Regler...

Min arbetsplats har en del interna regler som inte är så roliga. En regel är då mikrovågsugnsförbud på enheterna (som jag nämnt förut) den andra regeln är att man på den myndighet jag jobbar på har som policy (ett "snällare" ord för lag) att alla ska arbeta 100%. Att gå ner i tid och jobba deltid på 80% t ex. är alltså inte tillåtet alls om man inte har barn under 12 år. Då har man möjlighet att jobba 80% fram tills barnet har fyllt 12. Min känsla (och som jag upplevde det när jag var liten) är att tonåringar behöver lika mycket eller mer stöd från föräldrarna. Tonårstiden är en kämpig period i livet och att ha föräldrarna tillgängliga då(även om man inte alltid ääääälskar föräldrar när man är i tonåren) betyder väldigt mycket anser jag. Hur som helst så tänker man inte så på denna myndighet så där sket sig en del av mina planer kan man ju säga...

Hur ska man göra för att ta sig ur ekorrhjulet? Jag har massor med idéer, men inget konkret direkt. Sedan är väl jag som alla andra som är inne och snurrar i samma ekorrhjul lite rädd för att släppa sargen. Man vet vad man har, men inte vad man får... Kanske är det dags för mig och maken att sätta oss ner och räkna på våra idéer och önskemål. Vill vi sitta på våra jobb och häcka fram till pension eller ska vi sätta hälarna i backen nu? Som så många gånger förr så säger jag det igen...

Man är sin egen lyckas smed!!!

Det är väldigt konstigt... om jag söker på uttrycket på google-bilder så får jag upp en mängd bilder som har med pengar att göra. Hmmm handlar lycka enbart om pengar? Är det lycka att jobba hela dagarna och tjäna pengar, komma hem på kvällen och laga någon enkel middag för att sedan sätta sig framför tv'n just för att man inte orkar göra något annat. Eller som maken som jobbar på natten, "sover" på dagen, är konstant trött på grund av tidsomställningen (tänk er att leva med konstant jetlag i 15 år). Klart att man inte orkar med något annat då heller.

Nej, fy fasen gubben min... Nu är det dags att tänka om... Hänger du på???