Däckbyte...

Nu har min fina bil fått sommarsulor på. Redan på hemvägen såg jag hur bränsleförbrukningen sjönk. Det är stor skillnad mellan vinterdäck på plåtfälg och sommardäck på lättmetall-fälg, det är klart i alla fall

Efter att ha gått med uppländsk kletlera upp till öronen i några dagar fick hästarna en ordentlig borstning igår kväll. En hel del av den resterande vinterpälsen rasade med av bara farten, och Rey börjar se mindre ut som en kallblodstravare och mer som den varmblodiga skönheten han egentligen är . Båda njöt i fulla drag när de blev av med lera och päls. Pälsen och leran förflyttade sig lydigt från hästarna över till mig, så en dusch var välbehövlig efter den borstningsstunden kan man ju säga

Lite till semester :)

Galet skönt med en veckas ledighet innan det är dags att börja rulla in till stora staden för att jobba. Jag tänkte ta det ganska lugnt den här veckan och kanske pyssla lite i trädgården. Jag funderar också på att måla baksidan på stallet den här veckan. Baksidan på stallet ligger mot söder, så färgen på den sidan slits snabbare än på övriga sidor. Dessutom blir det så väldigt varmt på den sidan på sommaren, så det är bra om man målar innan den värsta sommarvärmen kommer igång.

Dotter J har nu bestämt resmål inför sommaren. Verona var önskemålet och så får det bli :) Verona ligger nära Gardasjön, så vi tänkte försöka få till ett par dagar runt Italiens största sjö. Det blir nog en mysig resa :)

Ledig ett tag...

Nu är jag ledig fram till den 2:a april då jag får åka in till stora staden igen. Det är skönt att ha lite ledigt så här på vårkanten. maken tycker att jag ska vara ledig oftare, för då tar jag tag i diverse projekt som blivit ogjorda alltför lång tid. Den här veckan har jag blivit klar med dotter J:s rum (bara lite småfix kvar). Hon har fått en bokhylla och garderoben är inredd med trådkorgar i "rack". Den gamla trasiga byrån är utslängd och nu står ett fint nattduksbord där istället. Utöver det har dottern fått ny takbelysning, sänglampa och en golvlampa. En tjock härlig matta ligger på golvet också :)

Idag har jag och maken varit på K-Rauta och införskaffat en spånskiva till vår sänggavel. nu ikväll har jag roat mig med att vaddera spånskivan och klätt den i ett kraftigt möbeltyg. Det blev riktigt bra det också.

Dotter K hade i stort sett ledigt från skolan idag, så vi passade på att ta en ordentlig ridtur i solskenet. Det blev mycket trav idag, och snart kan vi nog börja galoppträna lite också. Det var väldigt mjukt på skogsvägen idag och en hel del potthål och annat otrevligt, så vi får ta det lite försiktigt tills det torkat upp lite bättre. En härlig tur blev det i alla fall.

Maken och barnen har åkt iväg på bio för att se Underworld (tvåan tror jag det är). Jag gillar inte den typen av filmer, så jag slapp åka med. Då fick jag ju svära över slitet med sänggaveln utan att störa någon i alla fall :)

Det var det det...

Jag känner mig alldeles tom! Det är som om någon dragit undan en matta och inte tagit emot mig när jag fallit. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde på tomma löften? Jag borde veta bättre. Jag borde känt på mig att jag inte kunde lita på chefen, jag borde ha sett det!

Min sista konversation med chefen var minst sagt hetsig. Lilla jag, som normalt bara biter ihop och biter ihop, struntade i allt vad artighetskoder och respekt heter och sade precis vad jag tyckte. Jag skäms inte ett dugg ska jag säga.

Jag jobbar en vecka till, men vill inte se chefen någonsin mer, så jag jobbar hemifrån istället. Jag gör klart min överlämning till min efterträdare, men något mer kommer jag inte göra. Jag undrar om min efterträdare är medveten om att det är en "sekreterartjänst" hon tar över??? Det är knappast vad h*n tänkt sig i alla fall. Jag kan bara önska lycka till och hoppas att h*n inser, snabbare än mig, att h*n ska ha skriftligt på allt som chefen säger. En arbetsbeskrivning på papper skulle inte heller vara fel...

Torsdag eftermiddag tog jag mitt pick och pack och drog från jobbet. Det gjorde verkligen jätteont att bara dra utan att säga hej då, men mina korridorskompisar har visat att de förstår, och det känns jättebra. I will miss them!!!

eftersom jag har en dieseldriven bil, och att det inte är jättenyttigt för den att köras korta svängar (tre km lite drygt) så bestämde vi att jag skulle cykla ner till stationen på morgnarna istället för att köra den korta biten. Av den anledningen blev det en riktig slösardag i fredags och jag kom hem med en för dyr, men väldigt fin rosa cykel :) Jag är långt ifrån en rosa-älskande person, men jag var bara helt säker i detta fall. Jag skulle bara ha en rosa cykel... Har ingen aning om var jag fick det infallet ifrån (färgen alltså) men, men... Nu står i alla fall en fin rosa cykel i cykelgaraget :)

som sagt så kommer jag att vara hemma nästa vecka, därefter har jag tagit ut en veckas semester och veckan efter det börjar jag jobba på min gamla arbetsplats igen. Det ska bli kul att träffa många av mina gamla arbetskamrater igen, även om det var en aning oväntat...

Kram!

Mellan hopp och förtvivlan...

Nu har jag studsat som en studsboll mellan hopp och förtvivlan i ett par veckor. Det är anledningen till att jag inte skrivit här på ett tag. Idag fick jag dock reda på att den tjänst jag sitter på (och hoppades på att få) troligen går till en annan sökande. Jag fick förfrågan om jag var intresserad (efter att jag tjatat mig blå) och förfrågan skickades naturligtvis till min "konkurrent" också. Premisserna för att få tjänsten var bland annat att man ska gå med på att vara på kontoret 5 dagar i veckan. Det kravet var skrivet eftersom min konkurrent inte bor i det här länet (på andra sidan landet till och med) och ingen trodde att h*n skulle acceptera kravet.

Men så blev det inte, så h*n sade också att h*n var intresserad av tjänsten. Eftersom konkurrenten har vissa meriter som inte jag har så sade chefen till mig att om chefen anställer mig och konkurrenten överklagar (vilket tydligen var troligt) så var det väldigt stor risk för att konkurrenten skulle få rätt och jag skulle alltså bli av med tjänsten. Jag känner att jag inte kan ta risken att bli av med mina möjligheter på mitt gamla jobb och samtidigt riskera att jag inte kan jobba kvar här, så det blir till att bita i det sura äpplet och gå tillbaka till mitt gamla jobb. Jag känner mig oerhört illa behandlad och fruktansvärt lurad. Om jag hade haft chefens tidigare löften på papper skulle jag stämma skiten ur min nuvarande arbetsplats, men nu har jag inget på papper så jag kan bara hoppas att chefen kommer sova jäkligt dåligt framöver.

Så nu står man där för första gången i livet utan en fast tjänst, bara för att man var blåögd och trodde på ett tomt löfte :/ Jag kommer aldrig mer lita på något muntligt löfte! Jag har tappat all tro på vad folk lovar. Förut har jag retat mig på att djurägare inte håller det de lovar, men det här var verkligen spiken i kistan. Nu ska jag ha skriftligt på allt (om jag någonsin får ett fast jobb igen...)

Duktiga vi :)

Jag och dottern har blivit riktigt duktiga när det gäller ridningen. Naturligtvis beror det för min del på att jag inte känner mig ensam om hästarna eftersom dottern följer med ut och rider även på kvällarna på vardagarna numera :) Det gör att vi sporrar varandra lite och det kan ju behövas! Så i söndags och i tisdags var vi ute tillsammans och red längs grusvägen. Den börjar bli mjuk nu så underlaget kan man inte klaga på i alla fall :) Igår red dotter K ut själv med Rey eftersom dottern för närvarande har sportlov, så när jag kom hem så tog jag Patricia på en promenad i träns och grimskaft istället. Det kändes nog bra för Patricia att få röra på sig utan ryttare på ryggen. Hon var väldigt nöjd i alla fall och när jag stod brevid passade hon på att studera brevlådorna och soptunnorna nere vid stora vägen på närmare håll än vad hon brukar. För de är väldigt farliga när matte inte står brevid. när dotter K red Rey hade han försökt springa hem, men dottern klev av och ledde Rey en bit, och sedan hade han snällt traskat på som han skulle. Han kan testa sådär ibland, men bara man hittar en lösning så att man får honom dit man vill så är det ju okej :)

Idag har vi haft finfrämmande på jobbet så jag har ägnat hela veckan åt att förbereda inför det besöket. När väl besöket var avklarat så kunde jag slappna av och då kom naturligtvis huvudvärken :-/ Jag har tagit en tablett nu så värken börjar ge med sig, men lite seg i kolan vill jag nog påstå att jag är fortfarande. Det ska nog ordna upp sig när jag kommer hem igen gissar jag.

Sjukling hemma...

Japp, så fort maken fick sportlov (han har långledigt nu i två veckor) ja, då blev han ju sjuk förstås. Det är ju så det brukar bli när man har möjlighet att slappna av lite. Så för att han skulle få vila lite så tog jag vovvarna på promenaden idag Och döm om min förvåning att Örnie skötte sig riktigt bra ute i skogen. Inget rännande, letandes vilda djur att jaga efter utan han höll sig på en ca tio meters radie hela tiden. Så duktig liten plutt !

På eftermiddagen tog jag och dotter K en ridtur som mestadels gick utefter grusvägen. Det är fortfarande ganska isigt, men inte så hopplöst mycket is som det varit tidigare. Hästarna var pigga och lite spända i blåsten och en bil gjorde att de bestämde sig för att leka statyleken... Åååå vad jobbiga de kan vara när de vägrar röra sig ur fläcken! Rey drog en repa också eftersom den där bilen var såååå läskig . Vi hoppas på bättre väglag och mindre spända hästar i morgon=mindre blåst !

Fina vädret...

Igår var det smått vidrigt väder så det var inte mycket att hurra för, men idag ler solen mot oss igen och härliga plusgrader visar termometern. Känns lite jobbigt bara att takdropp och vårfåglar antagligen kommer att få backa tillbaka några gånger till innan det blir vår på riktigt. Det är ju trots allt bara februari än så länge.

Igår pratade jag med grannen igen om min blivande ridbana. Om det vill sig väl så kommer jag att få den efterlängtade banan i maj någon gång. Vi har bestämt att vi ska lägga ner slang för att kunna dra fram belysning till banan också så att det är förberett och klart när vi tar det steget :) Jag längtar något otrooooligt efter den dagen då jag kan inviga en större väldränerad ridbana med mina små pållar. Det närmar sig ju i alla fall så nu gäller det bara att ligga på framåt april så att grannen inte glömmer bort oss. Får jag hjälp med ridbanan kan jag gå med på att låta bli att rida på hans skogsvägar ;)

Ikväll blir det en ridtur tillsammans med dotter K. jag hoppas att det har smält undan sådär lagom idag så att det fortfarande är snö på fälten som lyser upp men det får gärna vara isfritt på vägen så att vi kan rida på lite ordentligt där :) Vi får väl de hur det ser ut när jag kommer hem!

Vårkänslor...

Just precis nu skiner solen på sitt alldeles bästa vis utanför fönstret. Jag var ute en stund på lunchen och bara njöt av det härliga vädret :) Jag tror att vi fixade den här vintern trots allt, då jag anser att det börjar våras när kattugglan börjar hoa (typ i början på februari oftast).

Det blev inget stallbyte eftersom min make fick mig att förstå att mitt beslut inte var något vidare smart beslut. Som oftast när jag hittar på saker i ren desperation så får han mig att tänka till en gång till, och det är ju bra. Istället för stallkontroll hämtade vi hö så att det räcker för ungefär en månad och så kom röris och fixade vattenkranen i stallet som hade beckat igen. Så nu funkar det mesta som det ska igen.

I söndags tog jag och dotter K en ridtur ut i skogen. Vi red längs med en skogsväg på grannens mark. Grannen (som inte såg att det var vi) körde upp med sin bil längs med skogsvägen i någon sorts försök att skrämmas eller något. Det lyckades han inte särskilt bra med förstås. När vi kom hem igen så ringde jag grannen och frågade varför han var ute och åkte i djupsnön i skogen sådär på söndagseftermiddagen. Han ville mota bort ryttarna i tid för att slippa att de förstörde hans skogsvägar sade han. Vägarna har han anlagt på ledig tid för att han senare ska kunna låta skogsmaskiner köra där vid avverkning. Han tyckte att eftersom han lagt ner så mycket tid på det så ville han inte att folk skulle rida där och göra spår i vägen. Spår? tänkte jag, vad gör hästar för spår om man jämför med skogsmaskiner??? Ja ja, hur som helst sade jag att jag vore tacksam om vi kunde rida där någon gång då och då som omväxling till vår vanliga runda. Jag fick väl inget direkt svar, men utgår ifrån att det är okej så länge vi inte stör eller förstör (som det så fint heter i allemansrätten, som även omfattar ridning som bekant).

Igår kväll hade jag och dotter K bestämt oss för att rida ut igen. Det är verkligen så mycket roligare att rida ut tillsammans med någon :) Det var lite spända hästar som traskade runt en runda i skogen och på vägen, men vi kom runt utan några olyckor. Som avslutning tog vi några varv på den igensnöade ridvolten. Mycket nöjda blev vi alla fyra :)

Ikväll ska jag ringa grannen igen (samma granne som har skogsvägarna) för att beställa en ny ridbana :) Jag har nu bestämt hur jag ska göra med underlaget så det är bara att börja så fort som möjligt :) Längtar verkligen efter en fin ridbana :)

Nu får det vara nog!!!

Efter närmare tio år med hästar hemma har jag fått nog! Jag är trött på att hämta hö, trött på att passa hästar precis varje dag året runt, trött på vatten som inte funkar som det ska, trött på att bara orka skyffla hästar in och ut ur hagen och tappa lusten att rida ut i kolsvarta natten, trött på att vara hänvisad till mörka vägar hela vintern, trött på ensamheten och att bara få sällskap i ridningen på helgerna, trött på att inte ha någon bra plats med bra underlag där jag kan träna på ett vettigt sätt! Att ha hästarna hemma är ekonomiskt fördelaktigt i pengar räknat, men med allt merarbete och all passning blir det bara en börda. Att kunna komma överens med stallägare osv. så att man kan åka bort någon vecka på sommaren är guld värt bara det!

Därför ska jag imorgon åka och titta på stallplatser i ett stall en bit bort. Stallet uppfyller mina krav när det gäller stora hagar, bra stallmiljö, stora boxar, bra grovfoderkvalité, närhet till ridhus, belyst ridbana och bra ridvägar. Hygglig stallhyra visade det sig vara också, så det känns positivt.

På jobbet har det rört på sig ordentligt sedan sist jag skrev. Efter högt ställda krav från mig blev det fart på anställningsprocessen och samtidigt ökade förtroendet för mer avancerade arbetsuppgifter rejält! Ja, vi får se hur det går inom kort.

Nu måste jag iväg och hämta några balar hö så vi klarar oss över natten och morgonen. Det har snöat igen en del där jag hämtar mitt hö, så tyvärr kommer jag inte fram med hästtransporten utan tvingas hämta hö i bilen :( En högst viktig sak som jag absolut vill slippa snart!

Hoppsan...

Efter helgens strålande väder (i alla fall i söndags) blev jag lite för positiv till temperaturen så jag lämnade stalldörren öppen igår natt. Dessutom hade stallkatten Måns bestämt sig för att han minsan skulle ligga och sova ovanpå innertaket till sadelkammaren, och den enda vägen ut därifrån är via foderkammaren, så jag lämnade dörren öppen dit in också (där vattenpumpen och hydropressen står frostfritt är det tänkt...) Så igår morse hade ju vattnet frusit förstås och jag blev bara så arg på mig själv att jag varit så klumpig! Efter någon halvtimme med stängd dörr till foderkammaren och frostvakten på så släppte det i alla fall, så vattnet flödade som det skulle. Så kan det gå när man är snäll mot en envis katt ;)

I söndags tog jag och dotter K en välförtjänt ridtur i det underbara vädret. Pigga pållar fick trava längs en väg som hålls oplogad på vintern. Kanonunderlag var det och om hästarna hade varit igång ordentligt hade det inbjudit till en lång galopp istället :) När vi närmade oss skogen tyckte vi att det kunde vara trevligt att trava över fältet där snön är lite djupare. Där tände Rey till ganska ordentligt, så dotter K fick ta till övertalningsmetoden för att få honom att sakta in lite grann :) Då vet vi att djupsnö + Rey = taggad pålle <3. Patricia lunkade på i maklig takt över fältet så som hon alltid gör. Så underbart snäll den där lilla :)

Så kom måndagen och vardagen igen, och man fick landa i de vanliga banorna igen. Måndagsmöte med information och annat gjorde att jag var ganska less när jag kom hem. Ett uppdrag vi fick från regeringen i höstas har nu fått ett delresultat. Den litteraturstudie som hade gjorts (inte helt färdig efter snart ett halvårs tid) som jag hade erbjudit mig att göra redovisades som ett fantastiskt bra genomfört arbete. När jag läst igenom litteraturstudien är jag föga imponerad kan jag säga. Men det var väl den kvalitén de eftersträvade antar jag.

Maken skickade ut mig i stallet på kvällen så att jag kunde få lite hästterapi medan jag funderade över hur jag ska göra med min arbetssituation. Det hjälpte dock inte helt eftersom jag fortfarande är lite kluven.

Irritationen över att inte få möjlighet eller förtroendet att jobba med det jag är utbildad för tär ganska mycket, medan ovissheten om fast jobb gör det väldigt jobbigt att ta ett beslut. Jag känner mig verkligen lurad! :(

Snurrig dag och förändringsfunderingar...

Älsklingarna i mitt fina stall

Vilken dag jag har haft idag! Hur snurrig som helst verkligen!! Nästan hela dagen idag har gått åt till att försöka få ihop tekniken när det gäller ett videokonferensmöte som ska hållas imorgon. Som tur var hade jag kommit överens med en av deltagarna att vi skulle testa vår videokonferensanläggning med deras så att vi visste att det funkade inför morgondagen. Funkade det??? Nej, givetvis inte! Deras system är av en uråldrig modell som inte är kompatibel med vår. Så ringa till konferensservice och diskutera, ringa tillbaka till mötesdeltagaren, prova på annat sätt som inte heller funkade, ringa till konferensservice igen osv. osv. Så höll det på hela förmiddagen. Därefter var det den andra mötesdeltagarens tur, men med den deltagaren funkade det i alla fall. Vi får verkligen hoppas att det inte strular imorgon också...

När jag inte stökade med videokonferenser så roade jag mig bland annat med att titta lite på stallplatser i krokarna. Även om det är kul att ha hästarna hemma så är det en del grejer som gör att det blir väldigt jobbigt.

Har man eget stall måste man ha stenkoll på så mycket. Hö måste hämtas med transporten, hästarna ska ut och in varje dag, vattnet ska funka (frysrisk på vintern som bekant), strö ska finnas, man måste beställa hämtning av gödselcontainern och hålla koll på det. Och sist men det som innebär mest besvär... MAN KAN ALDRIG ÅKA BORT!!! Inte utan att jaga hästvakt i alla fall. Det innebär att resor endast kan ske sommartid, och då ska det passa ihop med hästvaktens ledighet. Ett jäkla mek ska jag säga!

Allt detta och det faktum att ridmöjligheterna runt om där vi bor är mindre omväxlande gör att det känns ganska trist. Det blir mest så att man gör basgörat men utnyttjar inte möjligheten att rida.

Så därför har jag kikat på stallplatser idag när jag har haft tid över. Med tanke på mitt tidigare yrke så innebär det också att jag är ruskigt petig med hur ett eventuellt stall ska vara för att jag ska kunna tänka mig att stalla upp mina hästar där. Med petigheten kommer kostnaden då... mina krav är som följer:
Välskötta, stora hagar
Lång utevistelse
Många fodringar (grovfoder minst 4 ggr per dag varav en i hagen)
Mycket välventilerat stall och naturligtvis byggt efter regelboken (bangar inte för utebox t ex.)
Grovfoder som är skördat av kunnig person som vet vad han/hon håller på med
Inte kollektivstall
Ridhus (är ganska viktigt i vår del av världen inser jag ...)

Ja, ställer man de här kraven så minskar utbudet drastiskt kan jag säga.

Eftersom jag jobbade i min hemmakommun förut så känner jag också till en del om de olika stallen, så kan jag ge några plus och minus för några stall som kunde vara intressanta om inte om fanns...

Stall 1:
Ett stall som jag har haft häst i för länge sedan.
+Trevliga ägare
-Mindre trevlig stämning i stallet.
+Bra ridvägar i omgivningen
+Helt okej stall
+ridhus finns (men sköts inte särskilt bra)
-Vidrigt leriga hagar under den blöta perioden.
-Grovfoder av varierande kvalité.
-Inackorderingsstallet drivs som någon halvkollektiv-variant.
+Fina sommarbeten.
-Anläggningen är ordentligt sliten.
-Långt hemifrån (ca 2 mil)

Stall 2: Har jag också haft häst i.
+Trevlig ägare.
+Fint ridhus
+Bra ridvägar
+Fint nyrenoverat stall
-Kort utevistelse (mellan 8.30 och 15.00 ca)
-Leriga hagar under den blöta perioden
+-Grovfoderkvalité okänd
-Långt hemifrån (ca 2,5 mil)

Stall 3: Ett grannstall till de två tidigare
+Seriös och trevlig ägare
+Okej hagar
+Fint ridhus
+Uteboxar (fina nybyggda)
+Grovfoder av bra kvalité
+Fina ridvägar
-Långt hemifrån (ca 1,8 mil)

Stall 4:
+Seriös och kunnig ägare
+Fina hagar
+Fina sommarbeten
+Stall i toppklass
+Fint ridhus
+Grovfoder av bra kvalité
+Lång utevistelse
+Bra ridvägar
+Inte jättelångt hemifrån (ca 1 mil)
+Möjlighet till körträning för instruktör

Stall 5:
-Knepig stallägare
+Fina ridvägar
+Lång utevistelse
+Hagar i toppklass
+Fina sommarbeten
+-Grovfoderkvalité okänd
+Fint stall (nyrenoverat)
+Ganska nära hem (ca 7 km)

Japp, det är några exempel på stall som finns i krokarna. Kostnaden ligger på mellan 3500-4500 kr per häst :-O (Inte är dt billigt att bo här inte) så det är en viss skillnad mot vad jag betalar nu (ca 4500 i månaden för två hästar). men man får ju tänka på att det ingår mycket service i stallhyrorna. Service som betyder en hel del! (Jag misstänker att maken fick en halv hjärtinfarkt när han läste det här nu...)

Jaja, funderingarna går vidare, men det skulle vara fint med lite ordning i ridningen, och att man inte behövde vara så beroende av väder, mörker och hästpassare...

Stökig måndag...

Ibland funkar det liksom bara inte. Efter en hel veckas kyla så frös det till slut i stallet igår. Jaja tänkte jag. Det ordnar sig säkert...(med viss oroskänsla i kroppen). Naturligtvis var det helt omöjligt att få loss isproppen som låg någonstans i röret. Nästa problem uppenbarade sig när jag kom in i huset igen. Dotter K ropar att det ryker från badrummet! Och se där... där stod tvättmaskinen och bolmade! Smått hysterisk ropade jag till maken att det brann och sedan var det bara att invänta att tvättmaskinen skulle sluta bolma så att vi kunde slänga ut den! Jaha... så var man tvättmaskinlös istället dårå... Vilken bra början på måndagen då! Hur som helst var det bestämt att jag och dotter K skulle ut och rida eftersom det var friluftsdag. Naturligtvis blåste det en ganska kraftig vind också. Passar obra ihop med min teori om kompatibiliteten ridning vs blåst... Men, jag hade lovat dotter K, så då fick jag stå för det också, så upp på pållarna och ut i skogen med oss. Tack och lov var hästarna supersnälla så det blev en riktigt mysig tur trots blåsten.

Väl hemma igen så åkte jag och maken iväg och införskaffade en ny tvättmaskin :) En riktigt fin maskin med extra stor trumma! Vi installerade tvättmaskinen och sedan ägnade jag någon timme åt att försöka få loss isproppen i stallet. Det gick inte så bra, dvs. inte alls :-/ Sedan när jag var på väg att släppa in hästarna till middagen, jag men då gick en huvudsäkring också! Men vad fasen!!!! Det var verkligen inte vår dag igår kan jag säga.

Ny dag och nya tag idag istället. Jag började dagen med att ringa elverket och be dem säkra upp våra huvudsäkringar från 16A till 20A. Nu får det vara slut med strulet att man inte kan ha tvättmaskinen igång samtidigt som man har bilvärmaren på eller använder vattenkokaren. Efter ett par timmar sms:ade maken och talade om att elverket redan hade fixat det :) Snabba ryck där! Maken hade också åkt iväg och köpt en värmekabel så att vi skulle kunna få loss isproppen i stallet. När han kom hem och hotade med värmekabeln så hade isproppen släppt och vattnet rann igen i stallkranen. Värmekabeln behövde inte ens användas... Det var väl en himla tur att inte strulet från gårdagen även fortsatte idag!

Kallt!

Nu har kylan kommit ordentligt. I morse stod termometern på -23 grader vid stallet. På grund av det torra vädret fick hästarna gå ut utan täcke, något som senare visade sig vara ett mindre bra beslut. Ikväll när jag tog in hästarna var de nedisade och frusna, så de fick ylletäcken och extra hö när de kom in så att de skulle få upp värmen igen. Stackars pållar... I morgon får de ha täcke på sig helt klart! något som är lite extra konstigt är att hästarna även får snöstyltor i hovarna trots att det är så kallt. Det är riktigt besvärligt att hacka loss dem när hästarna kommer in.

Örnie-hunden har nu fyllt ett år och är en riktig bushund. Varje morgon när vi går ut till hästarna går skenheliga Örnie snällt med, för att sedan släntra iväg upp i hagen och vips så ränner han upp i skogen i hopp om att hitta något kul att jaga. Man blir ju heltokig! Nu kommer han förvisso ganska snabbt tillbaka igen, men han är så himla klurig... Buset till trots så är han i alla fall en väldigt snäll vovve och det är ju huvudsaken :)

Fundersam...

Nu sitter folket i möte om ett projekt som vi har. Jag har inte blivit tillfrågad att delta... Spelar förvisso mindre roll eftersom det i så fall skulle handla om att ta anteckningar vid mötet. Åsikter och försök till att bidra med någon form av objektiv syn av verksamheten är inte aktuellt, det har jag förstått.

Jag ska försöka ta ett snack med chefen under nästa vecka, för det här känns inte bra. Beslutas det inte vid deras möte med rektor i mitten av februari att min tjänst blir fast, så drar jag tillbaka till lst. Det må vara en hel del grejor där som är jobbiga, men att användas som minnesanteckningsskrivare och allmän person som man kan be göra utskrifter, beställa luncher och annat som är det jag får göra här, var inte vad jag hade planer på när jag kom hit. Vise chefen har diskuterat detta med chefen och även propsat på att jag ska utnyttjas mer för de kunskaper jag har. H*n har också talat om för chefen att det inte är acceptabelt att först tala om för en anställd att säga upp sig från sin fasta tjänst för att sedan inte ta tag i saken med anställningen. I slutet av november gick ansökningstiden ut för min tjänst. Chefen har inte ens tittat igenom ansökningarna än... Än mindre tagit tag i finansieringen av den tillfälliga tjänst som jag sitter på nu. Kommer ju se jäkligt snyggt ut ...eller inte... när man sedan ska rekvirera pengar som finansierar min tjänst från ett projekt som inte längre pågår. Det är som att hälla vatten på en gås verkar det som. Men det är väl så när man inte inser vad det innebär att vara chef...

Det känns verkligen inte kul att vara så här gnällig, men det är för att jag är så besviken på att jag inte respekteras för det jag kan, och för att jag hade hoppats på så mycket mer än jag fick. Jag betalar 3000 kr i soppa varje månad för att vara någons sekreterare. Som jag sagt förut så är jag inte utbildad sekreterare och hade trott (i min enfald) att min arbetsplats behövde mig för mina kunskaper inom djurområdet också, inte bara för att beställa fika och skriva minnesanteckningar på möten (utan att få inflika med något över huvudtaget, för det är inte intressant att ta del av).

Sorgligt!

Nu ska jag skriva till kollegan på lst. och meddela att jag måste skjuta upp mitt besked för att komma tillbaka till lst till slutet på februari, och därmed i så fall börja 1 april istället. Enbart för att nuvarande chefen inte gör det han ska... :(

Dotter K och gullan på ridbanan för många år sedan

Jag längtar till våren, för då är det dags att fixa ridbanan. Eventuellt kan den göras i ordning tidigare, men det förutsätter att det fortsätter att vara kallt under hela arbetet. Vi ska förstora ridbanan från ca 17*18 meter till 35*18 meter istället. Men som sagt så måste det vara torrt eller ordentligt fruset när den görs i ordning. Annars riskerar grävaren och lastbilarna som ska komma med underlaget att göra djupa spår /köra fast i lera och det funkar ju inte. Nu är ridbanan helt stenhård förstås och jag har funderat på lite olika underlag som kan vara bra. Jag har nog bestämt mig för att köra stenmjöl i alla fall, trots att det fryser på vintern. Många "märken" på ridunderlag lovar guld och gröna skogar, men det kostar rejält med pengar för detta guld. Om det då inte funkar som man tänkt så känns det inte som om det är värt pengarna. Så jag får stå ut med frusen ridbana på vintern helt enkelt. Vi ska se till att bombera ordentligt (göra så att vatten rinner av banan) så kan det förlänga användningstiden med lite tur.

Jobbet har rullat på den här veckan. Mycket tack vare att jag var tvungen att fixa en del med en rapportering till ett av våra statliga verk. Annars har det inte hänt mycket på jobbfronten precis.

Jag råkade yppa för min ena kollega att en av professorerna i vår korridor hade planer på att publicera en artikel med mitt examensarbete som grund. Det är något som vi har pratat om många gånger, men det har kommit andra artiklar emellan. Jag bryr mig inte särskilt mycket om det eftersom det inte är jag som ska skriva artikeln. Professorn har egentligen bara sagt att jag ska stå med som medförfattare på artikelt eftersom det är mina försök som artikeln bland annat ska beskriva. Hur som helst tyckte kollegan att det var superbra eftersom det skulle vara en merit i samband med anställning... Det är väl trevligt att man tänker så, men det visar ju också hur man ser på "vanligt" folk (utan doktorstitel eller liknande).

Jag gjorde försöket för drygt 6 år sedan och inget kommer att förändra hur mycket jobb jag lade ner på försöket eller hur många artiklar jag läste i samband med litteraturstudien eller hur bra (eller dåligt) examensarbetet blev i tryckt form. Men, oj, mitt namn kommer placeras på en vetenskaplig artikel, och då minsan har man plötsligt blivit lite mer "viktig". PATETISKT!

Är det så att jag har börjat inse hur viktigt titlar är för många att jag blivit ovanligt avigt inställd till de som tycker att det är viktigt med titlar??? Jag vet inte, men jag blir arg när det man lagt ner sin själ i under ett halvårstid inte har någon som helst betydelse så länge ens namn inte står med på någon jäkla artikel! jag vore tacksam om jag blev behandlad med lite mer respekt trots att det inte står Dr. eller något annat flashigt framför mitt namn...

För att gå till något mycket roligare så hämtade jag mina ärvda ridstövlar hos skomakaren idag. Nu sitter de jättebra och jag kunde både komma i dem och ur dem utan att få klaustrofobi :)

Nu ska jag hoppa i säng och i morgon ska jag se om inte styvpappa L vill ha besök :)

Det gick ju vägen...

Ja, det är ett himla liv om Jerringpristagaren, och jag funderar på om jag tycker att det är ovanligt mycket prat om jerringpristagaren i år, eller om det bara är för att jag är intresserad av sporten som jag tycker att jag läser om Jerringpristagaren överallt. Stolt är jag i alla fall! Varför då kan man fråga sig.. Jo, för att på något sätt blir ridsporten en del av idrotts-Sverige i och med den här utmärkelsen. Jag har hållit på med ridsport större delen av mitt liv och har sett när kommunen beslutat om att bygga ytterligare en ishall för hockeyn medan ridskolan inte fick bidrag till att bygga ridhus (det fick de till slut efter ett antal år, men det satt långt inne). Det har varit självklart att barnen som går till och från idrottsplatsen (där bland annat ishallarna ligger) ska ha upplyst övergångsställe, medan det anses för dyrt att hålla dikesrenen ren från sly så att ponnyungarna slipper rida på 70-vägen när de ska rida till närmaste ridhus.

Att vara en sån där hästtjej gav alltid lite skämsvarning. Att inte få rida sin egen häst när det var friluftsdag i skolan för att det inte var någon idrott (jodå, på min tid var det förklaringen till att man inte fick välja ridning på friluftsdagen).

Då värmer det det gott i hjärtat när så många av svenskarna ansåg att den mest värda vinnaren till Jerringpriset var Rolf-Göran Bengtsson. En del har även undrat om varför en utövare av en så "liten" sport får Jerringpriset... Om man tittar på vilka som har fått detta pris ser man att det sannerligen inte är några "stora" sporter som fått priset tidigare, när det gäller antal utövare i alla fall. Vi kan ta t ex. Alpint, skidskytte, orientering som exempel. Stora sporter i media så länge det går bra för Sverige (nja, orientering får man ju inte se så mycket av iof), men med tanke på antalet utövare tillhör inte dessa sporter det övre skiktet av populära sporter precis. Jag menar verkligen inte att någon Jerringpristagare inte har förtjänat priset (skulle i så fall vara Ludmilla Engqvist som kanske inte riktigt platsar i sällskapet) men för oss hästnördar betyder folkets stöd för en liten man, som är oerhört skicklig inom sin gren, väldigt mycket. Kanske slipper stallungen skämsfaktorn när någon frågar vilken sport hon/han utövar i fortsättningen, kanske får kommunpolitikerna upp ögonen för idrotten? Ja, vem vet... Hoppas kan vi ju i alla fall :)

Nästa år hoppas jag att Jerringpriset går till Curlinglaget :)

Måndag...

Så kom man till jobbet strax efter halv nio i morse (hade en snigel till volvo framför mig i ungefär två mil). Jag hann inte innanför dörren innan chefen bad mig fixa några namnskyltar till dagens möte som skulle hållas på ett annat ställe i stan. Framförhållning hade varit bra... hur som helst fixar jag till namnskyltarna och ska skriva ut dem på skrivaren. upptäcker att perforeringarna på det pappret jag ska använda (sånt där med perforeringar så att alla namnskyltar blir lika stora) är lite väl lätta att dra isär så att namnlapparna lossnar. Jag måste ju få ut namnskyltarna så jag lägger två ark namnlappspapper i handinmatningen till skrivaren. Vad händer? Jo namnskyltarna lossnar naturligtvis från sitt fäste i pappret och jag får ägna en halvtimme åt att rensa skrivaren från namnskyltsdelar . Vilken jäkla början på dagen... Sedan ränna iväg till möteslokalen, leta reda på parkeringsplats, hitta möteslokalen i en jättekåk som jag aldrig varit i... Måttligt road kan jag säga!

När jag väl kom tillbaka till kontoret var jag blöt (det regnade ju också förstås) och dessutom jättehungrig. Not in a good mood...

Resten av dagen ägnades åt att skriva klart en rapport som ska skickas till ett av de statliga verken snart.

Jag ska i alla fall köpa nya namnskyltspapper så att jag slipper plocka isär hela skrivaren nästa gång jag ska göra namnskyltar sådär på fem minuter till något möte.

Mamma mia...

Gullan och dotter K första våren vi hade Gullan

Första delen av ponnyakuten idag... problemen som ungarna har var desamma som de brukar, men några saker slog mig fort. Ett styck ponny som var stökig i transporten. Yes fine, hästar som stökar i transporten är inget ovanligt, men som transporten var utformad . Herre jisses!!! Skulle inte stoppa in en häst i den någonsin kan jag säga! Hela utformningne av transporten skrek SKADERISK och BRUTNA BEN. Hur fasen är folk funtade som inte ser så uppenbara risker? Det kommer inte att dröja länge innan någon häst skadar sig riktigt illa i den transporten, jag lovar! Något som också påpekades i programmet tack och lov...

Sak nummer två var liten kille på en alldeles för stor ponny... Jag och dotter K reagerade precis lika inför detta ekipage. Varför ge ett barn en ponny som han omöjligt kan klara av? Det var en jättefin häst, men killen hade problem på grund av att han inte fick stopp på den. Tro fasen det då han satt som en liten fluga uppe på den stora hästen. Stackars kille! Varför inte köpa en ponny som passar ungen storleksmässigt och/eller temperamentsmässigt? Det blir ju inte kul när man känner att man inte klarar av situationen.

Jo visst, vår älskade Gulle guling var också en bushäst och hon testade att få sin vilja igenom flera gånger, men hon var aldrig för stor för dotter K och hade inte för stor kapacitet för dotter K heller. De bus Gullan höll på med var sånt som vi omöjligt kunde se innan vi köpt henne. Jo, på sätt och vis skulle vi ha kunnat göra det... hon var ju trots allt en connemaraponny, med allt det innebär  men ändå. I det stora hela var hon perfekt. Lugn och snäll men ändå framåt

Ah meeeen...

Patricia och dotter J  

Jag är med i makens och svågerns kamp om antal rätt på V75. Började skitdåligt kan jag säga. 1 rätt förra veckan och 0  rätt denna vecka! Och det brukar gå ganska bra för mig ganska ofta... Fel taktik idag helt enkelt... Bättre lycka nästa gång kan man väl säga!

Idag tog jag vovvarna på en promenad i skogen. Smått nervöst var det eftersom träden svajade betänkligt i den starka vinden. nu på kvällen har det lugnat sig lite så när jag var ute för att ta in hästarna var det riktigt behagligt faktiskt.

Patricias ben är nu nästan helt bra. En liten svullnad alldeles ovanför kotan är det nu, men benet är kallt så jag kan signalera faran över. Trots blåsten fick pållarna vara utan täcke idag. De föredrar att vara utan täcke om de får. När det regnar/snöar blötsnö och är allmänt vidrigt får de stå ut med att ha täcke på sig oavsett vad de tycker.

Nu så...

...har beställningen för årets frön gått iväg :) Vi har tre trädgårdsland varav ett av dem används till potatis. Förra året blev det bara potatis, tomater och squash. I år, förutom hästgödsel behövs det lite kvävegödsling. Därför blir det en hel del bönor i ett av trädgårdslanden i år. Bönor är väldigt gott och går bra att frysa, så det blir bra. Jag beställde förstås rödbetor, palsternacka och ett gäng kryddor och lite annat smått och gott :) Tomater och squash brukar jag köpa som plantor så det blir en senare fråga.

Jag har planer på en rejäl drivbänk också. Vi sparade ett par fönster när vi bytte ut våra fönster i huset och det kanske är dags att ta dem till vara i år.

Japp! Våren kan börja! Jag är beredd =D

En vecka har gått...

Det går lite segt på bloggfronten, men så kan det vara ibland. Idag bestämde jag mig för att jobba hemma. Det har kommit regn som har frusit till på vägarna så jag åkte inte de där fem milen till jobbet med risken att glida av vägen någonstans. Det är skönt att kunna välja att jobba hemma ibland. I alla fall när man har en lång bit till jobbet som jag har.

Jag har börjat med en ny strategi på jobbet. jag har slutat sitta och vänta på arbetsuppgifter utan försöker hitta på egna arbetsuppgifter som jag kan ha nytta av. Just nu sammanställer jag en utvärdering från ett seminarium vi höll i för ett tag sedan. Inte för att någon kanske är intresserad, men det intresserar mig, så då gör jag det. Jag önskar bara att man såg vad jag faktiskt gör och tog mina kvalitéer på större allvar. Nej, men just det... jag är ju inte doktor...

Jag har fått klartecken på 6 månader på min gamla arbetsplats, men får jag en fast tjänst (helst på kommunen) så är det ju naturligtvis den jag tar. Skulle fortfarande vara finfint med en kvarts resväg till jobbet :)

Pållarna har fått gå och skrota ett tag nu. Ingen lust i kombination med trist väder har gjort att det har fått bli så. De dör inte av det, men det tar ju förstås tid att sätta igång dem igen sedan. Jag och dotter K tog ut hästarna en sväng för ett tag sedan. Jag testade ett nytt bett på Patricia då hon inte gärna vill gå fram mot bettet i ridningen. Därför införskaffade jag ett NOVA-bett till henne.

Bilden lånad av leverantören av mitt bett CS häst och fritid

Patricia kändes jätteskum i början och det kändes som om jag red utan träns helt :-s men efter en stund så började hon vänja sig vid sitt nya bett och jag också för den delen, och då kändes det som ett bra bettval till Patricia. I alla fall som omväxling till hennes vanliga tredelade.

Nu får jag jobba vidare en stund innan det är dags att hämta ungar :)

Det snurrar i min hjärna...

Jojo, Nalle Puh... om det vore så enkelt ändå! Bara att byta snöre menar jag...

I onsdags och torsdags stannade jag hemma istället för att färdas långväga till jobbet. Det fanns ändå ingenting jag kunde göra där som jag inte kunde göra hemma, så varför åka tio mil per dag till en tom jullovssömnig arbetsplats?

När det gäller arbetssituationen (den jag syftar på med Nalle Puhs citat) så känner jag så här: Allra helst vill jag ha jobbet i min hemkommun. Det är en fast tjänst och mycket nära hem och det betyder förstås mest. Sedan har jag ganska hygglig koll på hur det fungerar där. Själva arbetsuppgifterna är helt okej också. Ååå vad skönt det skulle vara att få grotta ner sig i kommunens arkiv, pyssla med ärendehanteringen och nämndprotokollen. Djuren kan jag engagera mig i på fritiden istället :)

Alternativ två är att gå tillbaka till länsstyrelsen, tillbaka på ruta ett igen alltså... Tufft och slitit, men kanonbra arbetskamrater. Det lyfter ganska mycket på en arbetsplats, frågan är bara hur länge det väger upp...

Det känns i alla fall inte som om jag hittat min plats iom mitt nuvarande jobb. Jag hade helt andra förväntningar med det här jobbet än vad det visade sig vara. När det senare visade sig att den fasta tjänsten som jag skulle få var beroende av sökta projektpengar som vi inte fick kändes det ganska hopplöst :( av min förhoppning om ett fast jobb fullt av små projekt, remisshantering och annat som rör djurskydd/djurvälfärd blev det istället att skriva reseräkningar åt chefen och försöka hålla reda på om h*n skulle tänkas komma till kontoret den dagen eller om h*n hade tänkt att jobba hemifrån, och den fasta anställningen utformar sig som månadsvis förlängning av tjänsten istället. Så, nej, det blev inte som jag hoppades :-/

jag hoppas att jag får möjlighet att byta snöre nu...

En liten uppdatering...

Ja, dagen gick i sakta mak. ex-chefen hörde av sig och kommer att återkomma på måndag med mer information. Hon skulle i alla fall försöka få till en visstidsanställning på 6 månader, men var tvungen att kolla budget och diskutera saken med avdelningschefen. Känns bra att det inte är helt kört där i alla fall.

På eftermiddagen letade jag lite platsannonser och ramlade över en administratörstjänst i min hemkommun. En tjänst som ligger på den avdelningen som jag jobbade på när jag jobbade inom kommunen :) jag skickade iväg ett förhoppningsvis välformulerat ansökningsbrev för den tjänsten också. Jag mailade även den chefen (samma chef som jag hade när jag jobbade där). hon svarade att hon förvisso trodde att jag var överkvalificerad för tjänsten, men att jag naturligtvis var välkommen att söka. Nu vet jag ju inte om de redan har en person på den tjänsten och att de vill göra om den till en fast tjänst med samma person, men söka måste man ju!

Det är lite underligt det där med att man kan vara överkvalificerad för en tjänst man är intresserad av? Jo, jag har förvisso jobbat ett antal år med att handlägga ärenden (ett snäpp "upp" på kvalifikationsskalan från administratör enligt mina tidigare arbetsplatser), men det betyder ju inte att det absolut är det jag vill göra i fortsättningen. Jag ser ju inte den här tjänsten som något steg uppåt i någon karriärsstege. Jag är intresserad av den här tjänsten för att jag kan jobbet och värdesätter kortare restid och att slippa stå på besluten när de går folk emot... Dessutom var det en trevlig arbetsplats där jag trivdes väldigt bra på många sätt. Det som jag inte trivdes med var att jag var helt ensam i bedömningen när det gällde djurskyddsfrågor, och hade ingen att diskutera detta med. det medförde en minst sagt pressad situation för mig på flera sätt. Men det var också det enda jag kan komma på som var jobbigt då. I och med att det här inte är en handläggartjänst så finns inte det problemet kvar.

Ja, vi får se hur det rullar på!

Välkommen 2012...

Nu ska man då ägna en månad eller två på att försöka lära sig skriva 2012 istället för 2011. Alltid lika knepigt att skriva rätt år.

Nyåret firades hemma i lugn och ro som vanligt. Vovvarna hade inga problem med smällare och fyrverkerier, men hästarna tyckte inte om bullret. De snurrade runt och hade svårt att lugna sig. Rey ville inte gå in i stallet igår kväll, men det var nog på grund av nyårsaftonens stök det... Mockningen i morse var i alla fall inte så betungande som igår, så pållarna hade nog en lugn natt i natt i alla fall.

Ledigheten har gett mig lite perspektiv på saker och ting. Man vet vad man har och inte vad man får. Jag tog mig bort från mitt förra jobb för att prova något nytt som jag var säker på skulle vara bättre. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig vilket är jättetråkigt, så därför är jag beredd på att hoppa in i getingboet igen... om jag får chansen vill säga.

Jag känner att det inte är hållbart att betala drygt 3000 kr i månaden i diesel för att ta mig till jobbet och hem igen. Särskilt inte när jobbet mest består i att vara på plats och inte så mycket mer. Jag trodde verkligen på det här jobbet, och tyckte också att det var roligt till en början, men jag har mer och mer känt att mina kunskaper inte tas till vara, och intresset för att ge mig möjlighet att visa vad jag går för verkar förhållandevis svalt. Om det beror på att jag inte doktorerat låter jag vara osagt, men som inom alla arbetsplatser så finns det en viss hierarki, och att inte ha doktorerat ligger lite lägre på den hierarkiska skalan här kan man säga. Min kollega här tycker att jag måste vara mer framåt mot chefen och visa att jag vill och kan. Inte så lätt när jag, för det första inte är den typen som slår mig för bröstet särskilt ofta (jo, ibland kan jag vara väldigt säker på min sak, men det är inte riktigt samma sak), och för det andra sällan ser skymten av chefen...

Jag har i alla fall slängt iväg ett mail till förra chefen för att se förutsättningarna, och det verkar inte helt omöjligt i alla fall. Vi får se var det landar. Vi går ju tack och lov mot ljusare tider så den värsta perioden med SL-pendlandet slipper jag ju i alla fall. Nu ska jag i alla fall hmmmm... tjänstgöra... vidare så att jag kan komma hem med gott samvete ikväll i alla fall.