SLU Here I come :)

Idag kom anställningsförslaget med posten. Till att börja med blir det sex månaders projektanställning med en högre månadslön än den jag gav förslag på :) Givetvis är det ingen diskussion om jag tänker skriva på. Jag har kikat igenom min blogg lite och jag inser att jag under ganska lång tid varit mer eller mindre desperat när det gäller annan sysselsättning. Jag vet inte om jag är typen som tröttnar fort (eller fort och fort... jag har jobbat med det här i fem år nu) eller om jag bara är otacksam i största allmänhet.


Det är så himla tungt när man känner att man inte kommer någon vart, inte har några särskilda utvecklingsmöjligheter där man är och dessutom bor i en region där jobben inom min utbildningskategori inte växer på träd precis. Många tycker säkert att jag borde vara glad för att jobba med det jag utbildade mig för, men när man upptäcker att det inte var så givande som man trott från början så blir det ett litet nederlag tyvärr :(

Det är många saker som har gjort att jag inte trivts med mitt jobb:

• "Kunder" som gör att man fullständigt tappar tron på mänskligheten.
• Känslan av att man ständigt måste se sig omkring för att vara säker på att ingen "kund" väntar på en runt något hörn.
• Ibland jäkligt konstiga och minst sagt tvivelaktiga bedömningar av lagar och regler som man måste följa för att chefen säger så. Dvs beslut som man inte känner att man kan stå för även om det är man själv som skriver under beslutet.
• En underdimensionerad budget som gör att många på enheten ständigt är i riskzonen för att bryta ihop.
• En fyrkantig organisation som inte på något sätt går att ändra på eller utveckla.

Men för att vara lite positiv har det funnits bra saker också:

• Helt suveräna kollegor som jag trivts med otroligt bra. Jag kommer att sakna alla, men några mer än andra.
• Roliga samtal vid fikabordet (också kollegornas förtjänst)
• Jag har fått se många fina stall hos satsande bönder/hästhållare.
• Jag har fått prata med trevliga människor i telefonen.
• Jag har fått se delar av länet där jag aldrig förut har satt min fot.
• Genom vissa "kunder" har jag insett att jag egentligen har ett ganska bra och skyddat liv och att mycket som jag gnällt om tidigare egentligen är skitsaker. (Jag hoppas att det har märkts på hemmafronten ;) )

Ja, det finns plus och minus med alla arbetsplatser och jag är glad att jag får testa på en ny.

Om inte löneskillnaden varit så stor hade jag lätt kunnat tänka mig att stå i en ladugård och mockat skit också. Inte mig emot! Det är också ett viktigt jobb :) Men som sagt, mina dyra fritidsintressen och önskan om att kunna ge ungarna och maken bästa möjliga levnadsförhållanden sätter stopp för den typen av jobb.

Mitt nya jobb kommer att ge större möjligheter att jobba hemifrån någon gång i veckan och dessutom kommer det att ge mig möjlighet att se maken innan han åker till jobbet på kvällen. Något som sliter ganska hårt när man inte kan ses alls många dagar. Förhoppningen är också att jobbet inte ska vara så psykiskt krävande. Förhoppningsvis ger det därigenom en gladare morsa och fru :)