Toan klar :)

Det rör sig, det rör sig. I helgen blev vi klara med taket över toan. Ca 20 kvm plåttak á la Planja ligger nu fastskruvat på den del som vi har toa och trapphus. Såååååå ruskigt snyggt blev det :)

Dottern J har problem med flera av sina leder :( Vi måste nog ta oss till farbror doktorn med henne tror jag. Ibland har hon så ont i vristerna att hon inte vill gå några längre bitar. Det innebär ju vissa problem på gymnastiken i skolan. De har dock överseende med problemen och låter henne jobba på i sin egen takt. Till råga på eländet ramlade hon på cykeln igår och vrickade till handleden också :( Den vrickade handleden gjorde att hon hade svårt att sova i natt så hon fick stanna hemma från skolan idag. Så fort apoteket öppnar ska jag gå dit och köpa ett handledsskydd samt två fotledsskydd. Fortsätter det så här kommer dottern J snart se ut som en mumie!

Hösten börjar närma sig nu. I morse var det faktiskt lite frost i gräset på sina ställen. Skönt på sätt och vis, för då blir vi av med myggen som fått sig en renässans efter den torra sommaren. Än är det fint väder på dagarna och vackra höstfärger på träden. Det är det fina med hösten tycker jag :) OCH ATT MAN SLIPPER FLUGOR OCH GETINGAR!!!

Dutti sambo...

Jag blir imponerad av sambons otroliga envishet. Som han har slitit med detta tak som vi har och inte gett upp! Visst, jag kan fakiskt också ta åt mig lite av äran, för jag har också byggt tak en hel del. Men läkten och takfotsbrädor har sambon fixat nästan helt själv. Idag hade han fått till det även på det nya taket, som ligger långt från samma nivå som det gamla taket. Det får en att fakiskt tro att vi nog kan fixa det här trots allt. Igår kväll satte vi upp en plåt också, mest för att testa egentligen. Vi kunde konstatera att det kommer att bli riktigt fint vårt tak... :)

Idag tränade dottern K Gullan i lydnad från marken. Det gick ganska bra faktiskt. Vi har insett att den typen av träning krävs för att Gullan inte ska ta över helt. Gullan är som jag sagt tidigare en ruskigt stark häst, som visar sin ovilja med all önskvärd tydlighet ibland. Så tydligt att hon skulle kunna bli farlig om man inte "motar Olle grind". Jag har aldrig hållit på med NH-relaterat arbete med häst förut så detta är en nyhet för mig också. Visst har man jobbat vid hand och vunnit över hästar genom envishet och lydnadsträning förut, men inte så fokuserat eller vad man ska säga... Det var jättekul när dottern K fick till det och bara behövde nudda Gullan med pekfingret för att hon skulle flytta undan. Det tog ett tag innan Gullan klurade ut vad hon skulle göra, men sedan var hon jätteduktig. Det verkar som om både dotternK och Gullan tyckte att det var kul att lösa problemen tillsammans. Det tränades trånga passager mellan bommar lite ryggning och följa matte. Det får vi träna vidare på, kul omväxling :)

Lite gjort...

Det blev en helg med vackert väder nästan hela tiden. Det gjorde att vi delvis byggde vidare på taket. Så det blir nog klart vilket århundrade som helst nu :)

Helgen blev också ett tillfälle för valpträff med "lilla" Kooikerhondjen. Det är nämligen så att vår lilla kooiker egentligen var tänkt att bli max 42 cm hög. Det bidde inte riktigt så... Herrn behagade inte att sluta växa så han slutade på 48 cm istället. När vi jämför med schäfern Opus så är kooikern (som för övrigt heter Yatzy) fortfarande en liten plutt, men kommer man ihop med andra kooikrar så framstår Yatzy som en i det närmaste mastodonthund. Men det gör inte så mycket tycker vi, för han är världens vackraste kooikerhondje i alla fall :) Uppfödaren var också nöjd med vår lille plutt (trots storlek). Valpträffen fixade sig utan några gruff mellan hundarna, och Yatzy var till och med glad att träffa nya människor. Yatzy är normalt inte särskilt förtjust i människor och framför allt inte barn, förutom dottern J som han gärna umgås med. Det är ju tur det, för det är hennes hund :)

Dottern K tog chansen och red på åkern framför huset i söndags. Det så jättefint ut, och inte hetsigt och "out of control" som inte är helt ovanligt när Gullan sätter den sidan till. Jag kunde inte rida på grund av tidsbrist, men också för att Patricia fortfarande inte är fyrfostdriven. Hovslagaren glömde bort att komma ut förra veckan nämligen. Min hovslagare kan vara en riktig slarver, men han skor så bra (det är faktiskt inte så ofta hästarna får tappskor även om det kanske verkar så just nu) och har varit hos oss i närmare sju år nu, så då tar jag problemet med att han glömmer och strular ibland. Men nu skulle det vara finfint med en fungerande häst så man kan passa på att rida på åkern innan den plöjs upp.

Nu är det rätt mycket som måste hinnas med innan vintern. Helst ska vi ju få upp takplåten förstås!!! Sedan måste traktorn servas, batteriet laddas, snökedjor införskaffas och en liten hatt till avgasröret måste vi fixa också. Dessutom ska vi helst hinna köra ut gödseln på åkern innan vintern så det inte blir så mycket att sprida framåt vårkanten. Men först måste batteriet laddas som sagt. Huga, vad mycket man skulle vilja hinna med... Men man måste ju jobba också. Just nu vill jag ha fem veckors semester till, kan jag få det???????

Bara jobb...

Ibland känns det sådär bra på jobbet :) Man får grejer gjorda och allt flyter bra. Idag var en sån dag :) Till och med ett knepigt beslut var lätt att formulera. jag är inte riktigt klar med det än (många paragrafer att ta med) men det började bra i alla fall.

Igår hade jag ett långt samtal med ordföranden i den lokala lantbrukarföreningen. Det var han som ringde angående övergången till länsstyrelsen. Det känns himla bra att ha stöd från de som man normalt (i min position) ofta inte riktigt är överens med. Men jag känner nog att jag måste ha gjort ett bra jobb i alla fall med tanke på uppskattnngen jag får från dem genom en klapp på axeln, en vänlig hälsning och lite småprat i affären, och att de gärna kontaktar mig om de har undringar om verksamheten. Det känns ruskigt bra :) Trots att jag inte jobbat med att mjölka kor har de förtroendet att fråga om bra lösningar för deras system. Nu får jag ju inte ge några direkta förslag på lösningar, men jag kan ju alltid leda dem i rätt riktning, och det uppskattas.

På jobbfronten är det dock intet nytt än så länge. Vi får väl se om jag blir kontaktad eller inte. Jag dör ju inte om de väljer andra kandidater, men det skulle vara kul att höra lite mer om jobbet, och känna av arbetsklimatet.

Det var väl självaste.....

Tusan också!!! Patricia har röjt av sig dojjan igen!!!! Kom hem ikväll och såg fram emot en promenad med Patricia. Nä, då....! Då har fröken varit i farten och lekt (!) med Gullan, full fart genom hagen och trampat av sig skon. Grrr... Jag vet inte vad som tagit åt hästarna. Jag undrar om det är något superspeed (modell kokain) iblandat i betforn eller något, eftersom till och med Gullan röjer som en unghäst i hagen. Estep står i mitten och beundrar flickornas framfart med stor förtjusning :) Ett och annat litet skutt tar han också ibland.

jag fick ringa hovslagaren igen så att han sätter på skon någon dag den här veckan. Jag får nöja mig med att putsa och gosa med hästarna ikväll istället. Dottern K red Gullan på volten, lite hetsigt var det men Gullan lugnade sig när hon fick använda huvudet. Hon måste ha något att tänka på hela tiden. Annars hittar hon på bus.

På jobbet var det bara skrivarbete och möten som gällde idag. Inte ett steg utanför kontoret blev det.

Sambon hade målat fönsterfoder idag och det blev sååå fint. Det börjar bli riktigt prydligt vårt lilla hus :)

Helgen går så fort...

Japp, då var det måndag igen då... Nya friska tag på jobbet med andra ord. I helgen var det hopptävling för dottern K och Gullan. Jo, Gullan gick i transporten både på ditvägen och hemvägen, men det var med en jacka över ögonen det... I transporten stod hon dock snällt och var inte särskilt upprörd när hon kom fram. En vacker dag, har vi som mål, ska det bara vara att gå in med Gullan utan att hon viker ett öra ens. Men det är låååång väg dit!!!

Ja, tävlingen då??? Jo en clear round bidde det i alla fall. Andra klassen vägrade de ut sig, men å andra sidan så hoppade Gullan finfint över både första och andra hindret, så vi är nöjda med det denna gång :)

Sedan blev vår ena yttervägg på huset också klar denna helg. Sambon slet hela helgen (och några dagar innan också) och tilläggsisolerade och lade på ny ytterpanel. Väggen blev verkligen superfin. Parabolen sattes upp igen efter väggrenoveringen, men iddes inte fungera förrän vi bytt lite kablar och annat jox. Nu fungerar alla kanaler utom ettan och tvåan. Parabolen måste fininställas, men det orkade vi inte göra igår kväll. Det får bli en annan dag det.

För att gå ytterligare bakåt i tiden lite grann så var min blivande chef (kanske) på besök fredags för att kolla upp om jag hade några idéer om förflyttningen mellan kommunen och länsstyrelsen som i så fall blir nästa arbetsgivare för mig. Jag framförde mina tankar med motiveringen att det är rätt onödigt att uppfinna hjulet flera gånger när det redan finns färdiga och fungerande koncept inom andra brancher med samma typ av arbetsuppgifter. Jag vet inte om intresset var så hemskt stort tyvärr. Men jag fick ju säga mitt i alla fall.

Efter lite begrundande i helgen över arbetssituationen så blev det i alla fall så att jag slängde iväg en ansökan på ett annat jobb som jag har funderat på att söka ett tag nu. Ett jobb som inkluderar det jag tycker bäst om i mitt nuvarande jobb, men det jag inte tycker om i mitt jobb, finns inte med i den tjänsten. En rätt bra kombination tycker jag själv. Vi får väl se vart det barkar, söka kan man ju alltid. Ikväll tänkte jag putsa lite på hästarna och försöka hinna tvätta lite hästtäcken inför vintern. Om det är hyggligt väder imorgon så kan ju täckena hänga ute och torka, så slipper jag förpesta badrummet med hästlukt i onödan. Vi får se hur det blir...

Frisk...

Det är en seg gammal gubbe jag har. Estep är nu pigg och nöjd igen efter magproblemen. Så han klarade sig denna gång också :) I morse stod han och Gullan och kliade varandra kärleksfullt medan Patricia hungrigt jagade runt efter sin hög med hö. Hon får nämligen inte vara med på klikalaset ännu även om de andra hästarna tycker att det är okej att hon äter ur samma hötuss som de numera. Det tog nästan ett år innan hon fick göra det.

Igår var det firmafest med god mat och beach-volleyboll. Jag kunde inte vara med på spelet på grund av min hovmosade hand, men det var kul att se de andra kämpa :) Någonting slog mig när jag tittade på mina kollegor som rände runt och svettades i den djupa sanden. Det är positivt förvånande i vilken bra form de allra flesta av mina kollegor är . Man kan tänka sig hur det skulle ha sett ut för 25 år sedan då god mat, ciggaretter, lilla wirren före middagen och stillasittande arbete, inte var något som någon egentligen tänkte var en katastrofal kombination. Vi har fortfarande ett stillasittande arbete, men jag vill nog påstå att de allra flesta utövar någon sorts aktivitet för att röra sig och må bra. Tränar man inte på gym, simmar eller springer så går man promenader istället. Det har nog förlängt livslängden för många. Jag har en önskan att kunna rida regelbundet, men just nu är det så mycket annat som kommer i vägen. Förhoppningsvis lugnar livet ner sig snart så att hästeriet blir en njutning (som det ska vara) och inte en stressfaktor.

Och, NÄ Mamsen, jag ska inte sluta med hästar, men ibland blir vardagen bara för jobbig med sjuka hästar, tappade häst-dojjor, envisa connemaraponnys, närstående som behöver trygghet och stöd, ovisshet i jobbet, tunga ärenden mm. mm. Någonstans i denna smet står jag och försöker hålla fast i trådarna och rätta till allting så att vardagen kan rulla på.

MAN ÄR SIN EGEN LYCKAS SMED...! Jag kämpar hårt för att få till min lycka. Ofta funkar det, ibland blir smidet skevt och jag måste börja om igen. När det mesta känns tungt så brukar jag försöka tänka på detta kloka ordspråk. För det är ju faktiskt helt sant. Det finns ingen annan än man själv som kan förbättra sin situation. Hjälp kan man få av andra, men det slutgiltiga beslutet om att bli lycklig och må bra kan man bara ta själv.

Lastning med blesyrer

Jag kan inte lasta hästar. Det går bara inte! Idag var det Gullan som skulle baxas in i transporten. Min kära mor tog intiativet till denna lastningsdag. Tur är väl det eftersom jag har så fruktansvärt dålig erfarenhet av att lasta hästar att jag redan innan har insett att hästen aldrig kommer att gå in, särskilt om det är en connemaraponny som ska lastas! Mor och en van hästlastande väninna samt dottern K påbörjade lastningsträningen vid tretiden. Jag hjälpte till en stund tills jag föll och min hand hamnade under Gullans hov. Då blev jag om än mer hysteriskt förbannad och insåg att om jag skulle hjälpa till något mer skulle det aldrig gå vägen. Spottandes och svärandes saker som j****a kossa och några mer olämpliga tillmälen gick jag in och gick inte ut igen förrän jag såg att de var klara med träningen.

Ja, gick kossan in då??? Jo, då. Efter ca två timmars slit gick slutligen Gullan in i transporten med en jacka över huvudet. Jag tror jag ska hålla mig undan ett tag till så får övriga lastare sköta lastträningen, för jag fixar inte det!

Mitt humör var inte direkt på topp heller på grund av att Estep var sjuk hela natten. Han fick ett kolikanfall troligen och var så dålig att jag trodde att han skulle dö i famnen på mig. Efter ca 40 minuters promenad i rask takt (Estep hade väldigt bråttom att gå. Han tyckte det nog var spännande) på mörka vägar igår kväll kom vi tillbaka till stallet. Han låg en stund och stånkade i boxen. Sedan bestämde han sig för att han skulle vara i hagen istället. Han lade sig ner och sov med huvudet i min famn i två timmar. Jag väntade med hjärtat i halsgropen på att han skulle dra sitt sista andetag. Vid 12-tiden gav jag upp och lämnade Estep i hagen, och nästa gång jag gick ut var vid halv fyra på morgonen. Då stod han upp och såg lite matt ut. Vid sex-tiden när jag släppte ut de andra hästarna åt han höet tillsammans med de andra. Nu ikväll ville han följa med in i stallet och äta sin mat. Men än är inte faran över. Kontroll en gång i timmen är det som gäller under kvällen.

FY!!! Ibland är det verkligen inte roligt att ha häst!

Regn, regn,regn...

Huga vad det regnar. Det började igår kväll och har regnat till och från hela dagen idag. Igår blev det övertid på grund av ett ärende jag håller på med. Men det är smällar man får ta ibland. Idag tog jag en lång svamppromenad med hundarna innan regnet kom igen. Det blev lite kantareller i alla fall. åtminstonde så pass mycket att det räckte till köttgrytan och till en kantarellmacka senare. Det är nog favoritsättet att äta kantareller på. Vi tog den inlagda gurkan som vi fick härom dagen av min mamma. Guuuuuu... så god den var. Nästan hela burken gick åt på en gång :) Tack mamsen!!!

Patricia har lyckats med att trampa på sin ena sko så att den blivit skev. Typiskt... det var ju inte många dagar sedan hovslagaren var här. Jag ringde direkt igår kväll till en smått onykter hovslagare som för fullt höll på med att anordna en kräftskiva. Så det är bara att vänta tills på måndag och ringa då istället. Nja, det går ingen nöd på Patricia för hon har mjukt underlag både i hagen och i boxen.

Imorgon ska jag och barnen till Papsen på kräftskiva. Det brukar nästan uteslutande röra sig om nykokta svenska kräftor när det blir kräftkalas hos honom. Egentligen är de turkiska kräftorna lika goda tycker jag, men det är någt speciellt och lyxigt med svenska kräftor ändå :) Om det är okej väder imorgon ska jag försöka ta mig till bygghandeln och köpa vinkelrännor och reglar till taket.

Och förresten, Kompis J har blivit gårdsägare på västkusten, har jag berättat det? Stort grattis till kompis J med make :)

Takjobbet fortsätter...

Nu börjar läkten ta form i alla fall. När man väl fått upp första brädan längst ner (det var sambon som gjorde det) så är det lättare att lägga resten. Vi fick upp en del bärläkt idag när jag kom från jobbet. Hovslagaren var här idag också. Numera är Estep barfota för att hans hovar numera bara växer framåt. Så nu blev det dojjor av för att se om han kan slita fötterna själv och kanske få en bättre form på hovarna. Det blev pizza till middag på grund av takbygget.

På jobbet var det inspektionsdag tillsammans med en kollega. Det blev ett hästställe som fått en del klagomål om diverse saker. Det var inte någon särskilt trevlig syn som mötte oss så det blir ett mycket arbetsamt ärende att bita i. Fy f...n vad illa det kan bli på kort tid. Inte skojigt alls...

Hästarna fick vila idag efter skoningen. Estep såg ut som om han gick på het kol när han gick in. men jag skulle höra av mig om han inte blev bättre inom någon vecka. Han har precis ömsat stråle också så det kan ha med saken att göra också... Han blev inte utdömd av hovis idag heller. Estep retade hovis lite genom att gå under grindtråden när hovis tog in de andra hästarna. Hovis var också lite avis på Estep och tyckte att det var orättvist att en häst som bara är två år yngre än hovis hade färre skavanker än hovis själv :)

Måndag...ZZZZZZZ och läskiga typer..

Jo, jag skriver idag om det jag gjorde igår...

Måndagar... Varför är det så fruktansvärt segt att gå upp då för??? Jag gick och lade mig i tid i söndags, men var i alla fall helt groggy när jag vaknade i måndags morse. Så seg att jag inte orkade mocka på morgonen utan var tvungen att göra det på kvällen när jag kom hem från jobbet istället (om än ändå segare än jag var på morgonen). Sambon fick upp lite takfotsbrädor igår kväll vilket var startskottet för att sätta upp läkten på taket. Så vi satte tillsammans upp två bärläktsbrädor bara för att bevisa att vi faktiskt är på väg in i nästa skede av takbygget :)

Patricia fick vila igår igen (blir lite så när man har ett tak att bygga) men Gullan fick en genomgång på volten. Såg riktigt fint ut på slutet faktiskt.

På jobbet gick det sin gilla gång igår. Ytterligare två klagomål till samlingen. Huga... Det är inte så lite tungt att vara själv inom området. Inte alltid så kul att åka själv på klagomålsärenden, och när man försöker få med sig någon så får man en ogillande min från chefen. Jo jag tycker fortfarande att min chef är bra, men väl snål ibland. Trots lång erfarenhet inom yrket kan hon (och många andra chefer i min kommun) inte riktigt se riskmomentet i att åka själv på klagomålsärenden. Lika med att lämna ut uppgifter om de anställda.

För ett drygt år sedan fick jag en person på halsen som var missnöjd med ett ingripande jag gjort. Personen krävde av kommunen ut alla papper om mig såsom anställningsbevis etc. Utan att blinka skickade man ut dessa papper... ingen frågade mig om jag kände mig hotad eller så. När jag bad om att man skulle stryka mitt personnummer och min adress så blev det tvärnit. Nej, det kunde man inte göra... Efter ett par dagar stod det klart att denna person hade varit hemma hos mig och stått på min gårdsplan. Tack för den du...

Som tur var handlade inte detta om en person som tar till fysiskt våld... Men jag frågade vad mina chefer skulle göra nästa gång när det står en galning med gevär utanför min dörr istället... Något svar på den frågan har jag inte fått ännu!!! Man inser helt enkelt inte hur riskfyllt mitt och mina kollegors arbete är. Det är något jag kommer att ta med mig till min nya arbetsgivare. Det kommer att ställas en hel del krav angående min säkerhet i arbetet. SÅ DET SÅ!!!!!