Som ler- och långhalm...

Igår kväll var det premiärtur för mig och Rey. Det var så mörkt ute, så det blev till att tända belysningen till ridvolten och rida där istället för ute på vägen.

Tanken var alltså att rida hästarna på volten var och en för sig, medan den andra hästen fick vara kvar i stallet. Jag började med Rey och insåg snabbt att det inte var helt okomplicerat att få honom att över huvud taget gå ut till ridvolten... Med en skrikande Patricia inne i stallet och en smått hysterisk Rey ute så blandades ryggning och "skänkelvikning" rätt friskt innan jag lyckades få hästen ner till ridbanan (som ligger ca 25 meter från stallet). Grannarna måste väl tro att det var grov hästmisshandel på gång hemma hos mig... Hur som helst så blandades sedan spontana ryggningar med gnäggande och sparkande (Rey sparkade alltså) en bra stund innan jag lyckades få Rey att någorlunda lugnt gå runt några varv på banan. Inte mycket till "ridning" med andra ord. Men, men... Jag har varit med om det förr, och vet att det bara är att sitta lugnt i båten och visa vem som är envisast. Trav var det inte tal om denna gång, men skritten var fantastiskt fin de där varven som faktiskt funkade "bra". Det kommer säkert bli en kanonfin ridhäst av Rey bara han får vänja sig lite :)

Efter röjandet med Rey så var det då Patricias tur att komma ut på volten. Hon var spänd som en stålfjäder också förstås, och gnäggade som en tok till kompisen i stallet. Rey tyckte inte om att stå själv i stallet och sparkade i väggarna och gnäggade frenetiskt. Efter en liten stund slutade i alla fall Patricia att gnägga och Rey slutade att sparka och härja runt i stallet alltför mycket. Då tyckte jag att vi hade uppnått dagens mål (som inte var dagens mål från början) och tog Patricia tillbaka till stallet. Den lilla stunden som jag var ute med Patricia var trots allt riktigt bra. Jo, spänd och ängslig var hon, men hon lyssnade fint och gjorde det jag bad henne om utan problem. Duktiga, duktiga tjej :)

Nu hade vi ju Gullan och Patricia så länge, och de var det aldrig några problem att lämna ensamma i stallet, så jag var inte riktigt beredd på den här reaktionen från Rey. Patricia brukar stå och gnägga en stund (och även Gullan gjorde det), men värre än så blir det inte. Nu verkade inte Rey klänga utefter boxväggarna heller, men smått hysterisk var han ju tydligen. Jag gissar dock att det är ett övergående problem som kommer lägga sig när Rey känner sig mer säker...