Dessa pållar...

Precis när man lyckats få en liten medryttare till Gullan så blir hon halt :( För ett par veckor sedan blev hon ju jättesvullen i sitt ben. Något som dock lade sig på någon vecka. I torsdags var ungarna ute och red och när de kom tillbaka var Gullan tydligt halt. Jag beordrade vila i en vecka, men jag är rädd att det blir längre än så. Igår fick Gullan ett hovbad eftersom jag kunde tänka mig att hoven spökar på grund av torkan. I morse när jag var ute i hagen och kände på henne märkte jag att hon var varm i baksidan på knät. Hur som helst får hon vila nu fram till nästa vecka då jag tänkte ringa ut veterinären. Nu får vi ta tag i det här ordentligt. Kanske till och med ett besök på kliniken kan vara värt besväret... Vi får se vad distriktsveterinären säger först...

Jag red Patricia en lång sväng igår. Jag red en väg som jag inte ridit förut (jag har gått den med hundarna för länge sedan dock). Man får rida en bra bit på grusvägen (som är ordentligt hård just nu) men sedan kommer man till en lång gräsbeklädd väg som inbjuder till en härlig galoppsträcka. Jag travade bara denna gång eftersom det var första gången Patricia gått där, men nästa gång blir det galopp :) Efter vägen kommer man in på en stig i skogen. Den går över väldigt bergig mark. Man kommer dock runt på en liten slinga och kan sedan rida tillbaka till den lilla vägen. Patricia var väldigt seg och gick myrsteg i skritten. Jag fick verkligen jobba för att få henne att gå framåt. När jag kom på mig själv med att sitta och "segskänkla" hela tiden så kickade jag till ordentligt vilket hon lyssnade på. Däremot travade hon på ordentligt i när vi travade i alla fall. Då gick hon riktigt fint några korta perioder innan travarnosen ploppade upp likt en hungrig haj. Då var det bara att sakta av, och sedan börja om igen. Nyttigt för Patricia och för mig :)

Den väg vi red på är en av de vägar som är avstängd för trafik med en bom. Vi har inte ridit där förr eftersom fastighetsägaren är minst sagt tjurig när det gäller ryttare. Jag har däremot tröttnat på detta avspärrande av ridvägar och hävdar nu min allemansrätt. Nu är det snustorrt i backen så det finns inte en chans att det skulle bli några skador på marken. Det bor ingen i den stugan dit vägen leder (vi stör alltså ingen heller).

Det är väldigt konstigt att bonden tillåter att vi rider över hans äng (förvisso i traktorspåret, men ändå) där han tar lite hö varje år och att vi får rida på stubbåkrarna på höstarna (trots att det finns en teoretisk risk för flyghavre). Markägare som inte gör ett piss med sin mark (lyfter bara eu-stöd) är hur griniga som helst istället. Visst, det har varit ryttare som missbrukat marken, men det betyder ju inte att alla gör det. Det är inte så att det är jättemånga ryttare runt om i krokarna heller...