Jul och storm...

Nu har julen passerat och kylen är fylld med julmat fortfarande. Julafton ägnades som sig bör med mat och julklappar och var precis så gosig som jag gillar :) Barnen fick de julklappar de ville ha och jag och maken med. På juldagen åkte vi till papsen för middag. Det är trevligt att träffas nu när det inte blir så ofta över året (han bor normalt på annan ort). På annandagen var det styvpappa L:s tur att få besök. Jag tog med mig lite sill så det blev en god sillunch tillsammans med L.

så till stormen då... Jo, vi fick vår beskärda del av den också. Runt klockan tre natten till igår rök strömmen första gången. sedan var vi utan el till klockan halv sex igår kväll. Blåsten kylde ut huset ganska bra under den tiden och någon varm mat var det ju inte tal om förstås. så jobbigt!

efter vi fått strömmen tillbaka så hann vi glo på tv och gå och lägga oss innan det var dags igen. 02.15 hörde jag dotter J komma ner för trappan och dra ur kontakten till Routern i köket (klok dotter) för då hade strömmen gått igen :-/ Vi fick tillbaka strömmen vid 12-tiden idag tack och lov. ett nerblåst träd som blockerade vår väg sågades upp och lades åt sidan av vår supersnälla granne. Han hade varit nere i allén i natt för att skyffla bort ytterligare några almar som rasat. Det är jobbigt med naturskyddade alléer eftersom man inte får byta ut träd sådär utan vidare. så nu när det inte är tjäle och blåser halv storm så ryker de stora halvruttna träden ett efter ett, och gärna över el- och telefonledningar förstås. störande!!!

Sol någon gång då...



Nu är det grått, grått, regn, grått, halt, grått och grått igen. Kan man få en solig dag kanske? Nej, tydligen inte i helgen heller om man ska tro SMHI :( Nu börjar det bli lite djupare lera i hagarna också, och det är mindre kul kan man säga... jag tror att jag och dotter K ska ta oss i kragen och rida ut även om det är lite skitväder i helgen. Pållarna behöver det och vi behöver också få lite frisk luft.

För att tala om något annat än det gråa vädret så hade vi jullunch på jobbet idag. eftersom vi har en salig blandning av nationaliteter på mitt jobb kom det lite juliga inslag från flera av världens hörn. Bland annat har jag provat Brazilian saltcake idag t ex. Det var jätte gott :) Sedan lite annat smått och gott förstås utöver den svenska standard julmaten förstås. Det var en jättetrevlig liten tillställning som vi i korridoren hade fixat åt oss själva. Jag och en av professorerna stod för julskinkan, och jag griljerade den igår mot att professorn stod för städningen efter julskinkeskärandet idag :)

I morgon ska chefen ha öppet hus hemma hos sig. jag håller mig hemma för jag tycker att det är väl långt till chefens hem. Dessutom trivs jag så bra här hemma så en fest på annat håll lockar inte särskilt. Apropå långt så har jag ju väldigt långt till jobbet så det blir lite träligt att åka varje dag. Jag tror att jag ska be om lov att få jobba hemifrån en dag i veckan så att jag slipper åka iväg fem dagar i veckan. Det blir lite för slitigt tycker jag. Dessutom skulle man ju spara en del pengar på att stanna hemma. Vi får se hur barnens fritidsaktiviteter kommer se ut efter årsskiftet och försöka anpassa min eventuella hemmadag till en dag då det normalt blir mycket skjutsande.

nu ser jag i alla fall fram emot en lugn och fridfull helg. kanske ska införskaffa julgranen i helgen också? Det gör ju inget att den står utanför huset fram till den 23.e (det är då vi tar in granen normalt). Då slipper vi ju plocka bland skruttgranarna som blir kvar till sista dagen... Jo, tål att funderas på :)

Tiden går...

Snart är julen här :) Jag gillar julen! Jag är inte så mycket för att pynta, men maten och lugnet på julafton är underbart tycker jag. Nu vet jag inte om det blir så lugnt nu i jul eftersom man aldrig så noga vet med Örnie... Han är snäll och god, men har energi så det räcker för tio schäfrar. Det blir nog nästan så vi får binda fast granen i väggen eller något, för den tror jag inte att Örnie kommer kunna låta bli.

I matväg brukar vi ha det vanliga med skinka och sill osv. Maken har tagit med sig rotlådan till vår jultradition och även Janssons frestelse (som vi inte hade på min familjs julbord) Vi gör vår egen sillinläggning, och i år blir det skärgårdssill, löksill, citronsill och senapssill :) sedan utöver köttbullar och sånt har vi infört helstekt renfilé med pepparrots-creme fraiche på vårt julbord. Det är riktigt gott det :) Om det inte är fiskeförbud på ål i år så blir det en bit rökt ål också, och så gravad lax förstås! nej, vi lär nog inte svälta den här julen heller ;)

Idag har jag registrerat reseräkningar hela dagen. Chefen har inte registrerat sina reseräkningar på tre år så det finns lite att göra. Jag lyckades hinna med hälften idag i alla fall, så i morgon hade jag tänkt att göra resten av dem. Jag kan säga att han var lite förvånad över min effektivitet, men ger man mig jobb så gör jag det snabbt. Hoppas att han lär sig något av det. jag har kanske nämnt förut att jag inte känner att jag får förtroendet att delta aktivt i de projekt som vår enhet jobbar med. Kanske gör dagens arbete att chefen får upp ögonen lite i alla fall. När det gäller min tjänst svävar vi fortfarande i ovisshet. Chefen och vise chefen var och diskuterade saken med dekanus igår. Vi får hoppas att budskapet når fram och att universitetet börjar finansiera tjänsten så att man sitter lite säkrare i alla fall.

I kväll fick Rey vandra runt på ridbanan en stund. Lite volter och halter blev det idag. Nu börjar Rey koncentrera sig riktigt bra när man rider på ridbanan. Idag sänkte han huvudet och började jobba lite bättre i form också. Jag tror att han börjar få förtroende för mig nu :)

Eftersom det var hårt och isigt på ridbanan så fick Patricia bara borstning och gos idag. Hon verkade rätt nöjd med det också :)

Månsken är härligt :)

så där lite lagom med snö som här på bilden skulle jag kunna tänka mig

Eftersom jag inte har förmånen att kunna rida när det är ljust ute så uppskattar jag mycket när månen behagar titta fram på kvällen. nu är vi inne i en sån period (fullmåne på lördag) Det är inga som helst problem att se vägen framför sig just nu. Igår kväll blev det en sån där härlig kväll med vindstilla och en stor starkt lysande måne. Båda pållarna blev därför ridna ute på vägen. Rey gick sin längsta ensampromenad hittills och skötte sig jättebra. Patricia tyckte absolut att det var väldigt skönt att slippa knöglet i hagen så hon klev på med långa avslappnade steg. Tyvärr är det så hårt på vägen så det går inte att trava några längre sträckor, men en liten bit fick Patricia sträcka ut i trav i alla fall.

På sätt och vis skulle det vara väldigt trevligt med snö eftersom det blir ljusare (även när månen inte tittar fram) och bättre underlag om man ska rida. Däremot så måste man ju skotta i så fall (för det kommer ju aldrig lagom mycket snö...) och det är verkligen inget jag längtar efter. Jag känner att vi har fått nog av skottande sedan förra året. Så jag är lite kluven faktiskt!

Det var lite enklare med sånt när man var liten. Rejäla snöfall gjorde inte så mycket då. Men det kanske beror på att man inte behövde tänka på skottningen eller att man var tvungen att komma på en plan om man skulle fastna med bilen i drivorna, man behövde inte oroa sig för elräkningen eller att vattnet frös med jämna mellanrum. Det var ju någon annan som ansvarade för den biten.

Idag behöver vi inte oroa oss för fruset vatten (det fryser någon gång när det blir riktigt kallt, men vi vet var det fryser så det brukar fixa sig ganska fort med hjälp av en värmefläkt under diskbänken) men elräkningen, bilbekymren och skottningen kommer vi ju inte undan hur som helst. Det är något som barnen kommer bli varse när de flyttar hemifrån, men de kanske väljer att bo i storstan för att slippa sånt där tråkigt jobb som det innebär när man bor på landet.

De som bor i lägenhet i stan slipper mycket bök som sagt, men de missar de där stunderna när man går ut och sätter sig i trädgården med kaffekoppen på morgonen (inte på vintern dock) och det enda som hörs är fåglarna. De missar skådespelet på åkern när älgkorna på sommaren motar bort sina fjolårskalvar för att kunna ägna sig åt sina nya små. De missar att det bara är att gå runt knuten för att hitta kantareller till en kantarellmacka på hösten, eller möjligheten att gå ut och plocka lite blåbär till en paj medan ungarna gör i ordning smuldegen (eller tvärt om). De missar att uppskatta den stora starkt lysande månen på vintern. De missar att det faktiskt uppträder norrsken på vinterhimlen även i Stockholms län (även om det förstås inte blir lika mäktigt som i riktiga norr). Även om snön och vintern kan vara helt fördjävlig när man bor på landet, får man lov att tänka på hur många fördelar man har i jämförelse med de som bor mitt inne i stan.

Det blåser för mycket...



Estep med dotter K 2004. Estep var 26 år och full i bus fortfarande

Jag tycker inte om när det blåser. Jag tycker framförallt inte om när det blåser och jag ska rida en pigg häst. För 25 år sedan hade jag antagligen inte brytt mig så mycket, men idag medför det verkligen obehagskänslor. Allt beror på den dagen för drygt 25 år sedan när jag var ute och red Estep en stormig dag. Plötsligt kom en skiva korrigerad plåt flygande från något tak någonstans vilket resulterade i ett styck skenande häst. Jag hamnade snett i sadeln och for rätt in i ett träd med sidan före vilket gjorde att jag fick spendera kvällen på akuten. Därefter fick jag se till att låta bli att skratta i några veckor på grund av ett gäng spräckta revben. Det var verkligen ingen rolig resa, och jag fick minnen för livet!

Idag blåste det ganska ordentligt när jag red ut med Rey. Herrn är fortfarande ordentligt pigg, och det gör inte saken bättre att han inte fått jobba på en vecka. Hur som helst kände jag att jag faktiskt måste komma ut med honom så att jag har en chans att få honom att tagga ner. Det är inte så att han är bråkig, men han är väldigt pigg fortfarande.

Hur som helst bestämde jag mig för att vi skulle ta oss förbi konerna vid grannens hus. Förra gången vi försökte med det stökade Rey ganska ordentligt innan han gick med på att gå förbi konerna. Idag backade han bara ett par gånger, men gick sedan snällt förbi dem. Strax efter konerna har grannen hängt upp en pressening som insynsskydd till tomten. Presseningen flaxade och for i blåsten och Rey for iväg ut på ett fält. Ganska snart fick jag stopp på honom och sedan kunde vi gå förbi presseningen på lagom avstånd för Rey. Jag skrittade och gjorde halter utefter vägen en stund, för att sedan hoppa av och gå tillbaka hemåt istället. Jag tyckte det var tillräckligt latjo lajban att passera allt läskigt ridande en gång. Något race hemåt vill jag inte vara med om. Presseningen var fortfarande livsfarlig, men konerna reagerade han inte alls för. Alltid något! Egentligen skulle Rey behöva ut och tömma en hel del energi, men det får vi ta i helgen när det är ljust. Den här veckan fortsätter vi med att passera den förbaskade presseningen och sedan rida på ridbanan om underlaget tillåter.

I morgon ska Rey ridas på ridbanan och Patricia ska få en ridtur ut längs vägen tror jag. Hon avskyr också presseningen, men hon är lite coolare än vad Rey är just nu i alla fall :)

Sarkasm, eller???

Jag var på djurskyddskonferensen igår tillsammans med ca 400 andra personer med intresse inom djurskydd. Det togs upp en hel del matnyttigt (även om själva maten kanske inte var något vidare...) och fokus låg naturligtvis på lagförslaget till den nya djurskyddslagen. Men även andra diskussioner kom upp när det gällde myndighetrnas uppträdande vid kontroller och andra typer av kontakter med djurhållare.

Jag tycker verkligen att det är beklagligt vilken skev bild som kommer ut via media och andra kanaler. Den vanligaste beskrivningen när det gäller djurskyddsinspektörer är tydligen att de fullständigt saknar hyfs, har ingen som helst förståelse för hur DJURÄGAREN mår eller varför saker har blivit som de blivit, de tränger sig på i DJURÄGARENS hem och snor lättvindigt åt sig alla djur utan att ens bry sig om vad DJURÄGAREN tycker om saken. Dessutom behöver de ofta ta med sig polisen också, varför då, det kan väl inte vara så svårt att ta med sig (läs stjäla) några katter så att de måste ha polisen som stöd???

Varför skriver jag då DJURÄGAREN med stora bokstäver undrar ni... Jo, det är av följande anledning: Av de allvarligare djurskyddsärenden jag varit med om på ett eller annat sätt så har fokus från DJURÄGARENS sida ytterst sällan legat på djurens välmående, utan fokus har varit på hur DJURÄGAREN själv mår eller kommer att må om han/hon av någon anledning inte kan ha djur längre. Att djuren står, ligger och går i sin egen skit, att de har hovar/klövar/klor som är så långa att de inte kan gå normalt, att djuren blir magrare och magrare på undermåligt bete för att djurägaren inte kan/orkar stängsla upp en ny hage, eller att traktorn har gått sönder så att djurägaren inte kan köra ut en ensilagebal till djuren vilket gör att djuren är på svältgränsen, det har inte lika stor betydelse, för det är DJURÄGAREN som lider av att han/hon inte klarar av situationen, det är DJURÄGAREN som har dåligt samvete när han/hon  ser att djuren magrar av, har svårt att gå eller annat lidande.

Det är den verklighet som djurskyddshandläggarna ser i stort sett dagligen. Att vara tvungen att ta djuren från en djurägare är sannerligen ingenting som man som djurskyddshandläggare gör lättvindigt, och i de allra flesta fall får DJURÄGAREN flera chanser att ordna upp sin djurhållning. Det finns inte plats/tid/ork för några personliga vendettor som många DJURÄGARE uppfattar tillsynen som. Dock kvarstår faktum: Om man inte följer de regler som står i djurskyddslagen så gör man sig skyldig till brott. Hur fjantig man än tycker att en regel är så måste man i alla fall följa den. Och att kor omhändertas bara för att de var lite tunna... Nej, det räcker inte som skäl, men så ligger det garanterat mer bakom än att "de bara var lite tunna".

Så var det med försvarstalet när det gäller djurskyddshandläggarna. Jo visst, det finns personer med bristande social kompetens även bland djurskyddshandläggarna, men min erfarenhet säger mig att det ytterst sällan är handläggarens fel när det uppstår kommunikationsproblem. Det finns de inom kategorin djurägare som har bristande social kompetens också!

Patricias tur idag...

Patricia i vintras



Idag fick Rey stå och hojta i stallet medan jag tog en runda med Patricia på ridvolten. Idag tränades åttor i trav med fokus på spårning och noggranna vägar. Det gick riktigt bra tycker jag :) En nackdel var att Patricia just nu är ordentligt brunstig så hon var lite trött. För att inte tala om hur svårt det var att få ut Patricia från stallet. Hon ville så gärna stå kvar och pussas med Rey istället... Hoppas att brunsten går över snart.

På jobbet rullar det på som vanligt. Inget nytt om min tjänst, men förhoppningen att det ska ordna sig finns ju i alla fall. Min enhet har en hel del uppdrag på gång där det behövs mer personal än vad som finns där nu. Dessutom kommer den nya djurskyddslagen medföra en hel del ändringar i föreskrifterna vilka vår enhet brukar vara remissinstans till. Vi får hoppas att chefen kan övertyga fakultetsledningen när det gäller mer resurser till vår enhet.

Uppdraget som vår enhet har fått från regeringen innefattar framför allt försöksdjuren och lantbrukets djur. Som det är nu så är det full fokus på försöksdjuren tycker jag. Även om de är väldigt viktiga (där finns det ju sällan någon insyn utifrån) så måste vi ju även hålla löftet om lantbrukets djur. Och om vi inte får hålla kurser med fokus på lantbruksdjuren så måste vi ju göra något annat för att uppfylla vårt uppdrag, eller? Sedan syns vår enhet alldeles för lite utåt tycker jag. Få har hört talas om oss och det måste ju också ändras om det ska vara hållbart i längden. Ja, sysslolös behöver man sannerligen inte vara på mitt jobb, frågan är bara om vi kan få pengar som gör att jobbet blir gjort också... Ja, det återstår att se!

Lejon i varje buske...

Första uteritten med Rey utan Patricias draghjälp. Inte lätt att ta sig framåt när det står lejon i varje buske man ska förbi... Jo, travare kan också se spöken, det är helt klart. Det tog ungefär tio minuter för oss att ta sig förbi två vägkoner som stod nere vid grannens hus. Men trots diverse försök till trix för att få gå hem igen så tog vi oss förbi till slut. När Rey började backa och stöka red jag ut honom på en äng som är så fruktansvärt gropig, så det blev betydligt otäckare för Rey att gå där (det var ju mörkt också) att han till slut valde att lyda mig. Så efter mycket om och men tog vi oss alltså förbi både vägkoner och grannens belysta lilla julgran. Vi gick ner till brevlådan (som ligger ungefär 600 meter från stallet) och där hoppade jag av. Sedan tränade vi halter vid hand på vägen hem. Trots stöket i början av ridturen, så gick Rey ju faktiskt förbi det läskiga till slut, så jag tycker ändå att han var duktig för att vara första ridturen själv. Han verkade i alla fall nöjd med att få lite att tänka på :) Patricia fick stanna hemma idag, men om det är okej väder i morgon så tar jag ut båda pållarna på var sin sväng :)

Perfekta dagen :)

Idag har jag haft det riktigt bra :) Vaknade tidigt men ändå utvilad, kaffet på, gick ut och släppte ut hästarna i hagen och sedan fika och frukost för mig. Strax efter lunchtid kom kompis J färdigklädd för ridtur ut i skogen. Så efter lite mer fika och småprat tog vi en skrittpromenad i skogen med pållarna :) Rey var ganska pigg efter några dagar utan motion, men Patricia var snäll och god som vanligt :) Det blev jätteskön ridtur i ett alldeles underbart väder med bästa kompisen =D

Nu väntar soffan och lite tv-tittande och sedan lite sömn inför morgondagens biltvätt och ridtur! Det blir en finfin helg det här. Nästa helg blir också kanon, men då utan djur eller barn, bara tillsammans med min älskade man! Det ska bli riktigt härligt också :)

Myspys...

Igår kväll fick Patricia en skritt- och travtur längs med vägen. Pannlampa på förstås. Patricia bryr sig inte ett dugg om pannlampan så henne går det jättebra att rida ut med i mörkret. jag tror att hon tyckte det var skönt att röra på sig någon annan stans än på ridvolten. Nu är hon förövrigt brunstig igen... (eller förra gången var väl någon sorts fejk-brunst för att imponera på Rey förstås...) Rey accepterar Patricias närmanden, men verkar tycka att hon är ganska jobbig när hon står där och piper hela tiden :) Söt-hästarna!

Planen var att ta ut Rey på samma sväng som jag gått med Patricia, men när jag var tillbaka med Patricia hade klockan redan börjat närma sig nio, så promenad med honom blir det idag istället. undrar vad han tycker om pannlampor?

Jag har mejlat chefen och begärt ett samtal idag. Vi får väl se om han hinner med det??? Just nu känner jag mig väldigt lurad! Eller snuvad på konfekten skulle man väl kunna säga. Nä, jag återkommer med dagens resultat senare (om det kommer fram några nyheter i frågan).

Ingen pannlampa...

Det blev en tur på ridbanan i tisdags istället. Övergångar tränades med båda hästarna. Rey fick mest träna halter medan Patricia fick träna halter och övergångar mellan skritt och trav. Jisses vad koncentrerade de blev :) Jag var noga med att driva hästen in i halten och även i övergången mellan trav och skritt förstås. I början fick jag hjälpa till lite med "handbromsen", men efter ett par varv med halter varje "kvart" så lyssnade de nogsamt på signalerna från sätet :) Måste verkligen låta hur konstigt som helst för er som inte rider... I enklare ord kan man säga att det man eftersträvar är att man inte ska behöva använda tygeln för att bromsa hästen (eller gasa för den delen heller, men det är ju mer logiskt) utan hästen ska känna av hur man sitter i sadeln istället och agera utifrån det. Ändrar man hur man sitter så ska hästen alltså röra sig utefter de signalerna istället för t ex. tygeltag.

Hur som helst så greppade båda hästarna övningen väldigt snabbt och jag blev oerhört nöjd med båda pållarna :)

Rey var inte riktigt med på noterna i början utan bröt ut från ridbanan och ville gå hem. En gång blev det en liten rush också i ett försök att få göra det han ville, och inte det jag ville. Jag skyller det på att han var pigg efter några dagars vila. Jag gav mig dock inte och det tog inte så lång tid innan han började lyssna ordentligt på mig. Eftersom Rey är ganska färsk på dressyrbanan så tränade vi som sagt inte några övergångar mellan skritt och trav, men lite trav blev det i alla fall, och då med syftet att få honom att böja sig inåt i volten och inte utåt som han gärna vill. Han har sånt enormt "gunghäststeg" så jag undrar hur i helskotta jag någonsin ska kunna sitta ner i traven på honom utan att riskera att flyga ur sadeln...

På jobbet rullar det på i sakta mak. Chefen har varit på möte med departementet tillsammans med jordbruksverket. Några pengar, som för närvarande finansierar min tjänst, kommer inte min enhet att få från jordbruksverket i alla fall. Det gjorde de fullständigt klart vid mötet. Det var verkligen inte någon god nyhet eftersom chefen tidigare sade att det inte skulle bli några som helst problem och rådde mig att säga upp min fasta tjänst på länsstyrelsen :(

Jag flackar mellan förståelse för problemet och att eftersom chefen sade att jag skulle säga upp min fasta tjänst så får de faktiskt fixa en fast tjänst åt mig här (vilket var tanken från början). Det känns verkligen inte särskilt kul just nu! Jag är mycket besviken kan jag säga! Nu kommer jag att ta ett snack med chefen i morgon och det kanske löser sig, men jag gillar inte denna oro som jag känner nu.

Ah men BLÄÄÄÄ..

Säger jag om seminariet som var igår. Ett riktigt sömnpiller som inte gav ett dugg. Jo, förresten det gav en möjlighet att umgås med mina gamla kollegor och det var ju jätte roligt i alla fall :) Men som sagt, seminariet var toktråkigt verkligen, så vi gav upp framåt eftermiddagen och gick respektive åkte tillbaka till våra arbetsplatser istället. Jag fattar inte varför man måste ha en lektion i statistik på ett seminarium??? Detta är en normalfördelningskurva... är resultaten väl samlade blir normalfördelningskurvan toppig, och om resultaten är spridda blir kurvan mer plan... ÖÖÖÖÖhhh... Kan vara bra att veta kanske om man inte vet det, men spelar det någon roll över huvud taget om man ändå inte visar sina resultat i form av en normalfördelningskurva??? Nä, då tar man fram ett stolpdiagram istället, som inte heller visar något vettigt... Nej, det var verkligen inte något bra seminarium. Tur att det var gratis!

Det var ett riktigt tråkväder igår till råga på allt. Bara regn och grått. Det fortsatte hela kvällen, så hagarna blev ju sådär kul kan man ju säga... Än är det ingen katastrof, men helst ska det torka upp igen så att leran inte blir djupare.

För att pigga upp maken lite har jag beställt ett litet weekendpaket på en herrgård i krokarna. Jag hoppas att det blir ett givande dygn i lugn och ro. En liten grej som kan förgylla vardagen så här i mörkaste årstiden :) Man måste liksom hitta på lite saker ibland. Det behöver inte vara stora saker alltid. Ett biobesök kan räcka långt, men nu tyckte jag att det behövdes lite extra krut för att hoppa upp ett snäpp på lycklighetstrappan, så då blev det lite extra fin present den här gången :)

Idag blir det barnskjutsardag eftersom dotter K har aktiviteter efter skolan. jag ska försöka ta pållarna på en sväng i alla fall. Rey måste ju lära sig att bli riden med pannlampa också. Om det är hyggligt underlag på vägen (den hyvlades i helgen) så blir det träning av övergångar enligt http://qodrofenia.bloggplatsen.se/ 's recept. Mycket matnyttigt på den bloggen kan jag säga :) Superfina travisar har hon också :) Väl värt ett besök för den hästintresserade!

Kämpig helg.. Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Ibland blir det inte riktigt som man planerar. Jag hade lovat att ta ut pållarna på en sväng båder lördag och söndag, men av det blev det inget. Inte heller vovvekurs blev det idag... Mitt huvud orkade helt enkelt inte med några koncentrationsövningar den här helgen av lite olika anledningar. Efter en lite bättre eftermiddag idag så mår huvudet bättre, så lite borst på pållar och smörjning av träns och sadlar orkade jag i alla fall med :) Ett lass hö har jag också hämtat idag, så nu räcker det ett par veckor i alla fall :)

I morgon är det ny vecka och nya friska tag! Veckan börjar med en dags seminarium om djurvälfärd. Det blir en skön uppstart inför veckan. Hoppas att det blir ett givande seminarium också.

Riktigt novemberväder...

Vi har en städerska på jobbet som gillar att odla saker. Hon frågade idag om vi ville ha brysselkål som hon odlat. Självklart vill man ju det så på lunchen gick jag, chefen och chefens hund upp till jordlotten som städerskan har och fick med oss en hel del brysselkål tillbaka till kontoret. Jag fick också ett gäng dahlia-knölar som jag ska lägga på tork i morgon. Kan bli fint i kruka till våren sedan :)

Hela dagen var det uppehåll och riktigt fint väder stundvis. Så kommer man hem så regnar det :( Jag tänkte trotsa regnet och ta ut hästarna på en sväng, men när jag kom ut för att åka och hämta dotter J vid tåget så hade det börjat regna ännu mer och dessutom börjat blåsa också. Jag håller mig inne i värmen med andra ord :( Det ger mig dåligt samvete, för varken Patricia eller Rey tycker att det är jättekul att vila från ridning. Eller, det är nog spänningen de är ute efter egentligen. Om de har någon på ryggen eller ej spelar nog mindre roll antar jag... Vi tar igen äventyren i morgon och på söndag istället :) Då blir det ridturer båda dagarna oavsett väder. Det gäller att passa på när det är ljust ute.

Jag ska hinna med och åka till styvpappa L i morgon också, så jag undrar om jag ska vara fräck nog och släpa upp dottern för en ridtur på förmiddagen. Annars får jag ta ut hästarna var och en för sig... Jag vet inte hur det blir. Det får vi se i morgon :) Ut och rida ska jag i alla fall!

Vargfrågan och samerna...

Ett tungt ämne, jag vet, men nog så viktigt. Jag ska inte snurra in mig i några etiska diskussioner när det gäller den här frågan, för jag är för dåligt insatt i det. Varför tanken kom upp var för att jag var på ett lunchseminarium om just detta, eller rättare sagt rovdjursförvaltning och rennäring var den riktiga titeln. Det är det roliga med att jobba på ett universitet. Det bara regnar in inbjudningar till seminarier som handlar om alla möjliga roliga ämnen :) Men idag var det då renskötsel och rovdjursförvaltning som stod på programmet. Ett mycket passande ämne för oss eftersom vi håller på att skriva ihop en ansökan om pengar så att vi kan hålla kurser för de som jobbar med renslakt, men även för djurskyddshandläggare och besättningsveterinärer som jobbar inom rentäta områden. När det gäller rovdjursförvaltning så har vi lite fingrar med i det spelet också på olika sätt. Hur som helst var det ett mycket intressant seminarium som öppnade en del dörrar när det gäller rennäringen kontra den biologiska mångfalden (som det handlar om när det gäller rovdjursförvaltning). I morgon ska det vara en redovisning av en doktorsavhandling som också gäller rovdjur. I det fallet handlar det om varg. Vi får se om jag går på den också???

Annars har dagen gått åt till att sitta och skriva på en rapport som ska skickas till jordbruksverket. Rapporten handlar om de kurser som vi hållit hittills, och det är lite klurigt att få till en bra text. Rapporten ska egentligen inte in förrän till sommaren, men eftersom det är ganska lugnt på jobbet nu så tänkte jag passa på att skriva så mycket som möjligt nu, så blir det bara lite finlir framåt våren sedan.

Jag har fått något knäknas av någon anledning. Det gör ont som tusan i knät med jämna mellanrum. Därför blev det inte något hästeri idag trots att jag hade tänkt det. Jag får lov att ta ut extra pigga pållar i morgon istället. Vi satsar på det :)

Skobyte...

Fina tjejen :)

Nu har hästarna fått nya puppor (skor alltså) Rey fick järnskor istället för aluminiumdojjorna som han kom med. Nu kommer det ta några skoningar innan Rey:s fötter blivit ridhästfötter, men det är sånt man får ta. Jag är långt ifrån någon hovexpert men det är så att travhästar skos med längre tår än ridhästar. Det har något med aktionen i steget att göra på något sätt. Ja, behovet att trava supersnabbt har ju inte Rey längre (även om han kanske tror det fortfarande) så nu kan hovarna sakta omformas och bli ridhästformade istället (lite rundare och inte så långa).
Hovslagaren blev väldigt förtjust i Rey och hade lite svårt att ta ögonen från honom. Hovslagaren har en liten soft spot för avkommor efter Alf Palema tydligen :) Och sedan en sån där liten oförstörd häst hade hovis nog gärna velat testa på travet om han fick välja. Men sorry hovis, det blir inget av med det...

Rey fick vila igår och det var bara Patricia som fick jobba. Jag lade upp två bommar mitt på ridbanan som jag tänkt rida emellan som i en åtta. Alltså först en volt åt höger, in mellan bommarna (som låg på två sidor om medellinjen) och sedan en volt åt vänster. i skritt gick det bra, men traven var svårare. Det blev för trångt tyckte Patricia. Så det blev istället att sakta av till skritt innan jag red in på medellinjen och sedan ut i andra varvet och börja trava igen. men det är ju också en nyttig övning.

Ikväll innan bonde söker fru börjar ska jag ringa grannen och tjata på honom så att han kommer och ordnar min "tillbyggnad" på ridbanan. Nu är den ungefär 20*20 meter och med utbyggnaden blir den ungefär 35*20 meter istället. Det behövs verkligen till mina långbeningar. Svårt att rida på små ytor när hästen inte riktigt går fram för att han/hon tycker att det är för trångt. Jag ska bara försöka övertala grannen att komma och gräva åt mig som sagt...

Roligare nu...

I flera år har jag börjat om och börjat om med hästarna. Ett tag har de blivit ridna för att sedan vila igen under långa perioder. Jag har helt enkelt inte orkat eller haft lust att rida. Nu när Rey har kommit känns det plötsligt roligt igen! Det är kul att gå ut i mörkret och rida en stund på ridbanan, testa hur mycket jag kan kräva, trixa med små egenheter som båda hästarna har. Det är helt enkelt ROLIGT ATT RIDA IGEN :) Med Rey som är så färsk så märker jag också vilka framsteg Patricia har gjort på de här åren. Det taggar en ju ännu mer att försöka komma framåt i utvecklingen. Dessutom tycker jag att det är jättekul när dotter K rider ut tillsammans med mig på helgen. Hon saknar förstås Gullan, men tycker Rey är rolig att rida också. Vi kan ha vår lilla stund tillsammans med hästarna på helgerna, och jag tar sedan gärna hand om ridningen på vardagarna så att dotter K kan pyssla med annat som är viktigt för henne.

Igår lyckades jag få Rey att trava i båda varven. Ett stort framsteg eftersom han tydligen trodde att han skulle välta om han travade i höger varv förut. Det blev förvisso huvudet ställt utåt á la travar-style, men han TRAVADE :) Patricia har också svårare för höger varv och kan börja med lite "grisepass" eller tölt i höger varv ibland (dock väldigt sällan numera).

Jämfört med Patricia så har Rey väldigt stor gång, vilket medför att man nästan far ur sadeln i varje travsteg, men det är ju också något att träna på! Och har han en stor gång vill man ju inte ta bort det, bara omforma det lite så att det inte blir så älgigt som det är nu.

Jag vet att det blir mycket hästsnack i den här bloggen just nu, men det är väldigt mycket häst i mitt liv just nu, så ni får stå ut med det.

Jag har varit duktig den här veckan...

Jo, jag är rätt nöjd med min insats som hästägare den här veckan. Måndag, torsdag, lördag och söndag har båda hästarna blivit ridna. Det är ungefär vad man hinner med när ungarna ska skjutsas till och från sina aktiviteter också. När maken jobbar går tisdag och onsdag bort eftersom det är hämtning av ungar de kvällarna. I fredags var makens första lediga kväll, och då vill man inte vara en svikare och gå ut till stallet på kvällen. Då vill man ju vara med familjen :)

Igår red vi en lång sväng, och idag blev det en ridtur i skogen så att hästarna fick lyfta fötterna ordentligt. På vardagarna i veckan red jag hästarna på volten. jag försökte rida ner till ett fält i närheten med Patricia en kväll, men det var så himla knöligt där nere, så att trava där skulle riskera stukningar av hästben, så vi fick hålla oss till ridvolten helt enkelt.

Igår och idag har det varit hundkurs också. Örnie börjar arta sig och det funkar bättre och bättre under träningarna. Det kommer säkert bli ordning på honom också snart. Bra fart även denna helg alltså :)

Inte konstigt att man somnar ovaggad när man är ute i friska luften i stort sett hela dagen.

Rutig pyjamas...

Rey i rutig pyjamas

Hästarna går fortfarande utan täcke ute när det är uppehållsväder. Det medför att det krävs en ordentlig borstning varje kväll när de kommer in. De är nämligen väldigt förtjusta i lerbad de små rackarna. Ikväll är det lite kyligare i luften, så hästarna får ha pyjamas i natt. Lite bortskämda, eller vad man kan kalla det, men de verkade väldigt nöjda i alla fall :)

Eftersom det var hämtning av barn från fritidsaktivitet som gällde idag så fanns inte tid till ridning. I morgon blir det samma sak, så pållarna får stå i två dagar. På fredag ska jag på ett möte som inte börjar förrän klockan ett, så då tänkte jag rida på morgonen istället :) vi får se om planerna funkar i praktiken också...

Fina hästarna :)

Nu ikväll fick båda hästarna en träningsstund på ridvolten. Patricia tuffade på riktigt bra, men verkade ha lite träningsvärk från gårdagen. men den otränade Patricia får vi träna upp nu :) Hon känns fin i benen och så i alla fall, men ganska stel. Patricia fick jogga lite i form och så tränade vi lite tempoväxlingar. Det tror jag att vi ska göra i morgon också :)

Rey jobbade också på riktigt bra tidvis. Ibland bröt han ut från volten och försökte ta sig hem till stallet, men det var inte några allvarliga försök och det gick lätt att styra tillbaka honom ut på volten igen. Några kortare stunder koncentrerade han sig såpass att han kunde gå i form några steg. Det artar sig :) Jag tränade mycket vägar idag för att få honom att lyssna på hjälperna. Man får lov att gå lite långsamt fram med en sån färsking :) Lite unghästvinglig är han också än så länge... jag provade ett nytt hästgodis på Rey idag också. Jisses vad tiggig han blev på en gång :) Jag har inget emot lite tiggiga hästar så länge de inte biter tag i kläderna och Rey kommer nog lära sig när det är okej att få godis, och när man inte får något godis...

En trevlig helg :)

Förra veckan gled på i vanlig takt. Vi hade mycket budgetjobb så det var mest det som det fokuserades på hela veckan. Ett trist jobb som skulle ha underlättats betydligt om det var lite ordning på saker och ting, men i vanlig ordning så får man sätta sig i sista minuten och försöka få till en budget som förhoppningsvis inte ljuger alltför mycket...

Så kom helgen till slut och jag och Örnie var på hundkurs igen. Denna gång fick jag till en bättre ögonkontakt med vovve så nu kan vi börja träna fot lite grann. Läxan till nästa helg blev positionering så då vet vi vad vi ska pyssla med på kvällarna framför tv:n.

I lördags var jag och styvpappa L på kyrkogården och tände ljus vid mamsens grav. Det var stämningsfullt med alla ljus på kyrkogården.

Söndagen gick åt till hästarna. Jag och dotter K tog en ridtur runt bygden. Det var lite knepigt eftersom det var första gången som Rey fick följa med på den svängen, och Patricia har några ställen som hon inte vill gå förbi. Med Gullan i släptåg var det lättare, för hon hetsade verkligen inte upp sig i onödan, men dessa två varmblodiga ståtligheter har lite svårare att hålla ordning på nerverna. Patricia får dessutom lite mer mat nu (hon var lite tunn i slutet på sommaren) vilket sätter sig lite i huvudet på henne. På ett ställe fick jag kliva av helt enkelt. Patricia gick inte att rubba när hon skulle passera Islandshästarna på vänster sida och en upplagd båt på höger sida :-s. För att göra det så avspänt som möjligt var det lika bra att leda henne förbi läskigheterna. Man behöver ju inte lära Rey också att det är döfarligt att passera där... Sedan gick det hemåt med stora kliv :) Rey var också spänd, men med Patricia med så passerade han läskigheterna bra tycker jag.

Det får bli lite mer ridning på båda hästarna i fortsättningen, så att de inte är så fulla av energi när man väl kommer ut med dem. Ikväll blir det t ex. ridning på ridbanan igen. Förhoppningsvis är pållarna lite coolare idag efter gårdagens ganska långa ridpass...

Som ler- och långhalm...

Igår kväll var det premiärtur för mig och Rey. Det var så mörkt ute, så det blev till att tända belysningen till ridvolten och rida där istället för ute på vägen.

