Hästdag...

Det blev en heldag med hästar idag. Det var inte riktigt meningen, men blev så ändå. Först på förmiddagen red jag Patricia på åkern. Spänd som en stålfjäder, ivrigt gnäggande efter grannens hästar som går i en hage i närheten. Hon var inte direkt villig att jobba idag, och försökte blanda galoppsprång med någon sorts halvtrav-bock-skänkelvikningsvariant. Jag lyckades i alla fall få till några hyfsade skrittövningar, så jag får väl vara nöjd med dagen i alla fall. Sedan var det dottern K som skulle rida Gullan på stubbåkern också. Där blev det sidokast och framåthopp istället. Jag vet inte vad som flög i hästarna idag. När Gullan hade framåthoppat halvvägs hem lyckades dottern K hoppa av. Sambon som var med var tvärilsk på Gullan och jag likaså. Så får man bara inte uppföra sig!!! Jag och dottern K vände tillbaka till stubbåkern och sedan red jag en stund. Visst, Gullan försökte komma undan mig också ett par gånger, men se den gubben gick inte. Stormatte har nämligen varit med om samma sak många gånger förr och vet vem det är som får ge sig till slut. Sedan fick dottern K rida igen. Volter och bågar, halter och halvhalter, igångsättningar och avsaktningar. Så länge Gullan var tvungen att koncentrera sig på vad dottern K ville (och så länge dottern K koncentrerade sig på ridningen) så gick Gullan som en klocka. Men någon ridning på vägen ensam blir det inte för dottern K förrän hon verkligen bemästrar ett styck stark connemara.

Igår hade jag min kompis J på besök. Det var härligt att träffas eftersom det inte blir så ofta numera. Hon har en tendens att flytta längre och längre bort från lilla mig hela tiden. Nu får hon bannemig stanna dit hon flyttat, för nästa flytt så kommer hon ramla över kanten till Öresund om hon fortsätter i den här takten :(

Ja, vi åt gott och pratade hästar och livet i största allmänhet. En mysig kompiskväll helt enkelt :) Sådana får man alldeles för få av när man blir äldre. Det är så förbaskat mycket annat jämnt.

I kväll blir det film och chips tillsammans med dottern K. Det blir en mamma-dotter-kväll och det är också mysigt :)

Plopp, plopp, plopp...

Så kommer ärendena in... plopp plopp plopp... stiltje i ett par veckor och sedan plopp plopp plopp igen. Jag hade precis lyckats få ner ärendemängden inom mitt område till 97 pågående ärenden. Jag kände äntligen att jag började få koll på grejorna, så kommer sammanlagt sex klagomålsärenden (av den typen som inte handlar om grannar som är i luven på varandra) in bara inom ett par dagar. Klagomålsärenden tenderar att bli oerhört arbets- och tidskrävande, något som jag helst skulle vilja vara utan just nu. Jag ska ju flytta till en annan organisation, och det vore finfint om jag slapp släpa med mig en massa ärenden dit.

Nu har jag då ett antal mer akuta ärenden, som t ex. En tjur som kommer lös med jämna mellanrum (jo, farbror blå har varit där och försökt fånga in den ett par gånger :) den synen skulle man ha velat se...) tjuren är dock snäll, men ack så lekfull :).
Två hunduppfödare med lite fler hundar än vad som får plats, ett gäng hästar som inte ses till ordentligt etc, etc... Är det inte härligt att jobba med detta...??? Samtidigt ringer andra djurägare och klagar över att de inte sett till mig på länge... sorry... jag skulle vilja, men jag kan inte dela mig själv i två delar, hur mycket jag än försöker.

Det är ju kul att man är efterfrågad av dem som annars borde tycka det var jätteskönt att slippa ett besök från en sån som mig :) . Det är nog den bästa komplimangen man kan få i det här yrket. De är goa "mina" lantbrukare, verkligen jättegoa. Trots att vissa har som hobby att vara motstridiga (som han med tjuren t ex.). Men i de allra flesta fall kommer vi bra överens ändå. Det skulle dock vara trevligt att få möjlighet att åka ut till dem oftare, och slippa tampas med allehanda klagomål ideligen.

Nu är det snart dags för enhetsmöte, så jag skriver kanske lite ikväll.

Åkerrace...

Vi har ryttarens bästa vän här just nu, stubbåkern!! Dottern K tog Gullan på en välbehövlig galopp över stubbåkrarna i krokarna igår. De båda såg väldigt lyckliga ut när de kom hem :)

Jag har jobbat hårt den här veckan så jag har tyvärr inte haft någon möjlighet att ta ut Patricia på samma runda. Dessutom har Patricia varit halt i sommar så hon är inte riktigt redo för långa galopper över stubbåkrar ännu. Vi får väl se om jag kan ta en kortare galopp när kornet är taget på åkern vid stallet.

Patricia är verkligen ett typiskt varmblod som aldrig varit utanför den släta travbanan förut. Nej, inte riktigt, men man skulle kunna tro det eftersom hon snubblar över minsta kotte i skogen. Hon är inte överförtjust i stubbåkrar heller. Kanske beror på att de är lite leriga. Hon kanske är rädd för att halka eller något. Vad vet jag...
Hon är i alla fall världens godaste varmblodstravare (före detta travare, nu galoppare också...) Hon har de egenskaperna som jag tycker är viktigast hos en häst numera... Hon bockar inte, sticker inte, stegrar inte. Gamle estep har gett mig så mycket av den varan genom åren så att det räcker med bockiga hästar under min resterande livstid (och lite till). En riktig busponny har han alltid varit, och kommer så förbli. Han gjorde bocksprång i hagen senast igår enligt dottern K. Inte illa för en trettioåring det. Jag var bara lycklig att jag inte satt på. För den hästen kan verkligen konsten att bocka och hoppa jämfota som ingen annan häst..

Ikväll var dottern K på ridskolan och red. De red ut så jag fick sitta och titta på en annan lektion istället. Man blir faktiskt lite sugen på att rida för instruktör igen, men det får bli när man blir ekonomiskt oberoende.

Tv-paj och sekretess....

Uj vad dagarna går. Helt plötsligt står man där och det är redan onsdag morgon.

I måndags kväll så rasade i alla fall tv-apparaten till slut efter några års arbete. Tråkigt, men ändå bra tyckte vi. För nu kunde vi äntligen skaffa en platt-tv istället för den där stora klumpen. Så igår bar det iväg till elgiganten för införskaffande av ny televisionsapparat. Så nu är vi ca 9000 kr fattigare men ändå nöjda med vårt nyförvärv. Den är sååå fin och sååå platt :)

Igår fick jag också den äran att bli uppringd av min blivande chef. På grund av omorganisation (eller ändring av vissa lagar och regler) kommer jag och alla mina kollegor inom området byta arbetsgivare från den 1/1 2009. Det är med blandade känslor kan jag säga, men det blir nog bra att jobba på ett tag till innan jag byter inriktning från beslutandeposition till rådgivande roll istället, vilket är mitt mål just nu i alla fall. Man måste ha mål, annars kan man ju inte sträva efter något. Det är bara det att jag har en tendens att sätta upp mål som är svåra att nå inom en överskådlig framtid (dock inte detta mål). Hur som helst kommer min blivande chef ut till min nuvarande arbetsplats för diskussion om de praktiska bitarna iom övergången. Det var ett bra initiativ tycker jag.

Nu ska jag fortsätta jobba och ta tag i ett ärende som handlar om katter (SURPRISE!!!) Katter är nog ett av de vanligaste bekymren när det handlar om mitt jobb.

Denna gång en kisse som lämnats ensam inomhus när matte åkt till sjukhus. Resultat tre veckor senare???? En helt förstörd kisse som lämnas in på djursjukhus. Katten är i så dåligt skick att den avlivas direkt. Kul... not!!! Katter har verkligen inget värde i detta samhälle!!! Okej, visst de är alldeles för många ofta, men vem är det som är skyldig till denna våldsamma ökning av katter???? I Sverige finns det bara ett kattdjur som lever vilt och som är inhemskt så att säga, och därmed har rätt att röra sig utan någon matte eller husse runt knuten, och det är lodjuret! Resten har vi människor fixat till. Ja, så var det med det. Jag får fortsätta att jobba med ärendet. Vi får se var det slutar. Antingen lyckas jag få tag i någon som vet om det finns katter kvar i lägenheten eller så får jag ta med farbror blå och be dem slå in dörren helt enkelt. Människor som inte är tillräckligt friska för att kunna se till att djuren får omvårdnad när de måste in på sjukan ska inte ha djur alls. Jag blir så himla trött på sånt här... :/

Tak över huvudet...

Vi håller på med att renovera vårt tak. Det har varit ett projekt som löpt hela sommaren. Jag säger det... man ska inte börja rota i gamla hus för då skaffar man sig bara en massa jobb. Renoveringen började med rivning av den gamla takbeläggningen.
- Och så lyfter man på locket och vad hittar man väl där...
Jo ett tak modell 1800-tal, skevt och lite ruttet här och var. Tillräckligt bra för att behållas men eftersom taket var byggt med plankorna omlott (locktak har jag lärt mig att det heter) så var det inte bara att lägga ny papp på taket.. Näää då... Hela taket kläddes in i nya spontade brädor för att få taket jämnt.

Därefter skulle pappen på. Har man någon gång balanserat på alghala klippor vid havet med den ständiga känslan av att man snart ska drulla ner i det iskalla vattnet, ja då vet man hur vi har känt det när vi lagt papp på vårt tak. Dessutom var det lite svårt att komma överens med vädret. Var det inte för varmt så blåste det halv storm eller regnade. Inget av alternativen är särskilt gynnsamma när det gäller en ganska stökig uppgift som att rulla ut, sträcka, spika tung takpapp som hela tiden glider ner samtidigt som man ska hålla i sig i rep för att själv inte ramla ner från taket. Ibland önskar man att man hade lika många armar som en bläckfisk.

När vi närmade oss skorstenen kände vi att vi nog måste fixa till den innan vi lägger klart pappen. Putsning av skorsten påbörjades (också väderberoende) och plåtkrage spikades för att stötta upp skorstenen. Sedan kunde vi fortsätta med pappen mellan regnskurarna och arbetsdagarna (man måste ju jobba och tjäna pengar också).
Men skam den som ger sig... Igår kväll vid åtta-tiden var sista pappvåden på plats och skarvarna runt skorstenen täta. Ca 130 kvadratmeter tak är nu tätare än det någonsin varit förut :)

Till råga på allt hann vi också med att byta ut hela takvirket och lägga papp på taket över förstukvisten. Bara ett sånt där litet sidoprojekt som också måste göras på en gång (helst för några år sedan...). Barnen som för övrigt haft en rätt tråkig sommar med föräldrarna klängandes och svärandes på taket dagarna i ända lagade ugnspannkaka till familjen, utfodrade djuren och var allmänt behjälpliga under tiden vi kämpade vidare med byggprojektet. Vi berömde barnen för att de varit så duktiga och hjälpsamma under byggperioden. Dottern J kontrade med att förklara att det taket vi jobbar med ska ju vara över deras huvuden också. Klyftig liten fröken det där :)

Kvällen avslutades framför dumburken med värkande tennisarmbågar (sambon har det värst)efter alltför mycket spikande. Nu kan vi äntligen påbörja nästa moment i takläggningsprocessen. Efter jobbet ska jag åka och köpa virke till takfotsbrädorna som måste upp innan läkt och rännkrokar kan sättas på plats. Det är ett himla pyssel att göra sakerna i rätt ordning... Så denna vecka är målarvecka för vi tänker inte stå på stege och måla takfotsbrädor och vindskivor efter de har kommit upp. Det är tillräckligt mycket klängande på vingliga stegar i alla fall när man fixar med hus.

Summa sumarum av vårt takläggningsprojekt hittills då... FINNS PENGARNA SÅ LÅT NÅGON ANNAN GÖRA JOBBET!!!!!!

18 år och myndig...

Kan ett förhållande bli myndigt??? Ja, hur som helst så har sambon och moi stått ut med varandra i 18 år idag :) Hurra, hurra, hurra för oss!!! 18 år som började med en kväll på yxlan tillsammans med en drös arbetskamrater av olika onyktrhetsgrad. Sambon var väl en av dem som var minst nyktra (lätt byte, he, he!!) Inte trodde väl någon av oss att vi nu idag fortfarande skulle bo under samma tak. Men jag är i alla fall rätt nöjd med mitt kap, och hoppas väl att sambon tycker detsamma där under den gåtfulla ytan...

Förlovningen skedde för exakt 17 år sedan, så nu har vi bara giftemålet kvar. Kan det passa med 30-årsdagen kanske??? Med tanke på hur svårt vi har att få tummen ur när det gäller det mesta (förutom att fixa knoddar och husdjur), så kan nog tolv års planering passa bra som tidsram :)

Kvällen kommer i alla fall avnjutas med gorgonzolaspäckat nötkött av något mört slag. Det är så ruggigt gott och så ruggigt dyrt och så ruggigt onyttigt så det får man egentligen bara unna sig en dag som denna. Efterrätt då??? Blir nog ost och vin tror jag. Barnen får ursäkta fredagsmysvalet denna dag, för nu är det Pappa och Mammas bestämma helt själva-dag :)

Kram kram

Skolstart...

Första dagen i skolan efter ett långt sommarlov. Det var lite trögt att få upp ungarna i morse, men det gick. Spenderade tiden mellan sex och sju till att fixa det där eländes agregatet till elstänslet. Jag gjorde en fin låda till det igår kväll, med takpapp och allt. Men morgonen gick som sagt till att koppla ihop ledningar och spänna trådar mm för att få elen att gå runt hela hagen. Det lyckades jag dock inte med helt och hållet, så jag får kolla stängslet ikväll för att se var det felar någonstans. Slängde ut hästarna i hagen strax före sju och gick sedan in för att hitta Dottern K sittandes i vardagsrummet långt från färdig för skolan... Grrrr... Sminkad skulle hon också vara förstås, och det hade hon ju naturligtvis hunnit med. Hon fick tio minuter på sig att fixa hår och borsta tänder (såna där saker som jag för min egen del skulle prioritera lite högre än sminkning och tv-tittande) medan jag och dottern J släpade ut cyklarna till bilen. Vi bor en bra bit från skolan så cyklarna behövs för att ungarna ska kunna ta sig hem på eftermiddagen.

Efter visst tjat (skynda skynda...) kom vi dock iväg. Dottern K började i ny skola idag och skulle åka med halv åtta-tåget, så egentligen var det hon som hade bråttom... inte jag eller dottern J.

Trots allt är det rätt kul när ens lilla tjej blivit så stor att hon börjat sjuan :) Plötsligt skuffar man en lång tonåring framför sig till bilen. En lång tonåring som fortfarande inte kan göra en sak på en gång när man ber henne, utan måste ta omvägen via en gosstund med hunden eller något annat som är betyyyyyydligt viktigare än att borsta tänderna t ex. Var man så där strulig när man var tretton??? Det var man garanterat, men det är så lätt att glömma ens svaga sidor, eller hur...:) Vi får hoppas att det går bra i den nya skolan nu i alla fall. Vi får väl se när jag kommer hem...

Utbrytarprinsessa...

Vi har tre hästar.
Ett sto kallad Gullan/Gulle Guling/Gullan Boll lite beroende på vilket tillstånd hon är.
En valack kallad Estep/Esteplätt/Gammelskrutt/Lerplätt lite beroende på vilket tillstånd han är.
Ett sto kallad Patricia/Lerpöl/Utbrytarprinsessan lite beroende på vilket tillstånd hon är.

När man har tre kusar hemma så är man aldrig arbetslös. Framför allt inte nu när gräset i hagarna börjar sina och höet ännu inte riktigt kan accepteras som föda för att gräset på andra sidan staketet alltid lockar mer. Det gamla elagregatet pajade för länge sedan och jag har inte fått tummen ur för att skaffa ett nytt förrän härom dagen. Detta nya eminenta skydd från hästar som klänger över staketet har ännu inte hunnits med att sättas upp och det straffar sig såklart.

Dottern K ringde strax före lunch med följande kommentar:
- Mamma, när jag stod och borstade Gullan i stallet kom Patricia och hälsade på. Jag lovar att det inte var jag som släppte ut henne :).
Dottern K lovade att gå runt hagen för att se vart Patricia hade tagit sig ut någonstans vilket hon också gjorde förstås. På det enda stället där det bara finns två trådar hade fröken utbrytarprinsessa kört ut sin långa näsa och på något sätt "krupit" under staketet. Det ska då tilläggas att hästen är närmare en och sextio hög och trådarna är på ungefär 80 cm resp 1,40 m höjd. Det var inte så himla länge sedan jag sträckte trådarna i staketet heller... Jag vet ju vad jag ska göra ikväll i alla fall... FIXA ELEN TILL STÄNGSLET!!!!

Har haft dialogsamtal med ett styck chef idag. Jag har en bra chef som är mycket förstående och hjälpsam. Såna chefer tycker jag om :) Dialogsamtalet går ut på att diskutera var man är och vart man vill (i korta drag). Ja, var är jag... Ockuperad av en massa skumma typer som inte gör som de blir tillsagda och därmed gör livet surt för mig. Vart vill jag.... Jag vill slippa bli ockuperad av alla dessa skumma typer som inte gör som de blir tillsagda så att jag kan åka ut och träffa kossorna istället... Jag längtar efter att få känna lukten av kooooo.... och kanske få klappa lite på en och annan kossa mu också...

Vad bra man har det...

Satt och surfade runt idag och hamnade på en blogg som fick mig att tänka till lite. Här sitter man och surar för skitsaker egentligen när det finns så många som har det så mycket sämre än jag. Jag vet att det finns några i min vänskapskrets som ha drabbats av detta elände som anhörig, och så även jag, men att få ta del av den person som verkligen drabbats direkt och få ta del den personens tankar och känslor får en faktiskt att tänka till ganska ordentligt. bloggen jag pratar om finns att läsa här: http://danieledman.blogspot.com/ Man bör dock inte gå in och läsa den under arbetstid, då det finns risk för att ingenting blir gjort den arbetsdagen.

Jag har det ändå rätt bra om jag tänker efter. jag har min sambo, mina ungar och alla djuren och den övriga familjen. Jag borde vara nöjd med det egentligen och det är jag faktiskt.

Då stör det mig när någon ringer till jobbet och gnäller om grannens katt, eller det som nog varit det fånigaste hittills. En familj som blir störda av en räv som springer över tomten med jämna mellanrum. EN RÄV!!!!! Herre gud, har inte folk annat att tänka på. Men jag har lovat att tala om för räven att han inte ska springa över tomten något mer :) Nej, jag skojar bara... Den familjen får stå ut med att ha en räv springande på tomten då och då, för någon flytt av en vild räv kommer inte att ske. Jag välkomnade helt enkelt familjen till landsbygden.

Ikväll ska jag ta en sväng med hästen och sedan spendera resten av kvällen i tv-soffan. Det är ungefär vad man pallar med efter en arbetsdag. Men det är ju också ett tecken på att jag har det ganska bra ändå...