Läääänge sen sist...

Sorry, har varit lite dålig på bloggen ett tag, ska bättra mig...

Vad har hänt sedan sist då? Ja, jag har varit sjuk i några dagar och lagom till min tillfälliga funktionsoduglighet så passade hela vinterns snö att komma just dessa dagar. ca 50 cm snö på två dagar, det ni. Plötsligt var vi fullständigt insnöade, och hade det inte varit för min nya fina bil hade vi inte tagit oss ut alls genom snömassorna. Dessutom bestämde sig vår plogare för att han minsann inte skulle ploga hela den vägbit som han faktiskt är ålagd att ploga. Nej, det hänger ner några grenar över vägen nämligen (inte våra träd vilket gör att vi då inte kan börja såga i dem hur sm helst heller...) och då kan man inte ploga där. Lagom förbannad över situationen fick jag tag i plogaren och skällde ut honom för att han inte sköter sitt jobb som han ska. Hoppas att det tog lite grann i alla fall! Sambon kämpade i flera dagar för att få bort så mycket snö som möjligt. Sedan var det snö i två dagar och sedan som i ett trollslag så är marken bar igen. Skönt att slippa skotta, men det blir så mörkt utan snön istället. Man kan nog aldrig bli riktigt nöjd :/

Torsdagen blev min första arbetsdag denna vecka, med två nya ärenden som väntade på skrivbordet. Visserligen två renden som i stort sett redan är klara redan innan de påbörjats, men det blir ett stressmoment i alla fall, vilket inte är så bra just nu. Jag känner mig smått labil kan man väl säga. Det behövs inte mycket förrän hjärtat pörjar klappa fortare t ex.

Idag var det enhetsmöte i vanlig ordning, något som jag helst skulle vilja slippa nu. Min sista arbetsdag inom kommunen kommer att vara den 19/12, och då ska alla överföringar av data vara klar. Jag ska då ha överfört allt, rotat igenom arkivet efter lämpliga akter som ska med till länsstyrelsen, packat mina saker och avslutat mitt liv på kommunkontoret. Dessutom ska jag på något sätt samtidigt klara av att hantera mina vanliga arbetsuppgifter också.... Det har ju känts rätt tungt med ärendena, och den ökade arbetsbelastningen gör ju inte saken bättre precis...

Nu ikväll träffade jag kompis J som var i stan för att titta på de stora dressyrmästarna i den stora vita bollen i staden. Det var ett underbart avbräck från vardagsbekymren! Härligt att bara sitta över en mumsig middag (för den var ruskigt mumsig) och prata hästar med en riktig kompis. Vi drog runt lite i stadens fina affärer också vilket resulterade i två julklappar till barnen. Nog första gången jag köpt julklappar redan i november :) Jag får nog åka in en sväng till innan jul, för hur det än är så är utbudet på fina julklappar betydligt bättre inne i stora staden än vad den är här ute i obygden med omnejd.

Vid tiotiden var det dags för mig att åka hem och kompis J åkte till sitt tillfälliga nattläger, men så snart hon har vägarna förbi så får vi ses igen! Hemma väntade hungriga hästar på kvällshö och omstoppning inför natten. Nu står de där i stallet och mumsar i tillrättalagda täcken. Allt i sin ordning och jag kan gå och lägga mig i lugn och ro.

Natti natti :)

En nätt liten yta....

Var på Länsstyrelsen igår för att medverka i slutdiskussionen om övergången av djurskyddet. Samtidigt delade vi upp distrikten så gott vi kunde. Jag och två till ska täcka den lilla nätta ytan på sjuhundraåttiosextusensjuhundraåttio hektar med vår enorma kompetens inom djurskydd :) Det blir ruggigt tufft, särskilt när distriktet blir 11 mil långt och ca 13 mil brett... Men, men det är bara att bita ihop det. Jag får i alla fall bra kollegor i min lilla grupp då vi är tre agronomer från samma årskull (nästan, en tog ett sabbatsår och hamnade i min årskull sedan). Så jag är rätt positiv faktiskt ändå. Man kan inte göra mer än man kan så att säga.

Igår vid tolvsnåret kom en ny liten medlem till släkten. En liten pojke såg dagens ljus med sambons bror som pappa :) Både bebe och mamma mådde efter omständigheterna väl (bidde kejsarsnitt till slut). Det får mig att känna mig lyckligt lottad med två bebbar som kom ut den naturliga vägen efter inte alltför besvärligt förarbete.

Dags att dyka ner i arkivet nu så att jag får med allt som ska med efter nyår.

Vi hörs :)

Big rehab lektion 1

Skum rubrik va... Ja, efter stort deppskov igår kväll efter att jag hälsat på mamsen på hennes nya adress redde vi (jag och sambon) ut en del frågetecken när det gäller mina hysteriska anfall. Jag får nästan panik så fort någon (det kan vara jag själv också) kräver att jag ska prestera något. Hjärtat klappar fortare och panikkänslorna börjar bubbla. Huga.. NOT GOOD!!! Som bekant får jag inte särskilt mycket gjort av något jag planerar så idag blev det lektion ett i planering. EN SAK I TAGET!!!

Bäst att mota Olle i grind och se till att komma ner på jorden ett tag. Idag lyckades jag med den sak jag planerade i morse. Jag mockade ur de blöta bäddarna ur hästarnas boxar. Det var min plan för idag och jag lyckades genomföra det. Dotter K red Gullan på volten. Jag tyckte att det räckte att mocka idag så något hästeri blev det inte. Nu lät det väl som om jag aldrig mockar, och självklart gör jag det varje dag, men eftersom jag har bäddar till hästarna så bygger man bara på bädden efterhand istället för att mocka ur kisset. Jag mockade alltså ut kisset idag, så var det...

Första tunna snötäcket kom idag. Blöta slaskiga stora flingor dalade ner från en jämngrå himmel. På eftermiddagen klarnade det upp lite grann så det blev en hygglig eftermiddag i alla fall. Nu ska jag åka och handla någt gott som vi kan ha till korven vi ska äta ikväll.

Tack och adjö...:)

Ensam på jobbet

På bilden: Yatzy kooikerhondje :)

Nu har hela enheten åkt på enhetsresa med övernattning. Jag har inte möjlighet att följa med på grund av häst-, och barnpassningstrassel. Det är rätt skönt att vara själv i sin lilla korridor, inget som stör. Jag känner mig rätt avslappnad och bekväm och jobbade på rätt bra igår (på eftermiddagen då...) Idag ska jag dyka ner i registervärlden och överföra en drös objekt till en fil som ska vidare till länsstyrelsen. Lite pilljobb med det, men egentligen inte så svårt (läs intelligensbefriad arbetsuppgift).

Igår var dottern K och red på ridskolan. Gymnastik till häst var det, så idag när hon gick upp var hon ganska mör i benen och magen (även om hon inte sade något så syntes det när hon gick :) ). När jag var liten hade vi en ridlärare som tyckte det var väldigt kul att terrorisera oss elever med allehanda gymnastikövningar, så jag kommer definitivt ihåg hur man kände var varenda liten muskel satt flera dagar efteråt. Men kul var det och nyttigt också :)

Mamsen har sluppit ut från sjukhuset och har flyttat till en vårdinrättning med mera hemmakänsla än förut. Dessutom ligger detta ställe närmare hem så det blir lite lättare att bara "svänga förbi". Får hoppas att hon piggar på sig ännu lite till så att hon kan få komma hem till sina djur och sin man ett tag. Det tror jag hon skulle må bra av. Man får väl kolla upp allergistatusen på folk som vårdas där på vårdhemmet och i bästa fall kan man kanske ta med sig vovven i alla fall för ett besök (katten vill nog inte följa med tror jag...). Jag och min familj ska i alla fall åka dit och kolla läget i helgen. Att mamsen får komma från sjukhuset får man ta som ett gott tecken. Frisk blir hon inte men om hon kan må någorlunda bra så får man vara nöjd med det (eller hon får vara nöjd med det, kanske man ska säga).

Gegga...

Fy vilket regnande. Det regnade hela dagen igår, en liten stund inatt och har regnat idag. Vem satte på kranen??? Jag var ganska nöjd nu i höstas (tidigare i höstas alltså) för att det inte hade kommit så mycket regn. Fördelen med det är att inte den uppländska leran som vi är begåvade med i våra hagar kanske skulle kunna hålla sig på ett djup av ca 5 cm nu under senhösten... Men icke... Nu efter regnet så är det den vanliga geggan igen, och varje gång den visar sig förbannar jag mig själv att jag inte sett till att dränera hagarna under sommaren. Vad gör man nu då, när hagarna ser ut som lervälling och jag slutar jobbet när det blivit mörkt??? Jag får helt enkelt sätta på mig en pannlampa och försöka få till några minidiken som kan leda bort en del vatten i alla fall...

Dräneringsjobbet kommer inte att göras ikväll för då måste jag sätta mig vid symaskinen och sätta ett nytt blixtlås i stalljackan (för fjärde gången på samma jacka...grrrr...).

Så himla mycket pyssel som måste fixas hela tiden, men jag måste erkänna att jag tycker det är mycket roligare att göra sånt pyssel hemma än att "pyssla" på jobbet. Kommer mig inte för att göra någonting vettigt alls på jobbet. Det har varit så till och från (mest till) sedan ett halvår ungefär. Dåligt samvete får man förstås, men vad ska man göra???

Ringer telefonen önskar jag att jag slapp svara, inspektionsrapporter blir liggande osv. osv. Skitjobbigt är det just nu. Eftersom vi flyttar vidare till annan myndighet efter nyår så sitter de flesta och försöker avsluta så många ärenden som möjligt inför flytten. Jag tittar på mina nära hundra ärenden, och när jag väl lyckas avsluta några ärenden så tar det inte mer än någon dag så är jag uppe i lika många igen. Och det är ju inte enkla ärenden som bara är att avsluta efter ett samtal eller en inspektion precis... Inte så kul när man hör från grannkommunerna att -vi har jättemycket... vi har 15 ärenden som rullar just nu... Jag törs inte ens nämna hur många jag har...

När det tjorvar ihop sig på det här sättet så har jag bara en önskan... KOMPIS J!!!! Kom hit och räta upp min ärendehög och mitt helt hopplösa arbetssätt!!!!

Kompis J är helt grym när det gäller att planera och sedan få gjort det som hon planerat. Sånt beundrar jag. Jag är också rätt bra på att planera, men att genomföra planen är jag helt kass på. Och då finns det ju ingen vits med att planera eller hur...

Det finns en till sak som gör att det går så segt på jobbet. Jag är ingen kvällsmänniska direkt (kan sambon intyga då jag oftast slocknar i soffan vid niosnåret även på helger, har dåligt samvete för det med..) men jag jobbar bättre och effektivare på kvällen än på dagen. Det innebär att jag kommer igång och jobbar bra framåt tvåtiden på eftermiddagen, vilket gör att rätt många timmar går till spillo på förmiddagen. Sedan har jag då ca tre timmar på mig innan det är dags att gå hem. Visst, vi har flextid, men den handlar om en timme hit eller dit. Man kan inte komma efter tio och börja jobba och sedan jobba till sju. Det skulle passa mig bättre än 8-5 som det är nu.

Ja, ja, nu är klockan efter två på dagen så nu börjar lusten att börja skriva inspektionsrapporter komma (hur nu det skulle kunna vara lustfyllt???). Så det blir over and out för mig denna dag..

NER I PAPPERSHÖGEN BARA!!!!!

Dressyr för hela slanten...

Visst är det vackert med dressyr. Särskilt när man vet hur knepigt det kan vara att få till det... Var på dressyrtävlingar i helgen och hade en ledig dag för mig själv :) Lätt B och lätt A var programmet för dagen. Massor av startande (fullt i båda klasserna) så det blev en lång dag. Den kompisen som jag egentligen var där för att titta på hade så sent startnummer så jag hann tyvärr inte se henne innan jag var tvungen att åka hem, men det hade gått hyggligt i alla fall även om hon inte fick godkänt. Det var fördel "spända hästar med flashigt steg" idag tyvärr. Tycker det är lite konstigt när man ser dessa hästar trava i slalom längs medellinjen, skygga i hörnen (med blomma på ovanligt ställe, hjälp!!!) och i vissa fall faktiskt även backa och tvärstanna framför denna hörna... Och ändå få högre betyg än den häst som snyggt och prydligt gör som den är tillsagd om än inte med flashigt höga benlyft... Jag trodde dressyr i första hand handlade om lydnad (åtminstone på lätt B och lätt A-nivå) men jag måste ha missuppfattat något här!?

Det är nyttigt att titta på tävlingar ibland. Man blir lite sugen på att få till det med den egna pållen. Nu är ju hon inte galopperingsbar på volt ännu, men ute i skogen galopperas det gärna, så hon fattar att hon ska galoppera när man ger galoppskänkel, men att galoppera i vänster galopp när man ger kommandot för vänster galopp är inte så noga tycker hon. Huvudsaken är väl att man galopperar, eller...? Ja, inte är det lätt inte, men det kommer så sakterliga.

Nu är det beckmörkt på kvällarna så nu börjar tragglandet på volten i några månader. När månen lyser kan man rida ut en bit efter vägen, men tyvärr lyser inte månen alltid. Ikväll måste jag sätta i en ny lampa till strålkastaren som lyser upp ridbanan så att tragglandet kan börja. Det är dags att börja ta tag i saken ordentligt. Tänk om man hade ett välbetalt jobb som bara varade 4 timmar om dagen eller så.. Det skulle vara något det. Jag tror att jag ska vinna några miljoner så att både jag och sambon kan gå ner till deltid istället. Åååååh så bra det skulle vara :)

Men vad i...

Nu vart det ju plötsligen fredag igen... Inte ett jota tycks ha blivit gjort i veckan (även om det egentligen har det) Sambon hjälpte till med att åka och byta däck på den nya fina bilen :) Det visade sig bli något mer kostsamt än vi båda hade räknat med. Det fanns ju inga bultar till vinterdäcken, så drygt 500 kr extra för det... tack så mycket! Sedan var det ju en del trubbel med ojämnt slitna däck (vinterdäcken) och däck av olika fabrikat (sommardäcken) som då enligt däckfirman och några andra jag talat med var fullständigt katastrof. Bilmeken lugnade mig dock något genom att tala om för mig att däck slits olika, och om det var risk för att hela axeln skulle gå sönder på grund av detta så skulle det inte vara möjligt över huvud taget att ha fyrhjulsdrivna bilar (om man inte köpte nya däck var hundrade mil eller så). Sommardäcken var det inte heller någon fara med så länge det är samma dimension på däcken. Och att det var likadana däck på samma axel. Hmmm... Man undrar ju då om tanken med varningen från däckfirman. Visst det är väl bäst att ha likadana däck runt om, men en förklaring som ligger nära till hands är ju också att däckfirman gärna skulle vilja sälja däck (naturligtvis).

På kvällskvisten var det hovslagardags! Jag förberedde mig mentalt på att hovslagaren skulle ha glömt att han skulle sko hos mig, och ringde 20 minuter efter överenskommen tid (som jag förövrigt brukar göra då hovslagaren är ruskigt dålig på att hålla tiden). 18:20 blev klockan innan hovis kom (bara en timme och tjugo minuter senare än bestämt). Men han funkar så himla bra med hästarna så jag står ut med att han är en strulputte. Rätt viktigt att hästarna trivs med hovslagaren tycker jag.

Som kompensation för sin sena ankomst var hovslagaren extra noggrann och dubbelkollade all verkning extra noga. Alla hästar fick finfina fötter och jag blev 1100 fattigare. En och en halv häst får skor. Verkning tar han ingenting för alls, så dyr kan man inte anklaga honom för att vara.

Det där med hovslagare är något speciellt. Jag har inte haft så många, och jag är nöjd med de jag har haft, men sedan finns det de hovslagare som har som hobby att klanka ner på andras jobb. Varför då, kan man fråga sig. Vissa skryter så över hur duktiga de är och har hela bilen full med specialdojjor av olika slag. Mer än en gång har jag sett när dessa "mästarhovslagare" har gjort i ordning fossingarna på en kuse och den ser ut som skit rent ut sagt. Och för det får man pynta dubbelt så mycket som jag gör. Ofta går dessa skrytare och specialskoinnehavare ihop i en och samma person, skumt?! Sedan finns det folk som tar hem hovslagare från 50 mil bort för att det är något så väldigt speciellt med just den hovslagaren. Nä, hästen ska få fötterna fixade på ett bra sätt och dojjorna ska sitta kvar, hästen ska trivas med sin hovis och hovis ska vara snäll mot hästen. Sedan kunde det ju vara en bonus om hovslagaren kunde passa tiden också förstås :)

Lite samma stuk kan det vara på hästveterinärer faktiskt. Slår sig för bröstet, klankar ner på alla andra yrkesgrupper som har med hästar att göra (t ex. massörer, kiropraktorer, foderrådgivare, hovslagare mfl.) Tar hutlöst betalt för att titta på en häst som travar tio meter åt ena hållet och tio meter åt det andra. Jag menar inte att de alltid ska komma med något det-här-blir-hästen-frisk-av-piller, men man behöver ju inte ta betalt som om man lämnat ut flera hundra sådana piller. Konstigt att drygt en timmes jobb inklusive söm och sex skor+ resa fram och tillbaka för en hovslagare kan kosta mellan 1100 och 2000 spänn medan vissa veterinärer tar drygt 1500 för 10 minuters jobb+ resa (och då ingen materialkostnad alls). Blir diagnosen fel eller osäker tar veterinären ut 1500 till för samma arbete en gång till. Tappar kusen dojjan efter en vecka eller två sätter hovslagaren på dojjan (eller en ny!) helt gratis. Det är något man som hästägare tar för givet! Varför kräver man inte mer av vissa veterinärer??? Jag ska inte säga att alla veterinärer gör så, vår förra hästveterinär fick man påminna om att hon skulle skicka räkning när hon hade vaccinerat eller något. Det stör lite att det är så olika mellan yrkesgrupper... Helst ser jag nog att veterinären tar efter min hovslagare snarare än tvärt om i och för sig. Det kostar tillräckligt mycket att ha häst ändå :) Men kul är det...

Dessa otroliga hästkonstnärer...

Som bekant har vi vissa problem med att lasta ett styck 400-kilos connemaramadam. Detta problem gör att det inte blir lika roligt att ha häst som det skulle kunna vara. Gammelmannen Estep var precis likadan vilket gjorde att man drog sig för att tävla eller träna på annat ställe än hemmavid.

Så gudarna ska veta att jag vet precis hur det känns för en liten tjej som helst av allt vill visa upp sin fina fina ponny på någon liten tävling eller träning, men inte kunna det för att hästen inte går in i hästtransporten. Visst, vi har fått in Gullan i transporten ett par gånger, men då med en jacka över ögonen. Och visst kan man göra på det viset, men idealet är trots allt att hästen lugn och trygg kan kliva in i transporten utan att behöva luras in helt enkelt bara för att den inte ser något...

Därför har jag letat igenom internet efter tips och råd. Då ser man alla dessa hästkonstnärer som på något konstigt magiskt sätt lyckas få den mest trilskande kusen att snällt som en hund följa med in i en hästtransport. Jag vet att det går, med myyyyyyyyyyyycket tålamod kan även en 400-kilos connemaramadam snällt och tryggt gå in i en hästtransport.

När det gäller Gullan så är grunden till hennes nojja absolut rädsla. Hon står och skakar när man försöker få in henne, verkligen jätterädd! Och den känslan tillsammans med mina tidigare erfarenheter av lastning av ett styck connemara är en fullständigt helkass kombination. När man dessutom lägger till en fruktansvärt stark häst, så är man ju helt körd! Nu har jag dock fått ordentligt med upplyftande information via nätet som gör mig säker på att både jag och Gullan kan komma över våra emotionella problem när det gäller lastning.

Så nu börjar sakta förberedelserna för många timmars lastningsträning. Det blir nog till att ta med matsäck till transporten, för det kommer troligtvis inte räcka med någon timme inte. Gullan ska inte gå in för att hon är räddare för det som är utanför. Det är inget bra sätt, dessutom är jag så trött på att se den där rädda oroliga blicken. Jag vill ha en lugn häst som tycker att det är helt okej att stå där i transporten, och det är det vi kommer att sikta på, även om jag skulle behöva flera doser valium eller något annat extremt lugnande på kuppen :)

Vill ha mer helg...

Varför är det så att när helgen är slut vill jag ha helg ett tag till. Jag känner redan på lördagen... åhhh nu är helgen snart över, suck!!! Helt sjukt egentligen, jag har ju ett jobb som är helt okej och bra arbetstider fakiskt. Men det är som det är, lite vill ha mer...

Pratade med Mamsen ikväll. Hon mådde under omständigheterna bra. Jag fick veta att det snart är dags för hennes häst att vandra på de evigt gröna ängarna (hästen här ovan...). Han har varit knackig en tid, och eftersom mamsen inte längre kan rida så har hon beslutat att det är dags nu. Alltid sorgligt sånt här, men hon gör helt rätt. Han ska inte gå där och inte bli ordentligt omskött bara för att någon människa är sentimental. Visst, han får sin mat, sina täcken bytta, hovarna verkade mm. men den där dagliga gosstunden, rykten, ridturen får han inte längre och då blir det bäst för honom på de evigt gröna ängarna... Så är det, inget att lipa för!!! (erkänn att du fick en tår i ögonvrån...).

Jag red ut i skogen idag. Hade väl önskat att rida ut med dottern K, men som den tonåring hon nu är så kommer hon ju inte upp förrän vid ett-tiden på eftermiddagen, och då har jag redan hunnit rida (för vem orkar vänta halva dagen för att få sällskap i skogen...). Idag både travade och galopperade vi :) Pigg och glad, men inte så stissig som hon var härom dagen. Så sköööönt, för jag gillar inte stissiga hästar!

Nu ska jag luta mig tillbaka och se på tv. Vid nio blir det en tripp ut till stallet för att natta hästarna. Även om det är segt att gå ut sådär på kvällen så är det så mysigt när man väl är där. Då blir det gärna lite extra mys, hovkratsning och borstning av Estep. Han bruka tycka det är skönt att få pälsen putsad inför natten, så det är klart att han ska få det. Han är ju trots allt väldigt speciell :) ( På bilden nedan är han nog "bara" 27 eller så)