Frisk...

Det är en seg gammal gubbe jag har. Estep är nu pigg och nöjd igen efter magproblemen. Så han klarade sig denna gång också :) I morse stod han och Gullan och kliade varandra kärleksfullt medan Patricia hungrigt jagade runt efter sin hög med hö. Hon får nämligen inte vara med på klikalaset ännu även om de andra hästarna tycker att det är okej att hon äter ur samma hötuss som de numera. Det tog nästan ett år innan hon fick göra det.

Igår var det firmafest med god mat och beach-volleyboll. Jag kunde inte vara med på spelet på grund av min hovmosade hand, men det var kul att se de andra kämpa :) Någonting slog mig när jag tittade på mina kollegor som rände runt och svettades i den djupa sanden. Det är positivt förvånande i vilken bra form de allra flesta av mina kollegor är . Man kan tänka sig hur det skulle ha sett ut för 25 år sedan då god mat, ciggaretter, lilla wirren före middagen och stillasittande arbete, inte var något som någon egentligen tänkte var en katastrofal kombination. Vi har fortfarande ett stillasittande arbete, men jag vill nog påstå att de allra flesta utövar någon sorts aktivitet för att röra sig och må bra. Tränar man inte på gym, simmar eller springer så går man promenader istället. Det har nog förlängt livslängden för många. Jag har en önskan att kunna rida regelbundet, men just nu är det så mycket annat som kommer i vägen. Förhoppningsvis lugnar livet ner sig snart så att hästeriet blir en njutning (som det ska vara) och inte en stressfaktor.

Och, NÄ Mamsen, jag ska inte sluta med hästar, men ibland blir vardagen bara för jobbig med sjuka hästar, tappade häst-dojjor, envisa connemaraponnys, närstående som behöver trygghet och stöd, ovisshet i jobbet, tunga ärenden mm. mm. Någonstans i denna smet står jag och försöker hålla fast i trådarna och rätta till allting så att vardagen kan rulla på.

MAN ÄR SIN EGEN LYCKAS SMED...! Jag kämpar hårt för att få till min lycka. Ofta funkar det, ibland blir smidet skevt och jag måste börja om igen. När det mesta känns tungt så brukar jag försöka tänka på detta kloka ordspråk. För det är ju faktiskt helt sant. Det finns ingen annan än man själv som kan förbättra sin situation. Hjälp kan man få av andra, men det slutgiltiga beslutet om att bli lycklig och må bra kan man bara ta själv.