Det är banne mig inte lätt att hantera arga människor. Särskilt inte när den arga människan redan har bilden av att man är inkompetent, dum i huvudet, bara vill vara elak och oresonlig med mera, med mera. Den typen av människor träffar jag ibland på i mitt jobb. Det värsta med dessa människor är att de kryper in under huden på en och gör att man blir ännu mer mottaglig nästa gång någon är arg.På mitt jobb har man tagit tag i den biten på ett alldeles förträffligt sätt. Det är bemötandekurser (alltså konsten att bemöta arga, sjuka eller drogpåverkade personer) samt samtalsgrupper med psykolog.
Igår gick hela dagen åt till detta tema och det blev äntligen en chans att försöka rensa ut alla dessa arga människor från hudens undre lager. Mycket av mina problem grundar sig i en speciell episod som hände för ett par år sedan. Bristen på hjälp och stöd från dåvarande arbetsplats har gjort att denna händelse legat och skavt rätt länge. Nu vet alla som var med vid samtalet hur jobbigt det kan bli om man inte får ventilera och prata om saker med rätt personer. På gamla jobbet fick man kommentarerna. - Det ingår i jobbet, och -Det lär inte vara sista gången.. som om man bara skulle acceptera händelsen och sedan gå vidare??? Det kanske funkar för några, men inte för mig. Det blev i alla fall uppenbart igår... Efter dagens emotionella utsvävningar kom jag hem, fixade mat till mig och barnen, borstade av Patricia och pussade lite på Gullan (och Patricia), sedan ramlade jag ner i sängen och somnade som en stock. Känner mig lite mör i huvudet idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar