Har folk inget hyfs alls???

Första riktiga dagen på jobbet började med följande:

Väckning av hästar strax före sex för utfodring. Patricia och Gullan låg och sov men tyckte det var helt okej att få lite frukost i ottan. Patricia hade röjt i boxen som vanligt vilket medförde att jag måste skaffa mer spån för att bädden ska hålla... När fixar man sånt? Jag är inte riktigt van vid att inte kunna svänga förbi granngården när jag ändå ska ut på någon inspektion.

Efter att ha släpat upp dottern K så åkte vi ner till tåget. Jag hann med tåget men glömde att låsa bilen innan jag steg på... grrr... (var fanns min hjärna???) Upptäckte att min mobil hade slut på batteriet så jag fick låna en mobil för att ringa sambon som stannade till på sin väg hem och låste bilen åt mig, phu!!!

Dottern K hade blivit felinformerad om sin startdag i skolan, så hon fick vända och ta tåget tillbaka, ringa och väcka sambon som precis hade lyckats somna, typiskt.

På jobbet gick vi igenom alla aktuella ärenden som ingår i mitt (och två till) distrikt. Det tog närapå hela dagen att gå igenom alla ärenden.

Sedan kom det som rubriken syftar på... Resan hem!!! Vilket myller av människor, knökfullt i tunnelbanan, och ingen som kan tänka sig att flytta sig från dörrarna när folk skulle ut. Det är helt fantastiskt när man ser folk som vill på tunnelbanan trycka sig in innan de som ska av tunnelbanan har gått av. Vad vinner man på det??? Vid en station fick en kvinna i halv panik trycka sig ut genom gyttret av folk för att hinna AV tunnelbanan innan dörrarna stängdes. Det är väl för fasen bara att flytta på sig och släppa fram folk! Jooo, jag gick ur vagnen för att släppa ut folk, och tro det eller ej... jag fick följa med tåget hela vägen tills jag själv skulle av. För att minska ner irritationsmomenten lite på min resa hem från jobbet (ditvägen var helt okej faktiskt) så kommer jag nog i fortsättningen ta en vagn längre fram i tåget (som oftast inte är lika knökfull). Vad förlorar jag egentligen på det? 15 sekunder kanske...