Ännu en vecka till ända...

Jisses vad tiden går fort. Hela veckan for iväg med en rasande fart. Ingenting speciellt har egentligen hänt. Mamsen har spenderat veckan på hospitalet igen :( Hon mådde inte så bra av sina mediciner så det bidde akut inåkande till plåsterhuset för vård, lugn, ro och mat via nål i armen. Hon ringde igår och mådde då betydligt bättre. Nu var hon mest irriterad på att hon inte förstod sig på sin nyinköpta mobiltelefon...

Idag slutade vi tolv. Jag hade lite att fixa med så jag passade på att stanna i ett par timmar till. Red ut på eftermiddagen. Patricia var oftare på två ben steppandes och hoppandes. Jag vet inte om det berodde på att hon är ovan vid sitt ländtäcke eller om hon var hungrig. Ja, ja, jag for inte av idag heller, inte ens nära faktiskt. Nä, det var inte piggbrallar, det var något annat som gjorde att hon blev sådär. Vi får se om hon är lugnare imorgon...

Sambon har nu fixat tak på förstukvisten också. Han har kapat plåt så ekonomiskt så det blev över till taket över förstukvisten med... Nu ska vi fixa lite rännor och sånt också. Men det blir inte i helgen. Jag har tänkt att försöka gjuta fast en stolpe för en lykta som vi ska ha på parkeringen. Man blir nämligen smått tokig på att det blir så ruskigt mörkt där på vintern. Ska bli skönt att få upp en lampa. Nästa lampprojekt blir nog att sätta lyktor utefter vägen till stallet. Kan aldrig bli för mycket lampor på vintern. Jag skulle vilja ha en terrängbana modell elljusspår också. Det skulle vara coolt :) Men man ska väl kanske ha lite mer mark för det. Det är i alla fall en dröm som skulle kunna bli sann faktiskt :)

Bockelibock...

Bockelibockhästen på sommarbetet


Idag fick jag känna av att Patricia kan ge utlopp för sin överskottsenergi på annat sätt än via en flappande läpp. Jo då, hon kan bocka, men idag var det en bock för att sedan lugna sig lite. Egentligen ville hon galoppera över fältet, men jag ansåg att det var för halt, så då började hon bocka istället. Hon va ruskigt pigg för övrigt också och allt var farligt. Vi träffade grannen som också var ute och red så vi gjorde sällskap hem. Det kändes bra, för fröken var verkligen på tårna. När vi kom hem hade hon lite puls i ena framkotan, men nu på kvällen var det borta, men hon var en aning varmare i den kotan än den andra. Det är ju lite typiskt... Men det är rätt halt i hagen och linkar gör hon inte, så vi kör på lite sakta så är det nog ingen fara.

Nästa vecka är det dags för hovslagaren igen. Esteps hovar ser förskräckligt långa ut, så de får kapas ordentligt. Inte jättekul att ha hovis den här månaden. En veterinärräkning från i somras passade på att dimpa ner just denna månad. Fy vad vissa veterinärer har mage att ta betalt... 3000 spänn för två fem-minuters-undersökningar (+ resor då). När distriktsveterinären var här och raspade tänder, undersökte Estep samt vaccinerade alla tre hästarna så gick kalaset på 2000 kr inklusive material... Underligt hur mycket det kan skilja (ska tillägga att aktuell veterinär har kortare väg till mig än vad distriktsveterinären har...). Ja, ja, den dyra veterinären har gott rykte, men jag tycker inte att detta goda rykte täcker upp för kostnaden faktiskt. Nä, det blir distriktarna i fortsättningen, där finns det dessutom fler att välja mellan :)

Den nionde november är det dressyrtävlingar på en gård i krokarna. En gammal kompis ska dit och tävla. Givetvis ska jag dit och titta. Så kul att träffa henne, även om det bara blir några minuter. Men, men jag har ju inte mer än tio minuter till den gården, så det är det värt. Denna gamla kompis var en bästis under massor av år, sedan blev det skilda jobb och tider, så vi kom ifrån varandra under nästan 20 år. Men nu hörs vi av då och då, och det tycker jag är jättekul. Man ska vara rädd om kompisar, och även om man bara ses någon gång, så är det värt väldigt mycket :)

Älsklingen...

Ja, sambon, rubriken gäller dig i de flesta sammanhang, men utöver er alla tvåbenta älsklingar jag har så har jag ett gäng fyrbenta älsklingar också. Idag är det Patricia som får pris som dagens älskling på fyra ben. Efter många veckors uppehåll i ridningen tog jag ut Patricia på en ridtur i skogen. Allt som hördes var skogens sus och Patricias flappande läpp. Så himla avslappnande och skönt. Precis vad jag behövde :) Patricia var rejält på tårna vilket visar sig genom att frekvensen på läpp-flappandet ökar. Hon är dock betydligt mer terränggående nu än hon var när jag köpte henne. Då kunde hon nästan snubbla omkull om hon råkade kliva på en kotte i skogen. Idag var det inget snubbel alls, trots att vi red omkring runt träd och stubbar utanför stigen. Det var kul tyckte Patricia, mycket spännande att se vilket träd jag skulle välja nästa gång :)

Sambon tog en svampplockarpromenad med hundarna när han vaknade. Det blev en hundbajspåse full med trattkantareller (det är det vi i huvudsak använder hundbajspåsar till... tur man bor i skogen :) ). Svampen ska jag göra iordning och frysa ner ikväll. Vilken lördagssyssla va???

Äntligen fredag :)

Veckan är till ända och jag ser fram emot en skön helg med ridning och god mat. Jo, ridningen är på tapeten igen efter långt uppehåll. Det är nog viktigt att skippa en del måsten när man har ett gäng andra måsten också... Ridningen och det dåliga samvetet för att jag inte hann eller orkade rida är borta nu. Hästar är inte gjorda för att ridas på egentligen. Det enda problemet som jag ser när det gäller att låta hästen vila en längre tid är att det tar ett tag innan hästen kommer i form igen efter uppehållet. Visst, Patricia har sett ganska uttråkad ut vissa dagar, men när hon blivit gosad med en stund eller borstad på så verkar hon rätt nöjd i alla fall.

Kanske ska försöka hinna med och hälsa på mamsen i helgen också. Jag får ringa och kolla läget och se hur hon mår först.

Ännu en dag till ända..

Sambo jobbar i natt och jag sitter hemma och har ganska tråkigt. Ibland är det skönt att vara själv, men i kväll känns det bara ensamt. Har lite ågren för hästarna som borde borstas inför natten. Tre rejäla lerhögar var det som trippade in i stallet ikväll. Som tur var hade de täcken så det var bara halsar och ben som hade årets spanyhet på sig (det vill säga inpackning med äkta uppländsk minerallera). Om gårdagens lynchmob (alltså de som klagade på den där hästen) skulle sett mina hästar idag hade jag väl blivit anmäld till mig själv! Jag skickar ut dotter K att åtminstone kratsa hovarna på dem ikväll i samband med kvällshöet.

Idag blir det en liten fin bild på dottern med Våra två ponnyskruttar från förra vintern. Söta va???

Har inte folk vettigare saker för sig... ?

Ja, ibland undrar man verkligen vad det är för problem folk har. För någon dag sedan fick jag in en anmälan om en häst i bedrövligt skick. Ingen mat, inget vatten, hovarna overkade sedan månader tillbaka mm. mm. Jag tyckte det lät riktigt illa så jag åkte till hästen för att kika, förberedd på att snabbt få till både veterinärbedömning och tuffa vilkor för hästägaren. När jag kom till stället står där en ensam stackars häst, ätandes hö av finfin kvalitet (till synes alltså) samt halm att pilla med när höet var slut. Två hinkar fulla med vatten, inget som helst fel på verkning av hovar. Det som var problem var en allt för liten hage (vilket egentligen berodde på att hästen var konvalecent efter ett fånganfall) och att hästen inte hade någonstans att gå in... Ibland undrar men om man sett samma häst som de som klagat??? Visst, vi har väl inte sett det sista om denna lilla kuse, men jag hade ju inte behövt släppa allt annat för att titta på denna ganska normala häst i alla fall. Men vissa har bannemig inget eget liv verkar det som. Självpåtagen djurräddare som jagar runt och klagar på varenda litet stall i krokarna. Helt otroligt!! Efter detta lilla besök åkte jag vidare till ett annat stall där ägaren till hästen enligt uppgift har två hästar till. Inget fel på dem heller vad jag kunde se...

Det är ju bra när folk märker av problem, men de behöver kanske inte överreagera... Nu ska jag hem till min lilla stuga och ladda för en ny arbetsdag imorgon. Hoppas det blir en trevlig dag :)

Måste få gnabba lite till...

Det finns en del saker som stör mig...

1. Ego-typer som tycker att alla andra är dumma
2. Typer som är långtidssjukskrivna utan att de behöver vara det (fuskare alltså)

En bekant har punkt 2 som specialité. Om något är väl detta värre än de som är nr 1... vanligt hyggligt arbetande folk får lov att betala för x antal års sjukskrivning på grund av fysiska skador. Men det går utmärkt att mocka 50 boxar dagen före läkarbesöket... Hmmm... En vacker dag när jag är på rätt humör så ska vederbörande få ta del av vad jag tycker om detta snyltande. Men nu är ju jag en sån himla mes som har svårt att säga saker rätt i ansiktet på folk, men laddar jag nu så kanske jag hinner bli tillräckligt irriterad innan jag träffar människan nästa gång.

Back to work...

Tillbaka på jobbet efter en helg med slit på tak (börjar bli ruskigt trött på det nu) och åkandes till släktingar. I lördags fick jag fullständigt frispel i hjärnan. Gormade och skrek, lipade och hulkade, åh fy vad dåligt jag mådde! Och all denna frustration gick ut över min stackars, stackars sambo. Att han inte band fast mig vid ett träd i skogen och lämnade mig där över natten är ett under! Eller det kanske var det han borde ha gjort? Mycket av mitt konstiga humör beror nog på en viss överansträngning både fysiskt och psykiskt. Nu har vi bara några få plåtar och en del nockplåtar (som är väldigt enkla) kvar på vårt eländes tak, sedan ska vi bara göra ingenting ett tag. Det kommer att lätta bördan högst väsentligt. Sedan har vi ju en drös andra saker som är jobbiga, men ett tak mindre är en bit på vägen i alla fall.

Lördagkvällen vigdes till grillning hos sambons bror (min svåger to be vilket år som helst :) ). Sambons bror T med flickvän G väntar tillökning inom kort så det blev lite småprat om det som komma skall. Mycket trevlig kväll med god mat och mys framför brasan... Om det inte var för... Ett styck 60-kilos VALP!!!! Helt galen 9 månader gammal Landseer som definitivt är för stökig för sin storlek just nu. Jag säger bara det... En jättebebis på fyra ben som inte förstår hur stor han är... och en liten tvåbent bebis på väg... jojo... det blir jobb det för den lilla familjen... Vi fick tvåbent bebis när vår förra hund var ett år. Det funkade bra, men då var det en schäfer(= lättuppfostrad) på ca 35 kilo(=dvärghundsstorlek...öööh...nästan...). Det vill säga hälften så stor och dubbelt så lättuppfostrad som denna gigantiskt stora fläckiga nallebjörn! Den "lilla"vovven kommer säkert att bli bra så småningom, men just nu är han lite för mycket att hantera (även för min smak).

Hälsade på mamsen i söndags, nyss hemkommen från sjukan. Storasyster V var där på visit också. Det var kul att ses då det inte händer så ofta. Vi gick en promenad i höstvädret och pratade lite strunt i största allmänhet. Jag fick möjlighet att köra nya fina bilen igen (körde den förvisso på lördagkvällen också). Ju mer jag kör den desto mer tycker jag om den. Ett mycket bra köp vill jag nog påstå även om det kommer svida i plånboken i några år framöver. Mamsen var i alla fall vid gott mod och det var ju skönt. Ska försöka komma iväg hem till mamsen tillsammans med barnen någon dag också snart.

Nä, slutgnabbat här för idag... Man måste ju jobba ibland också :)

Höstrusk

Idag är det höst på riktigt. Regnet smattrar mot rutan och himlen är absolut jämngrå. Ganska dötråkigt skulle jag säga. Jag hoppas på lite bättre väder i helgen så vi kan sätta upp resten av taket då. Nu börjar det bli tight om tid och vi vill absolut inte vara taklösa i vinter. Det är inte så mycket kvar faktiskt. Sådär elva till tolv plåtar tror jag att det är. Vi lyckades få upp 8 plåtar på en eftermiddag så vi borde kunna få till resten i helgen med lite tur med vädret. Det behöver ju inte vara strålande solsken, men det får inte spöregna som det gör idag. Om det blir skitväder i helgen får jag ta ledigt två dagar i nästa vecka istället.

Igår var det en ganska klassisk dag på jobbet. Inspektion hos en äldre dam med alltför många katter. Hur kan man bara bo i en sådan stank??? Nu var det inte fullständig panik så vi kan med socialas hjälp bearbeta damen så att hon kan få hjälp med sitt så kan vi kanske förmå henne att göra sig av med en del katter därefter. Det var framför allt en liten honkatt som speciellt rörde min själ. En liten långhårig sak, mager som en sticka stackaren. Hon skulle passa i mitt hushåll, synd bara att man är inspektör, för jag håller mig absolut undan från att ta hand om individer som jag har hjälpt till ett bättre liv. Det passar illa med min yrkesroll tycker jag. Men vi får väl se om det katthem som var med vid inspektionen kanske kan förmå damen att lämna över några katter. Om denna lilla kattflicka då kommer med kan jag kanske köpa den från katthemmet, vem vet... Sambon är väl inte så avogt inställd till en katt till, även om vi egentligen har tillräckligt med djur. Ja, ja... Den lilla kissen kan säkert få ett bra hem någon annan stans också, och små långhåriga katter brukar inte vara svåra för katthemmen att bli av med heller för den delen. Jag hoppas bara att vi hinner få till något snart...

Idag är det ridskolan som gäller efter jobbet. Vi får se om jag återkommer med rapport senare idag.

Bilbesiktning med mera...

Idag var det dags att besikta gammelbilen. Den gick ju inte igenom förstås... Så det bidde att deala med bilmeken för att bli av med bilen. Tanken är att jag ska betala med gammelbilen som delbetalning för att få en dragkrok till den nya bilen. Bilmeken var inte helt främmande för idén. Ja, ja, det löser sig nog...

Jag hämtade den nya skönheten idag också :) Trots att mina bilkostnader gick upp drastiskt så är jag mycket nöjd. Lite svårt är det att vänja sig med att ha en betydligt större bil än föut. Den är faktiskt inte längre än den gamla, men högre och något bredare. Lite läskigt var det att köra ner i vårt trånga garage på jobbet, men jag kom ut därifrån igen utan några repor eller bucklor på bilen i alla fall. Nu ska jag bara lära mig alla små finesser som bilen har. Den har både antisladd och fyrhjulsdrift, antislir (tror jag), klimatanläggning med mera, med mera. På det sättet är jag en typisk tjej... Jag vill gilla bilen, men bryr mig inte så mycket om ifall det finns ac eller farthållare (finns i min nya bil...) så när någon man (oftast min sambo) frågar om den har det eller det så har jag sällan något svar, helt enkelt bara för att jag inte har en aning, men jag gillar bilen :) Kan inte vara lätt att prata biltekniska finesser med mig inte... Däremot vet jag var sparklådorna sitter, jag har bytt krängningshämmarstag på sambons bil en gång, har servat gammelbilen själv två gånger (nej, jag kollade inte bara oljenivån med oljestickan), vet hur man byter kylare och har gjort det med lite styrkehjälp av sambon, byter i allmänhet däck själv (om inte någon annan hinner före), men frågar någon mig om jag har defroster till vindrutan så har jag ingen aning.

Tidigare var mitt motto att bilen skulle rulla och gå igenom besiktningen. Sedan köpte sambon En Mazda där dörrarna sade vaff är man stängde dem. Mitt nya mål blev att jag ville ha en bil som sade vaff och inte klonk när man stängde dörren. Det blev gammelbilen det, och elhissar hade den också, kors i taket :) Nästa steg blev när sambon köpte nyare bil igen (han är ingen storkonsument av bilar så det där "igen" är inget irriterat "igen") så fick han (eller fick och fick är väl lite fel att påstå) en tyst komfortabel bil med skinnsäten och klimatanläggning. Jättefin bil är det, jag lovar... Och dörrarna säger voff när man stänger dem. Jag har slitit på med min skrutt och har trivts bra med den, men nu var det faktiskt dags att byta bil innan den gamla ruinerar mig.

Min nya bil säger inte vaff, den säger inte voff heller... den säger duff istället. ÅÅÅÅÅÅÅ så fin :) :) :)

Jag lovade ju att sambon skulle få ha bilen till jobbet, men han avböjde faktiskt (I wonder why???) Hur kan man inte vilja prova detta vrålåk? Ja, ja, det får väl bli någon annan dag då :)

Måndag igen...

Dagens bild blir på vovven Opus. Inte för att han har med inlägget att göra, utan bara för att han är så grymt söt :)

Helgen gick raskt förbi. Lite takjobb hann vi med bland annat. Jag har fortsatt med mitt städande av kontorsrummet där jag håller till. Minst tusen gamla tidningar, artiklar och informationsblad har funnit sin väg till pappersåtervinningen. Nu börjar det bli så tomt på rummet att det nästan ekar... Jisses vad med skräp man samlar på sig.. Nu ligger där på bordet en liten liten hög med brådskande ärenden som ska göras klara inom kort. Det är skönt att se att högen minskar i alla fall, även om det var mycket oviktiga papper i högen förut.

Idag har jag fått ett gäng samtal om en påkörd räv i ett bostadsområde. Eftersom folk var oroliga för att räven skulle vara vid liv (vissa har sett den andas) så var det rätt bråttom att få tag i behörig viltvårdare för att ta hand om den stackars räven. Jag ringde runt förstås, med slutresultatet att man tydligen inom viltvården tar fullständigt avstånd från allt vad kommunalt viltvårderi heter när älgjakten har börjat... grrr... Till slut ringde jag och bönade till polisen om de möjligen kunde rycka ut, vilket de naturligtvis skulle göra... Man undrar ju om vissa tar på sig rollen som kommunala viltvårdare för skojs skull i tron att man kan välja att jobba för kommunen när man har lust... Visst, det kanske är jättekul med älgjakt (även om jag har svårt att förstå nöjet att sitta timme ut och timme in i en upphöjd koja i skogen) men man kan ju inte bara välja bort det man faktiskt har tagit som uppdrag.

Imorgon ska jag få skjuts av en kollega för att kunna hämta min nya bil. Bilhandlarn står förhoppningsvis och putsar på den redan nu så att den är blank och fin imorgon när jag hämtar den. Mmmmmm... jag längtar :) Sedan när jag kommer hem med underverket ska faktiskt sambon få den äran att låna den till jobbet. Men bara om han kör mig till garaget på mitt jobb så att jag kan hämta gammelbilen. Annars får han inte köra min lilla skönhet... :)

Mycket nu...

Det har varit lite turbulent på släktfronten i några dagar så därför har jag inte skrivit på ett par dagar. Men nu är det mesta under kontroll igen så nu kan jag gå igenom senast dagarnas händelser.

I går lämnade jag in bilskrället för svetsning av sparklådor inför besiktningen. Bil meken gav ett råd. När du besiktat bilen... SÄLJ!!! Det är ju så att vi bor en bra bit in på en grusväg. Denna grusväg är en effektiv rosthjälpare för bilar genom att den agerar sandblästrare på bilarna. Är man dessutom så dålig på att tvätta bilen som jag är så gör ju inte det saken bättre...

Så det blev till slut så att vi började leta lite på nätet efter ett alternativt fordon som kan ta över efter min slitvarg (som förutom att den är rostig fungerar alldeles utmärkt). Nu har jag haft en önskan om en nyare bil ett bra tag, men det är först nu som jag insåg att det faktiskt är dags nu.

Idag kändes det så kämpigt att jobba (på grund av det turbulenta i släkten) så jag fick gå från jobbet efter lunchen. Ett utmärkt tillfälle att kika på bilar :) Så eftersom jag är sån effektiv bilhandlare, så blev det bilköp idag. Så nu äger jag en fin bil utan rost :) Nu ska jag bara besikta den äldre bilen och försöka få den såld för en billig peng. Med regelbunden tvätt håller den nog något år eller två till, för motorn funkar finfint.

Så här ser min nya fina bil ut...

Hästlivet utifrån...

Vi hästnördar tar rätt mycket för givet egentligen. Det är självklart för oss att vi måste ha en ny vojlock, lindor i en speciell färg med mera. När jag jämför hur mycket "kläder" jag köpt till Patricia under det året jag haft henne (hon är helt fel storlek, så några gamla täcken passade faktiskt inte, säger jag till mitt försvar när det gäller täcken i alla fall) och hur mycket pengar jag lagt ner på mina egna kläder så landar vi någonstans på ca 4-5000 kr till Patricia och kanske någon tusenlapp eller två till mig. Ska vi räkna med ridutrustning i form av ridskor, handskar och annat får vi nog lägga till 1000 spänn på Patricias konto (för det är ju därför jag måste ha ridkläder). Då är jag definitivt inte någon köpgalning när det gäller hästgrejor (jo sambon, det finns andra som är betyyyydligt värre än mig, jag lovar!!!). Och den där dressyrsadeln var faktiskt till både Gullan och Patricia (främst till Gullan faktiskt)...

Sedan är det det där hur man tänker när man handlar. Köper man morötter t ex. så blir det ofta två påsar. En påse till hästarna och en påse till hundarna (jo, de gillar morötter...) Men om vi ska ha morötter själva ser vi till att det alltid finns kvar en morot till varje djur först...

För ett par år sedan köpte vi en ny tvättmaskin. En stor fin som klarar 6 eller 7 kilo (minns inte nu). Varför så stor tro? Man skulle ju kunna tänka sig att det beror på att man skulle kunna tvätta mycket kläder på en gång... Men nej, det första jag tänkte på var att få tag i en maskin som man kan tvätta hästtäcken i :) Egotrippad hästnörd i kubik... Inte för att det blir så ofta, några gånger per år brukar jag ta en dag och tvätta upp alla smutsiga täcken på en gång. Sedan försöker jag se till att tömma silen, göra rent trumman och tvätta en tom maskin innan jag tvättar våra kläder. Den största anledningen till det är att sambon ska slippa gå till jobbet med en Gullan-rya-matta som arbetströja. Det är mest Gullans päls som syns så därför skyller jag på henne. Varför skulle dottern K envisas med att vilja ha en skimmel...???

( Skimmel är inte kul i tvättmaskinssammanshang)

Nå väl, jag har dykt på en bloggare som har en utomståendes perspektiv till hästvärlden. Otroligt rolig läsning både för hästänklingar, hästälskare och annat folk som haft kontakt med hästvärlden på ett eller annat sätt. Jag klistrar in ett favoritinlägg i denna blogg och sedan länkar jag till bloggen i sin helhet. Mycket nöje :)

Tack vare Ullared är hästen min
Idag så skall mina praktiska hästkunskaper utsättas för hårda prövningar igen. Anna tänker bege sig till Ullared för att shoppa loss i lågprisvärldens Mecca, vilket gör att jag ska ta hand om hästen idag.

Jag är på intet sätt född med tummen mitt i handen, utan har. trots mitt arbete som "pappersvändare", ett ganska gott handlag med de flesta praktiska tingen. Dit räknas dock inte 655 kg mörkbrun häst.

