Jul och storm...

Nu har julen passerat och kylen är fylld med julmat fortfarande. Julafton ägnades som sig bör med mat och julklappar och var precis så gosig som jag gillar :) Barnen fick de julklappar de ville ha och jag och maken med. På juldagen åkte vi till papsen för middag. Det är trevligt att träffas nu när det inte blir så ofta över året (han bor normalt på annan ort). På annandagen var det styvpappa L:s tur att få besök. Jag tog med mig lite sill så det blev en god sillunch tillsammans med L.

så till stormen då... Jo, vi fick vår beskärda del av den också. Runt klockan tre natten till igår rök strömmen första gången. sedan var vi utan el till klockan halv sex igår kväll. Blåsten kylde ut huset ganska bra under den tiden och någon varm mat var det ju inte tal om förstås. så jobbigt!

efter vi fått strömmen tillbaka så hann vi glo på tv och gå och lägga oss innan det var dags igen. 02.15 hörde jag dotter J komma ner för trappan och dra ur kontakten till Routern i köket (klok dotter) för då hade strömmen gått igen :-/ Vi fick tillbaka strömmen vid 12-tiden idag tack och lov. ett nerblåst träd som blockerade vår väg sågades upp och lades åt sidan av vår supersnälla granne. Han hade varit nere i allén i natt för att skyffla bort ytterligare några almar som rasat. Det är jobbigt med naturskyddade alléer eftersom man inte får byta ut träd sådär utan vidare. så nu när det inte är tjäle och blåser halv storm så ryker de stora halvruttna träden ett efter ett, och gärna över el- och telefonledningar förstås. störande!!!

Sol någon gång då...



Nu är det grått, grått, regn, grått, halt, grått och grått igen. Kan man få en solig dag kanske? Nej, tydligen inte i helgen heller om man ska tro SMHI :( Nu börjar det bli lite djupare lera i hagarna också, och det är mindre kul kan man säga... jag tror att jag och dotter K ska ta oss i kragen och rida ut även om det är lite skitväder i helgen. Pållarna behöver det och vi behöver också få lite frisk luft.

För att tala om något annat än det gråa vädret så hade vi jullunch på jobbet idag. eftersom vi har en salig blandning av nationaliteter på mitt jobb kom det lite juliga inslag från flera av världens hörn. Bland annat har jag provat Brazilian saltcake idag t ex. Det var jätte gott :) Sedan lite annat smått och gott förstås utöver den svenska standard julmaten förstås. Det var en jättetrevlig liten tillställning som vi i korridoren hade fixat åt oss själva. Jag och en av professorerna stod för julskinkan, och jag griljerade den igår mot att professorn stod för städningen efter julskinkeskärandet idag :)

I morgon ska chefen ha öppet hus hemma hos sig. jag håller mig hemma för jag tycker att det är väl långt till chefens hem. Dessutom trivs jag så bra här hemma så en fest på annat håll lockar inte särskilt. Apropå långt så har jag ju väldigt långt till jobbet så det blir lite träligt att åka varje dag. Jag tror att jag ska be om lov att få jobba hemifrån en dag i veckan så att jag slipper åka iväg fem dagar i veckan. Det blir lite för slitigt tycker jag. Dessutom skulle man ju spara en del pengar på att stanna hemma. Vi får se hur barnens fritidsaktiviteter kommer se ut efter årsskiftet och försöka anpassa min eventuella hemmadag till en dag då det normalt blir mycket skjutsande.

nu ser jag i alla fall fram emot en lugn och fridfull helg. kanske ska införskaffa julgranen i helgen också? Det gör ju inget att den står utanför huset fram till den 23.e (det är då vi tar in granen normalt). Då slipper vi ju plocka bland skruttgranarna som blir kvar till sista dagen... Jo, tål att funderas på :)

Tiden går...

Snart är julen här :) Jag gillar julen! Jag är inte så mycket för att pynta, men maten och lugnet på julafton är underbart tycker jag. Nu vet jag inte om det blir så lugnt nu i jul eftersom man aldrig så noga vet med Örnie... Han är snäll och god, men har energi så det räcker för tio schäfrar. Det blir nog nästan så vi får binda fast granen i väggen eller något, för den tror jag inte att Örnie kommer kunna låta bli.

I matväg brukar vi ha det vanliga med skinka och sill osv. Maken har tagit med sig rotlådan till vår jultradition och även Janssons frestelse (som vi inte hade på min familjs julbord) Vi gör vår egen sillinläggning, och i år blir det skärgårdssill, löksill, citronsill och senapssill :) sedan utöver köttbullar och sånt har vi infört helstekt renfilé med pepparrots-creme fraiche på vårt julbord. Det är riktigt gott det :) Om det inte är fiskeförbud på ål i år så blir det en bit rökt ål också, och så gravad lax förstås! nej, vi lär nog inte svälta den här julen heller ;)

Idag har jag registrerat reseräkningar hela dagen. Chefen har inte registrerat sina reseräkningar på tre år så det finns lite att göra. Jag lyckades hinna med hälften idag i alla fall, så i morgon hade jag tänkt att göra resten av dem. Jag kan säga att han var lite förvånad över min effektivitet, men ger man mig jobb så gör jag det snabbt. Hoppas att han lär sig något av det. jag har kanske nämnt förut att jag inte känner att jag får förtroendet att delta aktivt i de projekt som vår enhet jobbar med. Kanske gör dagens arbete att chefen får upp ögonen lite i alla fall. När det gäller min tjänst svävar vi fortfarande i ovisshet. Chefen och vise chefen var och diskuterade saken med dekanus igår. Vi får hoppas att budskapet når fram och att universitetet börjar finansiera tjänsten så att man sitter lite säkrare i alla fall.

I kväll fick Rey vandra runt på ridbanan en stund. Lite volter och halter blev det idag. Nu börjar Rey koncentrera sig riktigt bra när man rider på ridbanan. Idag sänkte han huvudet och började jobba lite bättre i form också. Jag tror att han börjar få förtroende för mig nu :)

Eftersom det var hårt och isigt på ridbanan så fick Patricia bara borstning och gos idag. Hon verkade rätt nöjd med det också :)

Månsken är härligt :)

så där lite lagom med snö som här på bilden skulle jag kunna tänka mig

Eftersom jag inte har förmånen att kunna rida när det är ljust ute så uppskattar jag mycket när månen behagar titta fram på kvällen. nu är vi inne i en sån period (fullmåne på lördag) Det är inga som helst problem att se vägen framför sig just nu. Igår kväll blev det en sån där härlig kväll med vindstilla och en stor starkt lysande måne. Båda pållarna blev därför ridna ute på vägen. Rey gick sin längsta ensampromenad hittills och skötte sig jättebra. Patricia tyckte absolut att det var väldigt skönt att slippa knöglet i hagen så hon klev på med långa avslappnade steg. Tyvärr är det så hårt på vägen så det går inte att trava några längre sträckor, men en liten bit fick Patricia sträcka ut i trav i alla fall.

På sätt och vis skulle det vara väldigt trevligt med snö eftersom det blir ljusare (även när månen inte tittar fram) och bättre underlag om man ska rida. Däremot så måste man ju skotta i så fall (för det kommer ju aldrig lagom mycket snö...) och det är verkligen inget jag längtar efter. Jag känner att vi har fått nog av skottande sedan förra året. Så jag är lite kluven faktiskt!

Det var lite enklare med sånt när man var liten. Rejäla snöfall gjorde inte så mycket då. Men det kanske beror på att man inte behövde tänka på skottningen eller att man var tvungen att komma på en plan om man skulle fastna med bilen i drivorna, man behövde inte oroa sig för elräkningen eller att vattnet frös med jämna mellanrum. Det var ju någon annan som ansvarade för den biten.

Idag behöver vi inte oroa oss för fruset vatten (det fryser någon gång när det blir riktigt kallt, men vi vet var det fryser så det brukar fixa sig ganska fort med hjälp av en värmefläkt under diskbänken) men elräkningen, bilbekymren och skottningen kommer vi ju inte undan hur som helst. Det är något som barnen kommer bli varse när de flyttar hemifrån, men de kanske väljer att bo i storstan för att slippa sånt där tråkigt jobb som det innebär när man bor på landet.

De som bor i lägenhet i stan slipper mycket bök som sagt, men de missar de där stunderna när man går ut och sätter sig i trädgården med kaffekoppen på morgonen (inte på vintern dock) och det enda som hörs är fåglarna. De missar skådespelet på åkern när älgkorna på sommaren motar bort sina fjolårskalvar för att kunna ägna sig åt sina nya små. De missar att det bara är att gå runt knuten för att hitta kantareller till en kantarellmacka på hösten, eller möjligheten att gå ut och plocka lite blåbär till en paj medan ungarna gör i ordning smuldegen (eller tvärt om). De missar att uppskatta den stora starkt lysande månen på vintern. De missar att det faktiskt uppträder norrsken på vinterhimlen även i Stockholms län (även om det förstås inte blir lika mäktigt som i riktiga norr). Även om snön och vintern kan vara helt fördjävlig när man bor på landet, får man lov att tänka på hur många fördelar man har i jämförelse med de som bor mitt inne i stan.

Det blåser för mycket...



Estep med dotter K 2004. Estep var 26 år och full i bus fortfarande

Jag tycker inte om när det blåser. Jag tycker framförallt inte om när det blåser och jag ska rida en pigg häst. För 25 år sedan hade jag antagligen inte brytt mig så mycket, men idag medför det verkligen obehagskänslor. Allt beror på den dagen för drygt 25 år sedan när jag var ute och red Estep en stormig dag. Plötsligt kom en skiva korrigerad plåt flygande från något tak någonstans vilket resulterade i ett styck skenande häst. Jag hamnade snett i sadeln och for rätt in i ett träd med sidan före vilket gjorde att jag fick spendera kvällen på akuten. Därefter fick jag se till att låta bli att skratta i några veckor på grund av ett gäng spräckta revben. Det var verkligen ingen rolig resa, och jag fick minnen för livet!

