Reflexdags..

Igår hann jag och dotter K ut med hästarna innan det blev helt mörkt. Men redan vid halv åtta var det i stort sett svart :( Det innebär att det är dags för hästreflexer! Jag gick igenom arsenalen med hästreflexer och insåg snabbt att det är hög tid att skaffa nya... Så idag har jag beställt: Fyra par benreflexer, en reflexbrösta (Gullans är relativt ny så denna är till Patricia) och ett reflex-ridtäcke (också till Patricia, Gullan har ett). När jag ändå var inne på att beställa från "billiga" postorderföretaget så beställde jag ett tjockt fleeceundertäcke till Patricia (149 kr, very billigt...) och 40 isbroddar. Kalaset gick på strax under 700 spänn, rätt bra för att vara hästgrejor tycker jag.

När jag får hem leveransen så är jag således hyggligt förberedd på vintermånaderna som är på väg :)

Fint och fint...

Igår bad maken mig att snygga till lite i köket eftersom snickarna ska äta lunch där när de jobbar hos oss. Jag gjorde rent spisen, kaklet vid diskbänken, putsade diskbänken med svinto, torkade ur mikron och torkade av alla bänkar. Jovars, det blev rent och fint för stunden i alla fall. Senare igår kväll kom jag på att jag måste lägga ut trattkantarellerna för torkning. Så nu ligger det kantareller på torkning längs en av bänkarna i köket... Det blev alltså inte så fint och välstädat som var tanken från början. Hoppas inte snickarna har något emot lite svampdoft i köket idag när de äter lunch :-)

Igår efter middagen tog jag och dotter K en sväng med hästarna. Fy, vad det börjar bli mörkt fort nu... vi kom ut strax före halv sju och på vägen hem en halvtimme senare började det redan skymma ordentligt. Fy vad trist!!!

Mör i kroppen

Jag hämtade efterlängtade halmpellets-säckar idag. 3840 kr fattigare och rätt sleten i kroppen efter att ha burit ca 700 kg två gånger (ena gången i släpet, andra gången ur släpet). Men nu har jag stallströ så det räcker över vintern :)

Idag fick jag mail om att min sele beräknas komma till återförsäljaren under nästa vecka, så med lite tur får jag hem sele och vagn till Patricia om två veckor :) Det ska bli himla spännande!

Det är mycket nu...

Så här ser t ex. taket på vår gäststuga ut just nu...

När det började regna in så mycket att vi var tvugna att ställa ut hinkar på golvet insåg vi att det nog var läge att byta ut taket på gäststugan. Snickare är anlitade för att lägga på ny ändspont (det finns inget annat än takspån under tegelpannorna nämligen), och sedan ska de lägga på takpapp på taket. Läkt och plåt kommer jag och maken lägga på till sommaren. Det blir likadan plåt som på stora huset, så det kommer nog bli riktigt fint :)

Idag ska jag iväg och hämta halmpellets på en gård i närheten. Min förra leverantör har nämligen slutat med halmpellets och det tog bara drygt två månader för dem att tala om det för mig... Så hur som helst har jag hyrt ett släp idag för att kunna hämta årets behov av pellets. Varför jag hyr ett släp när jag har en hästtransport kommer jag till i nästa stycke(om styckena behagar att sparas som stycken..).

Ytterligare en sak som ska göras idag är att jag ska hämta ut ett nytt registreringsbevis för hästtransporten. Eftersom transporten står på mamsen innebär det att jag måste ha fullmakt från alla i dödsboet för att kunna hämta ut det rekomenderade brev som innehåller registreringsbeviset. Så utskick till syskon, inväntande av påskrift från syskon, påskrift av styvpappa L och nu kan jag förhoppningsvis hämta ut registreringsbeviset för hästtransporten som då naturligtvis ligger på utlämningsstället i närheten av där mamsen bodde när hon levde... Nu bor jag inte så långt därifrån så det gör inte så mycket för mig. Brorsan däremot fick resa många mil för att hämta ut reket som han skulle ha...

Sedan efter en del strul med ticnet så måste jag hämta ut biljetter till Globen horseshow idag också.

PHU!!!

en timmes svansputs..

När jag var liten var jag skötare på en häst på ridskolan där jag red. Vi hade rykttävlingar på loven och då gick ridskolans stallchef runt och drog handen mothårs genom pälsen, tittade om hovarna var kratsade och borstade, ögon, näsborrar och mungipor torkade med mera, med mera. På ridskolan fanns en del saker som var absolut förbjudna. Halm i svansen eller manen var en och att borsta svansen var en annan. Lärd den hårda vägen så är således borstar eller halm/hö i svansen tabu även i mitt stall. Dotter K är lite slarvig med det där och borstar ibland, men eftersom hon inte fixar med Gullans svans så ofta så kan jag svälja det. Hur som helst redde jag ut svansen på Gullan idag. Det tog en timme det. Den annars tunna och stripiga svansen blev otroligt fin och fluffig :) Gullan gillar att man pysslar med henne oavsett om det handlar om borstning eller svanspyssel.

Patricia är inte lika förtjust i att man pysslar med svansen, men hon får sin del i morgon kväll :) Patricia har tjockare svans än Gullan, men den är å andra sidan inte lockig, så förhoppningsvis tar det inte mer än en timme i morgon heller trots en mycket tjockare svans.

Konsten att hantera arga människor...

Det är banne mig inte lätt att hantera arga människor. Särskilt inte när den arga människan redan har bilden av att man är inkompetent, dum i huvudet, bara vill vara elak och oresonlig med mera, med mera. Den typen av människor träffar jag ibland på i mitt jobb. Det värsta med dessa människor är att de kryper in under huden på en och gör att man blir ännu mer mottaglig nästa gång någon är arg.

På mitt jobb har man tagit tag i den biten på ett alldeles förträffligt sätt. Det är bemötandekurser (alltså konsten att bemöta arga, sjuka eller drogpåverkade personer) samt samtalsgrupper med psykolog.

Igår gick hela dagen åt till detta tema och det blev äntligen en chans att försöka rensa ut alla dessa arga människor från hudens undre lager. Mycket av mina problem grundar sig i en speciell episod som hände för ett par år sedan. Bristen på hjälp och stöd från dåvarande arbetsplats har gjort att denna händelse legat och skavt rätt länge. Nu vet alla som var med vid samtalet hur jobbigt det kan bli om man inte får ventilera och prata om saker med rätt personer. På gamla jobbet fick man kommentarerna. - Det ingår i jobbet, och -Det lär inte vara sista gången.. som om man bara skulle acceptera händelsen och sedan gå vidare??? Det kanske funkar för några, men inte för mig. Det blev i alla fall uppenbart igår... Efter dagens emotionella utsvävningar kom jag hem, fixade mat till mig och barnen, borstade av Patricia och pussade lite på Gullan (och Patricia), sedan ramlade jag ner i sängen och somnade som en stock. Känner mig lite mör i huvudet idag...

färdigfilat...

Nu har jag filat färdigt på CV och personligt brev för tjänsten jag är intresserad av :) Nu är det bara att avvakta och hålla tummar. Fy vad det är jobbigt att få till en vettig ansökan... Skitsvårt att få med det som är viktigt men ändå hålla sig kort.

Jaja, vi får som sagt se hur det går...

Uppdatering..

(Bilden lånad från google)

En liten sammanfattning av helgen då...

I lördags var det ju friidrott med påföljande dundrande huvudvärk. På grund av kylan hade jag stått och spänt mig hela dagen vilket naturligtvis resulterade i en rejäl omgång pannknack. Det tog fram till måndagen innan jag var helt återställd igen.

I söndags var huvudvärken inte lika intensiv längre och kunde motas undan hyggligt med några alvedon. Och varför sitta inne när solen börjar titta fram bakom molnen! Jag och dotter K tog ut hästarna på en längre runda i det fina höstvädret. Vi red åt ett håll som vi inte brukar rida så ofta, men där det finns en lång grusväg med vägbom i ena änden = ingen biltrafik :) Så vi passade på att trava ett par kilometer på vägen och sedan blev det en bit galopp också. Jag trodde inte att Patricia var sugen på galopp (som den travarmärr hon är), men, jo visst (!) sade hon när jag bad henne om galoppen. Inte "rätt" galopp och ett gäng bakutsparkar + ett jättehopp över en vattenpöl gjorde att man satt lite löst däruppe i sadeln, men vad tusan... kul var det, och hästarna fick möjlighet att busa av sig lite också :).

På hemvägen fick vi försöka krångla oss förbi ett större kalhygge vilket inte var helt lätt. Jag får ta mig ut där någon dag och reka så att vi kan hitta en bättre väg genom hygget nästa gång. Jag ska nog hitta någon bra stig som vi kan dela med älgarna.

Igår var det jobbdags igen. Jag fick samtal från trevliga och mindre trevliga djurhållare. Det är jobbigt att inte veta på förhand på vilket humör den som ringer är på innan man svarar. så trött på de djurhållare som inte ens vill lyssna på vad man säger. Man behöver ju inte hålla med alltid... Men tyvärr är det ofta så att den som ringer, redan innan vi svarat i telefonen, är av den uppfattningen att jag (eller någon av mina kollegor) inte vet eller kan någonting när det gäller djur, och då blir det ju lite svårt att ta del av vad vi säger också... Så tröttsamt!!!

Friidrott..

Igår och idag har det varit klubbmästerskap i friidrott för dotter K. Igår kväll fick maken agera funktionär och idag var det min tur. Det är roligt att vara med och titta på ungdomarna och något som är riktigt kul är att alla peppar varandra och kommer med tips på hur någon ska göra för att få till ett bättre kast t ex. Så kul att de som är bättre och har tränat längre är så hjälpsamma mot de nya :) Tyvärr var inte vädret med på noterna så det var regn och kallt periodvis. Jag och dottern var ganska ordentligt frusna när vi kom hem, men nu har vi tinat upp båda två.

Pållarna fick gå in tidigare än vanligt, för 10 plusgrader och spöregn är verkligen ingenting de uppskattar att vara ute i även om de har täcke på sig.

Friskt vågat, hälften vunnet...

Just nu trivs jag rätt okej på mitt jobb vill jag nog påstå. Trots det så surfar jag ganska ofta runt på jobbsökarsidorna i hopp om att hitta en ny utmaning. Som ni läst förut i bloggen så tycker jag att det kan kännas väl jobbigt att vara myndighetsperson, och den känslan sabbar rätt mycket.

Idag kikade jag som vanligt igenom jobbsidorna på nätet och hittade då ett jobb som jag tror jag ska söka faktiskt. Det handlar delvis om de saker jag gör idag, men då inte på myndighetsnivå. Jobbet verkar spännande och utvecklande med närhet till forskning och utbildning. Ett jobb som verkar kul att testa på helt enkelt :) Jobbet ligger 1 timme hemifrån i nordlig riktning, alltså samma restid som jag har nu (fast nu åker jag söderut istället). Viss del av jobbet kan tänkas möjligt att göra hemifrån eller på tåget till eller från jobbet (om jag skulle få för mig att åka tåg). Hmmm... Ja, jag ska slänga in en ansökan i alla fall, och får jag napp så kan jag ju få en bättre bild av jobbet då :) Om man inte testar så vet man ju inte, så är det ju bara :)

Inget valfläsk för kommunens hästintresserade...

Det är ju val snart och för en gångs skull har jag försökt att ta reda på lite mer om de olika partiernas planer. Kommunalt är ju enormt viktigt eftersom det är där vi skulle kunna se skillnader först.

Av denna enkla anledning bestämde jag mig för att ställa ett par frågor angående hästar till kommunens politiker. Frågorna var om partierna hade några planer på ridvägar/stigar som skulle göra det säkrare för ryttare genom att de då skulle slippa rida utefter hårt trafikerade vägar. En annan fråga var om de hade tänkt att på något sätt bidra med finansiella medel så att barn om de ville skulle kunna börja rida på ridskola och inte bli stoppade från detta på grund av att föräldrarna inte har råd med de dyra avgifterna. Jag har fått några blaha-svar från ett par partier, och idag fick jag svar från Moderaterna. Ett uttömmande och ärligt svar vill jag påstå, men tyvärr inte något svar som var positivt för hästfolket.

Kontentan är att om man är hästintresserad så får man skylla sig själv... Inga ridvägar alltså, och inga subventioner till ridsugna barn och ungdomar. Tråkigt att drivkraften inte finns när det gäller hästintresserade tycker jag. Nu drabbas ju varken jag eller dottern av hårt trafikerade vägar eller höga ridskolekostnader själva, men jag kan inte låta bli att tycka synd om de hästälskande barn som inte får möjlighet att börja rida på ridskola. När det gäller ridvägar så får vi väl vänta tills det har hänt ett antal olyckor innan kommunen börjar fundera, men då förbjuder de väl ridning istället. Vad ska man tro???

Folks sätt att se på folk...

Någonting som verkligen får mig att explodera utan dröjsmål är folk som ser ner på en yrkesgrupp i tron att folk inom den gruppen skulle vara mer korkade eller sämre på något sätt än någon annan grupp.

Påståendet att man som akademiskt utbildad inte skulle kunna föra ett intelligent samtal med en person med ett hantverkaryrke kom upp vid fikat igår. Då jag enbart kan se detta påstående som oförskämt och kränkande mot alla som inte har en akademisk utbildning kunde jag inte hålla igen utan försvarade hantverkarkåren med näbbar och klor. Hur man över huvud taget kan vara så snedvriden i sin syn på andra människor/yrkesgrupper kan jag inte förstå. Vad är det som säger att en person med x antal poäng på högskolan skulle ha mer innanför pannbenet än snickaren som renoverar ett hus.

När jag, med all önskvärd tydlighet hade talat om att det var ett uttalande som jag faktiskt inte kunde acceptera, började det krypa lite i "akademikerns" kropp. Men, men, vad skulle jag och en SÅN (läs snickare) kunna prata om, vi är ju inte på samma nivå intellektuellt...

I det här läget hade mitt humör hamnat långt över kokpunkten så jag kontrade med att akademikern med sin höga intelligens kunde använda den intelligensen till att tänka innan h*n öppnar käften och uttalar sig så kränkande om folk.

Därefter flydde jag in på mitt rum, och åkte sedan hem tidigare från jobbet för att få prata av mig med min intelligenta icke-akademiker till man :)

Så till er som anser vissa yrkesgrupper är finare eller smartare än andra... SKÄMS!!!

"Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag" (Nalle Puh)
Observera att jag inte syftar på snickaren med detta citat..

Nu har jag fräst färdigt för detta inlägg i alla fall :)

Efter utbrottet med tillhörande adrenalinpåslag (som höll i sig tills jag nådde parkeringen hemma) tog jag ut Patricia på en sväng på stubbåkern. Borta var irritationen från jobbet, bara frisk luft, Patricia, jag och stubbåkern kvar. Tydligen hade jag lämnat kvar hjärnan på stallbacken också eftersom jag märkte att det fläktade ovanligt mycket i håret när jag kom ner på stubbåkern... Jag hade glömt hjälmen hemma!!! Det är andra gången jag har glömt att sätta på mig hjälmen på många, många år (förra gången hade jag glömt att byta ut mössan mot hjälmen, upptäckte jag när jag kommit hem från en timmes uteritt!). Hur som helst red jag tillbaka till stallet, hämtade hjälmen och sedan kunde jag och Patricia attackera stubbåkern igen :) Så fin var hon, så fin :)

Är det något förbehållet hästfolk???

Något jag stör mig på är folk/företagare som inte gör som de har lovat. Först var det Hovslagaren som aldrig kom när han skulle. Nu har han dock blivit mycket bättre på att hålla tiden, men han glömmer fortfarande ibland. Hur som helst så har han bättrat sig så mycket att det inte längre stör särskilt mycket om han skulle glömma någon gång (dessutom behöver man inte passa honom utan han tar in hästarna själv och fixar dem).

Sedan var det halmpelletssäckarna som jag beställde sista JUNI!!! Fortfarande har jag inte sett skymten av några säckar, och inte svarar folket på telefonmeddelanden heller. När jag skulle få gödselcontainern tömd tog det också en dryg månad innan de kom. Inte ett ljud då heller! Nu vet jag inte om jag kan förvänta mig att få en leverans snart eller om jag ska köpa halmpellets någon annanstans.

Härom dagen ringde jag veterinären för att få ett recept inringt för avmaskningsmedel. I lördags gick jag till aktuellt apotek. Fanns något recept inringt där??? Nops! Det innebär att jag får ringa och påminna idag då...

Alla dessa episoder har en sak gemensamt. De alla rör hästar och hästfolk på något sätt. Visst det finns andra branscher som strular, men jag tror f*n att hästbranschen slår allt! Hästar är jättekul, men det finns verkligen vissa grejor i hästbranschen som kunde underlätta ens liv ganska väsentligt. Jag är så förbannat trött på att behöva ringa och tjata på folk som faktiskt tar betalt för sina tjänster. Skulle jag kunna vara säker på att jag får det jag beställt inom en rimlig tid så skulle det underlätta rätt ordentligt.

Så, vad ska jag göra idag (utöver att jobba då)? Jo, jag ska ringa veterinären igen och jag ska ringa pelletsleverantören igen!

Ytterligare en dag utan ärendehateringssystem...

Jag undrar vad det är för folk som sitter och tillverkar våra datasystem egentligen. Det går inte att använda systemet idag heller... Varför inte anställa någon riktig programmerare istället för att använda folk som blivit över från omorganisationer. Det verkar som om den enda datakunskapen de har kommer från någon bok modell windows for dummies eller något.
En helt fantastisk förmåga att lösa problem har de också. Om man stänger av datorn på kvällen när man går hem så tar det upp till 40 minuter att starta upp den på morgonen igen. Vi påpekade detta för den sk. supporten... Svaret från dem blev - låt bli att stänga av den då... Öööööh... Jag fick för mig att It-support var en avdelning som ska lösa problem genom att undersöka vad som är fel??? Tydligen inte...

Eftersom det inte går att jobba så bra så tänkte jag ta ut min friskvårdstimme. Jag tänkte åka och köpa nya benskydd till Patricia. Igår kickade hon som en tok när hon hade benskydden på sig. De sitter inte så bra längre (har tänjt ut sig) så det är väl för att de glider ner som gör henne så förbannad. Så de benskydden ska tvättas och sedan bara användas som reserv. Jag funderar på dessa benskydd istället.

259 kr paret kostar de. Jag var rätt sugen på ett par professional choise, men de går på 1500 spänn för två par... Efter en stunds funderande insåg jag dock att det inte finns någon som helst vits med att lägga så mycket pengar på ett märke (för hållbarheten är det ingen större skillnad på normalt). Jisses, och jag som tycker det är så fånigt med folk som köper en gucci-väska för åtskilliga tusenlappar bara för att det är Gucci.... Nu höll jag på att falla i samma "märkes-trans" själv... HUA...!

Full rulle

Inget särskilt nytt på jobbet annat än att ärendehanteringssystemet som uppdaterades torsdag och fredag förra veckan. Nej, man måste ju göra sånt när folk som behöver systemet jobbar, inte som normala företag som genomför uppdateringar på nätter och helger... Hur som helst så funkade naturligtvis inte systemet som det skulle idag heller, så det blev till att leva utan det idag med. Rätt besvärligt när alla dokument och annat som man skriver ska kopplas i systemet.

Jaja, livet går vidare!

När jag kom hem gjorde jag iordning en snabb middag och gick sedan ut och red Gullan på stubbåkern. Det var vid sjutiden det. Sedan iväg för att hämta dotter K från friidrotten klockan åtta. Väl hemma igen gick jag direkt ut till stallet och tog Patricia på stubbåkern en sväng också. Tur att dottern inte har träning varje dag! Det kändes i alla fall väldigt roligt att få rå om båda hästarna idag, även om det var i mörkaste laget när jag kom ut med Patricia.

Fodergrinden verkar i alla fall göra det den ska. Hästarna var inte alls lika vrålhungriga när de kom in idag :)

Mekat lite...

Idag har jag och dotter K fixat en lunchgrind :)

stängt läge
öppningsmekanismen

grinden i öppet läge

Eftersom hästarna inte får några mängder mat ute (2 kilo var till frukost och 2 kilo var till lunch) så har jag insett att de behöver dela upp maten på två tillfällen under dagen. Annars är både frukost och lunch slut redan vid tiotiden = 8 timmar till nästa mål. Det är på tok för lång tid vilket gör att de, när de kommer in vid 18-tiden kastar i sig middagen = för lite tuggtid då också.

För de som inte är insatta i hästens matsmältningssystem så kan jag förklara saken så här: Hästar blir inte mätta som vi människor blir. Hästar får sitt tuggbehov tillfredsställt istället. Det betyder att de ska få ägna sig åt att tugga så mycket och länge som möjligt. En häst som inte är vrålhungrig (läs i stort behov av att tugga) äter ungefär 1 kilo hö på ca en timme.

Så för att få mina hästar nöjda innebär det att de behöver få hö strax efter 6 på morgonen, nästa gång vid 12, därefter vid 18 och sista målet (som är 4 kilo till Patricia och 3,5 kilo till Gullan) vid 22-tiden. Det gör teoretiskt sett att de inte står utan mat/hötuggning mer än max 4 timmar i sträck.

Så av denna simpla anledning skaffade jag en fodergrind som automatiskt öppnar sig vid en viss tidpunkt på dagen och släpper in hästarna i "lunchhagen", där jag då redan på morgonen har lagt ut lunchhö :) Jag hoppas verkligen att det funkar som det ska nu och att påhittiga Patricia inte lyckas komma på något knep för att öppna grinden innan det är lunchdags. Håll tummarna!!

För resten har Gullan enligt dagens viktmätning äntligen hamnat under 400-kilos-sträcket :) Tänk vad lite motion kan göra!

(ursäkta styckeindelningen. Datorn ville inte vara med riktigt...)

Den lilla svarta...

Det är lustigt att det är lättare att komma ihåg namnet på en häst när man inte kommer ihåg namnet på ägaren :)

Igår var jag ute på en besiktning i mina före detta hemtrakter. Jag träffade då en tjej som jag brukade hoppträna tillsammans med när jag var tonåring. Hon kände igen mig förstås (kul att man inte förändras så mycket...) men kommentaren var rätt kul.

Men, det är ju du ju, du med den där lilla svarta (inte syftande på en liten svart festblåsa för de fina salongerna), just det, Estep hette han ju :-)

Hur många gånger har man inte haft full koll på vad människors hundar eller hästar heter, men när det kommer till vad människan heter så är det helt blankt i huvudet.... Konstigt att det är så. Vi människor måste göra ett mycket mindre intryck på folk än vad våra husdjur gör :)

Vad gäller Estep så är det dock få som inte minns honom när de väl stött på honom någon gång. Han måste haft någon alldeles speciell karisma. Min fina, fina Estep-plätt (miss him...!)