, så de får kapas ordentligt. Inte jättekul att ha hovis den här månaden. En veterinärräkning från i somras passade på att dimpa ner just denna månad. Fy vad vissa veterinärer har mage att ta betalt... 3000 spänn för två fem-minuters-undersökningar (+ resor då). När distriktsveterinären var här och raspade tänder, undersökte Estep samt vaccinerade alla tre hästarna så gick kalaset på 2000 kr inklusive material... Underligt hur mycket det kan skilja (ska tillägga att aktuell veterinär har kortare väg till mig än vad distriktsveterinären har...). Ja, ja, den dyra veterinären har gott rykte, men jag tycker inte att detta goda rykte täcker upp för kostnaden faktiskt. Nä, det blir distriktarna i fortsättningen, där finns det dessutom fler att välja mellan :)

Den nionde november är det dressyrtävlingar på en gård i krokarna. En gammal kompis ska dit och tävla. Givetvis ska jag dit och titta. Så kul att träffa henne, även om det bara blir några minuter. Men, men jag har ju inte mer än tio minuter till den gården, så det är det värt. Denna gamla kompis var en bästis under massor av år, sedan blev det skilda jobb och tider, så vi kom ifrån varandra under nästan 20 år. Men nu hörs vi av då och då, och det tycker jag är jättekul. Man ska vara rädd om kompisar, och även om man bara ses någon gång, så är det värt väldigt mycket :)

Älsklingen...

Ja, sambon, rubriken gäller dig i de flesta sammanhang, men utöver er alla tvåbenta älsklingar jag har så har jag ett gäng fyrbenta älsklingar också. Idag är det Patricia som får pris som dagens älskling på fyra ben. Efter många veckors uppehåll i ridningen tog jag ut Patricia på en ridtur i skogen. Allt som hördes var skogens sus och Patricias flappande läpp. Så himla avslappnande och skönt. Precis vad jag behövde :) Patricia var rejält på tårna vilket visar sig genom att frekvensen på läpp-flappandet ökar. Hon är dock betydligt mer terränggående nu än hon var när jag köpte henne. Då kunde hon nästan snubbla omkull om hon råkade kliva på en kotte i skogen. Idag var det inget snubbel alls, trots att vi red omkring runt träd och stubbar utanför stigen. Det var kul tyckte Patricia, mycket spännande att se vilket träd jag skulle välja nästa gång :)

Sambon tog en svampplockarpromenad med hundarna när han vaknade. Det blev en hundbajspåse full med trattkantareller (det är det vi i huvudsak använder hundbajspåsar till... tur man bor i skogen :) ). Svampen ska jag göra iordning och frysa ner ikväll. Vilken lördagssyssla va???

Äntligen fredag :)

Veckan är till ända och jag ser fram emot en skön helg med ridning och god mat. Jo, ridningen är på tapeten igen efter långt uppehåll. Det är nog viktigt att skippa en del måsten när man har ett gäng andra måsten också... Ridningen och det dåliga samvetet för att jag inte hann eller orkade rida är borta nu. Hästar är inte gjorda för att ridas på egentligen. Det enda problemet som jag ser när det gäller att låta hästen vila en längre tid är att det tar ett tag innan hästen kommer i form igen efter uppehållet. Visst, Patricia har sett ganska uttråkad ut vissa dagar, men när hon blivit gosad med en stund eller borstad på så verkar hon rätt nöjd i alla fall.

Kanske ska försöka hinna med och hälsa på mamsen i helgen också. Jag får ringa och kolla läget och se hur hon mår först.

Ännu en dag till ända..

Sambo jobbar i natt och jag sitter hemma och har ganska tråkigt. Ibland är det skönt att vara själv, men i kväll känns det bara ensamt. Har lite ågren för hästarna som borde borstas inför natten. Tre rejäla lerhögar var det som trippade in i stallet ikväll. Som tur var hade de täcken så det var bara halsar och ben som hade årets spanyhet på sig (det vill säga inpackning med äkta uppländsk minerallera). Om gårdagens lynchmob (alltså de som klagade på den där hästen) skulle sett mina hästar idag hade jag väl blivit anmäld till mig själv! Jag skickar ut dotter K att åtminstone kratsa hovarna på dem ikväll i samband med kvällshöet.

Idag blir det en liten fin bild på dottern med Våra två ponnyskruttar från förra vintern. Söta va???

Har inte folk vettigare saker för sig... ?

Ja, ibland undrar man verkligen vad det är för problem folk har. För någon dag sedan fick jag in en anmälan om en häst i bedrövligt skick. Ingen mat, inget vatten, hovarna overkade sedan månader tillbaka mm. mm. Jag tyckte det lät riktigt illa så jag åkte till hästen för att kika, förberedd på att snabbt få till både veterinärbedömning och tuffa vilkor för hästägaren. När jag kom till stället står där en ensam stackars häst, ätandes hö av finfin kvalitet (till synes alltså) samt halm att pilla med när höet var slut. Två hinkar fulla med vatten, inget som helst fel på verkning av hovar. Det som var problem var en allt för liten hage (vilket egentligen berodde på att hästen var konvalecent efter ett fånganfall) och att hästen inte hade någonstans att gå in... Ibland undrar men om man sett samma häst som de som klagat??? Visst, vi har väl inte sett det sista om denna lilla kuse, men jag hade ju inte behövt släppa allt annat för att titta på denna ganska normala häst i alla fall. Men vissa har bannemig inget eget liv verkar det som. Självpåtagen djurräddare som jagar runt och klagar på varenda litet stall i krokarna. Helt otroligt!! Efter detta lilla besök åkte jag vidare till ett annat stall där ägaren till hästen enligt uppgift har två hästar till. Inget fel på dem heller vad jag kunde se...

