Tv-paj och sekretess....

Uj vad dagarna går. Helt plötsligt står man där och det är redan onsdag morgon.

I måndags kväll så rasade i alla fall tv-apparaten till slut efter några års arbete. Tråkigt, men ändå bra tyckte vi. För nu kunde vi äntligen skaffa en platt-tv istället för den där stora klumpen. Så igår bar det iväg till elgiganten för införskaffande av ny televisionsapparat. Så nu är vi ca 9000 kr fattigare men ändå nöjda med vårt nyförvärv. Den är sååå fin och sååå platt :)

Igår fick jag också den äran att bli uppringd av min blivande chef. På grund av omorganisation (eller ändring av vissa lagar och regler) kommer jag och alla mina kollegor inom området byta arbetsgivare från den 1/1 2009. Det är med blandade känslor kan jag säga, men det blir nog bra att jobba på ett tag till innan jag byter inriktning från beslutandeposition till rådgivande roll istället, vilket är mitt mål just nu i alla fall. Man måste ha mål, annars kan man ju inte sträva efter något. Det är bara det att jag har en tendens att sätta upp mål som är svåra att nå inom en överskådlig framtid (dock inte detta mål). Hur som helst kommer min blivande chef ut till min nuvarande arbetsplats för diskussion om de praktiska bitarna iom övergången. Det var ett bra initiativ tycker jag.

Nu ska jag fortsätta jobba och ta tag i ett ärende som handlar om katter (SURPRISE!!!) Katter är nog ett av de vanligaste bekymren när det handlar om mitt jobb.

Denna gång en kisse som lämnats ensam inomhus när matte åkt till sjukhus. Resultat tre veckor senare???? En helt förstörd kisse som lämnas in på djursjukhus. Katten är i så dåligt skick att den avlivas direkt. Kul... not!!! Katter har verkligen inget värde i detta samhälle!!! Okej, visst de är alldeles för många ofta, men vem är det som är skyldig till denna våldsamma ökning av katter???? I Sverige finns det bara ett kattdjur som lever vilt och som är inhemskt så att säga, och därmed har rätt att röra sig utan någon matte eller husse runt knuten, och det är lodjuret! Resten har vi människor fixat till. Ja, så var det med det. Jag får fortsätta att jobba med ärendet. Vi får se var det slutar. Antingen lyckas jag få tag i någon som vet om det finns katter kvar i lägenheten eller så får jag ta med farbror blå och be dem slå in dörren helt enkelt. Människor som inte är tillräckligt friska för att kunna se till att djuren får omvårdnad när de måste in på sjukan ska inte ha djur alls. Jag blir så himla trött på sånt här... :/