Phuuu...

Det är tufft att ha valp ibland. Idag testade Örnie för första gången om han kunde behålla sitt märgben om han lät arg... Det gick inte så bra. Ett stadigt grepp i nackskinnet vilket gjorde att lilla älsklingen försökte ta till nafsmetoden istället... Gick inte det heller... Hur som helst insåg jag att det behövde tränas lite vad gäller vakta-ben-frågan, så nu har vi gjort det. Han får faktiskt inte göra på det viset, så är det bara. Han ska få knapra på märgbenet en stund i kväll också och då ska han bannemig inte säga ifrån när jag vill ha hans ben. Det är svårt att ha valp, och det är svårt att vara valp...

Gulleguling har ett svullet ben. Jag vet inte vad hon har gjort, men jag kyler benet ett par gånger om dagen för att få ner svullnaden. Det blir nog bra igen snart får vi hoppas. Annars är pållarna ganska rastlösa där i sin hage. Det ska bli skönt att få lite mer tid över för dem :)

En stolt dotter på Gullan första hösten vi hade henne :)

Nu laddar jag inför morgondagens äventyr. Jag kommer att börja lite senare eftersom min "instruktör" inte kommer förrän vid halv tio-tiden. Men det blir väl en lugn början på äventyret i alla fall. Jag kommer i alla fall att satsa på att komma vid 8-snåret sedan. Kvällarna är viktigare för mig än vad morgnarna är. Äta frukost hemma måste jag också bli bättre på. Inte något vidare för figuren att vänta med att äta frukost...

För första gången på mycket länge ser jag fram emot måndag :)