Problemen infaller redan när jag kommer till stallet. Hästen måste ut ur boxen för att jag skall komma in i densamma för att mocka. Innan man ger sig på att baxa ut åbäket ur boxen så måste grimman på. Det är inte själva påsättningen (av grimman, skärp er!) som är svårigheten, utan att hitta fram, bak, upp och ner i det trassel av nylonband som kallas grimma.

När man väl fått ut djuret i stallgången och lyckats få fast det på avsedd plats, så kan man ta itu med problem nummer 2, mockning... Hur kan något som ser så lätt ut, vara så himla svårt?!?
Om det inte hade varit för att det hade sett så fånigt ut, så ger jag mig den på att det skulle gått fortare för mig att plocka upp bajset en efter en med handen, istället för att försöka skilja bajs från spån med den där glesa krattan som alla erfarna hästmänniskor använder. Som tur är så ser inte Anna vad jag tar mig för, och ännu bättre är att jag vet exakt vart spånbalarna finns, så man kan lätt fylla på om behovet skulle uppstå.

Efter denna mentala uppförsbacke så återstår ett lätt och ett lite mer avancerat jobb. Att fylla hö i ett hönät och ösa lite havre och kraftfoder i tre hinkar klarar t o m ett stall-miffo som jag. Därefter så skall täcke av häst och häst borstas. Känns på något sätt fullständigt meningslöst att borsta någon som både idag, och i morgon igen, kommer att rulla sig i lera, men okej... Det skall bara göras.

I det här läget skulle jag vilja se ett stall som har en anordning liknande biltvätten. Man leder hästen framåt till skylten STOP tänds, väljer program och sen sköter maskinen om resten. Känner man sig rik så kostar man på sig en hetvaxning och då kommer hästen både att blänka fint efter torkningen och vara mer motståndskraftig mot regn.
Så efter att ha fått hästen tillbaka in i boxen, tagit av grimman igen och stängt dörren till boxen så är det äntligen fredag för stall-miffot Lars.

OCH HÄR ÄR LÄNKEN...

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm

Åkrar är trevliga...

På hösten finns det flera fördelar. Bland annat kan man rida på stubbåkern utanför vårt hus. Det gjorde jag idag, och det kändes superbra. Nu har ju Patricia inte gått ordentligt på ett tag, men det gick fint i både skritt och trav ändå :) Det är en fördel med att ha en travarmärr som varit med om lite. Visst gjorde hon några försök att ta tag i bettet och dra iväg på travarvis, men hon är ganska lätt att övertala så det gick lugnt till ändå till slut. Om det hade varit Estep för några år sedan hade jag nog suttit i en tall någonstans vid det här laget. Honom tog man inte ut på en stubbåker utan att riskera blåmärken eller andra blesyrer. Dottern K red Gullan på åkern och det hade gått undan enligt sambon. Gullan var rätt svettig, men verkade nöjd ändå. Jag tror att hon tycker att det är rätt kul att galoppera så där halvt okontrollerat över stubbåkern, och dottern klagar ju inte heller precis :)

På jobbet var det en utedag hela dagen. Första anhalt var en hästgård med inriktning på tävling inom hoppning och dressyr med de för- och nackdelar som finns på en sådan anläggning. Hästar som hanteras som porslinsfigurer, och jisses... inte kan man ha två hästar i samma hage inte... De kan skada varandra!!!! Huga vad trist!!! Visst skulle det vara finfint med stallkompisar och ett ridhus att rida i, men den skruvade idén för hur hästar ska skötas... URK!! T ex hästen ska bantas... hmmmm... då drar vi ner på höet men har kvar 3 kilo havre per dag.... Hej och hå...??? När jag nämnde detta att hästen till synes fick ganska lite grovfoder för att vara halvblod, så fick jag till svar... HÄSTEN BANTAS, OCH DET ÄR TÄVLINGSHÄSTAR OCH DE MÅÅÅÅSTE HA KRAFTFODER, OCH JAG HAR FAKTISKT UTBILDNING I FODER!!! (Hmmm... Jo, kan hända, men de måste ha missat något på den kursen) Jösses, vilken reaktion! Det gäller verkligen att bita ihop i såna lägen. Jag har ingen skyldighet att upprätta någon foderstat till någon kuse, men jag blir så gräsligt irriterad på folk som tror att de är världsmästare, och dessutom går upp i någon sorts försvarsställning så fort man påpekar något. Tja, jag mumlade något om att det kan ju vara idé att ta bort kraftfodret i första hand om man vill banta en häst...

Nu är ju inte det stallet det värsta av stallen jag känner till, hästarna får ju faktiskt vara ute i stort sett hela dagen, men ändå.

Vi har inga ridkompisar eller ridhus, men vi kan trycka i våra hästar hur mycket hö vi vill, behöver inte ha hästarna inpaketerade i lindor, boots och täcken (helst dubbla) när de går i hagen, och vi behöver inte bli avundsjuka på folks märkesprylar och behöver inte bli snedtittade på för att vi har en häst med frysmärkning på halsen. GUUUUUUD vad skönt att ha stallet hemma :) Bästa kompisen J... You know who you are... Du kommer se just dessa fördelar med att ha hästarna hemma, och trots att det är förb... mycket jobb ibland men MY GOD, IT'S WORTH IT :) :) :)

Vacker dag med kodoft...

Det var en härlig dag med strålande höstsol och gröna fält. Varför så poetisk då??? Jo, idag fick jag vara på ett ställe som gör mig glad ända ner i tårna. På en stor, vacker och välskött mjölkgård. Det var bara att dra in doften från mjölkkor, ensilage och höstbrukad åker. Kan livet vara bättre för en agronom??? Eller är det så att man blir fullständigt hjärntvättad på det lantliga lärosätet i Uppsala? Sambon tycker nog det senare, men det får han leva med :)

Ägarna till gården köpte den för två år sedan för att komma närmare barnen som bor i Stockholmsområdet. Jag vet inte vad de betalade till slut, men den var i alla fall ute till försäljning för den nätta summan av 60 (!) miljoner kronor. Häftigt värre!!!

Tänk om det kunde var så här mysigt varje dag :)

Det blev sent hem från gården så det bidde ingen ridning idag, även om jag hade tänkt att ta Patricia på en sväng. Det blev en grundlig rykt av Estep och Patricia istället. Gullan ville helst vara ifred och äta så hon fick bara rena fossingar istället.

Hösten är här...

Nu är den här på riktigt. Hösten alltså! Det har regnat och blåst stormvindar hela dagen idag. Vid 16-tiden hade hästarna fått nog och ville in. Både Gullan och Patricia stod och skakade av köld, medan Estep såg ut som om det var en varm sommardag nästan. Både Gullan och Patricia var genomblöta, medan Estep minsann var torr under den blöta pälsytan. Alla fick komma in lite tidigare och fick varma torra täcken på sig. De verkade nöjda med att mumsa hö och bli varma av täckena i alla fall.

Ikväll blir det köttgryta till middag. Efter det här vädret smakar det gott med en ordentlig gryta. Man håller sig helst inomhus en dag som denna, så det blev varken någon koll efter svamp skogen eller någon annan utomhusaktivitet för den delen. Imorgon ska det bli bra väder igen så då ska jag försöka komma ut lite efter jobbet.

Nä, nu är det snart matdags... måste hälla grädde i grytan och stoppa in pommes i ugnen. Uj, vad hungrig jag blev nu...

Vi hörs :)

Lite mer tak på plats :)

Sambon vaknade alldeles för tidigt i dag så vi passade på att lägga upp några takplåtar innan han försökte sova några timmar till. Så här har takbygget sett ut idag i alla fall. Vi har tagit bilder på hela bygget under hela sommaren, men de ligger inte på den här datorn, så det får bli vid senare tillfälle som ni får ta del av det. Vi har alltså

• byggt ut huset ungefär fyra gånger fem meter
• bytt ut panelen längs ena väggen ( den sida man ser parabolen sitta på)
• Slitit av all gammal takbeläggning inklusive gammal läkt
• lagt ny ändspont över taket på den gamla delen av huset
• lagt takpapp över samma del (ca 130 kvm)
• spikat läkt
• satt fast nya vindskivor
• takfotsbrädor
• plåt på dessa vindskivor och takfotsbrädor
• Putsat och tätat skorstenen

Helt otroligt vad vi har lyckats med egentligen. Men som sagt, idag lade vi några skivor plåt på den nya delen av taket. Taket över toa och trapphus gjorde vi för ett tag sedan. Nå, så här blev resultatet idag :)

FÖRE





EFTER :)

I natt ska det bli uselt väder så det känns skönt att ha täckt en liten del med plåt i alla fall :)

Äntligen fredag...

Mmm, fredag igen! Skönt med helg även om jag måste upp tidigt i alla fall för att ta ut hästarna i hagen. Sambon jobbar i natt vilket är trist, men det är smällar man får ta. Han får ju i alla fall lite lugn och ro och ledigt från husbyggeriet ialla fall. Man får vara glad för det lilla :) Idag blev han klar med alla plåtbeslag, så nu är det bara själva takplåten kvar. Slut på allt spikande :) :) :) för plåten skruvar man. Vi ska försöka få upp lite plåt imorgon, och medan sambon sover ska jag måla knutarna och fönsterfodren. Jag ska ta lite bilder på härligheten imorgon och lägga in bilder här så får den som vill se vilket slit det har varit med vårt tak :)

En gammal bekant som driver bevakningsföretag kom in i den lokala matbutiken idag. Han undrade om jag ville jobba extra inatt... ha ha ha ha!!! 13-timmars-pass och att stå och bevaka ett vägbygge.. NÄ TACK!!! BEEN THERE, DONE THAT... Visst skulle jag kunna göra det någon gång, bara för att känna på vad jag slipper nu med mitt nuvarande jobb. Det kanske skulle vara nyttigt förresten. Man blir lite gnällig över skitsaker ibland, och då måste man gå tillbaka och tänka efter hur det kunde ha varit. 13 timmar i stående och gående ställning, tjuriga anställda som behandlar en som skit, obekväma uniformer som inte är tillverkade för vårt klimat, svinkallt på vintern och kladdvarmt på sommaren. Ja, listan kan göras ganska lång om man tänker efter. Något som jag saknar (ja, man kan faktiskt sakna saker inom det yrket) är alla lediga dagar. Eftersom det är så långa pass så får man fler dagar ledigt än normalt. Något som verkligen är en bra grej.

Idag var det enhetsmöte, precis som alla andra fredagar. Jag hade vaskat fram diverse frågor som inte blivit besvarade det senaste året. Enkla saker som borde fixas till för att få någon vettig ordning på arbetet. Bara att köpa hem alkogel verkar vara ett problem som måste TITTAS NÄRMARE PÅ!!! Jag blir tokig på att allt ska vara så förbaskat trögt!

Patricia fick en ny dojja till slut, så idag tömkörde vi lite på volten. Patricia var ganska frågande till uppgiften, men fattade efter en stund att hon inte behövde gå spikrakt i kroppen. Hon hade ju ingen sulky efter sig, och det var nog det som inte stämde för henne. Ja, i alla fall så blev det lite skritt och trav. Något trampa under sig i trav blev det inte idag, men hygglig form i skritt fick vi till i alla fall. Vi ska ta lite tömkörningspass ett par gånger i veckan så lär vi oss nog så småningom. Jag är ju trots allt nybörjare jag med när det gäller tömkörning.

Dottern hoppade studs med Gullan. Det var en nyttig övning för Gullan det. Jag såg inte själv, men Gullan verkade rätt nöjd. Hon blir rätt svettig nu, så jag vet inte om vi kanske ska klippa henne lite. Jag vet inte, men vi får se. Får hon ett ordentligt täcke på sig så gör det ju egentligen inget om hon blir svettig när man rider.

Ikväll blir det tv för hela slanten. Skönt att bara slappa när det är fredag tycker jag.

Regn...

Idag regnar det här. Trist och grått hela dagen har det varit. Jag var en sväng hos min "personliga bankman" som det så fint heter och öppnade lönekonto på min nya bank. Det gjorde att vi fick 0,2 (obs!!!!) % lägre ränta på vårt lån. Eftersom jag inte har någon särskild kontakt med min andra bank (där jag har haft lönekontot fram till nu) så tyckte jag att det var värt dessa enoooooorma förmåner :)

Takbygget rullar på, och igår blev sambon klar med all läkt på taket. Jag utnämnde honom till årets "mästerläktare" som belöning. Eftersom det regnar idag hoppas jag att sambon håller sig inne och vilar upp sig för en gångs skull.

Patricia har fortfarande inte fått någon ny dojja, men nu lovade hovslagaren att komma ut och slå på den imorgon. Eftersom Patricia har fått vila på grund av tidsbrist i kombination med skolöshet så börjar hon nu bli ganska rastlös. Hon går fram och tillbaka i hagen och när man kommer på kvällen för att ge kvällshö klänger hon nästan på en för att man ska gosa med henne eller hitta på något så att hon får något att tänka på. Stackars lilla Patricia. Men som sagt, i morgon kommer hovslagaren så då kan vi börja sätta igång lite lätt igen. Patricia har trots allt hållit sig rund och fin över rumpan, så vi kommer nog igång hyggligt snabbt i alla fall.

Härom dagen ringde en kvinna som vill bygga stall av garaget på hennes tomt. Hon ansåg att det ändå var så mycket hästar runt om hennes fastighet att ett till stall inte skulle göra någon skillnad. Klassiskt exempel på en person som inte riktigt har greppat det där med vad som krävs för att ha hästar hemma. Tomten är en mycket brant tomt (jag vet, för min mor bor granne med vederbörande) och då menar jag verkligen en MYCKET!!! brant tomt. Jag skickade snabbt vidare till bygglovshandläggaren som får säga sitt först. Själv är jag mycket tveksam till idén, för det finns grannar på tre sidor om denna fastighet, och det är inte särskilt långt mellan husen heller. Nä, det finns tillräckligt många stall i krokarna där så jag tycker nog att man borde hålla till godo med dem istället. Men det är jag det, hoppas bygglovshandläggaren håller med.