Tanken var alltså att rida hästarna på volten var och en för sig, medan den andra hästen fick vara kvar i stallet. Jag började med Rey och insåg snabbt att det inte var helt okomplicerat att få honom att över huvud taget gå ut till ridvolten... Med en skrikande Patricia inne i stallet och en smått hysterisk Rey ute så blandades ryggning och "skänkelvikning" rätt friskt innan jag lyckades få hästen ner till ridbanan (som ligger ca 25 meter från stallet). Grannarna måste väl tro att det var grov hästmisshandel på gång hemma hos mig... Hur som helst så blandades sedan spontana ryggningar med gnäggande och sparkande (Rey sparkade alltså) en bra stund innan jag lyckades få Rey att någorlunda lugnt gå runt några varv på banan. Inte mycket till "ridning" med andra ord. Men, men... Jag har varit med om det förr, och vet att det bara är att sitta lugnt i båten och visa vem som är envisast. Trav var det inte tal om denna gång, men skritten var fantastiskt fin de där varven som faktiskt funkade "bra". Det kommer säkert bli en kanonfin ridhäst av Rey bara han får vänja sig lite :)

Efter röjandet med Rey så var det då Patricias tur att komma ut på volten. Hon var spänd som en stålfjäder också förstås, och gnäggade som en tok till kompisen i stallet. Rey tyckte inte om att stå själv i stallet och sparkade i väggarna och gnäggade frenetiskt. Efter en liten stund slutade i alla fall Patricia att gnägga och Rey slutade att sparka och härja runt i stallet alltför mycket. Då tyckte jag att vi hade uppnått dagens mål (som inte var dagens mål från början) och tog Patricia tillbaka till stallet. Den lilla stunden som jag var ute med Patricia var trots allt riktigt bra. Jo, spänd och ängslig var hon, men hon lyssnade fint och gjorde det jag bad henne om utan problem. Duktiga, duktiga tjej :)

Nu hade vi ju Gullan och Patricia så länge, och de var det aldrig några problem att lämna ensamma i stallet, så jag var inte riktigt beredd på den här reaktionen från Rey. Patricia brukar stå och gnägga en stund (och även Gullan gjorde det), men värre än så blir det inte. Nu verkade inte Rey klänga utefter boxväggarna heller, men smått hysterisk var han ju tydligen. Jag gissar dock att det är ett övergående problem som kommer lägga sig när Rey känner sig mer säker...

Jobba på...

Örnie på jobbet för några månader sedan

Måndag igen och slutspurten för budgetarbetet. Inte någon särskilt rolig syssla, men trots allt något som måste göras. Prioriteringsordningen på den här avdelningen är sanneligen väldigt underlig ibland. Budgeten som skulle vara klar i förra veckan jobbas det med nu... Nu har jag i alla fall satt chefen i arbete med att göra klart de sista siffrorna och sedan skicka in förslaget till ekonomiansvarig. Jag hoppas att inget "roligare" kommer i vägen nu bara, för då börjas det jobbas med det istället, och då kommer inte budgeten in idag (heller). Jag vill få betydligt bättre koll på allt som rör sig här på jobbet. jag tycker att det mesta bara flummar och flyter runt i någon sorts uppdragsgegga... Jo då, jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb, men lite mer struktur skulle jag uppskatta.

Andra saker som är smått irriterande är dessa kopior av mail som jag får... Det blir så fruktansvärt mycket "för kännedom" så jag vet inte vad jag ska spara och vad jag ska slänga längre... Jag skulle uppskatta om man tänkte igenom vilka personer som informationen berör, och inte bara slänga iväg mail till alla möjliga "för säkerhets skull". Inte det minsta förvånad att viktiga mail försvinner i röran. Så, som sagt, STRUKTUR!!!

Idag har Örnie fått följa med till jobbet. Det går alldeles utmärkt så länge jag är på rummet. Går jag på toa eller till fikarummet för att äta lunch så märks det ganska tydligt att det finns en schäfer i korridoren... Efterhand så tystnar han förstås, men det tar en liten stund.

För att få Örnie på andra tankar gick jag en ordentlig promenad med honom på lunchen. Vi mötte bilar, hundar, cyklister och joggare i mängder och inte en reaktion från Örnies sida alls. Konstigt att han för sånt himla liv när vi möter någon i skogen hemma.... Eftersom det är så mycket folk ute och går här omkring, så var det givetvis kopplad hund som gällde... Jag tror inte att vi haft någon hund som har gått så fint i kopplet på okända platser som Örnie. Möjligen Opus som kunde sköta sig ganska bra efter en stund.

Ikväll blir det pållarnas tur. De ska få en kvällspromenad båda två tänkte jag. Patricia ska få en promenad på vägen med lite tempoväxlingar som träning. Rey ska jag känna igenom på ridbanan hade jag tänkt. Mest styra, lite tempoväxlingar och böja/rakställa hade jag tänkt. Rey är väldigt vältränad, men dock på travarvis, så det tar ett tag att modelera om kroppen på honom. Man får ta det sakta och försiktigt :) Ska bli kul med en premiärtur på lille herrn!

Kursverksamhet...

Nu har Örnie och jag börjat skolan. Inte riktigt klokt vad man glömmer när man inte har tränat hund på länge. Timingen i korrigeringar och avläsningen av vovvens signaler är verkligen på katastrofnivå.. Men, men, jag har ju tränat vovve förr, så det kommer väl tillbaka inom kort hoppas jag :) När man väl börjat ta tag i saken, så blir det också roligare, så till nästa lördag ska vi träna inkallning och fot :) Fot för oss är att hunden ska placera sig vid sidan om föraren, inte nödvändigtvis under gång (vilket är ganska lätt att få till) utan även när hunden bara ska sitta eller ligga brevid. Kort och gott så betyder fot att vara vid sidan och ha ögonkontakt. Det lyckades vi få in oerhört bra på både Opus och Hasso, så nu är det Örnies tur :)

Vi kom hem efter kursen för ungefär två timmar sedan, och jag trodde att Örnie skulle sova gott hela eftermiddagen... Låt oss säga så här: Det är dags att ta en ordentlig promenad, sö nu är det full rulle på honom igen :p Han blir inte trött länge inte...

Håhå jaja...

Ibland är det inte kul att vara djurägare. Nu har vår älskade Gullan fått springa vidare till de gröna ängarna.

I fredags var hovslagaren hemma och försökte göra så mycket som möjligt för att underlätta för Gullan som hade så ont. När jag sedan på lördagen såg att det inte skett någon förbättring bestämde jag mig för att Gullan skulle få slippa lida mer. I måndags ringdes recept in på mer smärtstillande så att Gullan skulle få må så bra som möjligt de sista dagarna och det funkade mycket bra. Så i morse fick lilla Gullan sluta sina dagar på ett utmärkt sätt ätandes gräs i en glänta :) Visst är det fruktansvärt jobbigt när man måste ta bort hästen, men att låta hästen genomgå en lång konvalecens för att sedan med stor sannolikhet bli sjuk igen vill jag inte ha på mitt samvete. Det är inte snällt mot hästen.

Hemma i stallet står nu två bruningar kvar och håller för närvarande på att lära känna varandra lite bättre. Den nya älsklingen kom i måndags och visade sig vara mycket ståtlig :) I morse var det första gången som Patricia och Rey (som han kallas) gick i samma hage. Mycket skrikande och bakutsparkande blev det i början, men de verkade ändå akta sig för att träffa varandra med sparkarna. Efter några minuter blev det lugnt och de började äta hö istället. När de har rättat in sig i ledet så kommer det säkert att gå alldeles utmärkt. Det är jag säker på :)

Rey kommer norrifrån och har gått som skolhäst på wången i några år. Nu har han tränats för löp under en period och har därför väldigt bra kondition. Det får dröja några dagar till innan vi tar premiärturen med honom så att han får tid att tagga ner lite. Inte för att han verkar särskilt stressad eller het, men som med alla andra djur så behöver hästar också lära sig rutinerna och få möjlighet att "landa" i sin nya miljö. Så just nu är det operation "lära känna" som gäller. Jag har fått lära mig att Rey inte äter vanligt hästgodis i alla fall. Jag har försökt och nödslaktaren försökte också idag, men näpp... Rey tror inte att hästgodis är ätbart :) Jag ska prova med en morot ikväll för att se om det skulle passa herrn bättre i smaken. Rey blir lite öm i ryggen om han blir kall, så det är också något som jag lärt mig. Så det är täcke på som gäller vid nederbörd och blåst. Tur att jag köpte nytt täcke redan innan han kom hem då... Idag fick hästarna vara utan täcke i alla fall eftersom de släpptes ihop för första gången idag. Jag vill inte att de fastnar i varandras täcken om de skulle börja klättra på varandra.

Ikväll ska Rey få byta box så att han får bo brevid Patricia. Det får bli hans permanenta hem :)

När jag laddat ner lite bilder på underverket så ska jag lägga in dem här.

Vilket strul...

Det gäller verkligen att dra i rätt trådar när det gäller hästar... Idag fick jag ett telefonnummer till en tjej som kör akutfall, men för säkerhets skull så ringde jag också en gammal kollega från förra jobbet. Hon skor egentligen inte längre, men lyckades dra med sig en annan hovslagarkollega ut till mig ikväll. Så istället för ingen hovis fick jag istället två :) Nu har min gamla kollega fixat fram en ny sko, jag flirtade till mig en bit plåt från en smidesverkstad i krokarna där jag jobbar. Plåtsaxar och vinkelslip har vi hemma och borrstål ska jag införskaffa på vägen hem idag. Nu står allt till hoppet att foten blir okej på det här sättet. Det märker vi så småningom. Jag är helt slut i hjärnan nu! Utöver mekandet med hästen så måste man ju försöka göra sitt jobb på jobbet också. Jag behöver nog inte säga att det kom lite i skymundan idag...

Oj vad kämpigt...

Idag har veterinären varit här för att titta på Gullan. Misstänkt hovbensrotation på höger fram med misstänkt dubbelsula på grund av det. Gullan fick smärtstillande medicin, en stelkramp-vaccination och ett jodopaxbandage runt onda fossingen. Därefter jagade jag hovslagaren som har späckat schema förstås. Med lite tur kan han komma i morgon, men risken finns att jag får vänta tills på måndag... Jag har i alla fall en gummistövel för hästar som jag kan sätta på Gullans hov som skydd mot smuts så länge. Hur som helst är veterinärens ordination att hovis ska skära ur dubbelsulan och sedan lägga på skon igen. I skons broddhål ska en plåt fästas fast som ska skydda den tunna sulan från stenar och grus. Jag hoppas att hovis fixar det nu :s.

Mycket nu...

Vår nya pålle står längst fram i bild :)

Japp, det är sant... Ny pålle på väg in i vårt lilla stall :) Eftersom Gullan är dålig så tyckte jag att det var dags att skaffa en backup-pålle. Jag hörde av mig till Patricias förra ägare för att se om de hade något intressant till oss. Och turligt nog hade de det :) En åttaårig valack som ska vara snäll och god. Ja, jag köper honom utan att ha träffat honom precis som jag gjorde med Patricia. När jag köpte Patricia så sade förra ägaren att Patricia var snäll och gosig och det var hon ju absolut. Så det var inte svårt att bestämma sig denna gång heller. Säger ägaren att hästen är snäll och god så är han det :)

Ägaren sade att det kändes väldigt bra att jag ville köpa denna pålle också, så vet ägaren att han kommer till ett bra hem :) Det värmer verkligen i hjärtat! Det var väldigt roligt att  få förtroendet att ta hand om denna kille då han är deras egen uppfödning och verkar ha en speciell plats i ägarens hjärta. Annars skulle han nog inte varit kvar hos dem i 8 år utan att ha startat en enda gång (ja, utleasad i tre år, men inte för att starta inom travet)... Jag vill inte närmare gå in på pålles identitet innan han står här i stallet, så mer information kommer när han kommit hit!

Hur som helst så är transport beställd så i början på nästa vecka står han här i stallet om inget konstigt händer.

I morgon ska jag ringa veterinären en gång var trettionde sekund, för i morgon ska jag verkligen få tag i dem!!! Jag behöver en diagnos på Gullan och råd och behandling som gör att hon inte behöver ha ont. Håll tummarna för att jag får tag i dem på telefontiden, annars ringer jag ta mig tusan journumret!

Fasen också...

Jag tyckte att Gullan såg bättre ut efter behandlingen, men i morse när jag kom till stallet så var hennes högerfot jättesvullen, och hon linkade ömmande ut i hagen. Skit också!!! Nu vet jag inte alls hur det blir :( Så himla jobbigt allt blev plötsligt...

Ska det bli så att jag måste skaffa en backup-pålle ifall det stupar rakt utför för Gullan? Ja, funderingarna går i den riktningen i alla fall. Ett fullblod, Lipizzaner (lite svag för dem..) eller övervuxen Connemara hade varit trevligt, men ett varmblod passar nog bättre ändå. Det passar bättre till mina ambitioner som skogsmulleryttare. Men jag vet inte... Först blir det veterinären som får säga sitt...

Det är mörkt nu...

Mörkret faller vid halv sju nu, och värre blir det. Jag tycker det är så jobbigt med mörkret. Det verkar bli värre med åldern. Jag har inget minne av att jag tyckte det var så jobbigt när jag var yngre. Jag minns när det var så svart ute att jag helt enkelt inte hittade Estep i hagen när jag kom till stallet. Nu var hagen ganska många hektar stor, men i alla fall. Det var förstås jobbigt, men inte på samma sätt som jag tycker nu.

Jag trotsade i alla fall mörkret ikväll och gick ut med Patricia en sväng. Först tog vi klätterbacken (en slinga i skogen som tar ungefär tio minuter att rida) och sedan tog vi några varv på ridbanan. Alldeles lagom med en knapp halvtimmes ridning. Gullan är halt så hon fick snällt stanna hemma!

I morgon ska jag ringa grannen och kolla om han kan utöka ridbanan med sin grävare. Han lovade att han skulle försöka hinna med det, men jag har inte hört ifrån honom på ett tag. Så nu får jag ligga på lite. Den ridbana jag har nu är bara ca 20*20 meter. En bana som är alltför liten för att träna galoppfattningar med Patricia på. Om man skalar av grässvålen ytterligare så kan man få till en ridbana som är ungefär 20*35 meter istället, en betydligt bättre storlek för oss.

I helgen byggde vi lite på dotter J:s garderob. senare i veckan tänkte jag åka och köpa inredning till garderoben också. Äntligen ska dotter J få möjlighet att hålla ordning på sina kläder. Som hon längtat!!! I söndags var jag hos styvpappa L och lunchade. Efter lunchen åkte vi ut till Mamsens grav och lade ner nya blommor. Det var en vacker dag och det blev väldigt fint vid graven.

På jobbet har det varit en lugn dag idag. I morgon blir det rörigare eftersom jag tänkte ta med Örnie dit då. Han blir så rastlös av att inte ha något att göra så han terroriserar maken som behöver sova ostört på dagarna. Så i morgon blir det jobbet för Örnie och så ska vi träna lite på travbanan som ligger i närheten av jobbet. Det blir nog bra :)

Medicinering

Estep och Mackie i fornstora dagar <3



Fina pojkarna!

 I måndags jagade jag distriktsveterinären, precis som alla andra en måndagmorgon, vilket resulterade i att jag gav upp jakten efter en halvtimme. Istället ringde jag vår gamla veterinär som fixade en snabbdiagnos och ringde in recept på Finadyne till Gullan. Jag ska höra av mig om ett par dagar och tala om åt vilket håll det barkar. Att få i Gullan medicinen visade sig dock vara lite knepigare än jag räknat med från början. Riven morot och Finadyne ratades väldigt snabbt, så jag fick doppa hö i morotsröran och då slank det ner hyggligt i alla fall. idag blev det test med betfor istället. jag tänkte använda spruta och finadynet blandat i vatten, men kunde inte hitta sprutorna så därför blev det betfor. Nu får vi se om Gullan börjar känna sig bättre om ett tag då (ömmade mycket mindre redan idag, så någon nytta gör medicinen i alla fall).

Idag var det seminarium på jobbet. mycket intressant och givande, och jag hoppas verkligen att åhörarna tyckte det samma. Nu kan kollegan, som jobbat med seminariet, äntligen pusta ut ett tag. Jag har nya projekt att jobba med i morgon, så jag vilar inte. Men jag trivs med att hela tiden ha nya prylar att pyssla med :) Tiden går så oändligt mycket fortare nu än det gjorde på förra jobbet. Men det har nog lite med oviljan att jobba som myndighetsperson att göra... Man drog sig för nya ärenden för att det kändes psykiskt jobbigt. Nu har jag inga sådana kontakter med "kunder" och det ger en helt annan känsla :) I LIKE!!!

Veterinär på måndag...

Gullan ser inte okej ut i sin hov, så det blir veterinären som får kika på det på måndag. Hoppas att det är något som går att rätta till bara. Kan inte säga annat än att jag känner viss oro inför veterinärbesöket. Men å andra sidan känns det ganska bra att få reda på vad det är för knas, och få reda på vad jag ska göra för att behandla det så att Gullan blir fin och pigg i sina ben igen. Det är jobbigt med de där lättfödda hästarna. rädslan för fång finns alltid där :( Gullan hade späcknacke i somras, så det är därför jag är rädd att något fångaktigt har hänt. Nu är förvisso späcknacken i stort sett borta, men risken finns ju i alla fall att det var en fångkänning redan i somras när hon blev halt. Fy... DÅLIGT SAMVETE!!! Jag får lov att bli bättre på att ta ut veterinär en gång för mycket!

På jobbet har det varit fullt upp hela veckan. Nu är årets kurser till ända, så det är dags att planera inför vårens kurser. Det är mycket att hålla reda på, men dagarna går fort och jag känner att jag gjort mitt dagsverke varje dag när jag åker hem. Det känns jättebra!

Nej, nu är det dags att mocka och fixa i ordning middagsmaten till pållarna och sedan ska jag fila på en powerpoint inför föreläsningen i morgon.

Schäfer...

Yatzy och Örnie i somras

Att ha Scäfer har sina sidor. Förutom att man får en kanonfin familjehund som gärna jobbar med skallen, så kan man även få en hund som är osäker på andra hundar, lite vaktig (inte fel) och problemet att många automatiskt blir rädd för den så fort öronen har rest sig upp.

Vår närmaste granne är tack och lov en van före detta schäferägare, så där finns inga problem nu när Örnie börjar bli stor, men fortfarande är en ganska osäker hund. Men andra som man någon gång i månaden råkar på i skogen är helt säkra på att Örnie är en livsfarlig mördarmaskin.

I dag hände det i skogen när jag var ute. Jag hörde att en närboende kom i skogen till häst tillsammans med en väninna (också till häst). Jag kallade till mig hundarna, och tog tag i deras halsband. Örnie tycker Islandshästar är läskiga (eller alla hästar som inte är bruna respektive vita och kallas Gullan och Patricia) och började skälla på dem (de red kanske 15 meter bort). Med sig hade ryttarna en vallhundskorsning (som under sina första två år hade som hobby att jaga bilar, joggare och cyklister längs med vägen och gärna nöp lite i någon häl eller fot om h*n kom åt) löst springande. Hunden rusar skällandes fram mot Örnie och Yatzy som skäller tillbaka (fortfarande fasthållna i halsbanden). Hundägaren uttrycker då sig på följande vis : Usch, du har ju den där schäfern!  Varför? Örnie var under kontroll, vilket den lösa hunden inte var... Tröttsamt, tröttsamt... Jo, Örnie är en ohängd slyngel just nu, men som sagt, han var under kontroll! Jag längtar till den dagen då vi har tränat så mycket så att han kan sköta sig även när det kommer folk i skogen. Det krävs en hel del träning, men även att han får möjlighet att komma ur den där spökåldern som han är i för närvarande. Den dagen kan de stå där och gapa med sin slyngel till hund : -/

Ursäkta utbrottet, men jag blir så himla irriterad!