Det är ju bra när folk märker av problem, men de behöver kanske inte överreagera... Nu ska jag hem till min lilla stuga och ladda för en ny arbetsdag imorgon. Hoppas det blir en trevlig dag :)

Måste få gnabba lite till...

Det finns en del saker som stör mig...

1. Ego-typer som tycker att alla andra är dumma
2. Typer som är långtidssjukskrivna utan att de behöver vara det (fuskare alltså)

En bekant har punkt 2 som specialité. Om något är väl detta värre än de som är nr 1... vanligt hyggligt arbetande folk får lov att betala för x antal års sjukskrivning på grund av fysiska skador. Men det går utmärkt att mocka 50 boxar dagen före läkarbesöket... Hmmm... En vacker dag när jag är på rätt humör så ska vederbörande få ta del av vad jag tycker om detta snyltande. Men nu är ju jag en sån himla mes som har svårt att säga saker rätt i ansiktet på folk, men laddar jag nu så kanske jag hinner bli tillräckligt irriterad innan jag träffar människan nästa gång.

Back to work...

Tillbaka på jobbet efter en helg med slit på tak (börjar bli ruskigt trött på det nu) och åkandes till släktingar. I lördags fick jag fullständigt frispel i hjärnan. Gormade och skrek, lipade och hulkade, åh fy vad dåligt jag mådde! Och all denna frustration gick ut över min stackars, stackars sambo. Att han inte band fast mig vid ett träd i skogen och lämnade mig där över natten är ett under! Eller det kanske var det han borde ha gjort? Mycket av mitt konstiga humör beror nog på en viss överansträngning både fysiskt och psykiskt. Nu har vi bara några få plåtar och en del nockplåtar (som är väldigt enkla) kvar på vårt eländes tak, sedan ska vi bara göra ingenting ett tag. Det kommer att lätta bördan högst väsentligt. Sedan har vi ju en drös andra saker som är jobbiga, men ett tak mindre är en bit på vägen i alla fall.

Lördagkvällen vigdes till grillning hos sambons bror (min svåger to be vilket år som helst :) ). Sambons bror T med flickvän G väntar tillökning inom kort så det blev lite småprat om det som komma skall. Mycket trevlig kväll med god mat och mys framför brasan... Om det inte var för... Ett styck 60-kilos VALP!!!! Helt galen 9 månader gammal Landseer som definitivt är för stökig för sin storlek just nu. Jag säger bara det... En jättebebis på fyra ben som inte förstår hur stor han är... och en liten tvåbent bebis på väg... jojo... det blir jobb det för den lilla familjen... Vi fick tvåbent bebis när vår förra hund var ett år. Det funkade bra, men då var det en schäfer(= lättuppfostrad) på ca 35 kilo(=dvärghundsstorlek...öööh...nästan...). Det vill säga hälften så stor och dubbelt så lättuppfostrad som denna gigantiskt stora fläckiga nallebjörn! Den "lilla"vovven kommer säkert att bli bra så småningom, men just nu är han lite för mycket att hantera (även för min smak).

Hälsade på mamsen i söndags, nyss hemkommen från sjukan. Storasyster V var där på visit också. Det var kul att ses då det inte händer så ofta. Vi gick en promenad i höstvädret och pratade lite strunt i största allmänhet. Jag fick möjlighet att köra nya fina bilen igen (körde den förvisso på lördagkvällen också). Ju mer jag kör den desto mer tycker jag om den. Ett mycket bra köp vill jag nog påstå även om det kommer svida i plånboken i några år framöver. Mamsen var i alla fall vid gott mod och det var ju skönt. Ska försöka komma iväg hem till mamsen tillsammans med barnen någon dag också snart.

Nä, slutgnabbat här för idag... Man måste ju jobba ibland också :)

Höstrusk

Idag är det höst på riktigt. Regnet smattrar mot rutan och himlen är absolut jämngrå. Ganska dötråkigt skulle jag säga. Jag hoppas på lite bättre väder i helgen så vi kan sätta upp resten av taket då. Nu börjar det bli tight om tid och vi vill absolut inte vara taklösa i vinter. Det är inte så mycket kvar faktiskt. Sådär elva till tolv plåtar tror jag att det är. Vi lyckades få upp 8 plåtar på en eftermiddag så vi borde kunna få till resten i helgen med lite tur med vädret. Det behöver ju inte vara strålande solsken, men det får inte spöregna som det gör idag. Om det blir skitväder i helgen får jag ta ledigt två dagar i nästa vecka istället.

Igår var det en ganska klassisk dag på jobbet. Inspektion hos en äldre dam med alltför många katter. Hur kan man bara bo i en sådan stank??? Nu var det inte fullständig panik så vi kan med socialas hjälp bearbeta damen så att hon kan få hjälp med sitt så kan vi kanske förmå henne att göra sig av med en del katter därefter. Det var framför allt en liten honkatt som speciellt rörde min själ. En liten långhårig sak, mager som en sticka stackaren. Hon skulle passa i mitt hushåll, synd bara att man är inspektör, för jag håller mig absolut undan från att ta hand om individer som jag har hjälpt till ett bättre liv. Det passar illa med min yrkesroll tycker jag. Men vi får väl se om det katthem som var med vid inspektionen kanske kan förmå damen att lämna över några katter. Om denna lilla kattflicka då kommer med kan jag kanske köpa den från katthemmet, vem vet... Sambon är väl inte så avogt inställd till en katt till, även om vi egentligen har tillräckligt med djur. Ja, ja... Den lilla kissen kan säkert få ett bra hem någon annan stans också, och små långhåriga katter brukar inte vara svåra för katthemmen att bli av med heller för den delen. Jag hoppas bara att vi hinner få till något snart...

Idag är det ridskolan som gäller efter jobbet. Vi får se om jag återkommer med rapport senare idag.

Bilbesiktning med mera...

