måndag 3 november 2008

Dessa otroliga hästkonstnärer...

Som bekant har vi vissa problem med att lasta ett styck 400-kilos connemaramadam. Detta problem gör att det inte blir lika roligt att ha häst som det skulle kunna vara. Gammelmannen Estep var precis likadan vilket gjorde att man drog sig för att tävla eller träna på annat ställe än hemmavid.

Så gudarna ska veta att jag vet precis hur det känns för en liten tjej som helst av allt vill visa upp sin fina fina ponny på någon liten tävling eller träning, men inte kunna det för att hästen inte går in i hästtransporten. Visst, vi har fått in Gullan i transporten ett par gånger, men då med en jacka över ögonen. Och visst kan man göra på det viset, men idealet är trots allt att hästen lugn och trygg kan kliva in i transporten utan att behöva luras in helt enkelt bara för att den inte ser något...

Därför har jag letat igenom internet efter tips och råd. Då ser man alla dessa hästkonstnärer som på något konstigt magiskt sätt lyckas få den mest trilskande kusen att snällt som en hund följa med in i en hästtransport. Jag vet att det går, med myyyyyyyyyyyycket tålamod kan även en 400-kilos connemaramadam snällt och tryggt gå in i en hästtransport.

När det gäller Gullan så är grunden till hennes nojja absolut rädsla. Hon står och skakar när man försöker få in henne, verkligen jätterädd! Och den känslan tillsammans med mina tidigare erfarenheter av lastning av ett styck connemara är en fullständigt helkass kombination. När man dessutom lägger till en fruktansvärt stark häst, så är man ju helt körd! Nu har jag dock fått ordentligt med upplyftande information via nätet som gör mig säker på att både jag och Gullan kan komma över våra emotionella problem när det gäller lastning.

Så nu börjar sakta förberedelserna för många timmars lastningsträning. Det blir nog till att ta med matsäck till transporten, för det kommer troligtvis inte räcka med någon timme inte. Gullan ska inte gå in för att hon är räddare för det som är utanför. Det är inget bra sätt, dessutom är jag så trött på att se den där rädda oroliga blicken. Jag vill ha en lugn häst som tycker att det är helt okej att stå där i transporten, och det är det vi kommer att sikta på, även om jag skulle behöva flera doser valium eller något annat extremt lugnande på kuppen :)

Inga kommentarer: