Shopping

Igår gick jag tidigare från jobbet för en shoppingrunda. Jag tycker det är ganska träligt att gå i affärer, så jag blev rätt nöjd när jag hittade det jag skulle ha i första möjliga skobutik. Det blev ett par sandaler och ett par luftiga promenadskor. Jag har lite problem med fötterna så det var "fotvänliga" skor som gällde. Sådana där små nätta fina skor utan stötdämpning går tyvärr bort helt. Det kan jag bara använda vid enstaka tillfällen och då har jag ont i fötterna i flera dagar efteråt. Men jag är mycket nöjd med gårdagens inköp, även om det sved i plånboken när jag kom till kassan.

Jag jagade rätt på en ny hovkrats också igår. Tjejen i kassan på den flashiga ridsportbutiken blev nog lite besviken när det bara klirrade ner en tia i kassa-apparaten i samband med mitt inköp.

I morse kände jag igenom Patricias ben, och det verkar som om värmen i kotan och hoven har dämpats lite grann. Jag ska försöka spola benen på henne ikväll för att lindra lite och för att återfukta hovarna så att de blir lite mer elastiska. Patricia är lite nojjig när det gäller spolning, så vi får se hur det går.

Lite ledsen nu...

Patricia har ont i foten:( Nu är det höger fram som är varm från kotan och ner. Vrickning... ja, kanske det, vad vet jag. Trist är det i alla fall när hästen är halt. Förvisso har jag inte orkat ta tag i ridningen, men det är ju inte kul att ha en halt häst i alla fall. Av någon anledning händer det här alltid på sommaren verkar det som. torra sulor? ja, kan vara en del av problemet det också. Jag får titta närmare på saken ikväll när jag kommer hem :( Snygg färg på lindorna förresten. Kanske ska införskaffa något liknande när jag är i Tyskland?

Mot mörkare tider...

Nej, jag brukar inte vara så negativ, men trots allt så känns det lite i hjärtat när man tänker på att det ljusaste dygnet har passerat för i år :( Men vad tusan... många sköna sommardagar är kvar och sedan kommer förhoppningsvis en höst med gott om sol och kristallklar luft.

Midsommaraftonen var lugn. Vi hade styvpappa L på besök och åt lite sill och västerbottenpaj ihop. Resten av helgen ägnades åt vila och lite fotbollstittande.

Nu är jag tillbaka på jobbet, och tydligen har många kommit på att de behöver bygga om stallen inför hösten, så telefonen har gått varm här idag. Det gör inte så mycket att folk ringer och frågar en massa saker, men det blir lite tjorvigt att hinna med sånt man räknat med att göra under dagen. Men, vad tusan... det finns ju fler dagar i veckan!

En kollega har varit ute på ett stall och då hittat en del brister i konstruktionen. Vi letade igenom arkivet och hittade en förprövning som gjorts på samma stall för ett antal år sedan. Efter förprövningen och besiktningen är stallet godkänt med en mindre avvikelse.

Nu är man tveksam om man ska kunna godkänna stallet för tillstånd på grund av bristerna (som uppenbarligen redan fanns då men som då ansågs vara mindre avvikelser). Jag undrar om mina beslut som jag ger på förprövningar, om några år kommer att anses ickegällande? Hmmm... Vad gör vi förprövningar då för? Ska väl tillägga att ingenting i lagstiftningen har ändrats sedan beslutet togs (inte på de punkter som är aktuella nu i alla fall). Blir lite trött på det faktiskt. Visst, förprövaren har väl varit för snäll i sin bedömning, men det känns inte som om vi kan komma nu och kräva att de bygger om hela stallet. Det handlar alltså om en punkt som enligt förprövningen har bedömts som en mindre avvikelse, men som vi idag har strikta order om att inte se som mindre avvikelse. Bara tyckanden, tyckanden, tyckanden...

Vad ska vi ta en massa beslut för om vad vi tycker förändras från den ena dagen till den andra, jag bara undrar...

Än är det inte dags...

Häromdagen skulle dotter K flytta hästarna till hagen bakom huset. Estep, som brukar få gå lös bakom de andra hästarna (man tar Gullan i ena handen och Patricia i den andra), råkade gå in i fel hage och började beta där istället. När flickorna (Patricia och Gullan alltså) upptäckte att Estep inte var med in i hagen så började de hojta efter sin "prins". Dotter K gick tillbaka och hämtade Estep och han taktade brevid henne hela vägen till hagen där hästflickorna stod. Jag, som hade mycket bestämd åsikt att det faktiskt var dags för Estep att lämna jordelivet, fick snällt ändra mina planer. Hästen är ju för tusan finare i gången och piggare i huvudet än en normal 20-åring.

Igår kväll satt jag därför med foderstatsprogrammet och lade till och drog ifrån på alla möjliga sätt för att få till en foderstat med mer krut i utan att mängden mat ska behöva utökas. Så nu har jag köpt hem müslifoder för avelsston som komplement till betfor. Det var det enda fodret som inte innehöll lusern (något som Estep inte tål så bra på grund av nedsatt njurfunktion troligtvis) men ändå ger tillräckligt med energi och protein (av rätt sort). Även mineraler och extra vitaminer har införskaffats. Så nu är det bara att börja vänja in hästen på den nya foderblandningen. Förhoppningsvis ger det effekt på Esteps lilla kropp :)

På markfronten, intet nytt...

Ännu har jag inga svar att ge angående markköp. Men det kommer väl så småningom. Hästarna får gå kvar i vinterhagarna (ingen direkt nackdel för Gulle gul dock) men det är lite kämpigt att leta reda på hela höbalar i oceanen av löshö på höskullen. Man märker att höförrådet börjar sina (alltså, det finns massor hö kvar, men inte den typen av balar jag vill ha, mest "fårhö" kvar nu). Förhoppningsvis kommer bonden snart igång med en ny höskörd inom kort.

Internet har hoppat igång igen hemma, så nu sitter ungarna dagarna igenom och surfar för fullt. Lite tråkigt bara att dotter K nu rider sent på kvällen eftersom hon fastnar vid datorn hela tiden. Men låt gå då, huvudsaken är ju att hon rider.

En till uppdatering ska jag försöka hinna med senare idag, Vi hörs

Förresten vill jag gratulera storebror som lyckats med bedriften att cykla Vättern-rundan :) Duttig bror :)

Nähä nä...

Internetreparatören kommer nästa onsdag (!) Jo, tack för den servicen. Urdåligt tycker jag! Det är bara att bita ihop då då...

Idag har det varit mötesdag precis hela dagen. Jag blev precis klar med alla möten, så nu kan jag blogga lite, läsa lite mejl för att sedan gå hem för dagen. Inte så mycket produktivt idag med andra ord!

Mina kollegor har gått till en större park i närheten för att spela kubb, dricka vin och äta middag ihop. Jag valde att stanna kvar på jobbet den sista lilla stunden, för att sedan komma hem till min lilla familj istället. Kollegorna undrar ju kanske lite, men jag känner inte för att vara inne i stan längre än absolut nödvändigt, utöver jobbet och djurintresset så har jag inte mycket gemensamt med mina kollegor, inget som inte kan avhandlas vid fikabordet i alla fall. Jag har inget intresse av att spela kubb och dricka vin i en park mitt inne i stan. Jag kanske har blivit mer osocial med åren, det kan hända, men det var ganska många år sedan nu som jag tyckte att det var kul med tillställningar med mycket folk. Nu uppskattar jag mer att gå ut och äta en bit med någon eller ett par kompisar eller att hälsa på svågern och svägerskan alternativt få besök av dem någon gång. Det räcker alldeles utmärkt för mig. Dessutom brukar dessa arbetsplatsträffar ha jobbsnack som stående punkt, och om man inte snackar jobb, så snackas det uteställen och kläder istället. Inte direkt min bag om man säger så... Känner jag mig utanför??? Nej, inte särskilt faktiskt. Det är mitt val, och om någon tycker att mitt val är fel på något sätt, så är det deras problem och inte mitt.

Vi hörs imorgon...

Grrr...

nu har vi varit utan internet i en vecka! Jag ringde och felanmälde förra tisdagen första gången. Därefter ringde jag i torsdags och även i fredags. Inte en själ hörde av sig. Igår ringde jag igen. Om inget har hänt idag, blir jag riktigt sur faktiskt. Jag har hela tiden propagerat för vår internetleverantör för deras väl fungerande support... Men vad hjälper det när den entreprenör som de anlitar inte sköter sig??

Näpp... nu ringer jag igen och kollar om det har hänt något. Vi hörs...

Det är tufft att slå från underläge...

Talade med representanten för markägaren idag. Han hade talat med en av styrelsemedlemmarna som då inte varit positiv till min förfrågan. Han hade inte förstått vad jag skulle ha så mycket mark till... Nej, det är inte lätt för någon som inte är insatt att förstå vad som krävs av en hästgård... Jag berättade i alla fall för representanten att jag hade några alternativa förslag (3 respektive 4 ha) som han kanske kunde visa för styrelsen. Jag berättade också vad lantmäteriet och länsstyrelsen hade att säga om saken. Vad lantmätaren hade sagt blev representanten intresserad av. Han tyckte att jag skulle skicka in mina nya förslag samt en kopia av mejlet från lantmätaren och sade att det ju faktiskt var positivt för min del i alla fall. Sedan undrade han vad jag ville ge för marken. Jag påminde honom om att det faktiskt stod i min intresseanmälan, men att det också stod att jag var öppen för förslag både när det gällde pris OCH arealstorlek. Kul när folk bryr sig om att gå igenom material ordentligt, eller...???

Nu har jag i alla fall skrivit ett utförligt brev (IGEN...) med mina nya förslag och varför jag är intresserad av just den marken. In i minsta detalj har jag redogjort för jordarter i skogen som medför god dräneringsförmåga, hästars intresse av att äta sly, storleken på areal som krävs för att hålla ett lagom betestryck och hur man undviker för hård belastning på marken, varför hård belastning inte är bra för djuren och miljön, vilken typ av bete som är bra för en viss typ av häst med mera, med mera. Jag avslutade brevet med att jag vor tacksam om brevet kom till alla styrelsemedlemmar så att de själva kunde ta ställning i frågan innan styrelsen tar sitt beslut.

Nu känns det inte som om jag kan göra så mycket mer än att vänta på svar. Har markägarna någon som helst medkänsla så kan de kanske tänka sig att släppa 3-4 ha av deras 470(!) till mig. Jag förstår faktiskt inte vad problemet är om jag ska vara ärlig...

Jag gav upp..

Två dagars kurs i djurskyddsbedömning gris var det tänkt för oss som jobbar med djurskydd. Det var viktigt för oss att lära oss hur man gör djurskyddsbedömningar på ett korrekt sätt. Jo, det är fullständigt sant att man måste görs det, det är bara tråkigt att ingen del av kursen gav några nyheter alls för oss som jobbar med djurskydd. Ett spel för gallerierna helt enkelt. Nu kan jordbruksverket meddela herr Erlandsson att alla inspektörer nu har gått denna kurs. Att kursen innehöll allt det som vi fått oss till livs på tidigare kurser och universitetsutbildningar hör inte hit. Nu får Erlandsson svart på vitt att alla inspektörer har gått kurs i gris (för enligt honom hade vi ju inte kompetensen innan...). Det positiva med kursen var att jag fick träffa några av mina kursare (från universitetet). Jag och en kursare gick ut och åt middag igår kväll och det var jättemysigt. Det är så kul att träffas nu när vi är spridda i landet och inte har möjlighet att träffas så ofta. Men som sagt, kursen hade jag kunnat vara utan.

Det var till och med så att jag gick tillbaka till jobbet innan kursen var slut, för vad skulle jag där att göra. Jag passar på att jobba lite istället. Känns mer viktigt än att göra herr Erlandsson nöjd faktiskt. Han kanske själv skulle behöva gå den här kursen, så att han i fortsättningen kanske förstår vad det är han talar om...

Phu, nu fattar jag lite mer...

Nu har jag pratat med rätt preson på Länsstyrelsen om mina tankar. Han föreslog den mark som är öppen respektive den igenvuxna naturbetesmarken som lämplig avstyckning (riktig skog för skogsbruk vill de hålla i stora fastigheter och inte dela av i onödan). Det innebär ca 3,6 ha (4 ha inklusive vår tomt). Angående jordbruksfastighet så brukar man inte kalla det jordbruksfastighet vid så här lite mark utan snarare kallas den nya fastigheten "överstor" tomtmark. Något som tydligen inte alls är någon ovanlig företeelse och helt okej med gällande lagstiftning. Sedan kan fastigheten omtaxeras till jordbruksfastighet, men det handlar om en annan lagstiftning så det hör tydligen inte ihop.

Under eftermiddagen ska jag försöka få tag i lantmätaren så att jag kan få okej där också. Sedan är det upp till markägaren att säga ja eller nej. Håll tummarna!!!

Hemma igår...

Igår kom representanten för markägarna för att titta på marken. Bemötandet var väl sådär kan man säga, men det är kanske för att han körde med "lilla-gumman"-stuket i vårt samtal (hatar det...) Hur som helst tyckte han att det handlade om lite för mycket mark och ville gärna dra ner i areal. Främst ville han ta bort en del som nu är kalhygge, men jag föreslog att man i så fall skulle minska skogsarealen istället. Jag känner förvisso att jag skulle behöva den marken jag anmält för att så småningom kanske kunna utöka min "verksamhet" (omhändertagna hästar eller får t ex.)

Sedan ville han se den före detta hagmarken som jag är intresserad av. Vi började gå åt det hållet, men in i skogen/slyn verkade han inte vilja gå. Jag vet inte om han uppfattade att det ens är en igenvuxen hage där???

Sedan var han osäker på om jag över huvud taget skulle få rätt att stycka av marken eftersom både länsstyrelsen och lantmäteriet skulle kunna säga nej. Varför då undrade jag (jag hade ingen tanke på att kontakta lantmäteriet innan vi var överens om att stycka av...)

Dels var det inte säkert att vi skulle få omvandla fastigheten (alltså den vi har nu och den vi vill köpa) till jordbruksfastighet. Jag hade tänkt att fastigheterna skulle behållas som separata, men det skulle lantmäteriet aldrig gå med på sade han.

Sedan gäller det då att fastigheten ska kunna bibehållas som ett produktivt jordbruk (det blir ju mer jordbruk när jag äger det än vad det är nu om man säger så). Det var en fråga för Länsstyrelsen. Han såg väl inte hästverksamhet som något "jordbruk", men då har han nog inte förstått att hästverksamhet också är en lantbruksinriktning.

Med en hopplös känsla i magen genomled jag resten av dagen. Det var ju bara att hoppas att man fick tag i rätt personer från lantmäteriet och länsstyrelsen då :(

Hur som helst så kontaktade jag idag lantmäteriets "centralkontor" per mail. Jag fick svar att de skickat frågan vidare till min kommuns kontor istället. Det innebär att om de inte har bytt ut lantmätaren på kommunkontoret så har jag och h*n garanterat spenderat en hel del tid tillsammans vid fikabordet på förvaltningskontoret (jag jobbade på samma förvaltning som kart- och mät när jag jobbade på kommunen) Det innebär fördel - Agneta utan H.

Sedan letade jag reda på den person på Länsstyrelsen som har hand om fastighetsfrågorna avseende lantbruk. Markägaren hade nämligen fått nej från länsstyrelsen när de velat stycka tomt/jordbruksmark (osäker om vilket) från jordbruksfastighet på ett annat ställe i länet. Det visade sig att jag träffar den personen i korridoren nästan varje dag på jobbet. Fördel - Agneta utan H igen alltså :)

Jag får ju naturligtvis göra som myndigheterna säger i alla fall, men det är lite lättare att resonera och komma fram med en lösning som håller när man känner personerna som bestämmer/kan bättre.

På måndag kommer länsstyrelsens representant tillbaka och då ska jag fråga honom om hur man ser på saken (han sitter bara några rum ifrån mig). Nästa vecka hoppas jag också få kontakt med lantmäteriet.

Känns genast som om jag fick lite överläge igen :) Nu gäller det bara att jag får markägaren på rätt spår också.

Det skulle vara så oerhört bra om det gick att få igenom ett köp så att jag kan bli oberoende när det gäller betet i alla fall.

Mygg

Jag tog Patricia på en ridtur nu ikväll. Jag hade tänkt mig en skrittur med slalom runt träden. Patricia hade bråttom på grund av myggorna så det blev tempoträning i skritt och trav istället. Och ja... Det fina pannbandet har nu placerats på Patricias träns... och vips så förvandlades Patricia från en 7000 kronors travarmärr till en 100.000 kronors Grand-prix-travarmärr istället :) Så flott!!!

Maken hade fixat dotter K's fönsterfoder och fönstersmygar idag :) Det blev dundersnyggt med en lite annorlunda list i underkant. Så ska vi ha på våra sovrumsfönster också. Det blir grymt bra!

Börjar suga i hästpryltarmen...

Jag inser att jag måste hålla mig tills Aachenresan för att få handla hästprylar, men man kan ju inte låta bli att planera inköpen lite i alla fall... Ett så här fint pannband har jag liggandes på bänken i köket. Ibland är vägen mellan köket och sadelkammaren oerhört lång!!! Det tycker maken också som får stå ut med benpaddar, schabrak, hjälmar, spön, hästluktande jackor med mera som egentligen skulle kunna hållas i sadelkammaren istället för på köksbänken, i badrummet, i hallen etc. etc...

Hur som helst har jag i alla fall detta oerhört eleganta pannbandet som då egentligen ska sitta på Patricias träns (när då???) Värde... en tiondel av Patricias inköpspris... Nu var det ju så att jag faktiskt fått detta pannband som en prenummerationsbonus på en tidning (skulle aldrig lägga 700 spänn på bara ett pannband...). Jo, jag ska sätta på det på Patricias nuvarande träns, men kvalitén på lädret avseende pannband vs träns är ganska stor (fördel pannband) så jag har bestämt mig för att följa kompis J's exempel att köpa ett mer passande träns i Aachen i sommar. Tills dess får det nuvarande tränset duga (förutom att det tappar färg och är av lite trist läder så funkar det i alla fall). Tyvärr har hästarna även haft sönder två täcken på kort tid så de (eller i alla fall det ena) måste ersättas med ett nytt. Det kommer jag dock att köpa på hemmaplan! Det är sååå lätt att hitta "bara-måste-ha-saker" när det gäller hästprylar, ändå tycker jag att jag är ganska sparsam med mina inköp till hästarna.