men... LÅT MIG VARA!!!

Hela morgonen har den djurhållare som blev av med hästen igår ringt som en vettvilling till mig... Efter fjärde samtalet inom en timme då djurägaren vrålandes skällde på mig och försökte hitta anledningar till att länsstyrelsen skulle ta tillbaka sitt beslut fick jag nog. Jag hade sagt flera gånger att h*n fick kontakta min chef och polisen när det gällde handhavandet av hästen, och att jag inte har någon som helst anledning till att dra tillbaka något beslut (vilket jag inte heller kan förstås...) Om en djurägare inte tar ut veterinären för en skada som medför att blodet forsar ur såret, ska man ha djur då? När en djurägare inte tycker att det behövs någon veterinär när ett sår är så djupt att man ser in till benet, ska man ha djur då? Försvaret från djurägaren är dessutom rätt patetiskt. Hästen äter ju och han är pigg, men han har hemskt ont där skadan är (talar inte om var för anonymitetens skull), och den och den veterinären säger så här efter att jag beskrivit skadan, bla, bla, bla... Med tanke på att det uppfläkta såret som gjort att en stor del av benet innanför syns, enligt hästägarens beskrivning bara rör sig om en liten rispa, så kan jag klart förstå att veterinären tycker det är onödigt med veterinärvård (observera att den veterinären inte har sett skadan själv).

Ja, ni, människan är inte riktigt riktig någonstans, och efter det där fjärde samtalet fick jag lov att stänga av telefonen. Jag är väl ingen j...a sambandcentral heller!!! Nu är det i alla fall lugnt en stund så jag kan ta tag i andra ärenden istället. Apropå det så ringde en annan hästhållare (ni vet han som hade de där extremt sociala hästarna som jag var ute på för någon månad sedan). Han har fixat alla brister utom en, och fint blev det också. Det var sååå kul :)