Halvt ihjälfrusen...

Alltså, inte idag, men igår. Som jag skrev igår så räknade jag med att vara hemma vid 7-tiden... FEL!!!! Klockan 8 var jag hemma från jobbet!!! Alltså en restid från dörr till dörr på bara 3 timmar! Jag var kall, arg och trött när jag kom hem! Vad har hänt med denna kollektivtrafik? Det är ju inte klokt att det ska ta sån tid att få ordning på spår och vagnar så att de kan återgå till normal trafik igen. Tunnelbanan går fortfarande inte hela sträckningen och då har detta fel varit sedan i måndags. Lokalbanan kör med söndagstrafik = en gång i timmen. Jag blir så trött!!!

Idag blev det klart med lönerna i alla fall. Jag kan säga att jag är nöjd med min nya lön :) Hoppas att de flesta blir det :)

Det är något fel när...

man kommer ut på morgonen och tycker att det är varmt och termometern visar -12 grader??? I morse var det så hemma hos mig.

Lokaltrafiken i hela länet går katastrofdåligt så man vet aldrig riktigt när man kommer hem. Det lokala tåget går bara en gång i timmen. Mellan några stationer är det tydligen strömlöst också för närvarande vilket innebär att man får lov att ta buss en bit också. Utöver det så går tunnelbanan sådär halvdåligt också. Förvisso är det värre för dem som bor söderut än oss som bor norrut, men i alla fall... Jag har lust att bara vara hemma resten av veckan tills det har blivit rätsida på eländet igen. Jag har nog aldrig varit med om maken till strul!!! Jag får röra mig mot hemmet snart så kanske jag är hemma vid sjutiden i alla fall.

Någon ridning på ridskolan blir det inte för mig i alla fall idag. Jag har helt enkelt ingen lust. Jovisst, jag förlorar en del pengar på det, men så får det bli. Den nya ridläraren jag har är väl snäll och sådär, men jag tycker inte att jag lär mig något. Det var skillnad förut, när man kom hem dyngsvettig från ridningen varje gång efter att ha fått slita som en liten tok för att få till en bra form, en bra sits, en bra väg osv. osv. Jag har flera gånger denna termin talat om för den nuvarande ridläraren att jag har en dålig sits som måste tränas mer. Inte ett pip om att jag ska sträcka på mig eller liknande har yppats denna termin. Då känns det lite surt... Jag behöver kraven och tjatet för att komma framåt i ridningen, och det får jag inte nu tycker jag.

Dotter K har också ledsnat på ridskolan. Hon tycker inte att det är så roligt att rida stor häst utan rider hellre Gullan säger hon. Jag tror väl att det delvis beror på att den nya gruppen inte har samma sammanhållning som den tidigare gruppen hon red i. Hur som helst så får hon rida denna termin ut, men sedan blir det Gullan för hela slanten :) Det är ju tur att det inte är tvärt om... Att det var roligare på ridskolan än att gå ut och busa i skogen med Gullan!

Hemma idag...

Tunnelbanan går sådär lite som den vill. Det lokala pendeltåget går med halvtimmestrafik (eventuellt) och makens bil vägrade starta i morse (konstigt när det var ca -25 grader inatt...) och jag var gråtfärdig!!! Så jag bestämde mig för att stanna hemma istället för att åka till jobbet. Chefen var förstående (delvis på grund av att min kollega, som bor ett par stationer norrut från mig, hade hamnat i samma dilemma) och låter mig få en arbetsdag i alla fall då jag kan läsa igenom remissen för den kommande djurskyddslagen (den nya alltså). Utöver det ska jag leta intressanta organisationer som kan behöva information om vårt arbete. Tack så mycket chefen :)

Jag skjutsade barnen till skolan och åkte sedan ner till byn och införskaffade ett nytt batteri till makens bil.

För en liten stund sedan var jag ute i stallet för att kolla vattnet där. En vattenkopp har frusit förstås... Grrr!!! Jag öppnade dörren till sadelkammaren (där det finns ett element) och till foderkammaren (där finns det en frostvakt) så nu håller jag tummarna för att de två värmekällorna ska räcka till för att tina upp vattnet. Annars får jag ta till drastiska åtgärder genom att sätta på torkskåpet i stallet också. Det är bara det att jag inte kan ha på det samtidigt som värmaren sitter i makens bil, för då går huvudsäkringen (av någon mystisk anledning...).

Japp, så började min dag, hur började er dag?

Och syrran... Jag ska leta upp en fyrhjuling!!! Trots att vi har en trädgårdstraktor så underlättar det nog om man slipper byta ut klippaggregatet till snöplog varje vinter (eller hur brorsan...) Någon som har ett tips på en stark fyrhjuling under 30.000 spänn? Ingen idé att köpa en som är lika svag som trädgårdstraktorn (17 Hk) menar jag...

Mör...

Idag har jag spenderat ca 4 timmar åt att skotta snö! Solen värmde och det var ett fantastiskt väder. Jag hade gett ganska mycket för att få ta Patricia på en vintrig ridtur istället, men snön måste bort så det var inte mycket att göra åt den saken. Ca 700 kvadratmeter snötäckt väg och parkering har jag skottat idag! Utöver det kroppsarbetet var jag tvungen att åka och hämta hö också. Jag orkade bara hämta ett lass idag, så jag får upprepa bedriften på onsdag eller så istället. Inte så roligt att hämta hö i kolmörker, men det kan inte hjälpas.. Kroppen säger ifrån helt enkelt.

Hur som helst så försvann den fina solen på eftermiddagen och något vitt j....a elände började singla ner från skyn igen... grrrr!!! Det enda jag kunde göra var att hoppas att det skulle sluta snöa snart, vilket det tack och lov gjorde till slut:)

Intervjuer...

Två dagar i rad har jag och chefen grillat hugade spekulanter till några tjänster som utlysts på vår avdelning. Det är ganska kul att se hur folk reagerar på konstiga frågor man ställer. Vissa klarar det utmärkt andra blir helt ställda. En fråga jag brukar ställa är - Om du var en hund, vilken ras skulle du då vara? Först brukar de sökande bli helt ställda, men efter en liten stund så lättar stämningen upp och de kan då jämföra sig med någon hundras. Eftersom mitt jobb handlar om djur (för den som inte vet det redan) så är de som söker jobb oftast rätt hemma på olika hundraser avseende temperament osv. Det är dessutom ganska lustigt att det stämmer så bra :)

En av våra handläggare sade vid intervjun att hon kunde jämföra sig med en Cocker Spaniel, dvs oftast trygg och snäll, men ett vasst bett ligger inte alltför långt inne om det behövs. Denna tjej har ett mycket vänligt sätt tills hon känner sig tvungen att fräsa ifrån ordentligt. En annan tyckte att Border Collie stämde bra överens med beskrivningen av henne. Det stämde väldigt bra också även om hon inte var så följsam som man kan tänka sig att en Border Collie är.

Nu är som sagt två intervjuer klara, men tre till ska grillas innan vi bestämmer oss.

Igår hann jag ut med Patricia en sväng efter middagen. Både hon och jag uppskattade träningspasset. Den hästen kan trilskas ganska bra när det börjar bli jobbigt, men om man är noga med att berömma henne så fort hon försöker jobba på på rätt sätt så blir hon jättenöjd och kämpar ännu hårdare för att få ytterligare beröm :) Hon är så söt, min lilla travare :) Igår blev det en uppvärmningsrunda på vägen och sedan avslutade vi med höga-lyft-träning i djupsnön. Skitjobbigt var det för Patricia som inte riktigt har de musklerna som behövs för denna övning, så det blev bara några varv i skritt och trav innan jag hoppade av och skrittade av henne gåendes istället.

Idag är det skitväder i hela stan så jag vet inte om jag kommer ut ikväll. Jag hoppas det, men vi får se :)

194 cm...

Okej! Gullan är tjock och har alltid varit lite tjock, men nu är hon megafet!!! Igår mätte jag henne och hon var hela 194 cm runt magen (eller där man ska mäta för att kunna räkna fram en ungefärlig vikt). För att Gullan ska bli normalviktig så ska hon alltså ner ca 20 cm i omfång... Det är väldigt mycket det! Hur ska detta gå?

Just nu...

Skulle det kännas finfint med ett ridhus :) Jag tycker att någon i krokarna skulle kunna få för sig att bygga ett som jag kan få låna då och då.
Igår tränade dotter K lydnad med ett styck olydig Gullan. Det gick ganska bra på slutet, men hon försöker gärna komma undan om hon kan. Efter ett varv i klätterbacken och ca 15 minuters lydnadsträning var Gullan ganska svettig. Det vore nog bra att klippa henne tror jag. Jag menar, det var ju inget direkt hårt träningspass egentligen.

Ca 100 kilo bort från magen skulle inte heller sitta fel. Kanske får jag ta tag i det hela och ta henne på en skrittur när dotter K inte hinner rida. Gullan måste verkligen ner i vikt, och när ändå Patricia ska ridas så kan man ju fortsätta med häst nummer två efteråt. Ikväll blir det ingen ridning tror jag. Dotter K ska till ridskolan och det brukar vara jag som hämtar henne därifrån. Sedan är det makens första lediga dag idag, så då kan det ju vara mysigt att umgås lite med honom också :)

Förutom lydnadsträning med Gullan så fick Patricia en genomkörare också (inte så allvarligt som det låter dock...) Man märker att hon är bra stel i sidorna just nu. Då skulle det inte sitta fel med det där ridhuset i alla fall. Det finns nämligen ingenstans där jag kan träna volter med henne. Lite skänkelvikning öppnor och slutor kan man få till på vägen, men det räcker ju inte riktigt till för en stel travare.

De snöbelagda fälten runt omkring är antingen åkrar (som jag inte rider på) eller fält som ägs av en person som troligtvis inte är villig att låna ut frusna snöbelagda fält till någon ridintresserad (jag har inte ens vågat fråga). Jag respekterar markägarens önskemål, men det skulle vara rätt trevligt att kunna låna en bit av fältet nu när det är fruset och snötäckt.

Ja, jag får invänta en ordentlig väldränerad ridbana som jag skulle kunna ploga upp på vintern istället :)

Varför inte bara hålla klaffen???

Ibland har jag svårt att vara tyst... Positivt ibland, men ibland hade det varit bättre att bara hålla klaffen!

Idag handlade det om en önskad omfördelning av områden för att underlätta mina kollegors arbete en smula. Två av tre grupper var hyggligt positiva till idén Det var inte min idé utan en idé som har diskuterats i grupperna sedan början av förra året. De två senast inkomna till avdelningen ville inte gå med på detta då den gruppen hade så många jobbiga och hotfulla situationer att tas med när de var ute (i en viss del av stan). Till saken hör att dessa två inte jobbat så länge i yrket vilket fick mig att reagera på uttalandet.

Hur många hotfulla situationer har inte de andra grupperna att hantera då, undrade jag. Jag blev faktiskt rätt förbannad på att man på en arbetsplats inte visar någon som helst hänsyn till att andra har det precis lika jobbigt, och dessutom har hanterat många fler sådana situationer genom åren i och med många fler år(och då handlar det om allt mellan tre och 30 år) i yrket. Respektlöst tyckte jag och sade det också. En annan kollega räddade situationen och lugnet lade sig efter hennes kloka ord.

Det är väl mest attityden jag stör mig på. Vissa slår sig för bröstet konstant och visar gärna med hela kroppen att de minsann är myndighetspersoner (vilket knappast minskar hotbilden eller skapar mindre problem med "klienterna") och skriker ut att de har en så jobbig arbetssituation inför sina kollegor. Andra kämpar och sliter för att få en bra kontakt med klienterna och få dem att förstå vad som gäller och varför, vilket i längden innebär en mindre hotbild och ett bättre resultat. Vilka är det egentligen som har rätt att slå sig för bröstet och ta åt sig äran för ett bra jobb?

Jag har fått nog av nynas-fasoner (som vi kallade de nyanställda på väktartiden) och trodde väl att jag skulle slippa det på denna arbetsplats, men icke. Jag ska inte ta upp diskussionen igen, men fy, vad arg jag blev. Chefen tyckte ändå att det var bra att jag sade vad jag tyckte, men jag känner själv att tiga ibland är guld :)

Men snälla!!!

Fortfarande kallt och snöigt där jag bor. Brrr!!! Man börjar bli ganska matt av att gå ut i tio minusgrader på morgonen. I morse var det förvisso bara 7 minus (hurra!!!) men i alla fall.

i morse gick solen upp 07:35 och kommer att gå ner 16:28 :) Det är ju positivt i alla fall.

Vi håller på att anställa lite ny personal till jobbet, och då är det meningen att jag ska sitta med vid intervjuerna. Jag har gjort det förut, och tycker att det är ganska roligt. Vi får väl se vem som blir den utvalda denna gång :)

Nej, tillbaks till arbetet nu... Jag har bestämt att jag ska försöka bli av med mina ärenden nu. De har legat och dammat till sig tillräckligt länge nu tycker jag. Så det blir att ringa runt idag och se om folket verkligen vill bygga sina stall, och i så fall komma in med kompletteringar till sina ansökningar.

Ha ha ha!!!

Min kollega kom på vid lunchen att vi kan skicka ett mejl till extra sprättiga tuppen (se föregående inlägg) Där det kan stå följande:

VI SAKNAR DIG I MATSALEN!

Den var riktigt bra tycker jag :)

Borta!!!

En katastrof har inträffat på jobbet!! Våran älskade mikrovågsugn har blivit bortforslad av någon illvillig "trivsel-på-jobbet-motståndare".

Jag har kanske tagit upp det förut, att högsta hönset (eller extra sprättiga tuppen kanske man ska säga, papsen vet vem jag menar...) har bestämt att alla på mitt jobb ska gå ner till det "centrala" fikarummet för att värma maten. Vi har hela tiden tyckt att detta är en rätt korkad idé eftersom det för det första är ganska långt till det fikarummet samt att om alla i huset ska äta där så blir det inte någon direkt avkopplande lunchrast eller fikapaus. Det är ju inte heller så att man sätter sig och äter tillsammans med någon okänd människa från någon annan avdelning. Ett skäl enligt extra sprättiga tuppen var nämligen att vi skulle kunna känna en annan sammanhållning mellan avdelningarna. Pyttsan.... Skulle du gå in på en restaurang och sätta dig och börja prata med för dig helt okända människor? Folk skulle ju tro att du kom direkt från psykakuten om du gjorde något sånt, eller hur.

Det är inte direkt troligt att den extra sprättiga tuppen har med sig matlåda till jobbet, så han själv berörs ju inte av problematiken heller, och då är det ju lätt att bestämma saker över folks huvuden...grrr!!!

Vi har därför fortsatt att värma all mat förutom fisk i vår mikro på avdelningen. Men, som sagt, nu är mokrovågsugnen borta i alla fall. Så nu kommer alla gå ner till det stora fikarummet på bottenvåningen och värma sin mat, för att sedan gå upp till avdelningen igen och äta upp den där. Vann man något på att stjäla vår mikro??? Not!

Tiden går...

I lördags hämtade jag hästarnas nya täcken. Framförallt Estep såg ut som en liten lakritsdoppad marsipanbakelse i sitt knallröda täcke. Det var fina täcken som satt jättebra på hästarna. Annars är det lite riskabelt att köpa täcken (och andra saker också förstås) på nätet, för man vet aldrig om man måste sätta sig och sy in halsöppningen eller något det första man gör när man får hem täckena. Men som sagt, den här gången gick det vägen :) Dotter K fick lite ridkläder som beställdes samtidigt.

Jag och dotter K var i färgaffären och tittade efter tapeter till dotter K's rum i lördags också. Efter ungefär en timmes letande kom dottern fram till att hon ville ha vit tapet (med något lite silvrigt mönster) på tre väggar och en fondvägg i rosa metalic på den fjärde väggen. Inte den färgen jag skulle ha valt, men det är ju dotter K's rum, så då får hon vad hon vill ha! Det blir nog fint när det blir klart :)

Dotter J fick en ny vinterjacka som hon verkligen gjort sig förtjänt av. Hon klagar ta mig tusan aldrig över någonting. Nu har hon gått hela vintern med en jacka som varit säkert två nummer för liten. Dotter K skulle aldrig drömma om att stå ut med samma behandling. Vi får se till att dotter J får en riktigt fin ommålning/tapetsering av sitt rum när vi är klara med vårt och dotter K's rum.

Ikväll är det ridning för mig. Förhoppningsvis får jag någon annan häst att rida denna gång. Det blir inte kul att rida om man inte ens är svettig när man kommer ur sadeln efter en timmes lektion.