Friends...

Okej... Jag gav mig efter en skriftlig ursäkt från markägaren. Nu har vi då bete igen, vilket trots allt är skönt (även om det mest är skräpbete). Vi hann förvisso ta bort stängsel och stolpar, men de får vi sätta dit igen helt enkelt.

Nu är ett bud lagt på marken vi vill ha. Jag satt och räknade på det igår och kom fram till en rimlig utgångssiffra att börja med. Mäklaren var inte ointresserad av att få in bud på delar av egendomen, men givetvis har den som lägger bud på alla 400 ha(ca) förtur. Det lät dock inte som om det hade varit någon jätteanstormning på bud. Hur som helst är i alla fall budet lagt, och det är då bara att vänta och se vad som händer. SPÄNNANDE!!!

Jag hoppas verkligen att det blir något av det här köpet nu. Vi har ju "stora" planer för marken. Först och främst vill vi ju ha får förstås, men bygga ut ridbanan och rensa upp skogen för en liten terrängbana skulle också vara coolt. Nu är det ju pinnar och ris överallt och dessutom vill man inte riskera att få skulden för söndertrampade stigar heller, och det begränsar tillgängligheten en hel del. I egen skog gör vi som vi vill! Lilla terrängbanan kan grannarna (de med hästar alltså) få hyra in sig i kanske. Det skulle vara roligt att tillverka lite terränghinder för hästarna att träna på.

Dessutom skulle det vara en oerhörd lättnad att slippa vara beroende av folks "barmhärtighet" när det gäller bete... Oavsett hur sams man är så blir det alltid något strul tycker jag. Några femårs-avtal när det gäller bete existerar inte i vår lilla del av landet. Är man riktigt snäll kan man få hyra en snutt under sommaren ett år i taget. Så bökigt!!!