Idag var det dags att besikta gammelbilen. Den gick ju inte igenom förstås... Så det bidde att deala med bilmeken för att bli av med bilen. Tanken är att jag ska betala med gammelbilen som delbetalning för att få en dragkrok till den nya bilen. Bilmeken var inte helt främmande för idén. Ja, ja, det löser sig nog...

Jag hämtade den nya skönheten idag också :) Trots att mina bilkostnader gick upp drastiskt så är jag mycket nöjd. Lite svårt är det att vänja sig med att ha en betydligt större bil än föut. Den är faktiskt inte längre än den gamla, men högre och något bredare. Lite läskigt var det att köra ner i vårt trånga garage på jobbet, men jag kom ut därifrån igen utan några repor eller bucklor på bilen i alla fall. Nu ska jag bara lära mig alla små finesser som bilen har. Den har både antisladd och fyrhjulsdrift, antislir (tror jag), klimatanläggning med mera, med mera. På det sättet är jag en typisk tjej... Jag vill gilla bilen, men bryr mig inte så mycket om ifall det finns ac eller farthållare (finns i min nya bil...) så när någon man (oftast min sambo) frågar om den har det eller det så har jag sällan något svar, helt enkelt bara för att jag inte har en aning, men jag gillar bilen :) Kan inte vara lätt att prata biltekniska finesser med mig inte... Däremot vet jag var sparklådorna sitter, jag har bytt krängningshämmarstag på sambons bil en gång, har servat gammelbilen själv två gånger (nej, jag kollade inte bara oljenivån med oljestickan), vet hur man byter kylare och har gjort det med lite styrkehjälp av sambon, byter i allmänhet däck själv (om inte någon annan hinner före), men frågar någon mig om jag har defroster till vindrutan så har jag ingen aning.

Tidigare var mitt motto att bilen skulle rulla och gå igenom besiktningen. Sedan köpte sambon En Mazda där dörrarna sade vaff är man stängde dem. Mitt nya mål blev att jag ville ha en bil som sade vaff och inte klonk när man stängde dörren. Det blev gammelbilen det, och elhissar hade den också, kors i taket :) Nästa steg blev när sambon köpte nyare bil igen (han är ingen storkonsument av bilar så det där "igen" är inget irriterat "igen") så fick han (eller fick och fick är väl lite fel att påstå) en tyst komfortabel bil med skinnsäten och klimatanläggning. Jättefin bil är det, jag lovar... Och dörrarna säger voff när man stänger dem. Jag har slitit på med min skrutt och har trivts bra med den, men nu var det faktiskt dags att byta bil innan den gamla ruinerar mig.

Min nya bil säger inte vaff, den säger inte voff heller... den säger duff istället. ÅÅÅÅÅÅÅ så fin :) :) :)

Jag lovade ju att sambon skulle få ha bilen till jobbet, men han avböjde faktiskt (I wonder why???) Hur kan man inte vilja prova detta vrålåk? Ja, ja, det får väl bli någon annan dag då :)

Måndag igen...

Dagens bild blir på vovven Opus. Inte för att han har med inlägget att göra, utan bara för att han är så grymt söt :)

Helgen gick raskt förbi. Lite takjobb hann vi med bland annat. Jag har fortsatt med mitt städande av kontorsrummet där jag håller till. Minst tusen gamla tidningar, artiklar och informationsblad har funnit sin väg till pappersåtervinningen. Nu börjar det bli så tomt på rummet att det nästan ekar... Jisses vad med skräp man samlar på sig.. Nu ligger där på bordet en liten liten hög med brådskande ärenden som ska göras klara inom kort. Det är skönt att se att högen minskar i alla fall, även om det var mycket oviktiga papper i högen förut.

Idag har jag fått ett gäng samtal om en påkörd räv i ett bostadsområde. Eftersom folk var oroliga för att räven skulle vara vid liv (vissa har sett den andas) så var det rätt bråttom att få tag i behörig viltvårdare för att ta hand om den stackars räven. Jag ringde runt förstås, med slutresultatet att man tydligen inom viltvården tar fullständigt avstånd från allt vad kommunalt viltvårderi heter när älgjakten har börjat... grrr... Till slut ringde jag och bönade till polisen om de möjligen kunde rycka ut, vilket de naturligtvis skulle göra... Man undrar ju om vissa tar på sig rollen som kommunala viltvårdare för skojs skull i tron att man kan välja att jobba för kommunen när man har lust... Visst, det kanske är jättekul med älgjakt (även om jag har svårt att förstå nöjet att sitta timme ut och timme in i en upphöjd koja i skogen) men man kan ju inte bara välja bort det man faktiskt har tagit som uppdrag.

Imorgon ska jag få skjuts av en kollega för att kunna hämta min nya bil. Bilhandlarn står förhoppningsvis och putsar på den redan nu så att den är blank och fin imorgon när jag hämtar den. Mmmmmm... jag längtar :) Sedan när jag kommer hem med underverket ska faktiskt sambon få den äran att låna den till jobbet. Men bara om han kör mig till garaget på mitt jobb så att jag kan hämta gammelbilen. Annars får han inte köra min lilla skönhet... :)

Mycket nu...

Det har varit lite turbulent på släktfronten i några dagar så därför har jag inte skrivit på ett par dagar. Men nu är det mesta under kontroll igen så nu kan jag gå igenom senast dagarnas händelser.

I går lämnade jag in bilskrället för svetsning av sparklådor inför besiktningen. Bil meken gav ett råd. När du besiktat bilen... SÄLJ!!! Det är ju så att vi bor en bra bit in på en grusväg. Denna grusväg är en effektiv rosthjälpare för bilar genom att den agerar sandblästrare på bilarna. Är man dessutom så dålig på att tvätta bilen som jag är så gör ju inte det saken bättre...

Så det blev till slut så att vi började leta lite på nätet efter ett alternativt fordon som kan ta över efter min slitvarg (som förutom att den är rostig fungerar alldeles utmärkt). Nu har jag haft en önskan om en nyare bil ett bra tag, men det är först nu som jag insåg att det faktiskt är dags nu.

Idag kändes det så kämpigt att jobba (på grund av det turbulenta i släkten) så jag fick gå från jobbet efter lunchen. Ett utmärkt tillfälle att kika på bilar :) Så eftersom jag är sån effektiv bilhandlare, så blev det bilköp idag. Så nu äger jag en fin bil utan rost :) Nu ska jag bara besikta den äldre bilen och försöka få den såld för en billig peng. Med regelbunden tvätt håller den nog något år eller två till, för motorn funkar finfint.

Så här ser min nya fina bil ut...

Hästlivet utifrån...

Vi hästnördar tar rätt mycket för givet egentligen. Det är självklart för oss att vi måste ha en ny vojlock, lindor i en speciell färg med mera. När jag jämför hur mycket "kläder" jag köpt till Patricia under det året jag haft henne (hon är helt fel storlek, så några gamla täcken passade faktiskt inte, säger jag till mitt försvar när det gäller täcken i alla fall) och hur mycket pengar jag lagt ner på mina egna kläder så landar vi någonstans på ca 4-5000 kr till Patricia och kanske någon tusenlapp eller två till mig. Ska vi räkna med ridutrustning i form av ridskor, handskar och annat får vi nog lägga till 1000 spänn på Patricias konto (för det är ju därför jag måste ha ridkläder). Då är jag definitivt inte någon köpgalning när det gäller hästgrejor (jo sambon, det finns andra som är betyyyydligt värre än mig, jag lovar!!!). Och den där dressyrsadeln var faktiskt till både Gullan och Patricia (främst till Gullan faktiskt)...

Sedan är det det där hur man tänker när man handlar. Köper man morötter t ex. så blir det ofta två påsar. En påse till hästarna och en påse till hundarna (jo, de gillar morötter...) Men om vi ska ha morötter själva ser vi till att det alltid finns kvar en morot till varje djur först...

För ett par år sedan köpte vi en ny tvättmaskin. En stor fin som klarar 6 eller 7 kilo (minns inte nu). Varför så stor tro? Man skulle ju kunna tänka sig att det beror på att man skulle kunna tvätta mycket kläder på en gång... Men nej, det första jag tänkte på var att få tag i en maskin som man kan tvätta hästtäcken i :) Egotrippad hästnörd i kubik... Inte för att det blir så ofta, några gånger per år brukar jag ta en dag och tvätta upp alla smutsiga täcken på en gång. Sedan försöker jag se till att tömma silen, göra rent trumman och tvätta en tom maskin innan jag tvättar våra kläder. Den största anledningen till det är att sambon ska slippa gå till jobbet med en Gullan-rya-matta som arbetströja. Det är mest Gullans päls som syns så därför skyller jag på henne. Varför skulle dottern K envisas med att vilja ha en skimmel...???

( Skimmel är inte kul i tvättmaskinssammanshang)

Nå väl, jag har dykt på en bloggare som har en utomståendes perspektiv till hästvärlden. Otroligt rolig läsning både för hästänklingar, hästälskare och annat folk som haft kontakt med hästvärlden på ett eller annat sätt. Jag klistrar in ett favoritinlägg i denna blogg och sedan länkar jag till bloggen i sin helhet. Mycket nöje :)

Tack vare Ullared är hästen min
Idag så skall mina praktiska hästkunskaper utsättas för hårda prövningar igen. Anna tänker bege sig till Ullared för att shoppa loss i lågprisvärldens Mecca, vilket gör att jag ska ta hand om hästen idag.

Jag är på intet sätt född med tummen mitt i handen, utan har. trots mitt arbete som "pappersvändare", ett ganska gott handlag med de flesta praktiska tingen. Dit räknas dock inte 655 kg mörkbrun häst.

Problemen infaller redan när jag kommer till stallet. Hästen måste ut ur boxen för att jag skall komma in i densamma för att mocka. Innan man ger sig på att baxa ut åbäket ur boxen så måste grimman på. Det är inte själva påsättningen (av grimman, skärp er!) som är svårigheten, utan att hitta fram, bak, upp och ner i det trassel av nylonband som kallas grimma.

När man väl fått ut djuret i stallgången och lyckats få fast det på avsedd plats, så kan man ta itu med problem nummer 2, mockning... Hur kan något som ser så lätt ut, vara så himla svårt?!?
Om det inte hade varit för att det hade sett så fånigt ut, så ger jag mig den på att det skulle gått fortare för mig att plocka upp bajset en efter en med handen, istället för att försöka skilja bajs från spån med den där glesa krattan som alla erfarna hästmänniskor använder. Som tur är så ser inte Anna vad jag tar mig för, och ännu bättre är att jag vet exakt vart spånbalarna finns, så man kan lätt fylla på om behovet skulle uppstå.

Efter denna mentala uppförsbacke så återstår ett lätt och ett lite mer avancerat jobb. Att fylla hö i ett hönät och ösa lite havre och kraftfoder i tre hinkar klarar t o m ett stall-miffo som jag. Därefter så skall täcke av häst och häst borstas. Känns på något sätt fullständigt meningslöst att borsta någon som både idag, och i morgon igen, kommer att rulla sig i lera, men okej... Det skall bara göras.

I det här läget skulle jag vilja se ett stall som har en anordning liknande biltvätten. Man leder hästen framåt till skylten STOP tänds, väljer program och sen sköter maskinen om resten. Känner man sig rik så kostar man på sig en hetvaxning och då kommer hästen både att blänka fint efter torkningen och vara mer motståndskraftig mot regn.
Så efter att ha fått hästen tillbaka in i boxen, tagit av grimman igen och stängt dörren till boxen så är det äntligen fredag för stall-miffot Lars.

OCH HÄR ÄR LÄNKEN...

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm

Åkrar är trevliga...

På hösten finns det flera fördelar. Bland annat kan man rida på stubbåkern utanför vårt hus. Det gjorde jag idag, och det kändes superbra. Nu har ju Patricia inte gått ordentligt på ett tag, men det gick fint i både skritt och trav ändå :) Det är en fördel med att ha en travarmärr som varit med om lite. Visst gjorde hon några försök att ta tag i bettet och dra iväg på travarvis, men hon är ganska lätt att övertala så det gick lugnt till ändå till slut. Om det hade varit Estep för några år sedan hade jag nog suttit i en tall någonstans vid det här laget. Honom tog man inte ut på en stubbåker utan att riskera blåmärken eller andra blesyrer. Dottern K red Gullan på åkern och det hade gått undan enligt sambon. Gullan var rätt svettig, men verkade nöjd ändå. Jag tror att hon tycker att det är rätt kul att galoppera så där halvt okontrollerat över stubbåkern, och dottern klagar ju inte heller precis :)

På jobbet var det en utedag hela dagen. Första anhalt var en hästgård med inriktning på tävling inom hoppning och dressyr med de för- och nackdelar som finns på en sådan anläggning. Hästar som hanteras som porslinsfigurer, och jisses... inte kan man ha två hästar i samma hage inte... De kan skada varandra!!!! Huga vad trist!!! Visst skulle det vara finfint med stallkompisar och ett ridhus att rida i, men den skruvade idén för hur hästar ska skötas... URK!! T ex hästen ska bantas... hmmmm... då drar vi ner på höet men har kvar 3 kilo havre per dag.... Hej och hå...??? När jag nämnde detta att hästen till synes fick ganska lite grovfoder för att vara halvblod, så fick jag till svar... HÄSTEN BANTAS, OCH DET ÄR TÄVLINGSHÄSTAR OCH DE MÅÅÅÅSTE HA KRAFTFODER, OCH JAG HAR FAKTISKT UTBILDNING I FODER!!! (Hmmm... Jo, kan hända, men de måste ha missat något på den kursen) Jösses, vilken reaktion! Det gäller verkligen att bita ihop i såna lägen. Jag har ingen skyldighet att upprätta någon foderstat till någon kuse, men jag blir så gräsligt irriterad på folk som tror att de är världsmästare, och dessutom går upp i någon sorts försvarsställning så fort man påpekar något. Tja, jag mumlade något om att det kan ju vara idé att ta bort kraftfodret i första hand om man vill banta en häst...

Nu är ju inte det stallet det värsta av stallen jag känner till, hästarna får ju faktiskt vara ute i stort sett hela dagen, men ändå.

Vi har inga ridkompisar eller ridhus, men vi kan trycka i våra hästar hur mycket hö vi vill, behöver inte ha hästarna inpaketerade i lindor, boots och täcken (helst dubbla) när de går i hagen, och vi behöver inte bli avundsjuka på folks märkesprylar och behöver inte bli snedtittade på för att vi har en häst med frysmärkning på halsen. GUUUUUUD vad skönt att ha stallet hemma :) Bästa kompisen J... You know who you are... Du kommer se just dessa fördelar med att ha hästarna hemma, och trots att det är förb... mycket jobb ibland men MY GOD, IT'S WORTH IT :) :) :)

Vacker dag med kodoft...

Det var en härlig dag med strålande höstsol och gröna fält. Varför så poetisk då??? Jo, idag fick jag vara på ett ställe som gör mig glad ända ner i tårna. På en stor, vacker och välskött mjölkgård. Det var bara att dra in doften från mjölkkor, ensilage och höstbrukad åker. Kan livet vara bättre för en agronom??? Eller är det så att man blir fullständigt hjärntvättad på det lantliga lärosätet i Uppsala? Sambon tycker nog det senare, men det får han leva med :)

Ägarna till gården köpte den för två år sedan för att komma närmare barnen som bor i Stockholmsområdet. Jag vet inte vad de betalade till slut, men den var i alla fall ute till försäljning för den nätta summan av 60 (!) miljoner kronor. Häftigt värre!!!

Tänk om det kunde var så här mysigt varje dag :)

Det blev sent hem från gården så det bidde ingen ridning idag, även om jag hade tänkt att ta Patricia på en sväng. Det blev en grundlig rykt av Estep och Patricia istället. Gullan ville helst vara ifred och äta så hon fick bara rena fossingar istället.

Hösten är här...

Nu är den här på riktigt. Hösten alltså! Det har regnat och blåst stormvindar hela dagen idag. Vid 16-tiden hade hästarna fått nog och ville in. Både Gullan och Patricia stod och skakade av köld, medan Estep såg ut som om det var en varm sommardag nästan. Både Gullan och Patricia var genomblöta, medan Estep minsann var torr under den blöta pälsytan. Alla fick komma in lite tidigare och fick varma torra täcken på sig. De verkade nöjda med att mumsa hö och bli varma av täckena i alla fall.

Ikväll blir det köttgryta till middag. Efter det här vädret smakar det gott med en ordentlig gryta. Man håller sig helst inomhus en dag som denna, så det blev varken någon koll efter svamp skogen eller någon annan utomhusaktivitet för den delen. Imorgon ska det bli bra väder igen så då ska jag försöka komma ut lite efter jobbet.

Nä, nu är det snart matdags... måste hälla grädde i grytan och stoppa in pommes i ugnen. Uj, vad hungrig jag blev nu...

