tisdag 17 januari 2012

Det gick ju vägen...

Ja, det är ett himla liv om Jerringpristagaren, och jag funderar på om jag tycker att det är ovanligt mycket prat om jerringpristagaren i år, eller om det bara är för att jag är intresserad av sporten som jag tycker att jag läser om Jerringpristagaren överallt. Stolt är jag i alla fall! Varför då kan man fråga sig.. Jo, för att på något sätt blir ridsporten en del av idrotts-Sverige i och med den här utmärkelsen. Jag har hållit på med ridsport större delen av mitt liv och har sett när kommunen beslutat om att bygga ytterligare en ishall för hockeyn medan ridskolan inte fick bidrag till att bygga ridhus (det fick de till slut efter ett antal år, men det satt långt inne). Det har varit självklart att barnen som går till och från idrottsplatsen (där bland annat ishallarna ligger) ska ha upplyst övergångsställe, medan det anses för dyrt att hålla dikesrenen ren från sly så att ponnyungarna slipper rida på 70-vägen när de ska rida till närmaste ridhus.

Att vara en sån där hästtjej gav alltid lite skämsvarning. Att inte få rida sin egen häst när det var friluftsdag i skolan för att det inte var någon idrott (jodå, på min tid var det förklaringen till att man inte fick välja ridning på friluftsdagen).

Då värmer det det gott i hjärtat när så många av svenskarna ansåg att den mest värda vinnaren till Jerringpriset var Rolf-Göran Bengtsson. En del har även undrat om varför en utövare av en så "liten" sport får Jerringpriset... Om man tittar på vilka som har fått detta pris ser man att det sannerligen inte är några "stora" sporter som fått priset tidigare, när det gäller antal utövare i alla fall. Vi kan ta t ex. Alpint, skidskytte, orientering som exempel. Stora sporter i media så länge det går bra för Sverige (nja, orientering får man ju inte se så mycket av iof), men med tanke på antalet utövare tillhör inte dessa sporter det övre skiktet av populära sporter precis. Jag menar verkligen inte att någon Jerringpristagare inte har förtjänat priset (skulle i så fall vara Ludmilla Engqvist som kanske inte riktigt platsar i sällskapet) men för oss hästnördar betyder folkets stöd för en liten man, som är oerhört skicklig inom sin gren, väldigt mycket. Kanske slipper stallungen skämsfaktorn när någon frågar vilken sport hon/han utövar i fortsättningen, kanske får kommunpolitikerna upp ögonen för idrotten? Ja, vem vet... Hoppas kan vi ju i alla fall :)

Nästa år hoppas jag att Jerringpriset går till Curlinglaget :)

Inga kommentarer: