Knapphål saknas...

Igår var det inte min kväll känns det som. Jag kände redan på väg från jobbet att humöret inte var på topp kan man säga. Maken berättade att dotterns hårfärgning (som fixats dagen innan) inte hade blivit bra. Dotter K hade tvåfärgat hår!! Jaha... Så när jag kommit till stationen åkte jag ner till den större byn på jakt efter hårfärgsborttagningsmedel och ny färg till dottern. Som sagt, mitt humör var inte på topp (ingen anledning egentligen, var bara på dåligt humör...).

Något avfärgningsmedel fanns inte att hitta, så jag tänkte handla ny färg i två olika nyanser och se om det skulle funka bättre då. Ringde dottern för att diskutera saken. Svaret jag får är att det är bättre att köpa avfärgningsmedel... Jo, men hur får man tag i det i den lilla byn klockan halv sju på kvällen??? Att få ett tack för att man köpte ny färg för nästan 200 spänn.... nähä...! Nu började jag bli uppretad på riktigt...

Väl hemkommen var det middagstillagning (miljarder köttbullar som skulle rullas kändes det som) också något som ångade på irritationen lite till. Ungarna är fortfarande lediga, och det skulle ha känts skönt med lite spontan matlagning från deras sida bara idag...

Japp, sedan blev det ny färgning av hår då. Tack för hjälpen... finns det???

Så, nu när ni tagit del av min frustration som morsa, så kan den som har en mamma i livet, genast ringa upp henne och tacka henne för att hon faktiskt försökt vara en bra, hjälpsam och snäll morsa. För det är fasen inte lätt att vara en morsa(eller fru) som är på topp jämt.

Sedan det där med "mammor är som knappar, de håller ihop saker" är en fin tanke tycker jag, och jag hade verkligen velat kunna visa det igår. Men gårdagskvällen var verkligen som om det fanns knappar, men ta mig tusan inte ett enda knapphål att stoppa knappen i...