Bockelibock...

Bockelibockhästen på sommarbetet


Idag fick jag känna av att Patricia kan ge utlopp för sin överskottsenergi på annat sätt än via en flappande läpp. Jo då, hon kan bocka, men idag var det en bock för att sedan lugna sig lite. Egentligen ville hon galoppera över fältet, men jag ansåg att det var för halt, så då började hon bocka istället. Hon va ruskigt pigg för övrigt också och allt var farligt. Vi träffade grannen som också var ute och red så vi gjorde sällskap hem. Det kändes bra, för fröken var verkligen på tårna. När vi kom hem hade hon lite puls i ena framkotan, men nu på kvällen var det borta, men hon var en aning varmare i den kotan än den andra. Det är ju lite typiskt... Men det är rätt halt i hagen och linkar gör hon inte, så vi kör på lite sakta så är det nog ingen fara.

Nästa vecka är det dags för hovslagaren igen. Esteps hovar ser förskräckligt långa ut, så de får kapas ordentligt. Inte jättekul att ha hovis den här månaden. En veterinärräkning från i somras passade på att dimpa ner just denna månad. Fy vad vissa veterinärer har mage att ta betalt... 3000 spänn för två fem-minuters-undersökningar (+ resor då). När distriktsveterinären var här och raspade tänder, undersökte Estep samt vaccinerade alla tre hästarna så gick kalaset på 2000 kr inklusive material... Underligt hur mycket det kan skilja (ska tillägga att aktuell veterinär har kortare väg till mig än vad distriktsveterinären har...). Ja, ja, den dyra veterinären har gott rykte, men jag tycker inte att detta goda rykte täcker upp för kostnaden faktiskt. Nä, det blir distriktarna i fortsättningen, där finns det dessutom fler att välja mellan :)

Den nionde november är det dressyrtävlingar på en gård i krokarna. En gammal kompis ska dit och tävla. Givetvis ska jag dit och titta. Så kul att träffa henne, även om det bara blir några minuter. Men, men jag har ju inte mer än tio minuter till den gården, så det är det värt. Denna gamla kompis var en bästis under massor av år, sedan blev det skilda jobb och tider, så vi kom ifrån varandra under nästan 20 år. Men nu hörs vi av då och då, och det tycker jag är jättekul. Man ska vara rädd om kompisar, och även om man bara ses någon gång, så är det värt väldigt mycket :)