Mamma mia...

Gullan och dotter K första våren vi hade Gullan

Första delen av ponnyakuten idag... problemen som ungarna har var desamma som de brukar, men några saker slog mig fort. Ett styck ponny som var stökig i transporten. Yes fine, hästar som stökar i transporten är inget ovanligt, men som transporten var utformad . Herre jisses!!! Skulle inte stoppa in en häst i den någonsin kan jag säga! Hela utformningne av transporten skrek SKADERISK och BRUTNA BEN. Hur fasen är folk funtade som inte ser så uppenbara risker? Det kommer inte att dröja länge innan någon häst skadar sig riktigt illa i den transporten, jag lovar! Något som också påpekades i programmet tack och lov...

Sak nummer två var liten kille på en alldeles för stor ponny... Jag och dotter K reagerade precis lika inför detta ekipage. Varför ge ett barn en ponny som han omöjligt kan klara av? Det var en jättefin häst, men killen hade problem på grund av att han inte fick stopp på den. Tro fasen det då han satt som en liten fluga uppe på den stora hästen. Stackars kille! Varför inte köpa en ponny som passar ungen storleksmässigt och/eller temperamentsmässigt? Det blir ju inte kul när man känner att man inte klarar av situationen.

Jo visst, vår älskade Gulle guling var också en bushäst och hon testade att få sin vilja igenom flera gånger, men hon var aldrig för stor för dotter K och hade inte för stor kapacitet för dotter K heller. De bus Gullan höll på med var sånt som vi omöjligt kunde se innan vi köpt henne. Jo, på sätt och vis skulle vi ha kunnat göra det... hon var ju trots allt en connemaraponny, med allt det innebär  men ändå. I det stora hela var hon perfekt. Lugn och snäll men ändå framåt