Igår red jag och dotter K ut på en lång sväng. Till slut kom det fram som jag väntat på länge nu. Dotter K har tröttnat på ridningen och tycker inte att det är kul längre :( Jätte tråkigt förstås, men det är ju en del av uppväxten ändå. Jag kan få henne till att rida Gullan en dag i veckan i alla fall, så att jag får sällskap på en lång ridtur i veckan. Det är ju bättre även om jag hade önskat att intresset skulle ha varit större. men hur som helst så är det som det är, och inte mycket att göra åt saken.
Nu har jag då två hästar att motionera istället för en. Inte för att det är så stor skillnad från förut (man tröttnar på att tjata ut ungen till stallet och då tar man ut hästen själv istället i mån av tid) men ändå, lite mer tid går det åt. Maken föreslog att vi skulle sälja Gullan och köpa en skräphäst istället (dvs en sällskapshäst som inte kan bli riden). Jo visst är det en idé, men eftersom jag inte är kapabel att sälja hästar så behåller vi Gullan ändå. Tjejerna passar bra ihop och både Gullan och Patricia klarar av att stå själva i stallet när man rider den andra så det funkar ju. Köper man en annan liten häst måste man likt förbannat mocka åt den varje dag, verka eller sko var 8:e vecka och mat ska den ju ha i alla fall så... Gullan är dessutom inte utbrytardrottning (vilket sällskapshästar modell mindre =shettisar brukar vara) så, nej... Gullan stannar!
Och sedan är det kul att rida connemara också tycker jag :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar