Plopp, plopp, plopp...

Så kommer ärendena in... plopp plopp plopp... stiltje i ett par veckor och sedan plopp plopp plopp igen. Jag hade precis lyckats få ner ärendemängden inom mitt område till 97 pågående ärenden. Jag kände äntligen att jag började få koll på grejorna, så kommer sammanlagt sex klagomålsärenden (av den typen som inte handlar om grannar som är i luven på varandra) in bara inom ett par dagar. Klagomålsärenden tenderar att bli oerhört arbets- och tidskrävande, något som jag helst skulle vilja vara utan just nu. Jag ska ju flytta till en annan organisation, och det vore finfint om jag slapp släpa med mig en massa ärenden dit.

Nu har jag då ett antal mer akuta ärenden, som t ex. En tjur som kommer lös med jämna mellanrum (jo, farbror blå har varit där och försökt fånga in den ett par gånger :) den synen skulle man ha velat se...) tjuren är dock snäll, men ack så lekfull :).
Två hunduppfödare med lite fler hundar än vad som får plats, ett gäng hästar som inte ses till ordentligt etc, etc... Är det inte härligt att jobba med detta...??? Samtidigt ringer andra djurägare och klagar över att de inte sett till mig på länge... sorry... jag skulle vilja, men jag kan inte dela mig själv i två delar, hur mycket jag än försöker.

Det är ju kul att man är efterfrågad av dem som annars borde tycka det var jätteskönt att slippa ett besök från en sån som mig :) . Det är nog den bästa komplimangen man kan få i det här yrket. De är goa "mina" lantbrukare, verkligen jättegoa. Trots att vissa har som hobby att vara motstridiga (som han med tjuren t ex.). Men i de allra flesta fall kommer vi bra överens ändå. Det skulle dock vara trevligt att få möjlighet att åka ut till dem oftare, och slippa tampas med allehanda klagomål ideligen.

Nu är det snart dags för enhetsmöte, så jag skriver kanske lite ikväll.