En Lördag med Örnie..

I lördags bar det iväg norrut för ett besök hos S och G som är uppfödare till våra schäfrar. Det nya tillskottet till familjen valdes ut. Det var bara två hanar så det var inte så svårt att bestämma sig faktiskt. En krallig och välpälsad pojke blir vår utmaning nu. Han var lite av en ensling som inte brydde sig så mycket om uppmärksamheten egentligen. De andra valparna höll sig till varandra, men Örnie vandrade iväg och kollade läget runt omkring lite mer. Det var inte därför vi valde honom, utan för att han utmärkte sig liksom. Det var inte många sekunders titt på valparna innan jag hade bestämt mig för vem som skulle hem till oss. Jag har säkert valt ut den tuffaste och mest besvärliga av dem alla, men det var något visst med denna lilla fluffboll :)

Efter ca 8 timmars körning totalt på en dag så var jag ganska trött och seg på söndagen, så hela dagen var det soffan och skidor på tv som gällde. Först Vasaloppet och sedan femmilen. Det är kul att titta på skidtävlingar tycker jag :)

Igår var det då måndag igen och det kändes oerhört segt att komma igång efter helgen. Kompis J hade skickat en länk till en blogg som handlar om hur orättvist behandlade alla djurägare blir när de blir utsatta för kontroller och blir av med sina djur. Ord och beskrivningar av ärenden som gjorts utefter tidningarnas minst sagt bristfälliga artiklar. Bristfälliga på det sättet att tidningar, av naturliga skäl, inte kan ta upp hela ärendets gång, vilket får det att låta som om länsstyrelsen omhändertar djur på godtyckliga grunder. Det är tråkigt när en intresserad människa inte sätter sig in i ärenden och lagstiftning innan h*n hojtar om maktmissbruk. Det lustigaste är nog att denna person inte heller verkar ha brytt sig om att läsa lagstiftningen innan h*n yttrat sig. Men, det är inte lätt när man är arg och anser sig bli illa behandlad av myndigheterna. Skulle det inte vara djurskyddet så skulle det vara någon annan myndighet. Det är så det brukar se ut.

Ett av ärendena gäller ett mycket stort antal djur som omhändertagits hos en person. Att en person själv skulle kunna ta hand om denna enorma mängd djur (vi snackar tresiffrigt) är knappast troligt, och gissningsvis hade denna person haft mycket lång tid på sig att avyttra en del av djuren (blandat produktionsdjur och sällskapsdjur). När denna person inte gör det så omhändertas djuren, och djurägaren får stå för kostnaden för skötsel och foder. Det blir en ansenlig summa pengar förstås, och det är klart att djurägaren inte kan betala. Bloggaren hävdar att detta agerande från länsstyrelsens sida snarare stjälper än hjälper och att djurägaren mår ännu sämre än h*n gjort om h*n fått behålla djuren. Bloggaren har alltså fullständigt misstagit sig på vad som är syftet med djurskyddslagen. Syftet är att skydda djuren från lidande, inte låta djuren lida för att djurägaren ska må bra.

Om sociala myndigheter hade tagit våra försök till kontakt med dem på allvar hade även många tragiska livsöden kunnat undvikas. Djurägarna kunde ha blivit hjälpta i ett tidigare skede och konsekvenserna av deras bristande djurhållning hade inte behövt bli så stora.

Så är min ståndpunkt i debatten om elaka myndigheter som idkar myndighetsmissbruk på den lilla svaga djurägaren (som inte alltför sällan lägger ner timme efter timme på att skrika ut sitt hat mot myndigheterna istället för att sköta djuren).