Idag blåste det ganska ordentligt när jag red ut med Rey. Herrn är fortfarande ordentligt pigg, och det gör inte saken bättre att han inte fått jobba på en vecka. Hur som helst kände jag att jag faktiskt måste komma ut med honom så att jag har en chans att få honom att tagga ner. Det är inte så att han är bråkig, men han är väldigt pigg fortfarande.

Hur som helst bestämde jag mig för att vi skulle ta oss förbi konerna vid grannens hus. Förra gången vi försökte med det stökade Rey ganska ordentligt innan han gick med på att gå förbi konerna. Idag backade han bara ett par gånger, men gick sedan snällt förbi dem. Strax efter konerna har grannen hängt upp en pressening som insynsskydd till tomten. Presseningen flaxade och for i blåsten och Rey for iväg ut på ett fält. Ganska snart fick jag stopp på honom och sedan kunde vi gå förbi presseningen på lagom avstånd för Rey. Jag skrittade och gjorde halter utefter vägen en stund, för att sedan hoppa av och gå tillbaka hemåt istället. Jag tyckte det var tillräckligt latjo lajban att passera allt läskigt ridande en gång. Något race hemåt vill jag inte vara med om. Presseningen var fortfarande livsfarlig, men konerna reagerade han inte alls för. Alltid något! Egentligen skulle Rey behöva ut och tömma en hel del energi, men det får vi ta i helgen när det är ljust. Den här veckan fortsätter vi med att passera den förbaskade presseningen och sedan rida på ridbanan om underlaget tillåter.

I morgon ska Rey ridas på ridbanan och Patricia ska få en ridtur ut längs vägen tror jag. Hon avskyr också presseningen, men hon är lite coolare än vad Rey är just nu i alla fall :)

Sarkasm, eller???

Jag var på djurskyddskonferensen igår tillsammans med ca 400 andra personer med intresse inom djurskydd. Det togs upp en hel del matnyttigt (även om själva maten kanske inte var något vidare...) och fokus låg naturligtvis på lagförslaget till den nya djurskyddslagen. Men även andra diskussioner kom upp när det gällde myndighetrnas uppträdande vid kontroller och andra typer av kontakter med djurhållare.

Jag tycker verkligen att det är beklagligt vilken skev bild som kommer ut via media och andra kanaler. Den vanligaste beskrivningen när det gäller djurskyddsinspektörer är tydligen att de fullständigt saknar hyfs, har ingen som helst förståelse för hur DJURÄGAREN mår eller varför saker har blivit som de blivit, de tränger sig på i DJURÄGARENS hem och snor lättvindigt åt sig alla djur utan att ens bry sig om vad DJURÄGAREN tycker om saken. Dessutom behöver de ofta ta med sig polisen också, varför då, det kan väl inte vara så svårt att ta med sig (läs stjäla) några katter så att de måste ha polisen som stöd???

Varför skriver jag då DJURÄGAREN med stora bokstäver undrar ni... Jo, det är av följande anledning: Av de allvarligare djurskyddsärenden jag varit med om på ett eller annat sätt så har fokus från DJURÄGARENS sida ytterst sällan legat på djurens välmående, utan fokus har varit på hur DJURÄGAREN själv mår eller kommer att må om han/hon av någon anledning inte kan ha djur längre. Att djuren står, ligger och går i sin egen skit, att de har hovar/klövar/klor som är så långa att de inte kan gå normalt, att djuren blir magrare och magrare på undermåligt bete för att djurägaren inte kan/orkar stängsla upp en ny hage, eller att traktorn har gått sönder så att djurägaren inte kan köra ut en ensilagebal till djuren vilket gör att djuren är på svältgränsen, det har inte lika stor betydelse, för det är DJURÄGAREN som lider av att han/hon inte klarar av situationen, det är DJURÄGAREN som har dåligt samvete när han/hon  ser att djuren magrar av, har svårt att gå eller annat lidande.

Det är den verklighet som djurskyddshandläggarna ser i stort sett dagligen. Att vara tvungen att ta djuren från en djurägare är sannerligen ingenting som man som djurskyddshandläggare gör lättvindigt, och i de allra flesta fall får DJURÄGAREN flera chanser att ordna upp sin djurhållning. Det finns inte plats/tid/ork för några personliga vendettor som många DJURÄGARE uppfattar tillsynen som. Dock kvarstår faktum: Om man inte följer de regler som står i djurskyddslagen så gör man sig skyldig till brott. Hur fjantig man än tycker att en regel är så måste man i alla fall följa den. Och att kor omhändertas bara för att de var lite tunna... Nej, det räcker inte som skäl, men så ligger det garanterat mer bakom än att "de bara var lite tunna".

Så var det med försvarstalet när det gäller djurskyddshandläggarna. Jo visst, det finns personer med bristande social kompetens även bland djurskyddshandläggarna, men min erfarenhet säger mig att det ytterst sällan är handläggarens fel när det uppstår kommunikationsproblem. Det finns de inom kategorin djurägare som har bristande social kompetens också!