Folks sätt att se på folk...

Någonting som verkligen får mig att explodera utan dröjsmål är folk som ser ner på en yrkesgrupp i tron att folk inom den gruppen skulle vara mer korkade eller sämre på något sätt än någon annan grupp.

Påståendet att man som akademiskt utbildad inte skulle kunna föra ett intelligent samtal med en person med ett hantverkaryrke kom upp vid fikat igår. Då jag enbart kan se detta påstående som oförskämt och kränkande mot alla som inte har en akademisk utbildning kunde jag inte hålla igen utan försvarade hantverkarkåren med näbbar och klor. Hur man över huvud taget kan vara så snedvriden i sin syn på andra människor/yrkesgrupper kan jag inte förstå. Vad är det som säger att en person med x antal poäng på högskolan skulle ha mer innanför pannbenet än snickaren som renoverar ett hus.

När jag, med all önskvärd tydlighet hade talat om att det var ett uttalande som jag faktiskt inte kunde acceptera, började det krypa lite i "akademikerns" kropp. Men, men, vad skulle jag och en SÅN (läs snickare) kunna prata om, vi är ju inte på samma nivå intellektuellt...

I det här läget hade mitt humör hamnat långt över kokpunkten så jag kontrade med att akademikern med sin höga intelligens kunde använda den intelligensen till att tänka innan h*n öppnar käften och uttalar sig så kränkande om folk.

Därefter flydde jag in på mitt rum, och åkte sedan hem tidigare från jobbet för att få prata av mig med min intelligenta icke-akademiker till man :)

Så till er som anser vissa yrkesgrupper är finare eller smartare än andra... SKÄMS!!!

"Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag" (Nalle Puh)
Observera att jag inte syftar på snickaren med detta citat..

Nu har jag fräst färdigt för detta inlägg i alla fall :)

Efter utbrottet med tillhörande adrenalinpåslag (som höll i sig tills jag nådde parkeringen hemma) tog jag ut Patricia på en sväng på stubbåkern. Borta var irritationen från jobbet, bara frisk luft, Patricia, jag och stubbåkern kvar. Tydligen hade jag lämnat kvar hjärnan på stallbacken också eftersom jag märkte att det fläktade ovanligt mycket i håret när jag kom ner på stubbåkern... Jag hade glömt hjälmen hemma!!! Det är andra gången jag har glömt att sätta på mig hjälmen på många, många år (förra gången hade jag glömt att byta ut mössan mot hjälmen, upptäckte jag när jag kommit hem från en timmes uteritt!). Hur som helst red jag tillbaka till stallet, hämtade hjälmen och sedan kunde jag och Patricia attackera stubbåkern igen :) Så fin var hon, så fin :)