I morse var det luciatåg för femmorna i den lokala skolan. Dottern J var förstås med eftersom hon nu går i femman (jisses vad fort det går). Jag, stressad som vanligt ansåg inte att jag skulle hinna se hennes uppvisning vilket gjorde att hon blev besviken förstås. När jag kommit ner till "stora byn" kände jag efter och tänkte... Nej, vad faan... Pappershögen kan vänta.. Så jag vände och åkte tillbaka till skolan och tittade på ett fint och roligt luciatåg. Jag hoppas att dottern J såg att jag kom i alla fall, för det verkade viktigt för henne att ha någon förälder där. Jag kommer själv ihåg hur stolt jag var när någon av mina föräldrar hade möjlighet att komma och titta när jag uppträdde i någon pjäs eller någon kör eller riduppvisning. Mina föräldrar var inte den typen som egentligen hade så vansinnigt mycket tid över. Definitivt inte den typen som gick på alla uppvisningar och satt med kamera i högsta hugg när lilla telningen tyst gick med i något luciatåg i alla fall. Så jag är rätt nöjd att jag vände och tittade på dottern J's uppvisning.
Regnet strilar ner över stan idag, helt hopplöst med detta regnande. Hagarna blir dyngsura och geggan blir djupare och djupare... bläää... Lite uppehåll skulle inte sitta fel alls nu, så trött på detta mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar