En vecka kvar :)

Dotter K på Gullan för några år sedan

Nu är det bara fem arbetsdagar kvar tills jag slutar mitt nuvarande jobb. Det känns väldigt bra, men lite nervöst. Man vet vad man har...

Det känns lite som att lämna det sjunkande skeppet. För att få någon ordning på situationen finns bara en sak att göra enligt mig. Våra närmaste chefer måste sluta krypa för sina chefer! Jag är så trött på chefer som gör det och inte står upp för sina anställda. Även om de är till för att leda sina anställda, så måste det väl ändå vara meningen att de även ska föra vår talan och ställa krav uppåt också, eller???

Idag fick i alla fall den hårdast belastade gruppen föra fram sin talan. Närmaste chefen fick nu verkligen försvara sig. Hela gruppen är fullständigt slut och det beror på alldeles för hög arbetsbelastning. De har inte en chans mot mängden ärenden som hopar sig. Detta på grund av pissiga datasystem, sjukt mycket administration i kombination med för lite personal. Rent förjävligt är det!

Nu är det inte längre mitt problem, men det finns några stycken kollegor som jag gärna skulle vilja ta med mig när jag slutar. Dels för att bespara dem slitet de måste stå ut med, men också för att jag kommer att sakna dem något grymt (särskilt en och du kollega/kompis L vet nog att det är du!)!

På hemmafronten har det hänt lite också. En kompis till dotter J och dotter K ska bli medryttare på Gullan. Jag hoppas att det blir bra och att kompisen inte tröttnar. Jag behöver verkligen hjälp med pållarna så det sitter fint med någon som kan rida Gullan ett par gånger i veckan :)