Vi hörs :)

Lite mer tak på plats :)

Sambon vaknade alldeles för tidigt i dag så vi passade på att lägga upp några takplåtar innan han försökte sova några timmar till. Så här har takbygget sett ut idag i alla fall. Vi har tagit bilder på hela bygget under hela sommaren, men de ligger inte på den här datorn, så det får bli vid senare tillfälle som ni får ta del av det. Vi har alltså

• byggt ut huset ungefär fyra gånger fem meter
• bytt ut panelen längs ena väggen ( den sida man ser parabolen sitta på)
• Slitit av all gammal takbeläggning inklusive gammal läkt
• lagt ny ändspont över taket på den gamla delen av huset
• lagt takpapp över samma del (ca 130 kvm)
• spikat läkt
• satt fast nya vindskivor
• takfotsbrädor
• plåt på dessa vindskivor och takfotsbrädor
• Putsat och tätat skorstenen

Helt otroligt vad vi har lyckats med egentligen. Men som sagt, idag lade vi några skivor plåt på den nya delen av taket. Taket över toa och trapphus gjorde vi för ett tag sedan. Nå, så här blev resultatet idag :)

FÖRE





EFTER :)

I natt ska det bli uselt väder så det känns skönt att ha täckt en liten del med plåt i alla fall :)

Äntligen fredag...

Mmm, fredag igen! Skönt med helg även om jag måste upp tidigt i alla fall för att ta ut hästarna i hagen. Sambon jobbar i natt vilket är trist, men det är smällar man får ta. Han får ju i alla fall lite lugn och ro och ledigt från husbyggeriet ialla fall. Man får vara glad för det lilla :) Idag blev han klar med alla plåtbeslag, så nu är det bara själva takplåten kvar. Slut på allt spikande :) :) :) för plåten skruvar man. Vi ska försöka få upp lite plåt imorgon, och medan sambon sover ska jag måla knutarna och fönsterfodren. Jag ska ta lite bilder på härligheten imorgon och lägga in bilder här så får den som vill se vilket slit det har varit med vårt tak :)

En gammal bekant som driver bevakningsföretag kom in i den lokala matbutiken idag. Han undrade om jag ville jobba extra inatt... ha ha ha ha!!! 13-timmars-pass och att stå och bevaka ett vägbygge.. NÄ TACK!!! BEEN THERE, DONE THAT... Visst skulle jag kunna göra det någon gång, bara för att känna på vad jag slipper nu med mitt nuvarande jobb. Det kanske skulle vara nyttigt förresten. Man blir lite gnällig över skitsaker ibland, och då måste man gå tillbaka och tänka efter hur det kunde ha varit. 13 timmar i stående och gående ställning, tjuriga anställda som behandlar en som skit, obekväma uniformer som inte är tillverkade för vårt klimat, svinkallt på vintern och kladdvarmt på sommaren. Ja, listan kan göras ganska lång om man tänker efter. Något som jag saknar (ja, man kan faktiskt sakna saker inom det yrket) är alla lediga dagar. Eftersom det är så långa pass så får man fler dagar ledigt än normalt. Något som verkligen är en bra grej.

Idag var det enhetsmöte, precis som alla andra fredagar. Jag hade vaskat fram diverse frågor som inte blivit besvarade det senaste året. Enkla saker som borde fixas till för att få någon vettig ordning på arbetet. Bara att köpa hem alkogel verkar vara ett problem som måste TITTAS NÄRMARE PÅ!!! Jag blir tokig på att allt ska vara så förbaskat trögt!

Patricia fick en ny dojja till slut, så idag tömkörde vi lite på volten. Patricia var ganska frågande till uppgiften, men fattade efter en stund att hon inte behövde gå spikrakt i kroppen. Hon hade ju ingen sulky efter sig, och det var nog det som inte stämde för henne. Ja, i alla fall så blev det lite skritt och trav. Något trampa under sig i trav blev det inte idag, men hygglig form i skritt fick vi till i alla fall. Vi ska ta lite tömkörningspass ett par gånger i veckan så lär vi oss nog så småningom. Jag är ju trots allt nybörjare jag med när det gäller tömkörning.

Dottern hoppade studs med Gullan. Det var en nyttig övning för Gullan det. Jag såg inte själv, men Gullan verkade rätt nöjd. Hon blir rätt svettig nu, så jag vet inte om vi kanske ska klippa henne lite. Jag vet inte, men vi får se. Får hon ett ordentligt täcke på sig så gör det ju egentligen inget om hon blir svettig när man rider.

Ikväll blir det tv för hela slanten. Skönt att bara slappa när det är fredag tycker jag.

Regn...

Idag regnar det här. Trist och grått hela dagen har det varit. Jag var en sväng hos min "personliga bankman" som det så fint heter och öppnade lönekonto på min nya bank. Det gjorde att vi fick 0,2 (obs!!!!) % lägre ränta på vårt lån. Eftersom jag inte har någon särskild kontakt med min andra bank (där jag har haft lönekontot fram till nu) så tyckte jag att det var värt dessa enoooooorma förmåner :)

Takbygget rullar på, och igår blev sambon klar med all läkt på taket. Jag utnämnde honom till årets "mästerläktare" som belöning. Eftersom det regnar idag hoppas jag att sambon håller sig inne och vilar upp sig för en gångs skull.

Patricia har fortfarande inte fått någon ny dojja, men nu lovade hovslagaren att komma ut och slå på den imorgon. Eftersom Patricia har fått vila på grund av tidsbrist i kombination med skolöshet så börjar hon nu bli ganska rastlös. Hon går fram och tillbaka i hagen och när man kommer på kvällen för att ge kvällshö klänger hon nästan på en för att man ska gosa med henne eller hitta på något så att hon får något att tänka på. Stackars lilla Patricia. Men som sagt, i morgon kommer hovslagaren så då kan vi börja sätta igång lite lätt igen. Patricia har trots allt hållit sig rund och fin över rumpan, så vi kommer nog igång hyggligt snabbt i alla fall.

Härom dagen ringde en kvinna som vill bygga stall av garaget på hennes tomt. Hon ansåg att det ändå var så mycket hästar runt om hennes fastighet att ett till stall inte skulle göra någon skillnad. Klassiskt exempel på en person som inte riktigt har greppat det där med vad som krävs för att ha hästar hemma. Tomten är en mycket brant tomt (jag vet, för min mor bor granne med vederbörande) och då menar jag verkligen en MYCKET!!! brant tomt. Jag skickade snabbt vidare till bygglovshandläggaren som får säga sitt först. Själv är jag mycket tveksam till idén, för det finns grannar på tre sidor om denna fastighet, och det är inte särskilt långt mellan husen heller. Nä, det finns tillräckligt många stall i krokarna där så jag tycker nog att man borde hålla till godo med dem istället. Men det är jag det, hoppas bygglovshandläggaren håller med.

Toan klar :)

Det rör sig, det rör sig. I helgen blev vi klara med taket över toan. Ca 20 kvm plåttak á la Planja ligger nu fastskruvat på den del som vi har toa och trapphus. Såååååå ruskigt snyggt blev det :)

Dottern J har problem med flera av sina leder :( Vi måste nog ta oss till farbror doktorn med henne tror jag. Ibland har hon så ont i vristerna att hon inte vill gå några längre bitar. Det innebär ju vissa problem på gymnastiken i skolan. De har dock överseende med problemen och låter henne jobba på i sin egen takt. Till råga på eländet ramlade hon på cykeln igår och vrickade till handleden också :( Den vrickade handleden gjorde att hon hade svårt att sova i natt så hon fick stanna hemma från skolan idag. Så fort apoteket öppnar ska jag gå dit och köpa ett handledsskydd samt två fotledsskydd. Fortsätter det så här kommer dottern J snart se ut som en mumie!

Hösten börjar närma sig nu. I morse var det faktiskt lite frost i gräset på sina ställen. Skönt på sätt och vis, för då blir vi av med myggen som fått sig en renässans efter den torra sommaren. Än är det fint väder på dagarna och vackra höstfärger på träden. Det är det fina med hösten tycker jag :) OCH ATT MAN SLIPPER FLUGOR OCH GETINGAR!!!

Dutti sambo...

Jag blir imponerad av sambons otroliga envishet. Som han har slitit med detta tak som vi har och inte gett upp! Visst, jag kan fakiskt också ta åt mig lite av äran, för jag har också byggt tak en hel del. Men läkten och takfotsbrädor har sambon fixat nästan helt själv. Idag hade han fått till det även på det nya taket, som ligger långt från samma nivå som det gamla taket. Det får en att fakiskt tro att vi nog kan fixa det här trots allt. Igår kväll satte vi upp en plåt också, mest för att testa egentligen. Vi kunde konstatera att det kommer att bli riktigt fint vårt tak... :)

Idag tränade dottern K Gullan i lydnad från marken. Det gick ganska bra faktiskt. Vi har insett att den typen av träning krävs för att Gullan inte ska ta över helt. Gullan är som jag sagt tidigare en ruskigt stark häst, som visar sin ovilja med all önskvärd tydlighet ibland. Så tydligt att hon skulle kunna bli farlig om man inte "motar Olle grind". Jag har aldrig hållit på med NH-relaterat arbete med häst förut så detta är en nyhet för mig också. Visst har man jobbat vid hand och vunnit över hästar genom envishet och lydnadsträning förut, men inte så fokuserat eller vad man ska säga... Det var jättekul när dottern K fick till det och bara behövde nudda Gullan med pekfingret för att hon skulle flytta undan. Det tog ett tag innan Gullan klurade ut vad hon skulle göra, men sedan var hon jätteduktig. Det verkar som om både dotternK och Gullan tyckte att det var kul att lösa problemen tillsammans. Det tränades trånga passager mellan bommar lite ryggning och följa matte. Det får vi träna vidare på, kul omväxling :)

Lite gjort...

Det blev en helg med vackert väder nästan hela tiden. Det gjorde att vi delvis byggde vidare på taket. Så det blir nog klart vilket århundrade som helst nu :)

Helgen blev också ett tillfälle för valpträff med "lilla" Kooikerhondjen. Det är nämligen så att vår lilla kooiker egentligen var tänkt att bli max 42 cm hög. Det bidde inte riktigt så... Herrn behagade inte att sluta växa så han slutade på 48 cm istället. När vi jämför med schäfern Opus så är kooikern (som för övrigt heter Yatzy) fortfarande en liten plutt, men kommer man ihop med andra kooikrar så framstår Yatzy som en i det närmaste mastodonthund. Men det gör inte så mycket tycker vi, för han är världens vackraste kooikerhondje i alla fall :) Uppfödaren var också nöjd med vår lille plutt (trots storlek). Valpträffen fixade sig utan några gruff mellan hundarna, och Yatzy var till och med glad att träffa nya människor. Yatzy är normalt inte särskilt förtjust i människor och framför allt inte barn, förutom dottern J som han gärna umgås med. Det är ju tur det, för det är hennes hund :)

Dottern K tog chansen och red på åkern framför huset i söndags. Det så jättefint ut, och inte hetsigt och "out of control" som inte är helt ovanligt när Gullan sätter den sidan till. Jag kunde inte rida på grund av tidsbrist, men också för att Patricia fortfarande inte är fyrfostdriven. Hovslagaren glömde bort att komma ut förra veckan nämligen. Min hovslagare kan vara en riktig slarver, men han skor så bra (det är faktiskt inte så ofta hästarna får tappskor även om det kanske verkar så just nu) och har varit hos oss i närmare sju år nu, så då tar jag problemet med att han glömmer och strular ibland. Men nu skulle det vara finfint med en fungerande häst så man kan passa på att rida på åkern innan den plöjs upp.

Nu är det rätt mycket som måste hinnas med innan vintern. Helst ska vi ju få upp takplåten förstås!!! Sedan måste traktorn servas, batteriet laddas, snökedjor införskaffas och en liten hatt till avgasröret måste vi fixa också. Dessutom ska vi helst hinna köra ut gödseln på åkern innan vintern så det inte blir så mycket att sprida framåt vårkanten. Men först måste batteriet laddas som sagt. Huga, vad mycket man skulle vilja hinna med... Men man måste ju jobba också. Just nu vill jag ha fem veckors semester till, kan jag få det???????

Bara jobb...

Ibland känns det sådär bra på jobbet :) Man får grejer gjorda och allt flyter bra. Idag var en sån dag :) Till och med ett knepigt beslut var lätt att formulera. jag är inte riktigt klar med det än (många paragrafer att ta med) men det började bra i alla fall.

Igår hade jag ett långt samtal med ordföranden i den lokala lantbrukarföreningen. Det var han som ringde angående övergången till länsstyrelsen. Det känns himla bra att ha stöd från de som man normalt (i min position) ofta inte riktigt är överens med. Men jag känner nog att jag måste ha gjort ett bra jobb i alla fall med tanke på uppskattnngen jag får från dem genom en klapp på axeln, en vänlig hälsning och lite småprat i affären, och att de gärna kontaktar mig om de har undringar om verksamheten. Det känns ruskigt bra :) Trots att jag inte jobbat med att mjölka kor har de förtroendet att fråga om bra lösningar för deras system. Nu får jag ju inte ge några direkta förslag på lösningar, men jag kan ju alltid leda dem i rätt riktning, och det uppskattas.

På jobbfronten är det dock intet nytt än så länge. Vi får väl se om jag blir kontaktad eller inte. Jag dör ju inte om de väljer andra kandidater, men det skulle vara kul att höra lite mer om jobbet, och känna av arbetsklimatet.

Det var väl självaste.....

Tusan också!!! Patricia har röjt av sig dojjan igen!!!! Kom hem ikväll och såg fram emot en promenad med Patricia. Nä, då....! Då har fröken varit i farten och lekt (!) med Gullan, full fart genom hagen och trampat av sig skon. Grrr... Jag vet inte vad som tagit åt hästarna. Jag undrar om det är något superspeed (modell kokain) iblandat i betforn eller något, eftersom till och med Gullan röjer som en unghäst i hagen. Estep står i mitten och beundrar flickornas framfart med stor förtjusning :) Ett och annat litet skutt tar han också ibland.

jag fick ringa hovslagaren igen så att han sätter på skon någon dag den här veckan. Jag får nöja mig med att putsa och gosa med hästarna ikväll istället. Dottern K red Gullan på volten, lite hetsigt var det men Gullan lugnade sig när hon fick använda huvudet. Hon måste ha något att tänka på hela tiden. Annars hittar hon på bus.

På jobbet var det bara skrivarbete och möten som gällde idag. Inte ett steg utanför kontoret blev det.

Sambon hade målat fönsterfoder idag och det blev sååå fint. Det börjar bli riktigt prydligt vårt lilla hus :)

Helgen går så fort...

Japp, då var det måndag igen då... Nya friska tag på jobbet med andra ord. I helgen var det hopptävling för dottern K och Gullan. Jo, Gullan gick i transporten både på ditvägen och hemvägen, men det var med en jacka över ögonen det... I transporten stod hon dock snällt och var inte särskilt upprörd när hon kom fram. En vacker dag, har vi som mål, ska det bara vara att gå in med Gullan utan att hon viker ett öra ens. Men det är låååång väg dit!!!

Ja, tävlingen då??? Jo en clear round bidde det i alla fall. Andra klassen vägrade de ut sig, men å andra sidan så hoppade Gullan finfint över både första och andra hindret, så vi är nöjda med det denna gång :)

Sedan blev vår ena yttervägg på huset också klar denna helg. Sambon slet hela helgen (och några dagar innan också) och tilläggsisolerade och lade på ny ytterpanel. Väggen blev verkligen superfin. Parabolen sattes upp igen efter väggrenoveringen, men iddes inte fungera förrän vi bytt lite kablar och annat jox. Nu fungerar alla kanaler utom ettan och tvåan. Parabolen måste fininställas, men det orkade vi inte göra igår kväll. Det får bli en annan dag det.

För att gå ytterligare bakåt i tiden lite grann så var min blivande chef (kanske) på besök fredags för att kolla upp om jag hade några idéer om förflyttningen mellan kommunen och länsstyrelsen som i så fall blir nästa arbetsgivare för mig. Jag framförde mina tankar med motiveringen att det är rätt onödigt att uppfinna hjulet flera gånger när det redan finns färdiga och fungerande koncept inom andra brancher med samma typ av arbetsuppgifter. Jag vet inte om intresset var så hemskt stort tyvärr. Men jag fick ju säga mitt i alla fall.

Efter lite begrundande i helgen över arbetssituationen så blev det i alla fall så att jag slängde iväg en ansökan på ett annat jobb som jag har funderat på att söka ett tag nu. Ett jobb som inkluderar det jag tycker bäst om i mitt nuvarande jobb, men det jag inte tycker om i mitt jobb, finns inte med i den tjänsten. En rätt bra kombination tycker jag själv. Vi får väl se vart det barkar, söka kan man ju alltid. Ikväll tänkte jag putsa lite på hästarna och försöka hinna tvätta lite hästtäcken inför vintern. Om det är hyggligt väder imorgon så kan ju täckena hänga ute och torka, så slipper jag förpesta badrummet med hästlukt i onödan. Vi får se hur det blir...