Den här veckan har varit ganska stressig måste jag säga. Det har varit mycket planering och förberedelser inför kursen nästa vecka och även inför ett seminarium som ska hållas om ett par veckor. Nu är i alla fall det mesta klart till kursen nästa vecka, så den här helgen blir lugn och ledig för min del. Nästa helg ska jag föreläsa på en ideell organisations sammankomst. En dryg timme ska jag prata :-o Hur ska det gå??? På tisdag åker jag till orten där vi ska ha vår kurs under onsdagen och torsdagen, så då kan jag sitta och jobba med föreläsnings-förberedelserna på tåget dit och på  tisdagkvällen, när jag ändå inte har något att göra. Jag är ju inte sysslolös i alla fall :) Sedan hur bra det går att sitta och jobba i datorn på X2000 får vi väl se (viss risk för sjösjuka på det tåget).

I morgon ska vi prova att spåra med Örnie för första gången tänkte jag. Han behöver som ni förstår lite hjärn-gymnastik :) Men sen ska även Patricia och Gullan få komma ut i skogen en sväng. Förhoppningsvis tillsammans med dottern ridandes Gullan :). Nu är det fredagsmys och IDOL som gäller!

Ha en skön kväll!

Höstigt..

Patricia i vintras

Huga vad höstigt det börjar bli. Igår och i förrgår rådde riktigt höstväder med hård blåst och regn. Jag hade tänkt mig en ridtur i tisdags, men det blev inställt på grund av vädrets makter. Igår blåste det fortfarande en del, och ungarna skulle hämtas och skjutsas till sina fritidsaktiviteter så det blev inte någon ridning då heller. Idag däremot ska jag komma ut. :)

För snart två månader sedan beställde jag två nya namnskyltar till hästarna. Ännu har jag inte sett skymten av dem :( Det är så typiskt med folk som pysslar sådär lite på sidan om att de aldrig kan sköta sitt "sidan om-företag" ordentligt. Man märker direkt om de har företaget för nöjes skull eller om de har det för att livnära sig på det (i alla fall i hästbranchen). Skillnaden är milsvidd när det gäller service och snabbhet i leveransen. Jag beställde t ex. däckelunderläggen (se förra inlägget) från http://www.frtab.se/ (jo, jag gör gärna reklam för bra butiker) som fanns redan när mamsen var grossist för viss ridsportutrustning. Jag vet från den tiden att de var bra att ha att göra med. Att de dessutom levererar utrustningen inom den tid de sagt gör ju att jag naturligtvis handlar hos dem igen. Deras goda service och proffsiga hantering av sina kunder gör att deras företag överlever. Så tillbaka till mina skyltar då... Eftersom de dröjer bra mycket längre än det är sagt, och inte en käft som har hört av sig, så visst, jag vill fortfarande ha skyltarna, men om någon frågar efter en bra skyltleverantör så har jag ingen att rekommendera. Så enkelt är det.

Mina kollegor har tagit en tur till Finland, så jag är själv på kontoret idag. Jag hade fått följa med om jag ville, men jag tycker att det räcker med de dagar jag måste vara borta på grund av kurser så jag stannade hemma dena gång. Kollegorna ska träffa folk från andra centrumbildningar från andra skandinaviska länder. Jag förväntar mig dock att få höra de viktigaste detaljerna när kollegorna kommer tillbaka istället.

För mig väntar en del pappersarbete och etikettklistring här på kontoret, så jag är inte sysslolös i alla fall. Det är så skönt att känna att man har allt möjligt småpyssel att hålla på med hela tiden. Inte samma, samma hela tiden som det var på förra jobbet.

Nya leksaker...

Jag har allvarliga problem med att hålla mig ifrån inköp av allehanda prylar till pållarna... Senaste tillskottet i samlingen är däckelunderlägg och ett skydd för bröstan på Patricias sele. Förvisso inte någon stor summa (typ trehundra spänn) men i alla fall. De som inte är insatta i hästvärlden (eller de som inser att man inte behöver hundra saker till hästen) har mycket liten förståelse för mina hästars "behov". Att man vill att pållen ska ha fina saker på sig även om det inte är finns en käft som kan se en här ute i busken kan tyckas ganska knasigt egentligen. Jo, jag håller med om att det är tokigt, men det är en del av min hobby. Vissa köper skor eller handväskor för varje tillfälle, jag köper hästprylar :-)

Jag läste på ett hästforum för ett tag sedan om en tjej som blev mobbad i sitt förra stall. Och varför blev hon mobbad tror ni? Jo, hon ansågs köpa för fina saker till sin travare??? Enligt mobbarna var denna tjej dum i huvudet för att hon lade ner en massa pengar på saker till en "sketen" travare! Vad f*n är det för fel på folk??? Mitt tips till henne var att hon skulle klä upp hästen ordentligt med de finaste märkesgrejorna hon hade och sedan rida förbi det gamla stallet och stila riktigt ordentligt :) Jag hoppas att hon gjorde det också.

Här hemma har pållarna börjat få gå in på kvällarna. De verkar tycka att det är en ganska bra grej det där med att sova inne på nätterna. Redan efter första natten inne märkte jag klar skillnad på Patricias vilja att röra sig. Igår red vi ut i skogen en kortis för att sedan ta en liten travsväng på stubbåkern. Väldigt mycket piggare häst om man jämför med dagarna före :-) Ju mer hon kommer igång efter sommarslöandet (och vårslöandet också för den delen) desto piggare blir hon.

Gullan, som har varit halt ett tag, verkar vara på bättringsvägen. Senaste veckan har hon bara varit varm strax ovanför hoven, och ikväll var hon inte varm alls. Det blir nog bra ändå till slut!

På jobbet har jag fullt upp med att försöka få ordning på det så kallade arkivet (vilket just nu är i form av en pärm med 20 flikar). Ärendehanteringssystemet på länsstyrelsen må ha varit både irriterande och tungjobbat, men det var ordning på dokumenten där i alla fall. Jag har gjort iordning en diarieplan och har beställt behörighet till det stora ärendehanteringssystemet så att det kan bli ordning och reda till slut.

Snart är det dags för kurs igen, så det är en del pyssel med det förstås. Men det är ett roligt jobb tycker jag så det gör inget att det är lite knepigt att få ihop det. Det blir nog bra i slutänden i alla fall :)

En vecka till har gått...

Det märks att jag har mycket roligt att pyssla med på jobbet. Det märks på det sättet att jag sällan skriver här på bloggen när jag jobbar. Därför blir uppdateringarna lite mer sällsynta numera.

Veckorna bara flyger iväg nu tycker jag. Plötsligt är vi inne i september och morgnarna dryper av dagg. Hästarna går ute fortfarande, men i morgon kväll tror jag att de ska få börja gå in. Det blir som sagt blött och kyligt på nätterna, och det blir alltid lite mer ordning när hästarna börjar komma in på nätterna.

Idag har jag varit hästskötare åt en kompis som tävlade. Det gick bra för henne och det var kul att se så många travare som tränas till ridhästar :) Några ekipage såg riktigt fina ut. Men det är klart att jag, när jag kom hem, sprang ut till min egen lilla just nu ganska kantiga travare och gosade med henne en stund. jag får dock ha dåligt samvete till i morgon, för jag är så trött i kroppen efter en dag på tävlingsplats så jag orkar inte rida idag (heller). Får bli i morgon istället (kanske en morgonritt?).

Hemma igen...

 Jag har varit på kurs i några dagar. En massa information har manglats in i min hjärna om små pälsiga djur. Jag skriver inte ut vilken sort här eftersom det går att googla då och jag vill inte sitta och försvara något som jag inte tycker om heller. Hur som helst var kursen oerhört bra och informativ (oavsett vad man tycker om syftet med uppfödningen av dessa djur). Jag kom hem igår kväll och det tog många timmar innan jag smält och sorterat upp informationen i mitt huvud. Nu är jag väldigt taggad inför en planering av kurs rörande dessa djur, men då för en annan kategori kursdeltagare. Det ska bli superkul att få vara med och anordna en kurs där jag får vara med från början :)

Idag jobbar jag hemma med att sammanställa informationen från kursen. Skönt att kunna vara hemma och jobba sådär ibland :)

I lördags var vi hos svärmor och firade hennes födelsedag. Det var en jättetrevlig tillställning och hon blev glad för presenten hon fick också :) Sånt värmer mycket! Sedan i söndags fixade vi klart plåten på gästhustaket! Så skönt!!! Tyvärr for stegen iväg när maken stod på den, så han föll och gjorde sig ordentligt illa. Sakta men säkert börjar han nu i alla fall bli bättre. Nästa lediga helg som maken har får vi sätta upp nockplåten, men den gången får jag vara den som balanserar på nocken så att maken får slippa kliva upp på taket något mer.

Vi har haft dålig lukt i vårt vatten ett tag, så nu ska röris sätta in någon sorts filter och byta ut hydropressen. Vi får hoppas att det rättar till problemet. Såna där roliga utgifter man kan ha när man har hus...

Efter ett par veckors vila och noggrann hovkratsning har Gullan blivit betydligt bättre i sitt ben. Nu belastar hon jämnt på båda framfötterna och verkar ganska tillfreds med livet :) Vi har haft Gullan i fem år nu och hon har  inte blivit smalare :( Inte så mycket tjockare heller, men det skulle vara bra om hon fick bort några kilon från sin lekamen.  Jag lägger in några bilder från då och nu på kul :)


Första provridningen



Gullan som kommit till sitt nya hem :) Snälla mamsen som ställde upp till 100%



Första dagen i hagen

Gullan i vintras

Lite lurvigare och inte så superren, men dock sig ganska lik efter fem år tycker jag. Hon åldras med värdighet :)

Sköna kvällar...

