fredag 11 juni 2010

Det är tufft att slå från underläge...

Talade med representanten för markägaren idag. Han hade talat med en av styrelsemedlemmarna som då inte varit positiv till min förfrågan. Han hade inte förstått vad jag skulle ha så mycket mark till... Nej, det är inte lätt för någon som inte är insatt att förstå vad som krävs av en hästgård... Jag berättade i alla fall för representanten att jag hade några alternativa förslag (3 respektive 4 ha) som han kanske kunde visa för styrelsen. Jag berättade också vad lantmäteriet och länsstyrelsen hade att säga om saken. Vad lantmätaren hade sagt blev representanten intresserad av. Han tyckte att jag skulle skicka in mina nya förslag samt en kopia av mejlet från lantmätaren och sade att det ju faktiskt var positivt för min del i alla fall. Sedan undrade han vad jag ville ge för marken. Jag påminde honom om att det faktiskt stod i min intresseanmälan, men att det också stod att jag var öppen för förslag både när det gällde pris OCH arealstorlek. Kul när folk bryr sig om att gå igenom material ordentligt, eller...???

Nu har jag i alla fall skrivit ett utförligt brev (IGEN...) med mina nya förslag och varför jag är intresserad av just den marken. In i minsta detalj har jag redogjort för jordarter i skogen som medför god dräneringsförmåga, hästars intresse av att äta sly, storleken på areal som krävs för att hålla ett lagom betestryck och hur man undviker för hård belastning på marken, varför hård belastning inte är bra för djuren och miljön, vilken typ av bete som är bra för en viss typ av häst med mera, med mera. Jag avslutade brevet med att jag vor tacksam om brevet kom till alla styrelsemedlemmar så att de själva kunde ta ställning i frågan innan styrelsen tar sitt beslut.

Nu känns det inte som om jag kan göra så mycket mer än att vänta på svar. Har markägarna någon som helst medkänsla så kan de kanske tänka sig att släppa 3-4 ha av deras 470(!) till mig. Jag förstår faktiskt inte vad problemet är om jag ska vara ärlig...

Inga kommentarer: