Åkerrace...

Vi har ryttarens bästa vän här just nu, stubbåkern!! Dottern K tog Gullan på en välbehövlig galopp över stubbåkrarna i krokarna igår. De båda såg väldigt lyckliga ut när de kom hem :)

Jag har jobbat hårt den här veckan så jag har tyvärr inte haft någon möjlighet att ta ut Patricia på samma runda. Dessutom har Patricia varit halt i sommar så hon är inte riktigt redo för långa galopper över stubbåkrar ännu. Vi får väl se om jag kan ta en kortare galopp när kornet är taget på åkern vid stallet.

Patricia är verkligen ett typiskt varmblod som aldrig varit utanför den släta travbanan förut. Nej, inte riktigt, men man skulle kunna tro det eftersom hon snubblar över minsta kotte i skogen. Hon är inte överförtjust i stubbåkrar heller. Kanske beror på att de är lite leriga. Hon kanske är rädd för att halka eller något. Vad vet jag...
Hon är i alla fall världens godaste varmblodstravare (före detta travare, nu galoppare också...) Hon har de egenskaperna som jag tycker är viktigast hos en häst numera... Hon bockar inte, sticker inte, stegrar inte. Gamle estep har gett mig så mycket av den varan genom åren så att det räcker med bockiga hästar under min resterande livstid (och lite till). En riktig busponny har han alltid varit, och kommer så förbli. Han gjorde bocksprång i hagen senast igår enligt dottern K. Inte illa för en trettioåring det. Jag var bara lycklig att jag inte satt på. För den hästen kan verkligen konsten att bocka och hoppa jämfota som ingen annan häst..

Ikväll var dottern K på ridskolan och red. De red ut så jag fick sitta och titta på en annan lektion istället. Man blir faktiskt lite sugen på att rida för instruktör igen, men det får bli när man blir ekonomiskt oberoende.