Falskt alarm...

Mor har hittat tillbaka till livet. Ett tag till trotsar hon cancern och kämpar vidare. Skönt att det lugnade sig lite i alla fall.

Jag har börjat gå mellan jobbet och tåget för att få lite motion på vägen hem. Det tar ungefär en halvtimme och man passerar genom hela centrala stan på vägen. Det som är lite jobbigt är att det alltid är så mycket folk som går i motsatt riktning mot mig. Stora gågator borde ha högertrafik precis som bilvägarna så man slipper stöta ihop med folk hela tiden. Det är rätt skönt med den där friska promenaden trots alla människor.

Ikväll är jag ensam med kidsen, men imorgon är sambon ledig så då får jag äntligen träffa honom igen. Rätt jobbigt att man inte träffas alls när han jobbar. Men det förstås, man uppskattar varandras sällskap lite mer när man väl ses (eller, jag uppskattar det i alla fall).

Hej hopp...