Vart tog dagen vägen?

Patricia har en pussfläck på mulen.. har ni sett va ;-)

Vaknade 04:30 i morse av att Opus behövde gå ut. Han är gammal och skruttig nu (fyller 13 på tisdag) så som många gamla blir det lite svårt att hålla sig en hel natt. Framförallt en helgnatt då matte gärna vill sova lite längre... Hur som helst så blev det kisspaus i nattsömnen och sedan den sköna känslan att få krypa ner under det varma täcket igen för att somna om.

Fem minuter senare känner jag en stor 35-kilos Schäfer som kliver upp på min arm för att kravla över mig och lägga sig till rätta på tvären i sängen... Jag förstår inte?? Han har ju hela makens säng att sträcka ut sig i... är det nödvändigt att lägga sig med kroppen jämnt fördelad över hela dubbelsängen? Nu är det ju så att åldern har tagit ut sin rätt även på hörselområdet vilket gör att man måste visa Opus att han ska flytta sig om man vill att han ska flytta sig (när hundmaten kommer fram hör han dock fortfararnde ganska ofta). Det orkar man inte göra 04:35 på morgonen, så man väljer att själv lägga sig längst ut på kanten i sängen medan Opus har större delen av sängen för sig själv. Sedan ligger ju Yatzy på sin plats vid fotändan.. Gissa på vems sida i sängen? Trots allt är det väldigt mysigt med vovvarna i sängen, men de behöver ju inte ha min säng som favorit.. I alla fall inte de nätterna när maken jobbar och ändå inte sover i sin säng!

Efter frukost försvann bara dagen.. Lite mockning och en hundpromenad, lite middagstillagning (potatis- och löksoppa med varma mackor) och nu är klockan över åtta. Det sög inte i ridtarmen idag. Det är jätteisigt under det lilla snöskiktet som har kommit så det känns inte så kul att ge sig ut på de hala vägarna egentligen. Vi får se hur det känns i morgon.