Välkommen 2012...

Nu ska man då ägna en månad eller två på att försöka lära sig skriva 2012 istället för 2011. Alltid lika knepigt att skriva rätt år.

Nyåret firades hemma i lugn och ro som vanligt. Vovvarna hade inga problem med smällare och fyrverkerier, men hästarna tyckte inte om bullret. De snurrade runt och hade svårt att lugna sig. Rey ville inte gå in i stallet igår kväll, men det var nog på grund av nyårsaftonens stök det... Mockningen i morse var i alla fall inte så betungande som igår, så pållarna hade nog en lugn natt i natt i alla fall.

Ledigheten har gett mig lite perspektiv på saker och ting. Man vet vad man har och inte vad man får. Jag tog mig bort från mitt förra jobb för att prova något nytt som jag var säker på skulle vara bättre. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig vilket är jättetråkigt, så därför är jag beredd på att hoppa in i getingboet igen... om jag får chansen vill säga.

Jag känner att det inte är hållbart att betala drygt 3000 kr i månaden i diesel för att ta mig till jobbet och hem igen. Särskilt inte när jobbet mest består i att vara på plats och inte så mycket mer. Jag trodde verkligen på det här jobbet, och tyckte också att det var roligt till en början, men jag har mer och mer känt att mina kunskaper inte tas till vara, och intresset för att ge mig möjlighet att visa vad jag går för verkar förhållandevis svalt. Om det beror på att jag inte doktorerat låter jag vara osagt, men som inom alla arbetsplatser så finns det en viss hierarki, och att inte ha doktorerat ligger lite lägre på den hierarkiska skalan här kan man säga. Min kollega här tycker att jag måste vara mer framåt mot chefen och visa att jag vill och kan. Inte så lätt när jag, för det första inte är den typen som slår mig för bröstet särskilt ofta (jo, ibland kan jag vara väldigt säker på min sak, men det är inte riktigt samma sak), och för det andra sällan ser skymten av chefen...

Jag har i alla fall slängt iväg ett mail till förra chefen för att se förutsättningarna, och det verkar inte helt omöjligt i alla fall. Vi får se var det landar. Vi går ju tack och lov mot ljusare tider så den värsta perioden med SL-pendlandet slipper jag ju i alla fall. Nu ska jag i alla fall hmmmm... tjänstgöra... vidare så att jag kan komma hem med gott samvete ikväll i alla fall.