Flakbyte...

Efter flera års behov av att byta flak på vår hökärra så har jag äntligen fått det gjort :) Rätt fin va? Alldeles egenhändigt snickrad och betsad!

Äntligen är alla täcken och schabrak, mattor och gardiner till stallet tvättade. Nu är bara resten kvar... Jag har satt dotter K på att tvätta fönster och städa och skura foderkammaren. Själva stallet och boxarna blir väl min uppgift kan jag tro. Jag skulle uppskatta hjälp av dotter K med det också, men måste man gå efter och jaga på och tala om vad hon ska göra precis hela tiden så gör jag det hellre själv. Jag vet inte om det gäller mina ungar speciellt eller om det gäller alla ungar, men att själv ta initiativet att göra en uns mer än vad man blir tillsagd och definitivt inte självmant, innan man blivit tillsagd, det finns bara inte. Och det gäller inte bara städning (det är ju bara naturligt att inte göra det självmant).

Vi tar några exempel: Dotter J har som uppgift att varje dag ge hundarna middag, så har det varit i flera år nu. Likt förbaskat måste jag(eller maken) påminna henne om att hon ska ge hundarna mat uppskattningsvis 75% av alla dagar.

Dotter K har som uppgift att ta in hästarna på kvällen. Ja, hur är det då då??? Ja, ungefär lika ofta som man får säga till dotter J får man påminna dotter K, alltså ca 75% av gångerna.

Mycket beror på den fantastiska dragningskraften som datorer har (tidsuppfattningen försvinner).

När vi ska upp till skolan så är det lilla mamma som får väcka dotter K och kräva att hon sätter sig upp i sängen och lägger benen över sängkanten. Gör jag inte det så somnar hon om garanterat. Där är dotter J bättre på att sköta sig själv.

Det hör till att jag har fruktansvärt dåligt morgonhumör, och eftersom jag alltid måste väcka dotter K (vilket är ett irritationsmoment i sig) så innebär det att jag måste gå upp minst en timme innan jag ska väcka henne.Detta för att inte bli onödigt irriterad när hon inte ställer sig i givakt så fort jag kommer och väcker henne för att sedan taktfast marchera in i badrummet max fyra sekunder efter att hon slängt benen över sängkanten.

Jag lovar att alla mår ofantligt mycket bättre av att hålla sig undan mig på morgonen minst en timme efter att väckarklockan har ringt!!!

Hur som helst resulterade denna dagens irritation (i kombination med varmt väder och stress inför att hinna tvätta stallet före semestern) i att maken körde ut mig på en skogspromenad med vovvarna för att kyla av nerverna. När jag kommit hem igen och vi hade ätit middag så såg barnen till att göra sina sysslor UTAN att jag behövde säga till!! Jag undrar vad maken hade sagt till dem, att idag skulle vara en sån där dag som tillhör de där övriga 25% då ungarna faktiskt gör sina sysslor utan tjat, det tror jag inte på...

Jag kanske låter gnällig, men det är bara så förb... jobbigt att behöva tjata jämt.