Gäller att passa på...

Ett inlägg till innan november är slut. Helt otroligt, inte en snöflinga under hela november. Jag kanske inte borde säga så, för då blir det väl 20 grader kallt och en meter snö över en natt. Det vill jag inte, även om det skulle vara skönt att slippa regnet ett tag. Enligt SMHI så har det inte varit så hemskt mycket nederbörd under november. Undrar om deras regnmätare är placerade under tak???

Kolikkväll!!!

Hästar har en oerhört skumt konstruerad mag- och tarm kanal. Så konstig att man kan tycka att det vore omöjligt att den överhuvudtaget fungerar. Den sitter liksom inte fast någonstans, eller inte på tillräckligt många ställen kan man tycka... Detta fenomen innebär att hästar ganska lätt snor ihop tarmarna vilket medför att hästen får våldsamt ont i magen. Ikväll var det Gullans tarmar som inte ville ligga på plats. När jag kom hem från en mycket mysig kväll med kompis J (som är i stan för hästtävlingar i den stora vita bollen) stod Gullan med ena bakbenet i vädret som om hon inte kunde stå på det. Jag studerade henne en liten stund och konstaterade snart att det var magen som var problemet. Efter att Gullan rullat sig lite i boxen utan att lyckas få tarmarna i ordning tog jag ut henne på promenad på vägen utanför stallet. Där gick vi fram och tillbaka med rullningspaus på gräsmattan. Efter fjärde varvet så avstannade den häftiga andningen och Gullan blev mer intresserad av att äta gräs än att rulla sig. Vi gick tre varv till och sedan fick Gullan gå in till sig. Jag ska gå ut igen om en halvtimme och titta till Gullegul. Fy vad det är jobbigt när hästen blir sjuk...

Grus!!!

Nu är det gjort... Jag har beställt 111 ton grus till vår eländiga väg. Det är nog bara 10 år senare än det borde ha blivit gjort! År ut och år in har vi åkt på en lerig ko-stig mellan huset och stora vägen. Inte riktigt sant om jag tänker efter. Min driftiga mor krävde nämligen grusning av vägen när markägaren avverkade skogen för några år sedan. Under en period blev vägen bättre än den någonsin varit förut :-) Men nu är det då dags igen. Ordermottagaren höll på att ramla av stolen när jag beställde ett 10-cm lager på en 3 meter bred och 290 (!) meter lång sträcka. Vi lär väl ramla av stolen när vi får räkningen också kan jag tro... Det blir tre lastbilar med dubbla släp vilket ger en ganska häftig transportkostnad. Gruset i sig brukar inte vara så dyrt, men transporterna kostar desto mer. Jaja, har man ingen lastbil själv så får man stå ut med det. Fint kommer det att bli i alla fall, det är jag säker på :-)

Till våren ska jag försöka få till grusning av hagarna och kanske en utökning av ridvolten. Tänk att kunna få till en ridbana som den på bilden!! Så bra det skulle bli. Vi måste ju först försöka få till ett köp av marken förstås. Man vill ju inte lägga ner en massa arbete för att sedan inte kunna nyttja resultatet...

Under onsdagen och torsdagen var vi på enheten på planeringsdagar till en herrgård i krokarna. Det var övernattning och exklusiv mat. Maken och dotter K hjälptes åt med hästarna, så jag fick möjlighet att slappna av lite för omväxlings skull. Tråkigt bara att jag ändå vaknade 05:15 på morgonen (tiden då jag brukar gå upp på vardagarna). Jag fick i alla fall möjligheten att ligga och dra mig fram till frukost :) Planeringsdagarna var också mycket givande, och jag tycker att vi fick väldigt mycket gjort. Skönt när det blir någon form av resultat av sådana här resor också.

Helg med sooooooool!!!!!!!

Åh, så skön dag det var igår. Jag och dotter K tog ut hästarna på promenad i solskenet :) Det var till och med så att solen värmde lite grann. För att få extra soltimmar tog jag ut vovvarna innan det började skymma också.

Idag var det då mulet igen, men gårdagens solsken var färskt i minnet så dagens regn kändes inte lika kämpigt. Jag åkte till mamsens hus och hämtade en kvarglömd låda där. De nya ägarna har börjat renovera lite grann. Det blir nog fint när det blir klart :) Jag träffade kissen också, och han verkade vara ganska nöjd tycker jag.

På eftermiddagen hämtade jag 40 balar hö. Fy vad tungt det är att kliva omkring på skullen och leta balar i löshö. När man kommer hem med två veckors förbrukning av hö är man rätt nöjd med sig själv... Jag hade tänkt att laga hagen idag också, men det hann bli för mörkt innan jag var klar med mockning och sånt. Det får bli till nästa helg istället.

Depressing...

Vädret är verkligen en riktig glädjedödare just nu. Inte en gnutta sol på evigheter känns det som. Igår var det i alla fall uppehåll hela dagen, men väl hemma så började det numera alltför välbekanta regnet falla igen. Hagen ser ut som en lervälling. Hästarna har för närvarande tillgång till ridvolten också och den är lite torrare.

Det regnade hela natten så utöver utsläpp, mockning och utfodring av hästar och undar så var jag tvungen att tömma vattentunnan vid vårt hus. Det är ju riktigt stökigt vissa morgnar... Dottern K var i alla fall hyggligt snabb när vi fick skynda oss iväg för att hinna med tåget.

Jag har tydligen blivit den utnämnda fårexperten på jobbet. Flera gånger har jag blivit uppringd av kollegor som har frågor om fårklippning, klövspalt, foder och strö till får??? Och jag som bara har bläddrat lite i min fårbok ännu. Jag får nog ta och läsa på lite i helgen så att jag kan möta upp mina kollegors förväntningar på måndag :-) Men det är ju roligt att få uppdraget som "fårexpert".

Nästa helg ska jag träffa kompis J som är uppe för globentävlingarna. Det ska bli sköj :-) Jag ska be henne kolla efter ett nytt lite tjockare fleecetäcke till Patricia. Men bara om kompis J har tänkt att gå en shoppingrunda för egen del.

Patricia kom nämligen in utan undertäcke häromdagen. Hur hon lyckats få av undertäcket utan att övertäcket rök också vet jag inte, men borta är hennes fina mamsensydda teddyunderställ i alla fall. Nu har det varit mörkt när jag kommit hem så jag har inte kunnat leta reda på täcket i hagen heller. Det ligger nog sönderslitet där någonstans i gyttjan. Ska kolla efter det i helgen när det är ljust.

Mycket i helgen

Man borde ha i alla fall minst tre dagars helg istället för två. Hur som helst firades lilla gudsonen på sin ettårsdag i helgen. God mat i stora lass(som alltid när man kommer till svåger med fästmö) avslutades med två mäktiga tårtbitar. Jag hade inte alls dåligt samvete efter den måltiden...hmmm. I söndags bar det iväg till byggmax för att skaffa hem väggskivor till utbyggnaden. Maken kunde inte låta bli att börja klä in väggarna så fort vi kommit hem. Duktig make :)

Fy fagerlund vad tungt det är med gips. Släpandet töjde i alla fall ut min arm såpass att jag inte längre har ont i axeln :-) Det är sånt där ont som drabbar en när man sitter för mycket framför datorn.

Det räckte förstås inte med att bära gips. Höt var på sluttampen så det var jag tvungen att fixa också. Det blev bara 19 balar denna gång. Fler orkade jag inte ta helt enkelt. Mycket slit och släp i helgen alltså.

Igår var det ridning på ridskolan igen. Det gick dunderbra och den gamla valacken (född -88) var så mjuk och följsam på slutet av passet :-) Något som är extra roligt på den här ridskolan är omväxlingen i övningarna. Ridläraren kör alltid flera olika övningar varje pass och det är ofta så att man får tänka till ordentligt själv för att få den "perfekta rörelsen". Jätteroligt!! Synd bara att Patricia är så långt efter så att man inte riktigt kan köra samma övningar på henne. Men en vacker dag så...

Jobb, jobb, jobb...

I vissa fall undrar jag vad det är med folk? Jag själv har en förmåga (på gott och ont) att ha alltför stor förståelse för varför folk gör som de gör eller varför regler är som de är. Jag tänker oftast att det finns en anledning till en händelse eller att man skapat en regel av någon anledning. Därför har jag så oändligt svårt för folk som kräver sin "rätt" utan eftertanke.

Igår kom jag i kontakt med en sådan person. H*n kunde inte förstå varför vi (inom myndigheten där jag jobbar) var tvugna att åka till denna persons stall för att konstatera något som våra kollegor hade kontrollerat ett par veckor tidigare. Sedan att vi som var ute igår jobbar med andra saker än våra kollegor som varit där tidigare hade h*n ingen förståelse för ( eller lyssnade inte på det örat). Vi slösade på skattepengar som h*n betalat in under många år. Det blir ju kul när den lilla räkningen från oss (5-siffrigt enligt lag fastställt belopp) dimper ner i brevlådan då. Några skattepengar kommer inte att gå åt för vår handläggning av detta ärende.

Denna person krävde dagen innan att få tala med min chef då h*n tyckte att vi inte skötte vårt jobb korrekt (som h*n vill att vi ska sköta vårt jobb, dvs inte alls) Min chef som normalt är expert på att ta ner folk på jorden sade naturligtvis samma sak som jag hade sagt innan. När vi väl var på plats hos personen så menade h*n att min chef inte heller hade haft något vettigt att komma med (för hon sade ju inte heller något som h*n ville höra...). Leende gick h*n igenom sitt stall och klagade på att andra stall minsann inte hade haft något bra stallklimat och alldeles bedrövlig ventilation. Behöver jag säga att det i detta stall inte fanns någon ventilationslösning över huvud taget???

Jag blir så trött... När man ändå bygger ett nytt fint stall (för i övrigt var det ett jättefint stall) måste man nödvändigtvis stänga av hjärnan halvvägs in i byggprocessen då? Särskilt när man har dåliga erfarenheter från andra stall. Vill man verkligen ha samma problem med sitt nya??? Det är för mig en gåta att folk inte tänker till när de ändå lägger ner åtskilliga miljoner på nya stall.

Hur som helst så går vi efter regelboken när det gäller sådana här saker, så stallägaren kommer inte få som h*n vill i det här fallet, vad h*n än tycker. Stallägaren tyckte också att h*n och min chef kunde ha en dialog med varandra, i förhoppningen att h*n ska kunna övertala henne på något sätt antar jag... Lycka till!!!

Jag vet att jag låter elak, men jag kan inte acceptera en sådan attityd som jag stötte på igår. Eftersom jag måste bita ihop på plats så skriver jag av mig här istället om den här typen av personer...

Igår när jag kom hem hade vi plötsligt fått 40 kvadratmeter större boyta att röra oss på :-) Underbart!! Snickaren tog upp dörrhål till utbyggnaden igår nämligen :) Så himla bra kommer det att bli, så himla bra!!!

Kan hästar hoppa twist???

Jag misstänker att Patricia har provat i alla fall. I lördags när vi skulle iväg till styvpappa L så upptäckte vi att Patricia stod på fel sida om stängslet till hagen. På något sätt har hon krånglat sig mellan tre trådar och tagit sig ut. Okej att man kan tänka sig att en shetlandsponny med lätthet skulle lyckas med den bedriften, men nu är ju Patricia inte 1 meter hög utan 1, 58 meter i mankhöjd. nu var ju trådarna slaka på grund av det regniga vädret som gjort att stolparna inte sitter som de ska, men ändå!!!

Hästarna togs in i en annan hage där de får gå tills vi fixat stängslet. Ännu en sak som måste fixas... Det tar aldrig slut!

Så var det fredag igen

Veckan har varit gräsligt regnig känns det som. Ändå var det nog bara igår som det var ett riktigt skitväder. Jag var ute på kontroller och det är mindre roligt när det regnar och är 3 grader i luften... Kontrollerna gick i alla fall bra, så nu är det bara att rapportera in eländet i två olika (ej kompatibla) datorsystem. Det tar ruskigt lång tid, så det blir att jobba på ordentligt.

Jag har fått det första beviset på att jag verkligen är över 40... Nästar vecka ska boobsen bli ihopklämda i en maskin likt mörade köttbitar... Det är sånt man får utstå när man fyllt 40! Hoppas att de inte stannar i den formen sedan bara? Taxöron i all ära, men...

I tisdags kväll var jag och patricia ute i månskenet på kvällen. Läskiga skuggor tornade upp sig här och där, men som vanligt skötte sig fröken överlag.

Idag är det tomt på kontoret så jag får förhoppningsvis arbetsro :) Måste ju fortsätta med registreringen av kontrollerna jag gjort. Jag har enhetens servicetelefon idag också. Det är telefonen som folk ringer till när de har en anmälan att rapportera t ex. Ibland får man lyssna på riktiga knäppgökar, men oftast är det rätt normala människor som ringer in. Problemet är när knäppisarna ringer, för de slutar ju aldrig att babbla. Inte kommer de till skott heller! Ibland kan man få sitta i en halvtimme med en sådan människa och när allt väl kommer till kritan så rör det sig egentligen inte om något ärende som vi kan göra något åt. Det är lite jobbigt.

Åter till arbetet nu då...

Förlåt.. tiden rusar...

Tiden bara springer iväg. Inte ett inlägg sedan förra söndagen... Jag skäms! Hela förra veckan gick verkligen i höstens tecken när det gäller väder! Regn, mulet, regn och sedan lite mer mulet :(
På jobbet rullade det på som vanligt. Vi var ute och tittade på två gårdar, ganska tråkiga sådana, men det är skönt att komma ut lite i alla fall. På hemmafronten kom elektrikern ut och flyttade på några element så att vi kan öppna upp till utbyggnaden. Sedan blev det till att jaga snickare eftersom vår "ordinarie" snickare kommer att ha semester i tre veckor. Efter några samtal med dels dryga tjuriga snickare, dels en lite trevligare som faktiskt kunde komma och titta i alla fall så bestämde jag tid med den lite trevligare, så han kommer och kikar på onsdag kväll :)

Apropå dryga hantverkare förresten... Hur kan folk acceptera denna attityd som en del hantverkare har. Det är ett under att dessa störiga förståsigpåare över huvud taget får några jobb. Hos mig har de inget att hämta och det spelar ingen roll hur duktiga de anses vara. Störig attityd går bort i alla fall! Varför måste man skratta kunden rätt upp i ansiktet när han/hon frågar om snickaren har tid inom någon vecka? Kan snickaren inte bara säga att han tyvärr inte kan klämma in jobbet just nu. Nej, inte det - Inte en chans att vi kan komma inom tre veckor, och jag vet ingen annan som kan heller! fick jag till svar från den ena snickaren. Kommer jag att fundera på att anlita honom någonsin??? Nej, skulle inte tro det!!!

Jag tog ledigt i fredags då det var halvdag på jobbet. Jag tyckte inte att det var någon idé att spendera två timmar på resor för att arbeta 4 timmar. Jag och dotter K tog hästarna på en skrittpromenad istället. Det var mysigt :)

I lördags hämtade jag det sista av möblerna som jag ska ha från mamsens hus. Det börjar bli tomt och opersonligt där nu. Snart är bara katten kvar i huset :( Apropå katten, så börjar jag undra om det verkligen är en särskilt bra idé att katten får följa med huset. Det är en fin och god katt och jag är orolig för att han kommer att sticka för alltid när huset blir tomt. Jag tror jag får diskutera saken med maken... Kan vi ta hand om Laban (katten alltså) om styvpappa L går med på det???

I går red jag och dotter K ut igen en sväng. Dottern envisades med att rida barbacka ut i skogen så det blev bara skritt hela vägen. Gullan var lite flåsig på hemvägen, med all sannorlikhet på grund av att hon var tvungen att hålla jämna steg med Patricia, som i sin tur älgade på i ett ganska friskt tempo. Nyttigt för Gullan, nyttigt för Patricia och nyttigt för mig och dotter K som fick rensa hjärnorna en stund :)