onsdag 7 december 2011

Månsken är härligt :)

så där lite lagom med snö som här på bilden skulle jag kunna tänka mig
Eftersom jag inte har förmånen att kunna rida när det är ljust ute så uppskattar jag mycket när månen behagar titta fram på kvällen. nu är vi inne i en sån period (fullmåne på lördag) Det är inga som helst problem att se vägen framför sig just nu. Igår kväll blev det en sån där härlig kväll med vindstilla och en stor starkt lysande måne. Båda pållarna blev därför ridna ute på vägen. Rey gick sin längsta ensampromenad hittills och skötte sig jättebra. Patricia tyckte absolut att det var väldigt skönt att slippa knöglet i hagen så hon klev på med långa avslappnade steg. Tyvärr är det så hårt på vägen så det går inte att trava några längre sträckor, men en liten bit fick Patricia sträcka ut i trav i alla fall.

På sätt och vis skulle det vara väldigt trevligt med snö eftersom det blir ljusare (även när månen inte tittar fram) och bättre underlag om man ska rida. Däremot så måste man ju skotta i så fall (för det kommer ju aldrig lagom mycket snö...) och det är verkligen inget jag längtar efter. Jag känner att vi har fått nog av skottande sedan förra året. Så jag är lite kluven faktiskt!

Det var lite enklare med sånt när man var liten. Rejäla snöfall gjorde inte så mycket då. Men det kanske beror på att man inte behövde tänka på skottningen eller att man var tvungen att komma på en plan om man skulle fastna med bilen i drivorna, man behövde inte oroa sig för elräkningen eller att vattnet frös med jämna mellanrum. Det var ju någon annan som ansvarade för den biten.

Idag behöver vi inte oroa oss för fruset vatten (det fryser någon gång när det blir riktigt kallt, men vi vet var det fryser så det brukar fixa sig ganska fort med hjälp av en värmefläkt under diskbänken) men elräkningen, bilbekymren och skottningen kommer vi ju inte undan hur som helst. Det är något som barnen kommer bli varse när de flyttar hemifrån, men de kanske väljer att bo i storstan för att slippa sånt där tråkigt jobb som det innebär när man bor på landet.

De som bor i lägenhet i stan slipper mycket bök som sagt, men de missar de där stunderna när man går ut och sätter sig i trädgården med kaffekoppen på morgonen (inte på vintern dock) och det enda som hörs är fåglarna. De missar skådespelet på åkern när älgkorna på sommaren motar bort sina fjolårskalvar för att kunna ägna sig åt sina nya små. De missar att det bara är att gå runt knuten för att hitta kantareller till en kantarellmacka på hösten, eller möjligheten att gå ut och plocka lite blåbär till en paj medan ungarna gör i ordning smuldegen (eller tvärt om). De missar att uppskatta den stora starkt lysande månen på vintern. De missar att det faktiskt uppträder norrsken på vinterhimlen även i Stockholms län (även om det förstås inte blir lika mäktigt som i riktiga norr). Även om snön och vintern kan vara helt fördjävlig när man bor på landet, får man lov att tänka på hur många fördelar man har i jämförelse med de som bor mitt inne i stan.

Inga kommentarer: