Mer shopping...

Tre täcken till hästarna blev det idag :) Jag kontrollerade täckestillgången i stallet för att dubbelkolla. Jag gillar att handla till hästarna, men jag tycker inte om att ha dåligt samvete för att jag har köpt något som inte behövs.

Därför blev det ett fleecetäcke var till pållarna. Estep får ett rött, Gullan får ett mörkblått och Patricia får ett Grönt :) Nu säger ni väl att killar inte ska ha rött... Men nu är det så att Estep (som är nästan svart för den som inte vet det) alltid har haft rött som sin färg, så det så!!!

Röris kom och räddade oss från vattenbristen vid ett-tiden:) Så himla skönt att kunna spola med vatten igen...

Nu har det blivit ruskigt kallt igen. SMHI varnar för -20 i vårt område, brrr!! Hästarna gillar det kalla vädret och studsar runt, bockar och galopperar i hagen :) Estep gör ju inte det just nu. Han har fått regnskållor och är därför svullen i två ben. Det har dock inte spritt sig särskilt så det ordnar sig nog inom kort hoppas jag.

Jag borde sätta upp det sista takgipset egentligen, men jag bara orkar inte. Jag och dotter K får sätta igång med det i morgon eftermiddag istället. Maken jobbar sitt sista pass i natt så han kommer inte behöva sova hela dagen i morgon, och då kan jag och dotter K sätta igång lite tidigare :)

vattenbrist

Var tvungen att sätta in denna underbara bild på mamsens fantastiskt fina häst Mackie (hbl e. Modesto-Magnifique) Mackie finns inte längre, men en snällare klumpeduns har jag nog aldrig träffat. Ska jag någon gång ha ett halvblod så ska den ha samma lynne som Mackie hade.

Igår var jag och barnen inne i stan och åt lunch med papsen. Det var en mycket mysig sammankomst med god mat och därefter en promenad genom gamla stan. Tack snälla Pappa för det.

På kvällen när det var läggdags upptäckte jag att vattnet inte ville vara med längre. Det kom helt enkelt inget vatten när man öppnade kranen??? Så i morse var det bara att ringa till röris som lovade att komma inom kort. Vi har en absolut helt suverän röris som alltid gör sitt absolut bästa för att hjälpa till så fort som möjligt :)

Shopping...

Shoppa på nätet är fullständigt livsfarligt. Idag har jag suttit i flera timmar för att hitta ett par kängor som passar mina önskemål. Till slut hittade jag ett par som jag tror blir bra (se ovan):-)
När jag sedan ändå höll på så bestämde jag mig för att det är hög tid att införskaffa en säkerhetsväst! Helgalet att rida ut i skogen och hoppa stockar utan att ha en väst på sig! Här går jag och tjatar på dotter K hur viktigt det är med väst när man rider, så använder jag ingen själv. Fy skäms! Efter mycket klurande så kom jag fram till att den dyra västen från Kefly var den vars mått stämde bäst med min lilla(?) lekamen. Förvisso var den dyr (ungefär samma pris som dotterns), men det är ändå en billig försäkring om man skulle landa på en sten eller stubbe ute i skogen. Bryta ryggen och spara 2400 eller bli av med 2400 och få ett rejält blåmärke... Vad skulle ni välja? Det är lite lustigt vilka modeller som visar upp ridkläder. Titta på henne som bär min blivande säkerhetsväst ( eller en likadan, men i större storlek :-o )t ex. Hur många kilo hästskit orkar hon lyfta med de där trådarna till armar???

Det var det det...

Ännu en julafton avklarad utan några som helst bekymmer :) Barnen blev mycket glad för sina fina klappar och maten blev också bra. Varje år försöker vi hitta på någon "nyhet" på julbordet. Förra året hade vi lite annorlunda korvar på julbordet. Årets test blev stekt renkalvfilé med pepparrotscréme. Rekomenderas starkt :) Ruskigt gott var det. Hemma hos oss (precis som för många andra i vårt avlånga land) har det varit en vit jul med mycket snö. Det är första gången på mycket länge som vi fått en vit jul!

Efter en dags lugn och ro så började dagen med att jag lyckades låsa in mig i hästtransporten... När jag skulle ta ut en höbal så hörde jag det förargliga klonket när dörren till transporten slog igen bakom mig. Jag hann bara tänka... Men vad faan!!! Efter en kort stunds klurande så lyckades jag i alla fall öppna den övre luckan till frontrampen. Sedan fick jag lov att klättra ut genom luckan som sitter ungefär i huvudhöjd. Mycket smidigt och galant klängde jag mig ut (not...) och kunde sedan fortsätta med morgonsysslorna.

Svärmor kom hem framåt eftermiddagen och ökade på julklappssamlingen lite till. Vi åt upp det mesta av julmaten som var kvar och pratade en stund. Nu är bara skinkan kvar, och resterna av den blir det drömskinka av, mums!!

Ett och annat kilo har smugit sig på igen, så från och med i morgon blir det till att börja trimma sig igen. Ska bli skönt efter en mastig jul :-)

Snart jul..

Igår var det sista ridlektionen för terminen. Det var hoppning, så sådär särskilt jobbigt var det ju inte i alla fall. Från vårterminen kommer jag att rida på tisdagar istället för måndagar. Tyvärr blir det en annan lärare då, men man vet aldrig, hon kanske är bra hon också :-) Det rör sig trots allt bara om en termin, sedan ska jag helhjärtat satsa på Patricias utveckling.

Min plan är att få hästtransporten beiktad och godkänd. Eventuellt funderar jag på att byta ut den mot en annan modernare variant. Den jag har är förvisso fin, men den är lite mörk och luckan knarrar vilket inte underlättar för lastning av ett styck Gullan i alla fall. Ska jag försöka ta tag i ridningen så vill jag inte ha en massa strul med att hästen inte går in i transporten, eller att det är varningar vid besiktning eller så.

Om jag får någon rätsida på det hela så har jag tänkt hyra in mig i ett ridhus i närheten och rida där ett par gånger i veckan. Dessutom ska jag jobba hårt för att vi ska få köpa loss marken som stallet står på+ lite till och sedan anlägga en bättre och större ridbana med belysning. Då kan man träna där vid barmark och rida i ridhus då och då under den tiden. Sedan när det är blött och äckligt kan man åka till ridhuset istället. men det förutsätter ju att man kan åka säkert med hästtransporten. Vi får se hur jag gör med ett eventuellt byte. Det blir ett senare problem.

Snö, snö, snö...

Mängder med snö har det kommit. Igår fick vi lov att skotta två gånger för att hålla undan snömängderna. Nu verkar det som om det blir lugnt i några dagar i alla fall.

Här på jobbet är det dödstyst eftersom de flesta har gått på semester. Jag bara längtar tills på onsdag då jag får slippa åka till jobbet för ett tag. Det blir inte många knop gjorda såhär på slutet av året. Nu ska vi dessutom flytta in i "stora" huset efter nyår så det mesta av mina grejor ligger i flyttkartonger. Det ska bli skönt att få eget rum efter ett år av trångboddhet med tre andra kollegor. Jag har inte något emot att sitta i grupp, men jag har märkt att jag drar mig för att ringa samtal när det är folk i rummet. Dels vill man ju inte störa de andra och dels känns det konstigt när någon annan "lyssnar" på samtalet. Förhoppningsvis blir det lättare att ringa folk när jag är själv i rummet (det var det när jag jobbade på kommunen i alla fall).

Men nu vill jag bara bli ledig och få en lugn och mysig jul med min familj. Det ser jag fram emot :-)

kallt!!!!!!!!

jag var i stan var det ungefär -5 grader uteär jag kom hem stod biltermometern på -19 grader. Fyyyyyyy vilken temperaturskillnad. Jag kunde lika gärna ha åkt 50 mil uppåt. Nu är det bara 4 mil mellan stan och hemma...

Ungarna har det tufft...

jag fastnade i en blogg för en stund. Jag fick härdsmälta i hjärnan och kominte på hur jag skulle formulera mig i en inspektionsrapport så jag surfade runt lite. Jag hittade en blogg som skrivs av en tjej som är runt 19 år nu och precis har gått ut skolan vad jag förstår. Men jag gick tillbaka något år i bloggen och läste om tiden när hon fortfarande gick i skolan. Jisses vad mycket vissa ungar gör på dagarna. En dag kunde börja med frukost, sedan till skolan, därefter till stallet, sedan till pojkvännen. Utöver det så pratades det i telefon med kompisar, leta kläder på internet, följa gossip girl, plus ett antal andra serier på tv, plugga och blogga mm mm. Jisses, man blev ju alldeles matt bara av att läsa om hennes dagliga göromål.

När jag tänker efter så gjorde jag inte så mycket mindre saker egentligen. Men då fanns inte internet eller hundra kanaler på tv-apparaten. Men visst kunde jag prata i timmar i telefonen med kompisar (och jag bodde då utanför 08-området... vågar inte tänka på vilka telefonräkningar det blev..). Ridning och stallet var ett krav varje dag utom fredagar. Utöver det så var det en del pluggande (inte jättemycket, men en del i alla fall).

Hmmm... När jag tänker efter så har jag en del annat som jag måste göra nu för tiden. Det är med andra ord inte mängden saker utan snarare vilka saker man har att göra som skiljer. Ändå har jag inte något som helst minne av att jag var stressad som tonåring. Men nu är jag det även om jag inte tycker att jag får något vettigt gjort någonsin... Undrar om dagens tonåringar känner sig stressade???

Ska bara kolla här borta lite....

... tyckte hästarna igår kväll och tog sig en tur över snötäckta vidder, helt på eget bevåg ska väl tilläggas!!! Att leta hästar i mörkret när man dessutom har lite småbråttom är lite besvärligt vill jag nog säga. Nu sprang hästarna inte så långt denna gång (tror nog att gamlingarna mest hängde på bara för att hålla ihop gruppen) och inget fanns det att äta heller. Även om man blir lite irriterad när kusarna får för sig att kolla läget på bygden så är de lite söta i alla fall tycker jag.

Slutet gott i alla fall. Gullan och Estep lät sig fångas ganska lätt och Patricia följde med hem skuttandes som löshäst på sidan om :)

Efter dotter K's ridning skottade jag vägen medan dotter K kokade pasta till middag. Tack och lov så slutade det snöa senare på kvällen så i morse var det inga problem att ta sig ner till stationen med bilen. Även om jag får ont i magen varje gång det snöar mycket på en gång (vilket innebär att vi måste skotta väldigt långt) så får jag nog säga att det verkligen är sagolikt vackert när snön ligger där sedan :)

8 balar hö..

Just nu är det inte läge att ta transporten för att hämta hö så det blev till att ta in höbalarna i bilen istället. Inte det mest optimala sättet att frakta hö, men vad gör man? 8 balar lyckades jag i alla fall trycka in i bilen. Så nu har jag hö så det räcker till helgen i alla fall :)

Idag skulle dotter K till stan med klassen och då behövdes det matsäck. Så 05:30 stod jag och stekte pannkakor för fullt. Jag var alltid avundsjuk på mina klasskompisar som alltid hade en massa gott i sina matsäckar, medan jag själv fick ro ihop någon macka och mjölk till mig själv. Mamsen var duktig på mycket, men just sådana saker fick man fixa själv så gott man kunde. jag har lovat mig själv att mina ungar ska ha goda matsäckar som andra ungar kan avundsjukt titta på. Av den anledningen så gjorde det inte så mycket att jag fick stå där i ottan och steka pannkakor och koka varm choklad till dotter K :-)

Däremot tycker jag att det är hög tid för ungarna att börja tvätta sina egna kläder! Den delen av jobbet hemma för faktiskt bli deras ansvar nu tycker jag! Mamsen och papsen tvättstrejkar från och med nu!!!

Häständringar...

Igår kom besked från vår ridlärare på ridskolan. Vi som rider på måndagar i min grupp får snällt maka på oss och börja rida en annan dag istället. Anledningen till det är att ridskolan måste försöka fånga upp tonåringarna innan det är för sent. Det ska bildas en juniorgrupp som ska rida stor häst istället för ponny för att bespara ponnysarnas ryggar och ben från tunga, långa tonåringar. Jag tycker att det är en utmärkt idé eftersom denna förändring också rör dotter K. Dotter K är drygt 170 cm lång vilket gör att det ser ut som om hon rider på en shetlandsponny när det egentligen är en c-ponny hon rider :) Det är ingen vidare kombination.... Gulle-gul är en såpass kraftig ponny så på henne ser inte dotter K stor ut, men så fort det blir en lite ädlare ponny så ser man verkligen hur lång dotter K är.

Jag tror att det kommer att bli en positiv förändring för dotter K. Det är ju en annan känsla att rida stor häst trots allt :)

Rynka inte på näsan åt min häst....

Hästvalsfrågan kom upp vid lunchen idag. Vårt senaste tillskott till enheten gjorde en miss och tryckte på en känslig punkt i mitt hjärta. Diskussionen handlade till att börja med om föräldrar som köper racerponny från Irland till sin dotter som sedemera tröttnar på ponnyn vilket gör att föräldrarna har lagt ut onödigt mycket pengar till ingen nytta.

Jag såg ingen egentlig anledning till att köpa häst på Irland då jag är relativt övertygad om att det går att hitta passande hästar på betydligt närmare håll. Kollegan tyckte att det fanns skäl till att köpa häst på Irland för att de enligt henne har mycket bra temperament (ett annat ord för välhanterade enligt mig). Jag kontrade med att det finns en mycket stor mängd travare här i Sverige om man är ute efter bra temperament (alltså fortfarande detsamma som välhanterade i mina ögon då...)

Reaktionen blev ett tydligt fnys från kollegans sida... Jaha ja.. Så kan man tycka om man vill, (och inte fattar bättre :-) ) Vi talade inte mer om saken, men trots allt så stör det mig när folk rynkar på näsan åt min häst.

Nu säger jag inte att man ska köpa en travare till sin tävlingssugna dotter (det vore ganska korkat enligt mig), men allt beror ju på vad man vill ha ut av sin pålle. Jag vill kunna rida ut utan att hästen får spel om det ligger en vit påse i diket. Tävla är inte min grej men det skulle vara kul att få tid och ork att ta sig till ett ridhus för att träna någon gång då och då.

Kompis J lever för träning och tävling i dressyr. Hon skulle inte trivas ihop med en travare av den anledningen (och inte en islandshäst heller för den delen). Som sagt... Alla har vi olika mål för vårt hästägande, och ingen av oss gillar väl att någon annan fnyser åt vårt hästval, eller???

Som hämnd för mimiken i fikarummet så är hästen på dagens bild den läckraste varmblodstravaren som finns för tillfället enligt mig. nämligen...... Trumvirvel......

Commander Crowe

Nej, det är ju egentligen Patricia som är den finaste travaren just nu... Men ovan nämnda häst är ju rätt läcker han också, eller hur :-)

Äntligen Fredag :)

Den här veckan har gått ganska fort. Jag har varit på kurs i tre dagar så det kanske beror på det. I måndags blev det ingen ridning. Jag tyckte att det behövdes sättas upp lite takgips istället för att roa sig. Den ena halvan av rummet blev nästan klar, och i Tisdags satte jag upp lite fler skivor. I helgen ska taket bli klart har jag bestämt :) Jag har också bestämt mig för att ta med mig maken för att titta på tapeter i helgen också.

Hästarna får jag för närvarande tvinga ut i den leriga hagen. De tycker inte att det är något roligt alls. Men eftersom fröken Patricia är i behov av el i stängslet för att hålla sig på rätt sida om detsamma så har hästarna helt enkelt fått använda den hage som elen är dragen till. Det är ytterligare en sak jag kan göra i helgen. Fixa klart elen till hagarna. Det känns bra att ha börjat få rulle på livet igen efter många månaders stiltje på orkfronten. Tänk att det kan bli så trögt i livet ibland. Som en ond cirkel bara som förpestar mig. Nu är cirkeln bruten, hoppas att den inte sluts igen :-)

Positiva klubben...

Nu har jag gått med i den. Positiva klubben alltså. Jag har härmed återupptagit mitt medlemskap i denna braiga klubb. Jag orkar helt enkelt inte sitta och sura på grund av min arbetssituation längre. Visst, jobbet är fortfarande trist, men så som det har färgat resten av min tillvaro är bara inte acceptabelt.

Jag vet inte vad som plötsligt hände??? I lördags började vi gräva för att få en kabel för elstängslet på andra sidan vägen. När vi väl lagt ner kabelröret så var det fullständigt omöjligt att få elkabeln genom röret. Så tröstlöst det kändes. Här har jag gått år ut och år in och irriterat mig på att det inte finns någon ström i staketet, och sedan när jag och maken väl lyckas få ner ett rör i backen så funkar inte det heller...!!! Jag ska verkligen tillägga att jag inte har någon annan att skylla än mig själv. Jag har så fruktansvärt svårt att få något gjort.

Hur som helst, någon gång mellan momentet, "det här funkar inte, vi får gräva upp det sabla röret igen" och "sista boxen att mocka"(eftersom jag mockade efter grävningen) så kände jag hur allt bara släppte. Plötsligt blev det ganska roligt att vara Agneta utan H igen :-)

Jag ber verkligen om ursäkt maken, jag har haft en pestig höst och jag vet att jag har varit tjurig och lättretad och det har gått ut över dig, din stackare... Huga... Inte nog med att maken delar hem med en "klimakteriekossa"(inte riktigt än, men i alla fall). Snart har han inte bara en, utan två tonårsdöttrar att dras med också.. Kan inte vara lätt att vara man i vårt hem inte :-)

För att återgå till kabelröret så grävde maken upp det igen igår, drog igenom matarkabeln och sedan grävde vi ner röret igen. Då gick det bra i alla fall. När vi ändå höll på så grävde vi ner en likadan kabel (denna gång drog vi igenom kabeln innan vi grävde ner röret) till den andra hagen. Det gör att vi kan ha elagregatet på husväggen istället och slipper dessutom skarvsladden till elagregatet :-) Nu ska jag bara fixa någon typ av snabbkopplingar så att man lätt kan byta kabel utefter vilken hage man ska använda.

ETT STEG FRAMÅT MOT DET PERFEKTA STALLET!!!

I kväll är det ridning på ridskolan igen. Jag har bestämt mig för att fortsätta en termin till. Sedan kör jag bara hemma efter det. Förhoppningsvis har vi fått till en större ridbana hemma då som vi kan utnyttja bättre än den vi har nu.

Just det... Vi tog hem de sista gipsskivorna och OSB-skivorna i helgen, så nu har vi inget svintungt kvar att handla på bygghandeln i alla fall. Sedan att vi på något sätt ska få upp skivorna till övervåningen blir ju en pärs, men vi har insett att vi hellre spacklar mycket än att försöka få upp skivorna i stora delar. Det går framåt även på den fronten ser ni :-)

Långsam vecka..

Vilken trög vecka det har varit. Jag var ledig i tisdags, men det känns som om den här veckan har varit minst tio dagar lång ändå.

Mina kollegor som jobbar i samma rum som mig hade ett snack med chefen härom dagen. Belastningen på dem är ruskigt hög, därav samtalet. Min ena kollega hade ärligt sagt till chefen att hon (kollegan alltså) inte tycker att det är roligt att gå till jobbet längre. Det är allvarligt tyckte chefen som fick sätta igång att fördela ärenden till andra grupper.

Efter att jag hört min kollega säga så om sin arbetssituation, högst förståerligt för de har ett helsike att hinna med, eller de hinner definitivt inte med, började jag fundera på när jag senast tyckte att det var kul att gå till jobbet... Det måste ha varit 2007 någon gång för min del. Därefter har det bara gått utför. Nej, förresten, under maj i år var det ett uppsving, när jag bytte tjänst. Under hösten med kontrollerna på gårdarna har varit ganska roligt också ska erkännas. Men det är ungefär en månad totalt under hela detta år... Hur fel är inte det???

När jag träffade kompis J i lördags pratade hon om hur viktigt det var för henne att känna att hon utvecklas och lär sig någonting. En alldeles korrekt tolkning av hur det ska kännas att gå till jobbet tycker jag.

mitt jobb går för närvarande ut på att granska ritningar, ställa frågor om var byggnaden ska placeras, hur många ventilationshål det kommer att finnas i stallet och hur stora dessa kommer att vara. Sedan skriver jag ett kort beslut, skickar iväg det, får tillbaka ett delgivningskvitto som jag stoppar in i akten. Någon rådgivande vägledning får över huvud taget inte förekomma inom myndigheten (klokt egentligen). Jag känner inte att jag får möjlighet att använda mina surt förvärvade kunskaper på det sättet.

Vi kan ta ett exempel som gäller ett häststall. Tilluftsdonen i stallet är för få för att kunna ge tillräckligt luftombyte i stallet. Stallbyggaren undrar då hur många som behövs för att täcka behovet. Jag får inte svara!!! Jag får inte ens tala om hur stor kapacitet ett tilluftsdon har så att stallbyggaren själv kan räkna ut hur många som kommer att behövas. Det känns så oerhört stelbent att inte kunna ha en dialog överhuvudtaget med sökanden. Även om jag vet svaret så får jag inte säga något. Kompletteringskraven jag skickar ut kunde lika gärna vara en test i form av finn fem fel för sökanden. Om man tycker att lagstiftning är flummigt skriven så...