Helgen är för kort..

Tycker jag i alla fall. Hur som helst åkte jag till tippen med skräp från gäststugan. Hu vad med skit vi samlar på oss. Maken åker till tippen med jämna mellanrum och ändå kunde jag åka iväg med två lass med skräp till tippen utan att det ens märktes i gäststugan tycker jag. Jo, viss skillnad blev det (man ser ju golvet nu...) men ändå! Igår fick vi besök av pappa B som var uppe i krokarna över helgen. Vi fikade och gick sedan runt det markområde som jag vill köpa loss. Han tyckte att det såg fint ut (även om han anser att priset är lite högt) och maken undrade stilla vad i hela fridens namn jag ska med så mycket mark till :) Ja, kalla mig gärna jordhungrig, men om man får köpa mark så tycker jag att man ska ta till så att man kan göra något vettigt med den.

Som alla vet så har jag en önskan om att kunna gå ner lite i arbetstid. Jag önskar också att maken ska kunna göra detsamma och kanske få tag på ett mer givande jobb på närmare håll. Nu låter det som om jag vill det bara för min skull, men så är det inte. Mindre tid på jobbet ger oss båda mer tid med varandra och med barnen och förhoppningsvis ett mer givande liv än det vi har nu.

För att återgå till marken då så innebär den att vi har ved för resten av livet och kan därmed dra ner på elkostnaderna något. Hästarna får sommarbete och ordentliga rasthagar på vintern vilket innebär att trycket på marken minskar radikalt = vi behöver inte hyra sommarbete och kommer inte heller att behöva lägga några stora pengar för att grusa upp i rasthagarna.

Marken är också tillräckligt stor för att kunna ha ett antal får och ett gäng höns (Oj, vad jag saknar hönsen...) och då minskar även matkostnaderna något(dock höjs hökostnaderna lite). Har vi sedan några stora trädgårdsland för odling av potatis och andra rotfrukter och kanske lök och annat som kan lagras så har vi sparat in ytterligare på matkostnaderna.

Att bli hyggligt självhushållande men utan fjällrävenväska och näbbkängor är väl ett mål så gott som något.