Augusti kan verkligen komma med härliga kvällar. 20 grader varmt och en skön varm sol som skiner men inte så varmt som under högsommaren. Jag har firat det med att rida ut med Patricia. Hon är förvisso seg som sirap att rida just nu, men det beror nog på att hon och Gullan fortfarande går ute dygnet runt. Vissa pållar blir gärna lite trötta då. Det är i alla fall mysigt att komma upp på hästryggen igen. Måste skärpa mig med ridningen, det är ju så härligt när man väl sitter där :)

På jobbet håller jag på att meka med någon form av system för att spara viktiga dokument. Papper ligger både här och där och det finns ingen struktur alls. Det gör att kontrakt med konsulter och andra överenskommelser inte går att hitta i orginal (alltså påskrivna). Inte så himla bra det inte. Nu gör jag i alla fall i ordning en diarieplan som jag ska försöka få folk att följa. I morgon kör vi vidare :)

Sommardåsandet över :)



Svalorna har flyttat ut

Trots att jag inte har haft någon längre semester i år så tycker jag att jag har haft en skön sommar i alla fall. Nu är det bara augusti än så länge, så sommaren är ju inte riktigt slut än, men man märker att det börjar närma sig ändå.

Semestern firades genom en skön tripp till Köpenhamn med maken. Det var verkligen ett välbehövligt avbrott från vardagen för oss båda :) Köpenhamn är en väldigt fin stad som verkligen är värd ett besök för den som vill komma ifrån några dagar. Vi ägnade tiden där med att gå (mycket!) och äta gott. Lite turistturer blev det också förstås. Men huvudsaken var ändå att jag fick vara med min älskade man och ha honom för mig själv :) Barnen var duktiga och tog hand om alla djuren här hemma under tiden. Tack så mycket mina fina ungar :)

Efter Köpenhamnsresan väntade takläggning på gäststugan. Efter några dagars svärande är tre fjärdedelar av taket färdigt. Resten får vi lägga till helgen eller så. Det är så förbaskat träligt att lägga tak, så det ska bli oerhört skönt när det är klart.

På hästfronten har det inte varit mycket aktivitet inte. Den lilla medryttaren till Gullan bestämde sig för att börja på ridskolan igen till hösten, så nu finns ingen medryttare till Gullan längre. Dotter K börjar gymnasiet nu till hösten, så kanske, kanske hittar hon någon kompis som kanske är intresserad av att gå ut och skrota i skogen med Gullan någon gång då och då? Men det får vänta ett bra tag eftersom Gullan är halt nu igen :(

Det började för drygt en vecka sedan med att jag såg att hon haltade förskräckligt när hon sprang i hagen (båda hästarna sprang för bromsar eller något). Hon avlastade inte höger fram alls (stillastående alltså) om hon inte var tvungen. Jag fick fångest (alltså rädd för att det skulle vara fång) men ansåg att det var lika bra att vänta på att hovslagaren skulle få säga sitt innan jag fick fullständig panik. Hovslagaren kom ut torsdag kväll och skålade ut enormt mycket sula som byggts upp på grund av det torra vädret. Hovslagaren tyckte att Gullan snarare var varm i knät än i hoven så vi bestämde att jag skulle avvakta några dagar till. Efter en ordentlig verkning och skoning så stödjer Gullan betydligt bättre på sin fot i alla fall, så jag tror nog att fångest-attacken var obefogad. Jag avvaktar några dagar till helt enkelt. Nu är det ju en veterinär som ska ställa diagnos, men med tanke på att det blev så mycket bättre så fort efter att hovslagaren varit här, så tycker jag att jag kan vänta och se åt vilket håll det barkar.

Det är ändå väldigt konstigt att det blivit så vanligt med fång... Vad beror det på? Är det aveln som gör det eller är det klimatförändringarna som gör att hästarnas mat plötsligt blir giftig för dem? Det är ju inte bara det att vi ger hästarna mer mat än de egentligen borde få. Även hästar som inte är feta får också fång (även om det kanske inte är lika vanligt). Eller är det så att man helt enkelt avlivade hästarna utan vidare utredning vid fånganfall förr? Nu vet man ju att det finns möjlighet att häva fång hyggligt i alla fall.

Patricia är i alla fall hel och fin och ser ut att längta efter lite ordning i vardagen. Hon ska sättas igång nu med en veckas skrittande till att börja med. Bonden har skördat några åkrar i närheten, så det blir utmärkta platser att rida igång en sommarstel Patricia på :)

Idag var det första dagen på jobbet efter ledigheten. Nu är de flesta tillbaka från semestrarna så det börjar rulla igång lite sakta nu.

Höstens första äventyr blir till västsverige och en kurs om pälsdjursuppfödning. Det ska bli mycket intressant, även om jag personligen anser att det är en näringsgren som vi verkligen kan vara utan. Skinn och päls, ja visst, men att föda upp djur enbart för pälsens skull tycket jag är ganska otrevligt faktiskt. Det finns ju kor, grisar, får och kaniner som vi människor ändå äter som även kan leverera både päls och skinn samtidigt som de går till slakt... Jag fattar liksom inte vitsen riktigt... Hur som helst är det viktigt att få kunskap om branchen för att kunna förändra den.

Strax efter pälsdjurskursen blir det expertgruppsmöte som ska handla om de större försöksdjuren. Vi tänker då på kor, får, hästar, grisar, hundar och andra djur som inte hör till de traditionella försöksdjuren. Det ska också bli intressant att höra om. senare i höst blir det en till nötkurs som jag ska administrera och diverse annat smått och gott. Mitt i detta ska jag också försöka få ordning på vårt diarie som för närvarande är näst intill obefintligt. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska få till det så att det passar alla??? En utmaning till alltså!

Nu ska jag ut och titta till pållarna och pyssla om dem lite :)

Lite semester...

Nej, jag kommer bara att ha någon veckas semester nu i sommar, men det har blivit lite semester från bloggen har jag märkt. Det mesta går på halvfart just nu, både på jobbet och hemma. Dotter J var med en kompis på Öland förra veckan och maken åkte till Skövde tillsammans med dottern för att hälsa på makens farmor och samtidigt fiska lite ädelfisk. Jag, som jobbar, var kvar hemma och tog hand om hemmet och djuren. I lördags skurade jag stallet i min ensamhet. Det är pest att komma igång med det, men när man väl börjat så går det ganska fort med högtryckstvättens hjälp. Det som är kvar nu är sadelkammaren, foderkammaren och sedan putsa fönster. Innan hästarna kommer in ska jag också flytta täckeshängarna till bättre platser. Sedan var det ju det där med ventilationen. Tilluftsdonen (en större modell än de jag har nu)har nu prytt hyllan i foderkammaren i två år. Kanske dags att få upp dem nu då???

Idag har maken och ungarna åkt till en sjö i Roslagen för att fiska ädelfisk. Jag hoppas att de får napp också, det blir så mycket roligare att fiska då liksom. Själv sitter jag och hundarna i en mycket tyst korridor och pillar lite med ditten och datten. Det är som sagt väldigt lugnt, så det är ju inte så man förtar sig precis. Man kanske skulle se till att anmäla sig till den där utbildningen om pälsdjur i augusti (gillar inte pälsdjursuppfödning av moraliska skäl, men kan minkarna mfl. få det bättre så får man väl stå ut...). Då blir det i alla fall något annat gjort än att bara vakta telefonen idag.

I augusti åker jag och maken till Köpenhamn för ett par dagar. Vi har vandrat omkring i vardagen så länge nu, så vi känner att vi behöver få lite trevlig avbrytning. Så därför tar vi oss en liten tripp till grannlandet i sydväst där vi ska titta på sevärdheter och förhoppningsvis äta gott och bara ha mysigt. Jag ser mycket fram emot den lilla resan. Ungarna får vara hemma och passa djuren under tiden. Det blir finfint det :)

Baldersbrå...

Hela hagen är full av eländet :( När man läser på så är mekanisk bekämpming det enda som rekommenderas. Skulle väl vara okej om man kunde plöja upp eländet och så om, men nu är det så att hagen är full med sten också, så varken harv eller plog funkar tyvärr. Jag vet nte vad jag ska hitta på faktiskt. rensjärn kan man ju inte pyssla med på en så stor yta... Får fundera vidare...

Nya bilen och lite annat smått och gott...

Inte någon bra bild, men dock... Min nya bil är det i alla fall :)

Jaha ja, då har man lämnat in den gamla bilen och "fått" ett nytt vrålåk dårå :) Jag hämtade bilen i tisdags och trivs ypperligt med den redan nu :) Kvick och lättkörd, tyst och stark.. Precis så som en bil ska vara. Igår fick jag testa hur den kändes att dra släp med också. Igår kom bonden med en skrinda hö hem till oss vilket gjorde att vi var tvugna att flytta på släpet så att han kom fram med traktorn. Bilen har en avtagbar krok så bara att lista ut hur den skulle sättas fast var en liten procedur i sig. Efter en stunds micklande med kroken så var det bara att flytta släpet. När släpet ändå var påhängt så passade jag på att åka en liten sväng. Man känner inte ens att man har släp bakom bilen faktiskt. Suveränt!

Vi fick besök av Yatzys uppfödare igår också :) Den lilla bonnhunden (som hon kallar Yatzy) fick toppbetyg och ska därför ställas ut en sväng i augusti. Efter ett par timmars kooikersnack och lek för vovvarna så återvände det kära besöket ut i Stockholms inre "skärgård" medan vi tog tag i höbärgningen. En vagn lossades, och ytterligare en kommer idag eller till helgen. Nu finns hö för några månader i alla fall :)