Idag fick jag ett mail från en möjlig arbetsplats för mig. Det handlar om att anordna kurser för djurskyddshandläggare och veterinärer samt lite handläggning av remisser osv som gäller djurskydd (lagändringar, ny forskning som ska vara till grund för ny lagstiftning osv.) Det är en före detta kollega som talat gott om mig för sin chef. Jag får verkligen göra mitt bästa för att gräva upp min kreativa förmåga ur myndighetsträsket så att jag kan bli intressant som aspirant för tjänsten. Så på måndag klockan 11.00 ska jag vara talbar och väl förberedd för en telefonintervju :) Mycket nervöst eftersom jag hemskt gärna vill testa på jobbet...
Jag har servicetelefonen idag med allt vad det innebär :( En hundägare har ringt två gånger nu och frågat hur hon ska kunna få tillbaka sin hund som är omhändertagen. Ärendet om djurplågeri är nedlagt hos åklagaren och även om anmälan ser illa ut (djurplågerimässigt, alltså inte vanvård som är vår primära uppgift), så har varken veterinär eller duktiga hundutvärderare där hunden nu hålls säga att det finns några tecken på att hunden blivit misshandlad av nuvarande ägare. Ändå anser chefen att hunden ska sitta kvar där den är över helgen... Jag ser väl inte att vi har någon rätt till det, men fine... inte min huvudvärk! Jag tycker bara att det är synd att en hund får sitta på stall i onödan bara för att.. Vi får väl se på måndag om de hittar på något nytt skäl till att hunden inte ska lämnas ut... Jag blir bara så himla trött!!! Ena dagen tycker de si, och andra dagen tycker de så... Blir målet nedlagt så blir det väl det??? Ska vi då vara kärringarna mot strömmen eller? Det finns massor av djur som far illa, men rätten måste ju ha sin gång eller...???
Nej, det känns inte kul att jobba för den här myndigheten när det blir så här...
fredag 15 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar